Att kunna förhålla sig till andra människor på ett välfungerande och givande sätt, eller finna kärleken, kanske knyta nya kontakter och forma vänskapsband med likasinnade, samt bibehålla en fin relation till släkt och familj, är säkerligen någonting alla utav oss strävar efter. Människan är en social varelse, ett flockdjur, som gärna vill bli omtyckt men även ge till andra. Då mår vi som bäst. Att finna en partner, en livskamrat, någon man kan dela livet och dess upp- och nedgångar med, står nog högst på listan hos många. Vi behöver ju en motpol, kvinna och man, precis som yin yang, natt och dag, sol och måne. Utan detta existerar inget liv.
Vi vill för det mesta förmodligen även omge oss med individer som älskar och accepterar oss för de vi är. Men å andra sidan så är det väl ändå detta man hör flest klagomål om? Hur många gånger har vi inte hört antingen en kollega eller en vän beklaga sig över sin partner? Hur lite den hjälper till hemma, hur dålig den är på att ge komplimanger eller visa kärlek – eller hur den inte alls förstår sig på den andre? Är det inte partnern man klagar på så är det folk som är dåliga på att höra av sig, familjemedlemmar som skapar drama på vartenda släktkalas, eller barnen som bara tjatar och är otacksamma.
De senaste två åren har många som läser denna text förmodligen hyst agg mot både vänner och familjemedlemmar som inte förstår sig på ens personliga val eller livsfilosofier som skiljer sig från mängden – och som inte vill lyssna eller ta in det man tycker, tänker och säger. Det är som att tala till en vägg med skummadrasser, skygglappar och öronkåpor. Ni vet vad jag talar om, eller hur?
Man vill att människor i ens närhet ska respektera ens åsikter, vara förstående och lyhörda, givmilda och accepterande, intresserade och peppande. Men hur ser det ut om vi vrider och vänder på kakan? Hur är du själv mot dina medmänniskor? Behandlar du andra så som du själv vill bli behandlad?
Åter till relationer. Främst parrelationer. Aldrig har det varit så mycket fokus som nu på hur man bör lämna ett destruktivt förhållande, eller om personen man dejtar är en narcissistisk psykopat eller sol-och-vårare. Skilsmässor är på toppen av sin karriär och förhållanden och familjer kan se ut lite hur som helst nuförtiden, man kan identifiera sig som vad som helst, och man ska inte ta skit från någon. Det viktigaste i livet är en själv. Men om det går dåligt för en själv – ja, då är det alla andras fel.
Detta tar fart redan i lågstadiet. Drama och intriger sjunker lägre och lägre ner i åldrarna och mobiltelefonernas intrång i samhällslivet gör så att barn får tillgång till varandra 24/7. Beteenden och attityder förändras trots att vissa består. Pojkar är pojkar och ”han gör bara så för att han är kär i dig”, eller ”flickor kan inte leka för många samtidigt för då blir det tjafs”. Lärarna skriver kränkningsrapporter till sent inpå natten och rektorn kallar till samtal efter samtal för att lösa konflikter och sätta upp rastscheman för vem som får leka med vem.
Fokus ligger på konflikter i relationer – inte på hur en bra relation ska se ut.
Detta fokus genererar till att vi i vuxen ålder fortsätter att lägga fokus just där. Där det inte ska vara. Vi vet vad vi inte bör göra, ändå är det just där vi tenderar att söka oss till. Vi ska inte sitta för mycket med mobilen, vi ska inte äta för mycket socker, vi ska inte bli tillsammans med någon som är dålig för en, vi ska inte umgås med folk som snackar skit om en. Vi ska inte röka, vi ska inte dricka, vi ska inte knarka, vi ska inte bete oss dåligt. Ändå så är det där vi hittar oss själva. Vi knarkar allt från sociala medier till socker och piller, trycker i oss alldeles för mycket mat oavsett om den är processad eller inte, dricker lite för mycket och boffar på vapes som om det inte fanns någon morgondag. Vi ältar och ältar med fel partner, sjunker djupare in i självdestruktivitet samtidigt som vi tycker så otroligt synd om oss själva. Och allt är alla andras fel.
Det är då de poppar upp. Räddarna, änglarna sända från ovan. Kampanjerna, annonserna, må-bra-klippen, hitta-dig-själv-böcker, transformationskurser, livsstilscoacherna och hälsoexperterna. Detoxrecept eller mindfulnesstips, anti-depp och sjukskrivning, rehab och avgiftning. Eller sanningssägarna med fackla och fana i hand. Allt detta på grund av fel fokus i relationer.
För allt vi vill är att bli accepterade och omtyckta, eller hur? Tillhöra flocken.
Med tanke på hur mycket utrymme relationer, tillsammans med hälsa och välmående, fått runt om i världen de senaste fyrtio åren, i alla olika tänkbara forum, borde vi ju både må prima och vara experter inom ämnet samtidigt som vi är tillsammans med the love of our life. Ändå har vi aldrig mått så dåligt som vi gör nu och det moderna västerländska samhället är på bredden fylld av trasiga individer och infekterade relationer.
Att ta ansvar för sig själv, sitt agerande och sitt eget handlande tillsammans med att behandla människor så som man själv vill bli behandlad är A och O när det kommer till sunda relationer. Att ta tag i sin skit och hänga martyrväskan i källaren efter man städat upp allt gammalt där nere är det man behöver göra innan man ger sig in i ännu en destruktiv relation. Det spelar ingen roll hur ofta du byter ut dina vänner eller hittar nya bekantskapskretsar, dejtar en ny typ, får en annan tjänst på en annan arbetsplats, eller flyttar till ny stad eller nytt land. Om du inte förändrar sättet du agerar på kommer allt annat runtomkring ändå se likadant ut om ett tag igen.
För det är inte alla andra det är fel på.
Beteende är ett djupt inrotat ting som ligger och skaver i oss, just eftersom det inte är någon där ute som har svaren på alla dina problem.
Vi mäter ofta våra liv utifrån yttre faktorer och skyller alltid både positiva händelser och negativa händelser på det som sker runtomkring oss. Den enda relationen vi behöver arbeta med, och de konflikter vi behöver ta itu med, är relationen till dig själv och konflikterna inom dig. Trots att det låter klyschigt så är det faktiskt så att alla de svar du söker finns inom dig. Relationen du har med dig själv speglas i alla relationer du har utanför dig. Den enda relationen du kan förändra och förbättra är den till dig själv för endast du har 100% ansvar över just dig själv. Här finns ingen att skylla på eller någon du behöver bevisa hur duktig du är inför.
Det är bara du som vet om när du är sann i din egen relation till dig själv.
