Presskonferens mot Syrienkrig med kongressmännen Walter Jones och Charles Rangel samt pensionerade höga militärer

Syrien jihadist europeiska jihadister Mona Walter

EIR:s Jeff Steinberg har nu hållit i två presskonferenser med den republikanske kongressmannen Walter Jones och en rad pensionerade höga militärer i Washington inkl. Lawrence Wilkerson, stabschef åt förre utrikesministern Colin Powell. Båda gångerna varnades Obama för att starta ett nytt krig utan kongressens tillåtelse, mot bakgrund av den resolution HR 107 som Walter Jones har lagt fram i kongressen om att presidenten skall ställas inför riksrätt om han startar ett nytt krig.

Den 19 december gällde det frågan om ett regelrätt krig från USA:s sida mot Syrien och då deltog även den kände demokratiske kongressmannen Charles Rangel:

Walter Jones:
Mitt namn är Walter Jones och jag är vald från det tredje kongressdistriktet i North Carolina. Där finns marinkårsbasen Camp Lejeune, marinkårens flygstation Cherry Point, flygvapenbasen Seymour Johnson och vi har mer än 65.000 pensionerade militärer i vårt distrikt, krigsveteraner och de som har gått i pension.

Anledningen till att vi har den här presskonferensen idag är att jag är mycket bekymrad över det som hände den 19 mars 2011, då president Obama rundade kongressen för att bomba Libyen. Visst var Khaddafi ond, men hur många onda människor finns det inte i världen? Om man fattar beslut om att bomba ett annat land och inte vänder sig till kongressen, då menar jag att det är fel.

Vi har nämligen en författning i det här landet som ger rätten att förklara krig till kongressen.

Jag tänker på det faktum att presidenten gick in i Libyen, och det kaos och det elände som följde av den handlingen. Jag kan hålla med om att Khaddafi var ond. Han behövde avsättas, men inte av vårt land, genom att gå in och fatta beslut om att bomba Libyen. Det har lett till kaos i Libyen. Det har lett till att en ambassadör blev dödad, tillsammans med tre militärer som försökte skydda ambassadören.

Charles Rangel:
Tack för att ni lindrar en del av skuldkänslorna som vi kongressledamöter måste känna, i vetskapen om att ni gör er modiga röst hörd, dag ut och dag in, vecka ut och vecka in. Vår uppgift är faktiskt att försvara författningen. Ingen president har rätt att skicka ut våra unga män och kvinnor och riskera livet på dem, utan att vända sig till kongressen.

Det är faktiskt enkelt. Jag är lika patriotisk som någon annan, och när någon säger att vår nation är i fara, att vår nationella säkerhet är hotad, då är det, så som jag ser det, dags att kalla in våra soldater, och införa värnplikt. Det är så jag ser på det. Om man inte kan förmå sig till det, att begära att varje amerikan ska stiga fram och göra uppoffringar, då borde vi hålla oss borta från det! Det betyder att det inte har med vår nationella säkerhet att göra.

Överste W. Patrick Lang:
Nyligen erkände USA olika grupper i den syriska oppositionen som Syriens officiella regering. Det betyder, även om det inte finns något FN-beslut i den riktningen som jag kan komma på för ögonblicket, att den regeringen skulle kunna be oss att ingripa, och då skulle man kunna hävda att det var legitimt.

En annan sak som är intressant i det här, är att i koalitionen som strider mot Assad-regeringen så finns det en grupp som heter Jabhat al-Nusra, som är en avläggare till det internationella al-Qaida, själva kärnan i vår fiende över hela världen, projicerad in i Syrien. De hör till de främsta bekämparna av Assad-regeringen.

USA har stämplat den här gruppen som en fiende utanför landet, men trots det har ledarna för de andra gerillagrupperna som bekämpar Assad gått ut runt om i världen och krävt att vi ska ta tillbaka den stämpeln, för de är i själva verket vän med dem. Därmed är det en annan sak som är säker här, nämligen att om Assad-regeringen faller så har vi faktiskt ingen aning om vad för slags regering som skulle ta över i stället.

Om man betänker allt detta sammantaget, så måste man fråga sig om inte dessa två herrar från representanthuset faktiskt har helt rätt, särskilt i ett läge då utgången är oviss, om hur den kommande regimen skulle se ut, hur motsatt våra intressen den skulle kunna visa sig vara, när de frågar: Varför i hela världen skulle regeringen inte vända sig till kongressen för att få samtycke till att sätta in amerikanska militära förband?

Överstelöjtnant Schaffer:
Ytterligare en fråga gäller författningsenligheten. Här håller jag med Walter Jones, och Rangel, två kära vänner. Min syn på författningen ligger mycket nära deras. Ansvarsutkrävande. Det borde föras en debatt om det. Jag är en krigare. Mitt jobb har varit, på gott och ont, att försvara landet de senaste trettio åren. Och en krigares jobb är egentligen att inte strida, om det går att undvika. Men att, om man blir kallad att strida, att göra det snabbt och effektivt: att utföra uppgiften på ett sätt som minimerar förlusten av oskyldiga liv.

Det måste också ingå, som Rangel tog upp, att tänka på: Vad säger vi till föräldrarna vars barn har dödats i strid? Hur kan det försvaras? Det är en debatt som kongressen måste delta i, på gott och ont. Det är deras jobb. Det är deras skyldighet enligt författningen: att fundera på varför vi gör det vi gör. Det är ju för sjutton de som betalar notan. De är vår styrelse. Det är därför som styrelsen ska ha oinskränkt tillgång till allt som har att göra med nationens militära styrkor och hur de uppträder. Där finns det inga frihetsgrader. Det råder ingen tvekan om det.

Och det är därför som det är så viktigt att de här kongressmännen och deras modiga agerande får den uppskattning de förtjänar. De gör det som är rätt, när andra vägrar.

Jeff Steinberg:
… Ryssarna är också oroliga över Patriot-robotarna och Awacs-systemen som placeras ut i Turkiet, eftersom det inte bara är på gränsen till Syrien och nära Iran, utan det är också väldigt nära Rysslands sydliga gräns. Och det finns de som menar att vår utplacering av robotförsvarssystem kan ändra den strategiska spelplanen vad gäller hela kärnvapenbalansens uppbyggnad, som har förhindrat ett storkrig från att bryta ut sedan andra världskrigets slut.

Det här handlar alltså om väldigt mycket, och det är inte bara hypotetiskt. Det finns de som har uttalat stark oro för detta. Tre företrädare för den ryska ledningen, däribland vice premiärminister Rogozin, som var Rysslands Nato-ambassadör i fyra år, har i intervjuer uttryckt oro för att Syrien är en halkbana som kan leda till ett större krig, där Iran dras in först och sedan kanske andra länder.

En journalist: Vad tycker ni att kongressen ska göra om Obama inte lyssnar på er, och gör ett militärt ingripande utan att fråga kongressen först?

Walter Jones:
Jag tycker att det ska bli tal om riksrätt. Jag tycker verkligen det. Jag tycker att det här har pågått alldeles för länge. Jag har stor respekt för försvarsminister Panetta, men när jag hörde honom svara på senator Sessions frågor, och säga att han måste rådfråga våra vänner i utlandet först, innan man tar upp frågan om krig med kongressen, då körde jag nästan i diket på vägen hem. Det var obegripligt. Var i hela friden är kongressen? Vi är tre likvärdiga grenar av regeringsmakten. Det var länge sedan vi var likvärdiga när det gäller krig. Jag hoppas att det inte sker.

Jag respekterar president Obama. Jag är republikan, jag röstade inte på honom, men jag respekterar honom. Han är min president. Men jag vill att min president, oavsett om det är en demokrat eller en republikan, ska förstå vilka skyldigheter de har gentemot författningen, innan de dödar våra barn.

Se presskonferenserna på engelska:
http://larouchepac.com/JonesPress2

http://larouchepac.com/hcr107press

Originaltext: larouche.se

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here