Dagligen matas vi med tips och trix, riktlinjer och råd, rekommendationer och tillsägelser från personer på höga hästar och piedestal som säger till oss hur vi bör hantera vissa saker och bete oss i olika sammanhang. Det här med miljö och klimat ligger ofta högst upp på listan och vi matas dag in och dag ut om hur vi med hjälp av olika smarta lösningar kan minska våra utsläpp och avtryck. Vi ska göra si och så, ditten och datten. Det ska källsorteras in i minsta detalj och vi ska köpa tygkassar, elbilar, träffas digitalt istället för fysiskt, och äta så grön kost som möjligt för att vara så klimatsmarta som möjligt. Det märkliga är att det ska konsumeras mer, och det ska krävas mycket utav oss, istället för att vi med enkla medel kan se över olika delar i våra liv och minska på saker och ting för att underlätta för både oss själva, medmänniskor och djur- och naturliv.
Vore det inte bättre om vi istället började se över våra inköp och leva mer minimalistiskt, och sluta samla på oss så mycket så att vi nästan inte ens behövde källsortera, eller hellre tog cykeln till jobbet än att köpa en elbil, eller äta lokalproducerad mat beställd från gårdsägaren i grannbyn istället för att köpa exotisk frukt och bönor odlade på andra sidan jordklotet från en stor matvarukedja? Istället för att införskaffa oss trendiga tygpåsar ihopsydda av något stackars fattigt barn i Bangladesh är det väl bättre att återanvända plastpåsen från mataffären flera gånger om, för att sedan använda den till vanligt brännbart avfall och till slut slänga den i soporna? Köp kläder som håller längre, handla second-hand, byt med kompisar – istället för att klicka hem nya plagg från nätet varje månad stämplade med fair-trade-eco-cert-recycled-tjottahejti? Är inte det mer miljömedvetet?
Som alltid är det dessa personer på höga hästar och piedestaler som förser oss med både problemen och lösningarna, som ett enda fint paket kommer skeppet lastat till oss. De hjälper oss med hur vi ska tycka och tänka, hur vi ska göra och agera. Vad vi ska prata om, vad vi ska gilla och inte gilla. Några utav oss har ju lyckligtvis börjat vakna upp till detta och väljer att gå en annan väg, men i många fall följer vi en annan ström där det även här finns ett narrativ man ska följa. Även om reglerna här är lite mer luddiga och inte lika markant uppmärkta med åsiktskorridorer och diskussionsunderlag så kantas även denna stig av personer på höga hästar som gärna klättrar upp på den där piedestalen. Ibland blir de upplyfta dit av personer runtomkring som tycker att det de säger och gör är så bra så de borde höras lite bättre. Så att alla kan se och lyssna. Och även nicka och hålla med.
Det som verkligen satt sina spår efter de senaste två åren, och även ribban för framtiden, är de digitala mötena. Att träffas online sägs både vara säkert, billigare och effektivare. Och framförallt – dessa möten målas upp som miljövänliga! Nu behöver man inte längre åka land och rike med bil eller flyg på konferenser och träffar, man behöver heller inte oroa sig för att bli sjuk eftersom man tryggt och säkert sitter hemma i sin egen lilla box. Inte bara kan man slå sig på bröstet med att man minsann är miljömedveten, man är även solidarisk och bryr sig om sina medmänniskor! Som grädde på moset kan man då med gott samvete klicka hem lite kläder i ekobomull medan man skänker sina gamla plagg till de stackarna i vars land det för närvarande råder krig. Posta gärna även en bild på dina knökfulla IKEA-kassar och lägg upp i flödet så alla kan se vilken barmhärtig och godhjärtad människa du är.
Tillbaka till digitala möten. Jag är en av många som förespråkar just fysiska möten, för det är där personkemi skapas, tankar och idéer bollas på en helt annan nivå än när du stirrar på någon genom en platt skärm. Fysiska möten för oss samman på ett sätt som digitala möten inte kan efterlikna. Visst kan det vara bra att kunna ringa någon och snacka, planera, strukturera upp olika saker, eller bara prata av sig – oavsett om det gäller privat eller i arbetet. Även digitala videomöten är jättebra att ha som reservplan om någonting oväntat dyker upp eller om man bor alldeles för långt ifrån varandra för att det ska bli möjligt att ses i verkligheten – men jag anser att det alltid ska vara plan B. Även om jag sällan förespråkar att ha en plan B. Men ni förstår säkert poängen.
Och om man nu ska se på just den miljövänliga biten för de som bekymrar sig över det: hur mycket kostar egentligen ett digitalt möte kontra ett fysiskt möte om man räknar utsläpp och energikostnader? Eftersom denna fråga inte lyfts är det heller ingen fråga som ställs och vidare heller inga svar som ges.
Och det är just det som är problemet med det mesta som händer runt om i detta avlånga land. Vi presenteras ofta med två, max tre, olika narrativ som vi sväljer med hull och hår, och våra åsikter är endast upprepningar av det vi hört någon annan säga. Är det pandemi så är det hemskt, är det krig så är det hemskt, är det miljöförstöring så är det hemskt. Man ska hålla avstånd, ha på sig munskydd, och vaccinera sig, eller så ska man byta profilbild på Facebook med ett annat lands flagga under ens fula tryne, skänka kläder till utsatta barn och tycka att en ledare är dum, eller så ska man källsortera, shoppa online, träffas digitalt och köpa elbil. Eller varför inte allt samtidigt? Guldstjärna i kanten på det, oj oj oj vilken foglig och duktig medborgare du är!
Tycker någon någonting annat än det massan tycker så är det taggarna utåt direkt. Man ifrågasätter inte utan bara nickar och tar emot. Tar det till sig som absolut sanning. Men hur är det med de som är utanför den stora massan då, de mindre klickarna runt omkring som dragit sig bort från det officiella narrativet? För även där, inom de andra kretsarna, finns det också officiella narrativ. Och följer man inte den strömmen, nej då smutskastas man där med.
Finns det verkligen en sanning? Finns det de som har fel och de som har rätt, eller har de som har fel rätt och de som har rätt fel, eller är allt en enda stor gråskala där emellan med endast små glimtar av det som verkligen är sant, om vi ens någonsin får reda på vad som är sant?
För ett tag sedan gick en person, som rör sig i den sistnämnda kretsen, ut på sin kanal och hävdade, genom att visa upp olika videoklipp, att en statsägd kanal använde sig utav en och samma individ i två olika inslag. Först vill jag poängtera att vi alla är väl medvetna om att mainstreammedia förvränger saker och ting och att mycket, om inte allt, som exponeras i dessa kanaler är nästintill enbart ljug och båg eller en extremt förvrängd bild av den egentliga sanningen. Så, med tanke på att vi alla vet om detta blir det väldigt märkligt för mig att dessa videoklipp ska studeras in i minsta detalj och diskuteras hej vilt på sociala medier, samt även hylla denna person som hittat dessa videoklipp. Jag och min fru slängde ett öga på dem för att se vad som orsakat all uppståndelse och jag tyckte väl att det såg ut som en och samma individ, ja. Min fru däremot såg stora skillnader på bland annat ögonbryn och nästipp och viftade bort det som en slump att individerna mest liknade varandra. Hade hon hävdat detta i ett utav kommentarsfälten som svämmade över av positiva kommentarer hade hon direkt blivit anklagad som kontrollerad opposition eller andra skällsord som den självutnämnda vakna befolkningen i Sverige gärna slänger sig med.
För vad? För ett litet videoklipp? Som någon säger är sann? Ett officiellt narrativ byts ut mot ett annat och även i många utav de mindre klickarna så blir vi även här dagligen matade med tips och trix, riktlinjer och råd, rekommendationer och tillsägelser från personer på höga hästar och piedestal som säger till oss hur vi bör hantera vissa saker och bete oss i olika sammanhang. De hjälper oss med hur vi ska tycka och tänka, hur vi ska göra och agera. Vad vi ska prata om, vad vi ska gilla och inte gilla.
Vad är egentligen viktigt på riktigt? Och återigen – vad tycker du? Vad är din sanning för dig?
Avslutningsvis vill jag bara säga att om du inte vet vad du ska tycka, tänka och känna angående denna text så är det den bästa text du läst på länge och du håller med om allt jag säger.
:Martin:Nilsson., Säg åt mig hur jag ska leva