Få saker i historien har visat sig så lönsamma för de stora bankirerna som krig.

President Wilsons utrikesminister William Jennings Bryan sa som det var:

”De stora bankirerna var mycket intresserade av världskrig p.g.a de enorma möjligheterna till ekonomisk vinst.”(1)

Vi ska här titta lite närmare på vilka krafter det var som opererade bakom kulisserna för att manipulera fram första världskriget samt hur och varför de gjorde det.

Det hade naturligtvis inte varit möjligt om en majoritet människor hade förstått vilka som verkligen styr och hur de har gjort det.

Fil.doktor Steven Yates uttryckte det hela mycket väl i sin utmärkta artikel “The Real Matrix:”

”För att social ingenjörskonst ska fungera är det nödvändigt att dess målgrupp vet så lite som möjligt. De måste ha utbildats, eller rättare sagt, tränats, att inte tänka, bara göra som de blir tillsagda. De måste ha anpassats för ett tillstånd av beroende av olika slag och de måste hela tiden distraheras så att de inte kan lägga ihop två och två.”(2)

År 1954 avslöjade den amerikanska Reece-kommitten som granskade skattebefriade stiftelser att Carnegiestiftelsen, bildad 1904, var en organisation som ägnat sig åt att framkalla krig.

Kommittens chef Norman Dodd berättade bla:

”Vid ett styrelsemöte i Carnegiestiftelsen 1909 hade man ställt sig frågan:”

”Finns det något känt medel som är effektivare än krig, om man vill förändra livet för ett helt folk?”

Man avgjorde att det inte fanns något.

Nästa fråga var:

”Hur får vi in USA i ett krig?”(3)

Historikern och professorn Carroll Quigley, som fick tillgång till elitens egna dokument, avslöjade hur en grupp män i den hemliga organisationen ”Round Table Group” sedan början av seklet orkestrerat kaos, krig och depressioner för att driva igenom sina agendor.

Round Table Group bildades 1891 av frimuraren, rasisten och imperalisten Cecil Rhodes, journalisten William Stead och politikern Reginald Baliol Brett. De viktigaste medlemmarna var emellertid politikern Alfred Milner och den kommande premiärministern Alfred Balfour. De är även kända under namnet  Milnergruppen och fick snart förgreningar i flera länder.

Tanken var att  tvinga fram en politik som innebar att man kunde bibehålla Storbritanniens ekonomiska och politiska dominans i världen. För att lyckas med denna grandiosa plan var de tvungna att skapa en privatägd centralbank i den kommande supermakten USA och inrätta invigda personer på nyckelpositioner nära makten. I Storbritannien hade de minst 11 statsråd och i USA hade man bl.a överste Edward Mandel House, tidigare representant för brittiska och amerikanska bankintressen och sedermera president Woodrow Wilsons närmaste man.

Quigley berättade detaljerat i boken The Anglo-American Establishment om huvudpersonerna och han var bekymrad över vad han funnit:

”Bilden är skrämmande, ty en sådan makt är för stor för att tryggt kunna anförtros en ensam grupp, vilka mål denna än har. Ingen nation som värderar sin säkerhet borde tillåta vad Milners grupp åstadkom, d.v.s att en liten grupp män skulle utöva en sådan makt.”(4)

Gruppen skapade sen de mäktiga organisationerna Royal Institute of International Affairs, Council on Foreign Relations, Club of Rome, Bilderbergruppen och Trilaterala Kommissionen.

Dessa grupper har styrt, och styr fortfarande många stora skeenden på den politiska arenan i världen. Dess medlemmar återfinns inom den globala eliten som politiker, bankmän, affärsmän, massmediefolk, jurister, militärer och diverse tjänstemän i olika sektorer.

Inför den andra Haagkonferensen 1907 skickade president Theodore Roosevelt den amerikanske diplomaten Henry White till London för ett möte med det konservativa partiets ledare Arthur Balfour (Rhodes sällskap). När de under träffen diskuterade utvecklingen i Tyskland gjorde Balfour ett avslöjande som överraskade White:

”Vi är förmodligen galna om vi inte hittar en anledning att förklara krig mot Tyskland innan de bygger för många skepp och konkurrerar ut vår handel”.

En förbluffad White svarade:

”Ni är en storsint man privat, hur kan ni överhuvudtaget överväga något så politiskt omoraliskt som att provocera fram krig mot ett harmlöst land med samma rätt till en flotta som ni? Om ni vill konkurrera med Tyskland så jobba hårdare”.

Balfour:

”Det skulle innebära en sänkning av vår levnadsstandard, kanske är det bättre för oss med ett krig”.

White:

”Jag är chockad över att ni av alla män uttrycker sådana åsikter”.

Balfour:

”Är det en fråga om rätt eller fel? Kanske är det en fråga om att behålla vår maktdominans”. (5)

Händelsen återges i biografin ”Henry White, Thirty Years of American Diplomacy,” av den ansedde historikern Alan Nevins som kunde berätta att även White´s dotter hört samtalet.

Ett viktigt led i maktelitens planer var skapandet av en ny centralbank. Planerna las upp på Jekyll Island 1910. Tre år därefter, den 23 december 1913 när de flesta senatorer åkt hem för jullovet röstade man igenom Federal Reserve i kongressen. Grunden lades 1907 sedan man skapat en stor ekonomisk depression. Överste House handplockade medlemmarna till den första styrelsen.

Wienkongressen efter Napoleonkrigen ritade om Europas karta och mindre stater med gemensam kultur slog sig samman medan större riskerade att brytas isär då olika folkslag strävade efter självständighet. Tysklands enande blev en av följderna. Under Bismarcks styre uppstod ett system av pakter mellan länder för att uppehålla en balans mellan makterna.

Mellan 1906-10 sjönk Storbritanniens del av världsproduktionen ill 14,7 % medan Tysklands hade ökat till 15,9 %. Ett faktum som den politiska och ekonomiska eliten i Storbritannien, i kombination med tyskarnas välutbyggda flotta, såg som direkta hot mot sin globala maktposition. De internationella bankirerna var frustrerade över att inte kunna ta större del i Tysklands ekonomiska tillväxt och serberna var frustrerade över att inte ha självständighet.

Den 8 oktober 1908 möttes några ministrar, bankirer, affärsmän och militärer i Belgrads statshus för att bilda en hemlig grupp kallad Nationellt Försvar. Den skulle syssla med anti-österrikisk propaganda, utbilda partisaner i krig och rekrytera spioner och sabotörer. Gruppen var så effektiv att den fick ett rasande Österrike att tvinga Serbiens regering att stoppa den.

Den 9 maj 1911 formade tio av medlemmarna terrorgruppen Svarta handen ledd av överste Apis som drillade några studenter att utföra ett attentat mot Österrikes ärkehertig Franz Ferdinand som skulle besöka Bosnien. En medlem i svarta handen ansåg det för riskabelt och varskodde premiärministern. Gruppens ledning satte press på Apis som ombads stoppa förövarna men så skedde inte.

Sanningen är att uppgifterna hade läckt ut veckor i förväg men att inga fler försök gjordes att stoppa mördarna från att döda den Österrikiske tronarvingen. Mindre känt är också att mordförsöket först misslyckades då en av Princips medhjälpare kastade en bomb som träffade bilen bakom hertigens.

Ärkehertigens förare körde snabbt vidare till stadshuset. Efter mottagningen ville hertigen besöka de sårade på sjukhuset. En general sa till hertigens folk att de skulle ta vägen längs kajen för säkerhets skull men chauffören underrättades inte. Då han svängde höger mot huvudgatan stod Princip där och avlossade de dödande skotten. Serbien vägrade lämna ut förövarna och mordet blev ursäkten för att starta kriget bankirerna så gärna ville ha.

I sin bok ”How diplomats make war” avslöjade den brittiske parlamentsledamoten Dr Francis Neilson hur allmänheten hade lurats tro att tyskarna startade den s.k kapplöpningen till havs när det i själva verket var de brittiska myndigheterna som tillsammans med tidningsbaronerna piskade fram föreställningen om ”det tyska hotet.”

Neilson kunde presentera dokument som bevisade vad han påstod. Faktum är att det var engelsmännen som startat illegala blockader för att obstruera tyskarnas möjligheter till ekonomisk expansion. En annan myt han slog hål på var påståendet att England gick in i kriget p.g.a en överenskommelse om att försvara Belgiens neutralitet vid en attack.

Sanningen är att i deklarationen som undertecknades 1831 så hade britterna förbundit sig att RESPEKTERA Belgiens neutralitet inte FÖRSVARA den.

Neilson berättade vidare att utrikesminister Edward Grey hade upprättat en hemlig allians med fransmännen 1906 att britterna måste gå med om Frankrike kom i krig med tyskarna. Neilson förklarade också att Tysklands ekonomi  var bättre än Englands, inte bara p.g.a av en växande tysk industri utan också för att boerkriget hade kostat engelsmännen stora pengar.

Vid ett möte mellan president Wilsons rådgivare överste House och Storbritanniens utrikesminister Grey diskuterades hur man skulle få med USA i världskriget.

Grey frågade:

”Vad skulle Amerika göra om tyskarna sänkte ett amerikanskt passagerarfartyg?”

House svarade:

”Då tror jag att det skulle flamma upp en ilska som skulle svepa över hela nationen. Det skulle räcka för att ta oss in i kriget.” (6)

1917 skickade USA:s ambassadör i Storbritannien, Walter H. Page, ett konfidentiellt meddelande till president Wilson:

”Det är inte osannolikt att det enda sättet att behålla vår nuvarande framstående handelsposition och avvärja panik är genom att förklara krig mot Tyskland.”(7)

När det gick upp för tyskarna vad House och britterna planerade satt de ut annonser i USA:s dagstidningar och varnade amerikaner för att åka med atlantångaren Lusitania. I maj 1915 dog 1200 människor när Lusitania sänktes av en tysk ubåt. Två eskortfartyg hade beordrats tillbaka av britterna strax före sänkningen och många år senare visade det sig att Lusitania haft stora mängder ammunition som smugglats med i lasten.

Ilskan över sänkningen kom senare att bidra till att USA senare gick med i kriget. En lika avgörande orsak var dock att de brittiska kryptoanalytikerna lyckades deschiffrera flera av tyskarnas hemliga meddelanden. Ett av dem var det så kallade Zimmermann-telegrammet. I januari 1917 hade den tyske utrikesministern Arthur Zimmerman sänt ett telegram till den tyske ambassadören i Mexiko. I det framgick det att Tyskland snart planerade att starta ett oinskränkt ubåtskrig snart där man utan förvarning skulle attackera fartyg.

På så sätt hoppades man att avskräcka USA  från att gå in kriget på grund av riskerna. Om kommande fredsförhandlingar med britterna och dess allierade sedan misslyckades skulle tyskarna inleda förhandlingar med Mexiko och Japan om att gå in på Centralmakternas sida. Man lockade även Mexiko med möjligheten att få tillbaka mark man förlorat till USA. Telegrammet snappades upp av brittiska Underrättelsetjänsten i London som avkodade det.

Väl medvetna om att innehållet skulle reta upp amerikanerna överlämnade britterna en kopia på telegrammet till USA:s ambassadör den 23 februari. Två dagar senare nådde det president Wilson.  Den 2 april lade Wilson sedan fram ett förslag inför kongressen om att förklara krig mot Tyskland och den 6 april, 1917 godkändes det varpå bollen var i rullning.

Dr Yates förklarar i kapitel 4 av The Real Matrix:

”Supereliten hade skapat förutsättningarna för världskrig. Det följde ett mönster bekant för studenter av den tyske filosofen Hegel, nämligen; TES-ANTITES-SYNTES”.(8)

D.v.s skapa förutsättningar för en stor kris tes som i sin tur medför en häftig motreaktion antites vilket leder fram till att eliten kommer med sin lösning syntes Superelitens lösning till kriserna de skapat innebar ett övertagande av makt. Dess medlemmar har alltid gillat krig.”

Efter det förnedrande Versaillefördraget 1919, där den brittiska delegationen bestod av Milners män och den amerikanska dominerades av Houses hade man lagt grunden för ett andra världskrig.

 

Michael Delavante, Så manipulerade eliten fram första världskriget

Källor:

(1) Imad A. Moosa, The Economics of War: Profiteering, Militarism and Imperialism, : ‎ Edward Elgar Publishing Ltd , 2019, (Sidan 165)

(3) Norman Dodd – Tax exempt foundations – Manipulating politics and culture, https://www.youtube.com/watch?v=8RgRGWlDo70 Se även: Philip Darrell Collins,Paul David Collins, , iUniverse, inc, 2021 The Ascendancy of the Scientific Dictatorship: An Examination of Epistemic Autocracy, From the 19th to the 21st Century, (sidan 124)

(4) Terry M. Boardman, Mapping the Millennium: Behind the Plans of the New World Order, Temple Lodge Publishing, 1998,(sidan 19)

(5) ”Henry White, Thirty Years of American Diplomacy,” Harper & Brothers, 1930, (sidan 257-58)

(6) ) Allan Nevins, ”Henry White, Thirty Years of American Diplomacy”. Harper Bros, 1930, (sid. 257-58)

(7) B. J. Hendrick, The Life and Letters of Walter H. Page – Vol. II, Doubleday, Page & Co. 1922, (sidan 271) Se även: Herbert J. Bass, ”America’s entry into World War I: submarines, sentiment, or security?”, Holt, Rinehart and Winston, 1962 (sidan 47)

(8) ”TAKING THE RED PILL” THE REAL MATRIX, PART 4 By Steven Yates December 7, 2004 NewsWithViews.com

 

 

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här