Fallet Hammarskjöld är en ny dokumentär från 2019, som har vunnit EUs LUX-pris, parlamentets filmpris, och den har även blivit nominerad till en Oscar. Den går att se på SVT Play fram tills ons 7 okt 23:59. Dokumentären handlar om mysteriet bakom FN personligheten Dag Hammarskjöld död, den ger oss nya ledtrådar och bevis i denna stora mordgåta som FN har börjat att utreda igen på grund av de nya ögonvittnena som är det främsta skälet till att man återöppnade FN-utredningen från 1962. Dessa nya ögonvittnen identifierades av Jacob Phiri och Göran Björkdahl under 4 års idogt och spännande sökande/intervjuande som redovisas i artikeln ”Eyewitnesses: The Hammarskjöld Plane Crash” i den vetenskapliga tidskriften International Peacekeeping (University of Bradford) år 2013 samt dessförinnan i The Guardian den 17 augusti 2011. Intresset av utredare att titta närmare på fallet väcktes också tack vare historikern Susan Williams skarpa forskning som publicerades i hennes bok 2011, där hon undersökte både gamla och nya vittnen och gamla arkiv, bland annat arkiven av FN:s underättelseman i Kongo, Björn Egge.

I oktober 2019 presenterade FN:s oberoende utredare Mohamed Chande Othman en rapport med slutsatsen kraschen av Dag Hammarskjöld flygplan förorsakades av en attack eller ett hot mot planet som de färdades i. FN:s generalförsamling antog i slutet av december månad 2019 en resolution om en förlängning av utredningen av Dag Hammarskjölds död 1961. Förslaget har initierats av Sverige och stöttades av över 100 länder. Resolutionen går i linje med Othmans tidigare utredning om Hammarskjölds död, att det ”förefaller sannolikt att en attack eller ett hot utifrån kan ha orsakat kraschen”.

Dokumentären Fallet Hammarskjöld fokuserar främst på nya uppgifter om SAMIR. SAIMR var en organisation av legosoldater och forskare som var byggd på en rasistisk ”white supremacist” -grund. Dokumentären är inte ute efter att presentera all information som stödjer en konspiration, utan lägger mer fokus på nya uppgifter och vittnesmål. Till skillnad från Kennedy mordet så har det inte skrivits tusentals böcker i detta ämnet, och vill man ha mer information om fallet så finns det ett par enstaka böcker och en mängd nyhetsartiklar som sammanfattar allt vi vet. I denna artikeln ska jag försöka sammanfatta mycket av den viktigaste informationen som finns tillgänglig i frågan som inte nämns i dokumentären Fallet Hammarskjöld.

Lite bakgrund från Sydsvenskan:

”Läget: Krig pågick i Kongo, som blivit självständigt från Belgien 1960. Den mineralrika provinsen Katanga hade brutit sig ur. FN stödde den kongolesiska regeringen. Katanga stöddes av Belgien som hade gruvbolag där, men även brittiska och amerikanska företag hade intressen i provinsen. Dag Hammarskjöld var på väg till Katanga för att medla.

Motivet: Belgien hade intresse av att stoppa Hammarskjöld och det fanns gott om belgiska legotrupper i Katanga. Regeringarna i USA och Storbritannien var upprörda över FN-chefens planer på sätta in FN-trupper mot rebellerna.

Misstanke: Hammarskjölds plan sköts ner av den belgiske stridspiloten Jan van Risseghem, som ledde Katangas flygvapen. Han utpekades redan dagen efter kraschen av den amerikanske Kongo-ambassadören Ed Guillon, som i ett telegram till Washington den 18 september 1961 berättade att FN-chefens plan troligen skjutits ner.

Vittne: Dickson Mbewe satt med vänner utanför sitt hus när han såg ett flygplan närma sig flygplatsen i Ndola. – Sedan såg vi ett annat flygplan som närmade sig det större planet och öppnade eld. Motorljudet från det stora planet ändrades, det gick ner och försvann. Andra vittnen bekräftade uppgifterna.”

Här följer en rad uppgifter som rapporterats i media men som de flesta av dem inte nämns i dokumentären Fallet Hammarskjöld, som är värda att känna till för de som vill veta mer om fallet:

• Där fanns ett flertal personer och även rätt sorts flygplan i Kongo under tiden för kraschen av Hammarskjölds plan, som skulle kunna ha använts för att attackera Hammarskjölds plan. Som DN.se rapporterat ”hade utbrytarrepubliken Katanga i september 1961 ett tyskt plan av typen Dornier 28, som skulle kunna ha satts in mot Hammarskjölds plan. Othman nämner planet och den tyske piloten Heinrich Schäfer som flög ner Dornier-planet till Kongo. Othman rekommenderar att nya insatser görs för att få fram information om vad Schäfer, en erfaren före detta SS-officer och stridspilot, gjorde i Katanga. I själva verket fanns det ett tiotal europeiska legosoldater som var stridspiloter i Katanga. Vad de gjorde de aktuella dygnen utreddes aldrig, påpekar Othman. Det fanns också ett stort antal flygfält som kan ha använts av ett attackerande plan. Han påpekar att även Nordrhodesia kan ha haft stridsflygplan i luften kring Ndola den aktuella natten.”

• En kolonial tjänsteman närvarande i Ndola vid den tiden, som företrädde Storbritannien, insisterar på att det inte fanns några bevis för en flygattack, John Gange, en högre polisinspektör i kolonipolisen som undersökte platsen timmar efter att den hade hittats, sa att han kartlade var varje kropp hittades i relation till kraschplatsen och deltog i varje obduktion, och att alla vrakdelar av flygplanet togs bort från scenen och undersöktes, och att inga kulhål hittades på någon av kropparna eller på någon del av vraket, berättade han 2019 för propagandatidningen New York Times i ett e-postmeddelande. Vi vet att detta är falskt eftersom FN:s underättelseman i Kongo, Björn Egge och Polisen Adrian Begg bägge vittnade om kulhål i totalt två kroppar, och eftersom Transairs tekniska chef, den svenska operatören av Hammarskjölds flygplan, Bo Virving, undersökte vrakdelarna dagarna efter krashen och hittade hål i flygplansdelarna, och vi vet nu att det finns fotobevis som FNs oberoende utredare Othman tagit del av som visar kulhål i flera vrakdelar. Othman har fått fotobevisen av ambassadör Mathias Mossberg, som har fått det i uppdrag av den svenska regeringens att bistå Othman med uppgifter från svenska arkiv, vars arkivuppgifter består av fotobevis från det nordrhodesiska polisbefälet Michael Cary, som var en av de första poliserna på haveriplatsen och som deltog i utredningen av kraschen, vars fotografier visar kulhål i olika flygplansdelar. Som DN.se skriver ”Enligt en informell forensisk analys som gjorts av den svenska polisen och Nationellt forensiskt centrum, kan hålen vara kulhål från ett finkalibrigt vapen”.

• Man vet att USA:s säkerhetstjänst, NSA, bedrev signalspaning i området där DC6-an störtade. Som DN.se skriver ”Hösten 1961 hade amerikanska National Security Agency (NSA) en avlyssningscentral på Cypern för Asien och Afrika. ­Juristkommissionen vände sig till NSA och begärde ut inspelningar eller transkriberingar av radio­trafik under olycksnatten. Begäran preciserades till allt som berör ett flygplan som sköt mot ett annat ­eller ett flygplan som kring midnatt närmade sig Ndola. NSA har meddelat att myndigheten har två egna dokument, som svarar mot beskrivningen, tyvärr hemligstämplade. Orimligt efter alla dessa år, resonerade kommissionen och uppmanade FN att driva saken.” DN.se skriver också att NSA-arbetaren Charles Southall ”säger sig ha lyssnat till radiokommunikation på natten för kraschen, där en jaktplanspilot redogör för hur han attackerar planet”. DN.se skriver också att det direkt efter kraschen fanns uppgifter om att planet hade blivit nerskjutet ”I ett tidigare hemligstämplat dokument, som nyligen blev offentligt, rapporterade den dåvarande amerikanske ambassadören i Kongo, Ed Gullion, att planet skjutits ned av en belgisk legosoldat.”

• Flygets ensamstående överlevande passagerare – Harold Julien, en amerikansk sergent som jobbade som privat säkerhetsvakt för Hammarskjöld, som sedan dog några dagar senare – vittnade att han hade sett gnistor på himlen och att han hörde explosioner på flygplanet innan det gick ner och vittnade även om att Dag hammarskjöld hade ropat ”gå tillbaka”. Mark Lowenthal, en läkare som hjälpte till att behandla Julian, har vittnat om att det hade gått att rädda livet på Julien, men inga insatser gjordes av USA för att transportera honom till ett bättre sjukhus med bättre utrustning, något som blev noterat som mycket anmärkningsvärt.

• Strax efter kraschen talade den tidigare presidenten Harry S Truman med några amerikanska journalister från New York Times, han sa att ”Dag Hammarskjöld var på väg att få något gjort när de dödade honom. Notera att jag sa ”när de dödade honom”.

• Knut Hammarskjöld som hade identifierat sin farbror Dag Hammarskjöld på bårhuset i Ndola 1961, tvivlade aldrig på att Dag Hammarskjöld blev mördad. Knut berättade för Sveriges förra ärkebiskop K G Hammar att han trodde att han visste vem som låg bakom mordet och gav uppdraget, och lovade K G Hammar att han skulle berätta det nästa gång de sågs, men strax efter detta möte avled Knut.

• En svensk juristkommission avslöjade att Maurice Barber, chefen för rhodesiska luftfartsstyrelsen, som rhodesierna utsåg att leda haverikommissionen, så tidigt som första dagen slagit fast att kraschen av planet orsakats av pilotfel och att han motarbetat försök att pröva ­andra möjliga orsaker bakom kraschen. Barber var tydligt jävig då han hade haft tillgång till all information om händelsen under natten och bar personligen ansvaret för att man inte påbörjade sökandet efter överlevande förrän efter tio timmar. FNs oberoende utredare Othman har slagit fast att där var starka påtryckningar på haverikommissionen att de skulle komma till slutsatsen i deras rapport att det rörde sig om ett pilotfel, som DN.se skriver ”Ett indicium för att det inte var en vanlig flygkrasch är att Othman konstaterar att flera regeringar försökte påverka haveriutredningarna. Detta gjordes för att utredarna skulle slå fast att det var ”pilotfel” av den svenska Transair-besättningen som orsakat kraschen.”

• Transairs tekniska chef, och den svenska operatören av Hammarskjölds flygplan, Bo Virving, undersökte vrakdelarna dagarna efter olyckan. Han samlade på metallbitar och tog foton av vrakdelarna och blev i sin undersökning helt övertygad att någon hade mördat Dag Hammarskjöld och attackerat flygplanet. Virving hade bland annat hittat en bit av planets noskon och ramen till ett cockpitfönster, bägge med misstänkta hål i.
Åtta av de elva vittnen som sett planet på nära håll vittnade om att de hade sett två plan i luften innan kraschen och om endera en explosion eller ett starkt ljussken i luften. En svensk juristkommissionens slutsats var att vittnesmålen ger ”tillräckliga primärbevis” för att planet brann när det kraschade, vilket stärker hypotesen om att planet tvingades ned. En europeisk polis i Mufulira har vittnat om att han såg en blixt på himlen mot Ndola vid halv midnatt. Borrare i ett läger öster om Mokambo hörde en explosion samtidigt, i riktning mot Ndola-vägen. Rapporter kom också av blixtar sett på himlen natten innan, inklusive en från Rhodesia Light Infantry. Den kommunala säkerhetsvakten vid ishik lake pump works, såg ett flygplan flyga över Ndola, med dess navigationsljus som framstod att gå ut och inom en minut efter att det hade lämnat flygplatsområdet såg han en blixt i himlen. Ett liknande vittne kom från R. A: Philips från Vaccum Oil Company, som var på tjänst vid flygfältet vid den tiden och rapporterade att han såg flygplanet passera över huvudet. Han tappade synen, bullret från flygplanet upphörde och sedan, kort efteråt, såg han blixtar, en stor och en liten. Safeli Mulenga, som var i Chifubu på kraschnatten, såg inget andra plan men bevittnade en explosion.

Nelson Gondwe, en kolbrännare sa ”Jag var i sängen [vid Kamalasha området]… Jag hörde tre stora smälla… Smällarna lät som om de hände på marken… Smällarna var inte jämnt fördelade utan nära inpå vartannat. Den sista var högst. De lät som stora vapen.” Kolbrännarna Damson Moyo, Posyana Banda och Ledison Daka sa också att de hörde skott, Ledison sa att det hördes som de kom från uppe i luften. AJ Lemonson Mpinganjira sa att han såg två plan som flög väldigt nära varandra och att där var en explosion och att det ena planet sedan flög ifrån det andra, och trettio minuter senare såg han två land rovers med två europeiska ockupanter vardera som körde med hög hastighet mot platsen för kraschen. Tio eller femton minuter senare ökade lågorna och de två land rovers som han tidigare hade sett kom tillbaka med samma hastighet. Han sa att han hade blivit intimiderad efteråt och att han hade stoppats från att åka till kolfältet där han arbetade på morgonen den 18 september, och att de blev tillsagda att ingen av kolbrännarna skulle säga något om kraschen. Daveson Kasakaniza, som var en hustjänare cirka 10 km norr om kraschplatsen, hörde en stor explosion. En skolflicka som var utanför sin fars hus i Twapia, vid en plats där flygplanen passerar innan de landar, vittnade också att hon såg två plan nära varandra och att det ena planet började att brinna och explodera och att det var så det kraschade. Flera andra vittnade om att de hade hört explosioner, vilket stödjer vittnesmålet av den överlevande passageraren Harold Julien, som jobbade som privat säkerhetsvakt för Hammarskjöld, som innan han dog vittnade om att han hade sett gnistor på himlen och att han hade hört explosioner på flygplanet innan det gick ner samt att Hammarskjöld hade ropat ”Gå tillbaka”.

• Fotografierna av Hammarskjöld efter hans död är antingen tagna på ett sådant sätt att det döljer området runt hans högra öga, eller, där ögat är synligt, de visar bevis för att ha blivit berörda, eventuellt för att dölja ett sår. Hålet i pannan, som kunde vara ett möjligt kulhål, som FN:s underättelseman i Kongo, Björn Egge, vittnade om att han hade sett vid bårhuset fanns inte med i de postmortemfotografier som användes i den officiella utredningen. Historikern Susan Williams visade dessa officiella bilder till patologer som sa att det fanns bevis för att de hade förfalskats. Det finns uppgifter från ett norskt polisförhör från 2005 om att en sydafrikansk legosoldat sköt Hammarskjöld på marken efter kraschen. Vilket ger stödjande bevis för att det kan ha varit ett kulhål i pannan på Dag som Björn Egge såg. Forskaren Susan Williams läste bland annat i dokument att Egge blivit hotad på ett diplomatparty i Katanga strax före kraschen. En legosoldat hade stuckit något hårt i ryggen på honom och väst: ”Du förråder den vita mannens sista bastion i Centralafrika. Endera dagen får du en kniv i ryggen.”

• Uppgifterna om att postmortemfotografierna av Dag har blivit förfalskade är väldigt intressant, eftersom ca två år senare när president John F. Kennedy mördades i USA så dök det en tid efter mordet upp uppgifter som mycket starkt stödjer att postmortemfotografierna av Kennedy hade blivit förfalskade, något FBI-agentena Francis X. O’Neill Jr, James W. Sibert samt fotografen vid flottan John T. Stringer och Saundra Kay Spencer, den fototekniker som framkallade och gjorde kopior av bilderna från JFK:s obduktion, vittnade om. O’Neill menade att fotografierna av Kennedys hjärna visade en betydligt mindre skada än den verkliga skadan som han hade sett tidigare i person. Saundra Kay Spencer, den fototekniker som framkallade och gjorde kopior av bilderna från JFK:s obduktion vid Naval Photographic Center (NPC) november 1963, vittnade om att de bilder hon framkallade inte liknade de som fanns i inventarieförteckningen, utan istället visade JFK:s sår ”helt rengjorda”: ”…inga av de svåra skador som syns på dessa foton [från USA:s nationalarkiv] fanns på de foton vi framkallade”. Dessutom är de papper som de aktuella fotona framkallades på inte samma papper som användes av hennes labb 1963, något som hon är säker på eftersom hon hade behållit, och visade för ARRB, några av de papper som användes av NPC vid den tidpunkt då hon framkallade bilderna från JFKs obduktion. Spencer sade även att hon hade sett ett hål på baksidan av huvudet som hon trodde var ett utgångshål. John T. Stringer, som var en av de bästa medicinska fotograferna i världen, fotograferade Kennedy under den officiella obduktionen och tog även foton vid en inledande obduktion. Stringer sade att de foton han tog vid den ”kompletterande undersökning” som utfördes av J. Thornton Boswell och James Humes inte liknar dem som finns i arkivet och att flera av hans foton hade försvunnit.

”Jag är 90 till 95 procent säker på att fotona i arkiven inte är av president Kennedys hjärna”, sade Douglas Horne, f.d. sjöofficer och ASSR:s chefsanalytiker av militära dokument, i en intervju. ”Om de inte är det kan det bara betyda en sak – att man försökt mörklägga de medicinska bevisen.” Horne hävdar att skadorna på den andra hjärnan visar skador som uppstått av ett skott bakifrån. Han säger att den första hjärnan var Kennedys och visade skador som uppstått av ett skott framifrån. Patologen James C. Jenkins, är det återstående nyckelvittnet som blev ombedd att hjälpa Joseph Humes, Thornton Boswell och Pierre Finck i Kennedys obduktion. Jenkins säger att han har kommit fram till att hjärnan redan hade tagits bort innan obduktionen började och att en operation hade gjorts före obduktionen på kraniet. Jenkins menar att den totala hjärnvolymen verkade alldeles för liten, dvs mindre än kraniet. Som svar på en fråga om varför detta kunde ha inträffat, uppgav han tydligt att syftet skulle ha varit att ta bort kulfragment. Jenkins menar också att det dödande skottet måste ha kommit framifrån. Dr. Robert N. McClelland kirurg till både John F. Kennedy och Lee Harvey Oswald menar också precis som James C. Jenkins att det dödliga skottet kom framifrån. Dr Charles Crenshaw, en av läkarna på Parklands sjukhus i Dallas, som vårdade den dödligt skadade president Kennedy ansåg också precis som McClellands och Jenkins att Kennedy sköts framifrån. Crenshaw intygade även som Dr Malcolm Perry (biträdande professor i kirurgi, som tog över JFKs vård) att såret på Kennedys hals var ett ingångssår, vilket stark indikerar vad många personer på scenen hade sagt: att minst ett skott hade blivit avfyrat framifrån.

Förklaring och bakgrund av SAIMR och misstanken att de medvetet spred AIDS i Afrika som en form av biologisk krigföring för att minska antalet svarta för att vidhålla sin vita makt och en förklaring av vilka politiska krafter som kan tänkas ligga bakom mordet av Hammarskjöld

I dokumentären Fallet daghammarsköljd visar Clive, en fd medlem av SAIMR, upp ett diplom från SAIMR, som tydligt bevisar att de existerade, något dokumentären starkt slår fast, bland annat genom annonser i tidningar där SAIMR sökte efter legosoldater, och genom en lista med namn av personer som svarat på dessa annonser som de sedan lyckats att kontakta. I dokumentären vittnar läkaren Claude newbury som jobbade med Keith Maxwell att Maxwell erbjöd honom att gå med SAIMR och om hur Maxwell talade om att han trodde att AIDS viruset var ett biologisk stridsmedel, något Maxwell själv skrev i sina dokument att det var och hyllade AIDS som en välsignelse som kunde mörda svarta i Afrika på ett effektivt sätt. Susan Williams visar i sin bok att i dokument från 1989 av Nelson Mandela minnes centers hemsida, nämns SAIMR i ett transcript från TRC utfrågningen 24 november 1997 av legosoldaten och lönmördaren Janusz Walus, som hade svarat på en jobbannons från SAIMR i en tidning år 1989 som sökte efter legosoldater. Williams skriver i sin bok om en källa från Sydafrika som verkade vara en fd medlem av SAIMR som gav överensstämmande uppgifter till henne om SAIMRs operationer från 1980 och 1990 som rapporterat av den Sydafrikanske journalisten De Wets dokumentation. Källan menade också att SAIMR fortfarande finns än idag fast att de inte är aktiva i Sydafrika längre. Källan menade att SAIMR var en organisation från England från en väldigt lång tid tillbaka, från när England hade sina krig med Frankrike vid napoleoniska tider, där SAIMR blev inblandade, något Maxwell också hade påstått. Williams pekar ut att SAIMRs logo är av ett tecknat Brittiskt skepp, istället för ett Sydafrikanskt skepp. Detta passar påståendet av både Maxwell och Williams källa att SAIMRs har sina rötter i England och inte i Sydafrika. Källan gav också Williams dokument som talade om att SAIMR fanns redan 1947. Maxwell sa att vissa orders kom från London och att andra initierades i Sydafrika. Det finns en fil tillägnad AIDS i journalisten De Wets samling, som innehåller en oroande rapport om biologisk krigföring.

Källor i Sydafrika säger att SAIMR var kopplat till landets beryktade kemiska och biologiska krigföringsprogram (CBW) under ledning av Dr Wouter Basson, ett program som apartheidrasister använde som ett cover för att döda svarta människor i Sydafrika och utanför Sydafrika eller göra dem allvarlig skada. Project Coast var ett topphemligt kemiskt och biologiskt (CBW) vapenprogram och var en del av ett raskrig. Forskning om födelsekontrollmetoder för att minska de svarta födelsetalen var ett sådant område. Daan Goosen, verkställande direktören för Roodeplaat Research Laboratories mellan 1983 och 1986, berättade för Tom Mangold från BBC att Project Coast stödde ett projekt för att utveckla ett preventivmedel som skulle ha använts i hemlighet på svarta. Goosen rapporterade att projektet hade utvecklat ett vaccin för män och kvinnor och att forskarna fortfarande letade efter ett sätt som det skulle kunna levereras för att göra svarta sterila utan att göra dem medvetna om det. Vittnesmål som lämnats vid Truth and Reconciliation Commission (TRC) antydde att forskare från Project Coast också undersökte att lägga födelsekontrollämnen i vattenförsörjningen. Det har också påståtts att Project Coast var avsett att skapa dödliga bakterier som endast skulle påverka svarta, genom att förgifta motståndarnas kläder och lagra kolera, HIV och mjältbrand.

En biomedicinsk forskare i USA, Larry C Ford, med kopplingar till arméns biologiska krigsprogram och CIA, arbetade med Dr Wouter Basson i Project Coast. Larry C Ford träffade forskare från Sydafrikas Project Coast på 1980-talet för att diskutera kemisk och biologisk krigföring. Dr. Larry Ford var en respekterad forskare med intresse för AIDS-forskning. Men efter att han anlitade en lönnmördare för att försöka döda en affärspartner och sedan begick självmord efter att polisen hade blivit intresserad av honom, så avslöjades Dr. Fords dubbla liv. I Dr. Fords hem och kontor fanns det indikationer på att han hade kopplingar till både arméns biologiska krigsprogram och till CIA, som rapporterat av CBS News och andra. Sökningen av polisen i Fords hus upptäckte mer än 260 behållare med biologiskt material, man hittade också det mycket potenta toxinet ricin, och botulism, som producerar en av de mest dödliga toxinerna kända. Polisen hittade också det högexplosiva militära sprängämnet C-4, ett plastiskt sprängämne som används av militären, som är extremt svårt att få tag på, inklusive nästan hundra skjutvapen och rasistisk litteratur. Påfallande är att det också cirkulerade andra officiella redogörelser vid evakueringen och utredningen, av att man hittade mjältbrand på fastigheten, som är ett hot mot folkhälsan. På något sätt finns dessa redogörelser inte längre i OC Health Officer-rapporten.

Project coast utvecklade flera vapen som kunde leverera gifter på ett diskret sätt utan att man visste om det och ett sådant vapen var ett förändrat paraply som injicerade ett gift som kallas silatran. Dr. Ford påstås ha arbetat med silatran för Dr. Basson, under ett cover av att han utförde experiment av återväxt av hår. Forskare som arbetade för Project Coast vittnade om att silatran inte bara användes som ett gift; de skapade till och med uppfinningar som det förändrade paraplyet för att leverera giftet. Och enligt FBI hittades ett paraply som det som skapades av Project Coast i Dr. Fords hus.

Dokument som avslöjats av en 60 MINUTES utredning indikerar att en del av AIDS-arbetet som gjordes i Sydafrika under 1980-talet användes som ett cover för biologisk krigföring forskning, under beskydd av den sydafrikanska medicinska servicen, som övervakade Project Coast. En fras från ett av AIDS-dokumentet lyder: ”Förvärv av all relevant kemisk och biologisk vapenlitteratur från Dr. Ford.” FBI-informanten Peter Fitzpatrick som övervakade Ford under 1980-talet, när Ford arbetade på uppdrag av Project Coast, har sagt att Ford berättade för honom att han gjorde smutsigt arbete för CIA. Ford berättade för sin affärspartner, James Patrick Riley, och andra att hans arbete för militären och CIA inkluderade forskning om biologiska och kemiska vapen, konsultation om irakiska kapaciteter under Gulfkriget och att smyga in i epidemiska heta zoner i Afrika för att samla in prover av sådana mördareorganismer som Ebola- och Marburg-virussen.

Polisdetektiven Victor Ray fick bekräftelse av Fords kopplingar till regeringen tre dagar efter att ärendet öppnades och några timmar efter Fords självmord. Ray och hans överordnade pratade med en FBI-agent som ansvarade för FBIs Weapons of Mass Destruction Response Team som hanterar biologiska och kemiska hot, som i sin tur kontaktade FBIs förbindelse med underrättelsetjänsten, kort efter det fick de information från ett telefonsamtal om att Ford verkligen hade kunskap om biologiska och kemiska vapen och att han verkligen jobbade för CIA enligt FBI-agenten. Ray uttryckte intresse för att prata med FBI-informanterna Peter Fitzpatrick och Tom Byron som arbetade i det sydafrikanska konsulatet på 1980-talet för att utforska den sydafrikanska vinkeln, men han och hans partner förbjöds att göra det av byrån och blev förbjudna att gå nära Fords hus och hans fall av Ford blev avslutat.

Ett av de mest signifikanta och kylande aspekterna av Fords fall är hans forskning om AIDS, som genomfördes i enlighet med apartheidregimen. AIDS har hjälpt till att rasera Sydafrikas befolkning. Broederbond var den härskande kärngruppen i Sydafrika, strukturerad i linje med det tyska nazistpartiet under andra världskriget och allierades med dem under den konflikten. Möjligheten att forskningen om AIDS som bedrevs av Ford, Project Coast, med dess misstänkta koppling till SAIMR, Broederbond och deras företag, kan ha bedrivits för att uttryckligen syfta till att genomföra folkmord är inte en möjlighet som kan avfärdas lätt. En sådan möjlighet skulle inte vara långt utanför ramen av Project Coasts uppenbara syften och tillämpningar.

Larry Ford bildade ett nära band med Dr. Jerry D. Nilsson, en begåvad kirurg med extrema åsikter och en förkärlek för problem. Ford och Nilsson arbetade tillsammans med biologiska vapen och båda lagrade dem i sina hem. Ford och Nilsson blev vän med generalen Dr. Niel Knobel, en militär befälhavare och Sydafrikas generalläkare – det vitstyrda, apartheid Sydafrika av 1986- Ford började råda honom om att skydda sina trupper från biologiska attacker, samt att föreslå AIDS-förebyggande program i ett land som idag har den värsta AIDS-infektionsfrekvensen på jorden – godartade och berömvärda strävanden som Knobel upprätthåller hade ”inga politiska agendor.” Men det AIDS-förebyggande programmet var för vita i militären, inte svarta. En hemlig högerorienterad sydafrikansk organisation, Broederbond, genomförde studier under ungefär samma tid som antydde att aidsepidemin skulle kunna göra de vita till majoriteten i framtiden.

Sannings- och försoningskommissionen (TRC) avslöjade bevis för att hela byar, inklusive en angolansk bosättning med flera hundra människor som misstänktes för att ge skydd åt rebeller, kan ha blivit decimerade av vapen från Project Coast. Denna upptäckt motsvarar information som Nilssons ex-flickvän gav: Hon sa att Ford mer än en gång skröt om att ha utplånat en hel angolansk by under ett inbördeskrig. Project Coast forskare som kallades för att vittna mot Basson har sagt att Ford togs in för att informera dem om användningen av biologiska vapen i massattacker och diskreta mord.

Enligt en amerikansk Air Force Academy-rapport om Sydafrikas biologiska krigföringsprogram var Ford en del av ett globalt nätverk av forskare som Basson samlade ihopa för att hjälpa Project Coast. Huruvida det innebar att skapa – eller ta emot och lagra – gifter som producerats av programmet är en fråga om antagande, tyder rapporten, eftersom sydafrikanska tjänstemän inte har kunnat redogöra för allt det farliga materialet som producerats under åren. Rapporten från flygvapnet citerar vittnesmålet från en schweizisk underrättelseagent som tvättade pengar åt Basson och som beskriver en världsomspännande konspiration involverande namnlösa amerikaner.” ”Dr Fords död och avslöjanden av hans sydafrikanska engagemang ”, säger rapporten,” [väcker] möjligheten av ett högerorienterat internationellt nätverk, [fortfarande] förenat av en vision av Sydafrika som återigen styrs av vita. ”

I kölvattnet av Fords självmord påminde Fitzpatrick och Byron en ny uppsättning av FBI-agenter om mötet mellan Ford och generalen Knobel, där en väska med dödliga bakterier överfördes till Sydafrika (som Fitzpatrick bevittnade) – och om det faktum att ingenting blev gjort för att fånga Knobel när han återvände till Sydafrika. Ingen förklaring gavs till informanterna. Byron föreslog att man skulle granska övervakningsinspelningarna från buggarna som han och Fitzpatrick hjälpte till med att plantera så länge sedan. ”Du kan få en blockbuster ur dessa, jag är säker.” sade han.

”Inte ens vi kan få dessa band,” kommer han ihåg att en agent svarade. ‘De är förseglade. Nationell säkerhet. ’Matthew McLaughlin, talesman för FBI i Los Angeles, sa att byråns politik hindrade honom från att bekräfta eller förneka Byrons och Fitzpatricks redogörelse. Han ville inte heller kommentera deras anklagelser om att regeringen tillät Ford att olagligt utvecklas och trafikera biologiska vapen. Vi vet från en rapport från 2005 av Chandre Gould, en seniorforskare i Crime and Justice-programmet vid Institute for Security Studies, att de amerikanska underrättelsetjänsterna under den första början av Project Coast var fullt medvetna om Sydafrikas intresse för kemisk och biologisk krigföring. Polisdetektiv Ray sa ”Vad i helvete var på gång och hur kunde regeringen stå vid sidan medans Ford gjorde dessa saker?”.

Ett möte i en Beverly Hills herrgård tillhörandes den sydafrikanske handels-attachén Gideon Bouwer, var ovanligt hemlighetsfull, men Peter Fitzpatrick lyckades fortfarande bevittna det och tittade från ett angränsande rum genom en massiv delad öppen spis. Han såg när Niel Knobel, Sydafrikas generalläkare träffade Larry Ford. De två talade med nedtystad röst, sedan passerade Ford över en rejäl svart väska. Mötet avslutades. Senare satte Fitzpatrick sig ner med handels-attachén Gideon Bouwer, som inte kunde motstå att i sin tjocka afrikanska accent förklara vad som just hade hänt.

Sydafrikas vita minoritetsregering var under dessa år i en blodig kamp med sina svarta medborgare, villiga att göra allt för att hålla sig kvar vid makten. Bouwers roll var att motverka den amerikanska handelsembargot på låst teknik och expertis eftertraktad av apartheidregimen; Fitzpatrick, en ung skådespelare, talförig och charmig, var en del av Bouwers informella embargo-busting-team, och såg till att festerna vid herrgården var välbesökta av de välkopplade.

Fords insatser på apartheidregimens vägnar innebar att säkerställa dödliga agenter, inklusive ”designer” biologiska vapen-genetiskt konstruerade patogena medel. Det verkar som att hans verksamhet åtminstone hade det stillsamma stödet av element inom den amerikanska regeringen, att döma utifrån misslyckandet med att förbjuda och stoppa vad Ford gjorde. Larry Ford medverkade regelbundet vid dessa sammankomster, och den teknik som han överlämnade den dagen, småskrattade Bouwer, kunde visa sig vara ovärderlig: en sampler av virulens, designer stammar av kolera, anthrax, botulism, pest och malaria, såväl som en bakterie som Ford hävdade att han hade muterat för att vara ”pigmentspecifik.” ”Kaffer-dödande bakterier,” förklarade Bouwer och använde den nedsättande Afrikaans termen för svarta. ’Dr. Ford har gjort mitt land en bra service” sade han. Kaffer är ett rasistiskt ord precis som neger och var ett vanligt ordval för Sydafrikanska rasister.

Fitzpatrick och Bouwer skålade med sina glas och Fitzpatrick lämnade sedan platsen, och sedan ringde han sin hanterare på FBI, där han tjänade som en av två informanter planterade på Sydafrikas konsulat i Los Angeles. Han berättade allt för FBI; ändå, säger han, gjordes ingenting. Enligt Fitzpatrick flög den sydafrikanska generalen med sin resväska full av död. ”Varför stoppade ni inte honom?” Frågade han senare sin hanterare. Agenten stirrade bara på honom.

Byron och Fitzpatrick säger att Gideon Bouwer var tydlig i sina samtal om vad som hände under mötet med Ford. De säger att han tala med hänförelse om förmågan att hålla vita vid makten genom biologisk krigföring, och han antydde att han var en del av en separat agenda – någon slags extraregering konspiration, som den som beskrivs i Air Force-rapporten, som hade planer på att släppa ut biologiska ämnen världen över på Sydafrikas fiender om behovet någonsin skulle uppstå.

På jakt efter svar använde Fitzpatrick sig av lagen om frihetsinformation för att få sin FBI-fil. Allt utom bildtexterna redigerades från den lilla raden med rapporter som beskriver hans information om Ford och sydafrikanerna. Men dessa bildtexter visar tydligt en sak: Vad Fitzpatrick berättade för sin hanterare skickades omedelbart till FBI:s huvudkontor i Washington, och sedan skickades det vidare till CIA.

Keith Maxwell var ingen riktig läkare och är rapporterad av vittnen att ha gett falska injektioner till sina patienter, och när man tänker efter, varför skulle en rasistisk mördandes soldat som inte var en verklig läkare vilja hjälpa svarta att hålla sig friska från AIDS, när man vet att han talat om hur bra det är att AIDS finns så att AIDS kan minska den Afrikanska befolkningen. Allt detta, faktumet att han hade en riktig läkarklinik fast att han inte var en riktig läkare, utan han istället utan tvekan var en rasistisk psykopat, stödjer den mördade SAIMR kvinnan, Dagmar Feil, familjs vittnesmål, som finns med i dokumentären Fallet hammarskjöld, att SAIMR spred AIDS i Afrika genom vaccin, vilket Dagmar Feil försökte avslöja, och vilket gjorde att SAIMR ville mörda Dagmar, som hon hade sagt till sin bror Karl feil att de var ute efter att göra och att de redan hade mördat ett par stycken individer i hennes team, något SAIMRs fd underrättelsetjänst officerare Alexander Jones också har vittnat om är sant, att han kände till att SAIMR spred AIDS i Afrika genom vaccin och att det blev känt inom SAIMR att det var de som hade mördat Dagmar. Dagmar blev en vit-makt förespråkare, som inte är så konstigt då SAIMR var byggt på en rasistisk ”white supremacist” -grund. Dagmars bror Karl feil har vittnat att hon jobbade med AIDS forskning och med ett vaccinprogram i flera Afrikanska länder, samma länder som Alexander Jones menar att där fanns ett AIDS spridnings program genom vaccin. Filmskaparna av Fallet hammarskjöld, visar en annons i en tidning efter mordet av Dagmar Feil, där SAIMR eftersökte information om mördarna, som kan ha varit i syfte att dölja sina spår, där de uppmanar de med uppgifter om mordet att höra av sig till Löjtnant Goor, kapten dalgleish eller kommendör Maxwell, vilket ger oss ett mäktigt bevis för att Maxwell var högt rankad inom SAIMR. Alexander Jones har under ett möte med FN blivit intervjuad tack vare utredarna och journalisterna bakom dokumentären Fallet Hammarskjöld, där det blev bedömt att uppgifterna Jones lämnade var rimliga och verkade trovärdiga, något filmskaparna också ansåg då han kände till saker om Maxwell som bara några andra kände till.

Efter Dagmars död blev hennes mor upptagen med att gräva i fallet, för att få reda på vem som mördade hennes dotter, hon ville vittna inför en kommission som hete sannings- och försoningskommissionen men de ville inte gå vidare med hennes vittnesmål och uppgifter eftersom de ansåg att det var för kontroversiellt, Dagmars mor fick sedan kontakt med en SAIMR officerare, som man tror kan ha varit Maxwell, och som stöds av att namnet K. Maxwell står uppskrivet i en adressbok som tillhör henne, och denna kontaktpersonen gav henne en mängd dokument om SAIMR då individen uttryckte att han behövde lämna landet på grund av att det inte var säkert för honom längre, däribland dokumenten det finns handskrivna dokument av Maxwell där han beskriver planen av SAIMR att mörda Dag hammarskjöld. I Maxwells memoarer från Dagmars mors samling, finns där en kommendör Wagman som skiver under dokumenten, som tycks vara samma person som kommendör Wagner som skrev under Operation Celeste dokumenten, Celeste dokumenten som dokumenterar att CIA låg bakom mordet av Dag Hammarskjöld och som utredare inte har lyckats att få bekräftade som äkta eller som falska. Operation Celeste dokumenten upptäcktes av Truth and Reconciliation Commission (TRC) hos Sydafrikas säkerhetstjänst.

Sydafrikas tidigare chef för den militära underrättelsetjänsten, Tienie Groenewald, sa att han var övertygad om att Maxwell finansierades och leddes av MI6. Maxwell diskuterade ett väpnat uppror med honom för att blockera tillkomsten av demokratiskt styre. Maxwell erbjöd både män och vapen och hävdade ”han hade resurser, att använda våld och att leverera vapen, och så vidare”. Groenewald beskriver Maxwell som den trovärdiga ledaren för en legosoldatgrupp. ”Han verkade vara någon som var i auktoritet, han hade uppenbarligen en bakgrund i underrättelsetjänster,” berättade han för filmskaparna av Fallet Hammarskjöld. Groenewald, som hade tjänat som officer i flygvapnet vid den sydafrikanska ambassaden i London, tilllade: ”Efter att ha tillbringat tre och ett halvt år i Storbritannien lär du känna vissa människor som är engagerade i underrättelsefältet. Och vissa av de namn som nämndes i våra diskussioner var familjära för honom.” I Dagmar Feils mors böcker står det uppskriver att Groenewald skulle ha beställt mordet på Dag Hammarskjöld, som de visar i dokumentären Fallet Hammarskjöld. Enligt intressant information så ska Groenewald på 1980-talet blivit en informatör och spion i ett CIA-nätverket enligt författaren Mike Smith i sin bok Opening Pandora’s Apartheid Box. Mike Smith är nyhetsredaktör för Israel och de palestinska territorierna för Agence France-Presse. Han var baserad i Lagos 2010-13 som AFP:s byråchef för en del av Västafrika. Precis som uppgifterna från Susans Williams källa, från Maxwell själv, och från Groenewald, så menar Alexander jones, SAIMRs underrättelsetjänst officerare, att SAIMR tog sina orders från Storbritanniens regering. Värt att tillägga är att vid tiden för Dag Hammarskjöld död misstänkte Hammarskjöld att brittiska diplomater i hemlighet stödde Katanga-upproret och hade hindrat ett anbud om att ordna en vapenvila.

Fyra vittnen som befann sig nära kraschplatsen uppgav samtliga att uniformerade soldater och poliser spärrade av området tidigt morgonen därpå. Två lokala kolbrännare, citerade i Susan Williams bok, vittnade att de såg två Land Rovers rusa till kraschplatsen strax efter kraschen, som sedan körde därifrån igen timmar innan det officiella sökpartiet lokaliserade vraket. Den svenska juristkommissionen hävdar att det finns ”en väsentlig mängd bevis” för att någon hade mixtrat med hans kropp långt innan vraket hittades på eftermiddagen. på ett av fotografierna syns ett spelkort instucket i skjortkragen, ”dödskortet” spader ess enligt vittnen. Detta spader ess kortet, stödjer vad juristkommissionen kom fram till, att någon måste ha mixtrat med Dags kropp, annars hade det varit vetenskapligt omöjligt för kortet att placeras där instucket i skjortkragen. Den dåvarande rhodesiska polismannen, Ray Lowes, som var vid kraschplatsen, samt fotografen Norman Kenward, som tog bilder av kropparna strax efter kraschen, har vittnat om att det var just ett spader ess kort, och Kenward har vittnat att de blev tillsagda att inte nämna något om det vid den tidpunkten. I dokumentären Fallet Hammarskjöld, vittnar Alexander Jones om att spader ess kortet är en välkänd signatur av CIA och att det är därför han hävdar att de är inblandade. Jones hävdar också att han kände till att CIA var inblandade i andra operationer i Kongo där han själv var direkt inblandad genom SAIMR.

CIA har en lång historia av inblandning i Afrikanska angelägenheter och vi vet att CIA planerade mordoperationer under denna tiden i Kongo, kraschen av Dag Hammarskjölds flygplan skedde mindre än ett år efter mordet på hjälten för kongolesisk självständighet, den första lagligt valda premiärministern i Demokratiska republiken Kongo, Patrice Lumumba, där CIA är misstänkta för att ha varit direkt inblandade, eftersom deklassificerade dokument senare avslöjade att CIA planerade att mörda honom och ville ha honom mördad. 1975 gick the Church Committee ut med uppgifter som konstaterade att CIA-chefen Allen Dulles hade beordrat Lumumbas mord som ”ett brådskande och främsta mål”. Uppgifter visar att många kommunikationer från CIAs stationschef Larry Devlin vid den tiden krävde eliminering av Lumumba. Devlin hjälpte också till att rikta sökningen för att fånga Lumumba för överföring till sina fiender i Katanga. Devlin var med och arrangerade Lumumbas överföring till Katanga. CIA-baschefen Elizabethville var i direkt kontakt med mördarna natten Lumumba dödades. CIA-officeren John Stockwell skrev 1978 att en CIA-agent hade kroppen i bagageutrymmet i sin bil för att försöka bli av med den. Stockwell, som kände Devlin väl, trodde att Devlin visste mer än någon annan om mordet. Deklassificerade dokument visar att de kongolesiska ledarna som dödade Lumumba, inklusive Mobutu Sese Seko och Joseph Kasa-Vubu, fick pengar och vapen direkt från CIA, och hemliga CIA-program hade gjort det möjligt för denna extrema grupp att uppnå politisk makt, och tillät installationen av ett totalitärt regim. Belgiens inblandning i mordet av Lumumba har också blivit bevisad och Belgien har bett Kongo om ursäkt. Brittiska MI6 är också misstänkta för att kunna ha varit inblandade i mordet.

Som historikern Antony C. Sutton dokumenterade i början av 90-talet så började AIDS att utvecklas framgångsrikt av den amerikanska militären i slutet av 60-talet. Det är ett faktum att den amerikanska militären med stöd från bankirer som ville ha befolkningskontroll i Afrika och minska antalet människor där och gjorde uttalanden om just det, framgångsrikt utvecklade AIDS-viruset i ett labb kort innan den stora och icke förstådda explosionen av AIDS i Afrika på 80-talet. AIDS sägs att endast ha spridits i naturen och smittat folk i enstaka fall innan detta. I USA på slutet av 80-talet fanns där bara hundratusen fall av AIDS, medans i Afrika genom 80 och 90-talet så fanns där flera miljoner fall av AIDS. 1999 levde uppskattningsvis 33 miljoner människor med HIV och 14 miljoner människor hade dött av aids sedan epidemin började. Totalt har 32 miljoner människor dött av HIV. En del människor har länge misstänkt att USA kan ha haft en hand i att sprida AIDS i Afrika, eftersom det inte finns någon förklaring eller något riktigt legitimt skäl bakom varför USA jobbade med att utveckla AIDS i ett labb som vi känner till. Wangari Maathai, fredsprisvinnaren och den första afrikanska kvinnan som vann Nobelpriset, som var en kenyansk politiker och miljöaktivist, trodde att aidsviruset var ett biologiskt vapen skapat i västvärlden.

Läkemedelsföretaget Bayer spred i början av 80-talet medvetet ett vaccin som var kontaminerat av HIV i USA och Europa och senare till Asien och Latinamerika, som ledde till att många utvecklade AIDS och dog, även barn. När Bayers Cutter Laboratories insåg att deras blodprodukter, Factor VIII och IX eller antihemofilisk faktor (AHF), var förorenade med humant immunbristvirus (HIV), då ansågs den finansiella investeringen i produkten vara för hög för att förstöra inventariet. Cutter förvanskade resultaten av sin egen forskning och sålde den förorenade AHF:n till utländska marknader i Asien och Latinamerika utan att vidta försiktighetsåtgärden att värmebehandla produkten enligt rekommendation, för att eliminera risken. Som en konsekvens fick hemofiler, som infuserade den HIV-förorenade Factor VIII och IX, positiva HIV-tester och utvecklade AIDS. I bara USA överfördes AIDS till tusentals hemofiliker, av vilka många dog, i en av de värsta medicinska katastroferna i historien. Bayer och tre andra företag som tillverkade koncentratet har betalat hemofiliker ungefär 900 miljoner US-dollar för att lösa mer än 15 års rättegångar, medan de inte erkände något fel. Tre tidigare franska ministrar blev straffade med flera år i fängelse för skandalen, medans ingen i USA någonsin blev straffad. Bayer har ett mörkt förflutet med kopplingar till ökända dödsläger som Auschwitz, och var på 50-talet kontrollerat av nazister som Fritz ter Meer. Bayer har under de senaste åren anklagats för oetiska medicinska experiment, för att sälja läkemedel som visat sig vara riskabla, för att hindra utvecklingsländer från att utveckla viktiga mediciner och för att använda importerade material som producerats av barnarbete. Den allvarligaste anklagelsen är kanske att ett Bayer-dotterbolag, H.C. Starck, var delvis ansvarig för det långa och blodiga inbördeskriget i Demokratiska republiken Kongo, som involverade vinsten av olika mineraler men framför allt värdefulla coltan, som den är huvudproducenten av.

Varför USA och Storbritannien skulle sprida AIDS genom en brittiskt kontrollerad vit-makt organisation som SAIMR, kan kanske förklaras utöver de tydliga rasistiska värderingar som fanns i Afrika under tiden som var lätta att manipulera för politiska syften, genom att mycket av den mentalitet som motiverade förintelsen kom från USA och deras elits mycket extrema rasåsikter. Den elitiska Rockefeller Foundation spelade nämligen en avgörande roll inte bara i finansieringen av rasistiska och elitiska rashygieniska rörelser i USA, utan även vid införandet av den rashygieniska ideologin i Nazityskland, vilket gjorde det enklare att få till stånd de värderingar som ledde till Förintelsen.

Journalisten Eva Schweitzer har skrivit om hur eliten i USA stod nazisterna mycket nära i hennes bok, Amerika und der Holocaust (Droemer/ Knaur, 400 s) från år 2004. Från förordets första sida, ”De flesta amerikaner tror att de alltid har stått på antifascisternas sida. Men det är inte sant. I verkligheten stod Amerikas industriella elit i både antifascisternas och fascisternas tjänst. Medierna tonade ned Förintelsen, nazisterna fick ekonomiskt och ideellt stöd från USA.” Svd har skrivit om detta i en artikel med titeln ”USA-elit stod i fascisternas tjänst.” Den industriella eliten i USA hjälpte också till att finansiera Hitler och nazisternas krigsmaskin. Historikern Charles Higham bevisade med en uppsjö av dokument som han fått tillgång till via offentlighetsprincipen, att de ledande affärsmännen med rashygieniska åsikter, med Rockefeller i spetsen, fortsatte att finansiera Hitlers krigföring till och med efter USAs krigsförklaring mot axelmakterna medans amerikanska arbetare klädda som soldater sprängdes i bitar vid olika fronter. Flera stycken akademiker, forskare och journalister har dokumenterat hur eliten i USA stod nazisterna nära. Det är inget som är ifrågasatt idag även om det inte är välkänt. Utöver journalisten Eva Schweitzer så har forskare som Charles Higham, Christopher Simpson, Eric Lichtblau, Antony C. Sutton och John Loftus skrivit och forskat om detta.

På ett liknande sätt som den industriella eliten finansierade nazisternas krigföring under kriget mot USA, så har Antony C. Sutton skrivit en detaljerad kritik av USAs tekniska hjälp till Sovjetunionen medan sovjeterna hjälpte vietnameserna att döda amerikaner. Som Sutton säger ”Med några få ord: det finns inget sådant som sovjetisk teknologi. Nästan allt – kanske 90-95 procent – kom direkt eller indirekt från USA och dess allierade. I själva verket har USA och NATO:s medlemmar byggt Sovjetunionen. Dess industri och dess militära kapacitet. Detta massiva konstruktionsjobb har tagit 50 år. Sedan revolutionen 1917. Det har utförts genom handel och försäljning av anläggningar, utrustning och tekniskt bistånd.” Fullständig överensstämmelse som bekräftar för det allmänna argumentet i denna studie kommer från en utmärkt källa: Joseph Stalin. I W. Averell Harrimans rapportering juni 1944 till amerikanska utrikesdepartementet om en diskussion mellan Eric Johnston och Stalin gjordes följande viktiga uttalande:

”Stalin hyllade den hjälp som utförts av Förenta Staterna till sovjetiska industrin före och under kriget. Han sade att omkring två tredjedelar av de stora industriföretagen i Sovjetunionen hade byggts med amerikansk hjälp och tekniskt bistånd. (Källa: US State Dept Decimal File, 033.1161 Johnston, Eric/6-3044: Telegram 30 Juni 1944). Ett intressant brev angående hur W. Averell Harriman smög igenom illegala projekt förbi USA:s regering 1925, när han investerade miljoner i att utveckla sovjetiska mangan insättningar, vilket Evan E. Young avrådde sina kollegor högt upp i statsdepartementet från att undersöka, demonstrerade en maktlöshet från statsdepartementets sida, att de inte kunde utmana makten bakom kulisserna. (How the order creates war and revolution, Antony C. Sutton, s. 58.).

Statsvetaren Zbigniew Brzezinski skrev: ”För ett imponerande bevis på västs deltagande i den tidiga fasen av Sovjetunionens ekonomiska tillväxt, se Antony C. Sutton ‘s Western Technology and Soviet Economic Development: 1917 — 1930, där det hävdas att ”Sovjetunionens ekonomiska utveckling genom 1917-1930 huvudsakligen beror på västligt tekniskt stöd” (s. 283), samt att ”minst 95 procent av den industriella strukturen fått detta stöd.” (s. 348). Between Two Ages: America’s Role in the Technetronic Era (New York: Viking Press;1970″.

H. G. Wells som hade starka kopplingar till eliten, skrev i sin bok The Shape of Things to Come: the Ultimate Revolution, 1933, avseende envärldarnas inblandning i Ryssland:

”Metoden för fördragsmakande {dvs internationella avtal} och en modus vivendi fanns redan i drift när det gäller Ryssland. Det var verkligen svårt att säga om det kommunistiska partiet eller den moderna statsrörelsen hade kontrollen, så långt var assimilationen gången.” (Wells kallade sin envärldsrörelse den moderna statsrörelsen).

Denna historiskt erkända och dokumenterade konspiration som beskrivs här av finansierandet och den direkta och djupa inblandningen i nazisternas och Sovjetunionens krigsmaskiner, som kostade livet på amerikanska och andra soldater, är en betydligt större och mäktigare konspiration med enormt mycket större implikationer än vad lönnmordet av en politiker skulle kunna ha.

Denna industriella elit i USA med nära kopplingar till nazisterna planerade på 30-talet att genom en militärkupp störta president Franklin Delano Roosevelt som de inte var nöjda med. FDR var fullt medveten om att det var denna eliten som styrde regeringen från bakom scenen och talade ut om detta precis som presidenterna Woodrow Wilson och Theodore ”Teddy” Roosevelt redan i början av 1900-talet hade gjort när de varnade folket för denna eliten och deras osynliga regeringen, som enligt Theodore Roosevelt, inte äger någon lojalitet och erkänner inget ansvar för folket.

I ett tal till kongressen om koncentrationen av ekonomisk makt den 29 april 1938 erkände president Franklin Delano Roosevelt att demokratin inte fungerade och att USA höll på att förvandlas till en fasciststat och att koncentrationen av privat makt växte utan tidigare historisk motsvarighet. I ett brev från den 21 november 1933 skrev president Franklin Roosevelt följande till den amerikanska diplomaten Edward M. House, ”Den verkliga sanningen är att, som du och jag vet, ekonomiska element i de större centren har kontrollerat regeringen ända sedan Andrew Jacksons dagar – och jag gör inte helt och hållet undantag för Woodrow Wilsons administration. Landet genomgår en upprepning av Jacksons kamp mot Bank of the United States – bara på en större skala.” (F.D.R.: His Personal Letters, New York: Duell, Sloan and Pearce 1950, s. 373).

År 1936, två år innan Franklin Delano Roosevelt talade inför kongressen om att USA höll på att förvandlas till en allt mer fascistisk stat, skrev den amerikanske ambassadören i Tyskland, William Dodd, ett brev till president Roosevelt där han förklarade:

”En klick av amerikanska industrimän är fast bestämda över att få en fascistisk stat att ersätta vår demokratiska regering och har ett nära samarbete med den fascistiska regimen i Tyskland och Italien. Jag har haft många tillfällen i min tjänst i Berlin att bevittna hur nära vissa av våra amerikanska härskande familjer är den nazistiska regimen…. En framstående direktör av ett av de största företagen, berättade rakt upp och ner att han var redo att vidta konkreta åtgärder för att frambringa fascismen i Amerika om president Roosevelt fortsatte sin progressiva politik. Vissa Amerikanska industrimän hade mycket att göra med att föra fascistiska regimer till stånd i både Tyskland och Italien. De gav bistånd för att hjälpa fascismen ockupera maktens säte, och de hjälper till att se till så att de håller sig där. Propagandister för fascistiska grupper försöker avvisa den fascistiska skrämman. Vi bör vara medvetna om symptomen. När industrimän ignorerar lagar designade för social och ekonomisk utveckling kommer de att försöka använda sig av en fascistisk stat när institutionerna i vår regering tvinga dem att följa bestämmelserna.” (Federated Press, januari 7, 1938. Facts and Fascism av George Seldes, 1943, s. 122-123).

2007 kastade en BBC Radio 4 undersökning nytt ljus över en viktig fråga som har ägnats liten historisk uppmärksamhet, konspirationen av en grupp inflytelserika hemliga agenter (powerbrokers), ledd av J.P. Morgan, för att störta FDR och genomföra en fascistisk diktatur i USA baserat runt ideologin av Mussolini och Hitler. År 1933 blev den högt dekorerade amerikanska generalen Smedley Butler (två Congressional Medals of Honor) kontaktad av en rik och hemlighetsfull grupp industrimän och bankirer, inklusive Prescott Bush, som bad honom att befalla en 500.000 stark skurk armé av veteraner som skulle hjälpa iscensätta en kupp för att störta dåvarande president Franklin Delano Roosevelt. De sammansvurna var verksamma inom ramen för en frontgrupp som kallades American Liberty League, som omfattade många familjer som fortfarande är välkända namn i dag, inklusive Heinz, Colgate, Birds Eye och General Motors. Butler spelade med gänget för att avgöra vilka som var inblandade men senare blåste han i visselpipan och identifierade huvudmännen i ett vittnesmål till kommittén för oamerikansk verksamhet.

Både generalen Butler och den amerikanske ambassadören William Dodd berättelser är historiska och viktiga vittnesmål som visar att makteliten i USA hade en fascistisk och konspirerande agenda, som flera presidenter, bland annat Franklin Delano Roosevelt, talade ut om och menade hotade demokratin.

Författaren Ferdinand Lundberg publicerade 1937 America’s 60 Families. Ferdinand Lundberg var en amerikansk journalist känd för sin frekventa och kraftfulla kritik av amerikanska finansiella och politiska institutioner. Lundberg var vokal i sina kontrariska synpunkter, han beskrev USA som en oligarki, som bestod av framstående amerikanska familjer, inklusive Rockefeller familjen. Lundberg spårade det olagliga ursprunget i Rockefeller familjens förmögenhet i sin bok The Rockefeller Syndrome (1968). Lundberg hävdar med hjälp av sina forskningsresultat att en liten grupp av 60 sammankopplade amerikanska familjer kontrollerar de vanliga medierna, USAs ekonomi och har ett okontrollerat ​​inflytande över amerikanska politiska institutioner.

Laurence H. Shoup skriver i boken Imperial Brain Trust om hur elitens mäktigaste tankesmedja Council on Foreign Relations (CFR), såg det som sin uppgift att skissa på en blueprint för en ny världs ordning när det andra världskriget hade startat, ”Rådets ledare trodde att det var nödvändigt att skissa på en blueprint för en ny världsordning och att det var precis den typ av verksamhet som rådet hade skapats för att genomföra”. Efter andra världskriget blev Council on Foreign Relations dominerat av Rockefellers snarare än Morgans intressen. Den amerikansk tankesmedjan CFR är enligt kongress utredningar (the Reece Committee, 1952-1954) ett organ inom Förenta Staternas regering. CFRs publikationer är enligt denna utredning inte objektiva, utan riktar sig överväldigande åt att främja globaliseringsideologin. CFRs mål har alltid varit att bygga en global världsordning och en global finansdiktatur som ska kontrollera hela världen enligt Laurence H. Shoup, den ledande historikern som har studerat CFR.

Under tidigt 1960-tal gjorde Carroll Quigley omfattande forskning för sin encyklopediska Tragedi och Hopp: En Historia om Världen i Vår Tid (Tragedy and Hope: A History of the World in Our Time). Tragedy and Hope återberättade, i över 1300 tätskrivna sidor med litet tryck, om hur en kader av extremt välbärgade och mäktiga individer successivt kom till makten. Några var bankirer, andra började inom andra industrier men kom in i bankvärlden eftersom det var där den riktiga makten fanns. De handlade oftast bakom scenen, inte som rikens politiska elit men som en internationell elit – eller superelit. För dem blev naturliga gränser och lojaliteter allt mer meningslösa.

Carroll Quigley var en CFR-insider och historieprofessor som studerade elitens hemliga arkiv och som redan år 1966 i sin bok Tragedy and Hope skrev om elitens planer för världsdominans,

”Det existerar, och har existerat i en generation, ett internationellt anglofilt nätverk som agerar, i viss utsträckning, på sättet den radikala högern tror att kommunister agerar. Faktiskt har detta nätverk, som vi kan identifiera som rundabordsgrupper, ingen som helst motvilja till att samarbeta med kommunisterna, eller någon annan grupp, vilket de ofta gör. Jag känner till några av denna gruppens verk eftersom jag har studerat det i 20 år och tilläts i två år, i början av 1960-talet, att undersöka deras papper och hemliga protokoll. Jag har ingen motvilja till gruppen eller de flesta av dess mål och har, under lång tid av mitt liv, stått det och dess många instrument nära. Jag har protesterat, både i det förflutna och nyligen, mot ett fåtal av dess policys (särskilt dess tro att England var en Atlantisk snarare än en Europeisk makt och måste allieras, eller till och med ingå i federation, med USA och måste isoleras från Europa), men generellt sett har min huvudsakliga skillnad i åsikter varit att det föredragit att förbli okänt och jag tror att dess roll i historien är tillräckligt betydelsefull för att att det ska bli känt”.

Quigley förklarade vidare i Tragedy and Hope att målet av detta internationella anglofil nätverk tydligt var att genom privat kontroll och genom hemliga avtal dominera alla politiska och ekonomiska system i hela världen,

”… Befogenheterna av den finansiella kapitalismen hade ett långtgående mål, ingenting mindre än att skapa ett världsomspännande system för finansiell kontroll i privata händer för att kunna dominera det politiska systemet i varje land och ekonomin i världen som helhet. Detta system skulle kontrolleras på ett feodalt sätt av centralbankerna i världen som agerar i samförstånd, genom hemliga avtal som nåddes i frekventa privata möten och konferenser. spetsen av systemet skulle vara Banken för internationella betalningar [BIS] i Basel, Schweiz, en privat bank som ägs och kontrolleras av världens centralbanker som själva var privata företag.”

Quigley uttalade att avsikten och målen för den grupp han profilerade, förknippad med Wall Street och City of London och Cecil Rhodes superimperialism, var ”till stor del berömvärda”, trots att medlemmar i gruppen förklarade i uttalanden som dokumenterades av New York Times 1902 att de bildade sitt hemliga sällskap i syfte att ”gradvis absorbera världens rikedomar”. (New York Times 1902, April 9, MR. RHODES’S IDEAL OF ANGLO-SAXON GREATNESS; Statement of His Aims, Written for W.T. Stead In 1890.)

Att eliten har lyckats att absorbera världens rikedomar som denna grupp av superimperialister önskade vet vi tack vare forskningen av James Henry, som har visat att minst $21 biljoner av orappoterade privata finansiella förmögenheter ägdes av förmögna privatpersoner via skatteparadis i slutet av 2010. Detta belopp motsvarar storleken på USAs och Japans ekonomier kombinerat. Det kan vara så mycket som $32 biljoner av dolda finansiella tillgångar som innehas offshore av förmögna privatpersoner (HNWIs), enligt rapporten ”The Price of Offshore Revisited”, som tros vara den mest detaljerade och noggranna studie som någonsin gjorts av finansiella tillgångar i finansiella offshore-centrum och sekretessstrukturer. James Henry, tidigare chefsekonom på McKinsey & Co har visat att att färre än 100.000 människor – det vill säga 0,001% av världens befolkning, kontrollerar över 30% av världens finansiella förmögenhet.

Henry skriver ”Vad som kanske är mest intressant om det nya landskapet av global ojämlikhet som vi har upptäckt är den senaste framväxten av en verklig gränsöverskridande privat elit – en relativt liten del av världens befolkning som delar förvånansvärt likartade behov och intressen med utgångspunkt från finanssekretess, banktjänster, skatter, och lagstiftning.

Sannerligen fler enskilda medlemmar i denna privata elit kan anta många av de samma attributen som multinationella företag (MNCs), medans även MNCs har blivit mer som privatpersoner, såvitt politiska rättigheter är berörda. Detta innebär att super-rika individer alltmer agerar som medborgare i flera länder på en gång, även om de kan vara bosatta ”ingenstans” för dessa ändamål; att de har möjlighet att flytta snabbt över gränserna; och att de har möjlighet att förvärva ”representation utan beskattning,” förmågan att utöva lokal politisk inflytande i flera jurisdiktioner, oberoende av vilken skatt de betalar i en viss jurisdiktion.

Det innebär också att som en grupp har denna gränsöverskridande elit i princip ett starkt egenintresse i att puffa för en svagare inkomst- och förmögenhetsbeskattning samt svagare statlig reglering, mer ”öppna” marknader och svagare restriktioner för politiskt inflytande och kampanjutgifter över gränserna – med en enorm ”transnationell arme” av privata banker, advokatbyråer, revisionsbyråer, lobbyister och PR-firmor redo att göra sin budgivning. Alltså ger den objektiva ökningen av global ojämlikhet av individuell rikedom som vi har börjat mäta här tillståndet att fråga en mängd frågor om de resulterande politiska och sociala konsekvenserna på den traditionella nationalstaten.”

Ekonomen och författaren Jeff Faux, beskriver i sin bok The Global Class War hur där existerar en global härskande klass idag som genom deras nätverk, några av som CFR-medlemmen och den politiska forskaren Anne-Marie Slaugther har identifierat, arbetar utanför den demokratiska processen på global nivå och fungerar som en världsregering. Stilen (på dessa nätverk) är eklektisk, informell och bakom scenerna. Demokrati hålls på avstånd. Anne-Marie Slaugther, har identifierat mer än 60 av dessa informella, horisontella förbindelser som förbigår traditionellt vertikala, globala förbindelser mellan regeringar, ändå inbegriper dessa nätverk regeringsfunktioner. Hon kallar det ett ”*uppdelat tillstånd*” som har hastigheten och flexibiliteten att ”utföra många av en världsregerings funktioner – lagstiftning, administration och domar – utan formen. Fria från begränsningarna en ansvarig regering har kan globaliserande byråkrater värva andra till nätverket på sätt som vore olämpliga eller olagliga i hemlandet. Den prisbelönta forskaren inom allmän ordning och antropologi Janine R. Wedel har studerat dessa odemokratiska nätverk, som enligt hennes forskning utövar ett avsevärt bestämmande inflytande över politiska åtgärder på en global nivå och gör det bortom all kontroll, övervakning, eller till och med ett erkännande av någon nationell eller internationell myndighet. Som genom att spela en rad relaterade och sammanvävda roller, arbetar tillsammans för att manipulera politiken och åtgärderna av regeringar, företag och NGO:er, ofta till nackdel för de företag och myndigheter som de företräder eller råder.

Långt innan Anne-Marie Slaughter gjorde sin forskning som bevisar förekomsten av ett odemokratiskt globalt elit nätverk som fungerar som en världsregering, så skrev James Stewart Martin, en amerikansk antitrustadvokat från justitiedepartement, år 1950, i sin bok All Honorable Men, om denna skugg världsregering som fungerar bakom kulisserna, och hur nationella regeringar stod på sidan, medans större aktörer organiserade världens angelägenheter. Så det Anne-Marie Slaughter har visat i sin forskning borde inte komma som en överraskning för dem som studerar maktpolitik. Redan så tidigt som 1974 så beklagade CFR att likasinnade internationalister hade misslyckats att uppnå vad man kallade för “instant world government.” Man föreslog en ny, effektivare väg mot etableringen av en allsmäktig, global superstat och talade öppet om hur de genom tekniska, ekonomiska och politiska intressen, skulle jobba globalt på ett sätt för att i flera steg bryta ner den nationella självständigheten för att få kontroll över nationerna som inte vill överlämna sin suveränitet och på så sätt tvinga dem att skapa mer och mer långtgående avtal för att hantera deras independentens, för att sakta kunna bygga en världsregering genom dessa globalist nätverk.

I boken Bilderberg People: Elite Power and Consensus in World Affairs, från 2011, förklarar Ian Richardson, Andrew Kakabadse och Nada K. Kakabadse, att elitpolitiska nätverk har blivit en väsentlig och inbyggd funktion i modern världspolitik. Elitpolitiska nätverk bör inte ses som skilda från det beslutsfattande maskineriet, de är en grundläggande del av det, enligt författarna. Vidare skriver de hur en ny global världsordning håller på att skapas av denna makteliten utanför den demokratiska processen i det dolda, de skriver ”Sedan millennieskiftet har begynnande strukturer av global styrning skapats, grunden till en ny världsordning om man så vill, av transnationella politiska eliter som i stor utsträckning är okända för oss, inte har någon ansvarsskyldighet gentemot oss, och framför allt, är osynliga för oss.”

Det är inte långsökt att en sådan elit som beskrivs i denna artikeln, som kunde tänka sig att stå i nazisternas tjänst och som kunde tänka sig och som försökte att störta en amerikansk president i en militärkupp, också skulle kunna tänka sig att döda en president som John F Kennedy eller en politiker som Dag hammarskjöld, som stod i deras väg, CIA har trots allt en väldigt lång historia av politiska lönnmord som inte är förnekad. Precis som vi vet att eliten i USA var arga på Kennedy, så vet vi att folk var väldigt arga på Dag, USA och Storbritannien var mycket upprörda över FN-chefens planer på sätta in FN-trupper mot rebellerna och belgiska, brittiska och amerikanska företag hade starka intressen i provinsen, så det fanns tydliga motiv till att potentiellt vilja göra sig av med honom. Att USA kan tänka sig att göra sig av med politiska motståndare genom att mörda dom, även om de är amerikanska medborgare, har blivit bevisat i domstolar. Den 29 november 2011 slog en chilensk domstol fast att den amerikanska militära underrättelsetjänsten spelat en viktig roll i de amerikanska journalisterna Charles Horman och Frank Teruggis död. Utrikesdepartementet i USA misstänkte även att CIA var inblandade i morden, något en f.d. chilensk underrättelseagent anklagade CIA för att vara. Reagan-administrationen och CIA var också delaktiga i mordet på DEA-agenten Enrique “Kiki” Camarena enligt de tidigare insiderkällorna Phil Jordan, f.d. chef för DEA:s viktiga underrättelsecentral i El Paso, och enligt Héctor Berrellez, f.d. DEA-agent och spaningsledare i fallet med Camarenas kidnappning, tortyr och mord, och enligt en av deras källor Robert ”Tosh” Plumlee, som hävdar att han lejdes att flyga hemliga uppdrag på uppdrag av CIA.

Den djupa staten är osynlig och opererar bakom kulisserna och utom synhåll och utan det amerikanska folkets vetskap. Dess uppkomst spåras – som är logisk, när man tänker på de gemensamma intressen som är inblandade – i den federala maktens tillväxt under det kalla kriget, bland politiker, både folkvalda och icke folkvalda, och dem som Eisenhower i slutet av 50-talet kallade det växande ”militära-industriella komplexet”. Dessa naturliga band av ömsesidigt förstärkande intressen blir mer försåtliga av ”svängdörrsfenomenet” som innebär att både folkvalda politiker och politiska tjänstemän ofta efter att de lämnat sina regeringsposter anställs av företag vars största intressen ligger i att söka statliga kontrakt och/eller förhindra statliga förordningar som inte är i företagets intresse. Dessa företag anställer även högt uppsatta militärer efter att de har lämnat de väpnade styrkorna.

Begreppet ”Den djupa staten” är mycket viktig för alla som vill forma sig en realistisk uppfattning av den amerikanska regeringen under efterkrigstiden. Det avser i princip den verkliga makten bakom den synliga regeringen som vi alla känner till. Detta är makteliten som ser till att vissa utrikespolitiska och ekonomiska frågor förblir oåtkomliga för demokratiska processer. Denna makt representerar de globala finansmarknadernas och det militära-industriella-underrättelsetjänstkomplexet. De mest framgångsrika politikerna arbetar för dessa människor samtidigt som de låtsas företräda det amerikanska folkets intressen. Efter att de har ”tjänat allmänheten” belönas de med eftertraktade jobb, höga löner eller fantasisummor för sina tal. För att bara ta ett exempel, så har Bill och Hillary Clinton tjänat 200 miljoner dollar, där merparten av detta kommer från arvoden för tal de hållit och donationer till deras ”stiftelse” av de rikaste storföretagen och ljusskygga saudier (som även hjälpte George W. Bush att samla in tiotals miljoner dollar för att köpa ett baseballlag).

Som akademikern Nafeez Ahmed säger ”Den djupa staten är inte bara ”underrättelsetjänsten”. Professor Peter Dale Scott myntade uttrycket ”djup politik” i sin bok Deep Politics and the Death of JFK (University of California Press, 1996) för att beteckna studien av kriminella och utomrättsliga aktiviteter med kopplingar till staten. Hans definition av ett djupt politiskt system/en djup politisk process inbegriper institutionella och icke-institutionella organ, kriminella syndikat, politiker, domare, media, företag och ledande myndighetspersoner som har möjlighet att praktisera ”beslutsfattande och verkställande metoder som ligger inom och utom dem som sanktioneras i lag och av samhället. Det som gör dessa kompletterande förfaranden ’djupa’ är det faktum att de är hemliga eller undertrycks och därmed inte är allmän kännedom eller en del av de sanktionerade politiska processerna”.

Syftet med analys av djup politik är alltså att avslöja statens tendenser att ägna sig åt verksamhet som ligger utanför den egna rättsordningen. I konventionell statsvetenskap står brottsbekämpning och den kriminella undre världen i motsats till varandra; den förstnämnda kämpar för att få kontroll över den senare. Men som Scott påpekar: ”En analys av djup politik konstaterar att dessa ansträngningar leder till användning av angivare och denna praxis leder med tiden till att dessa angivare blir dubbelagenter med status hos både polisen och i den undre världen. Genom att skydda uppgiftslämnare och deras brott skapas en situation där informanter gynnas, betalas och i slutänden leder det till systematisk korruption. Fenomenet ’organiserad brottslighet’ uppstår: kriminella strukturer som tolereras av polisen på grund av deras användbarhet när det gäller att informera om mindre kriminella element.”

Detta kan leda till en form av symbios mellan de kriminella och staten, som suddar ut de parametrar som definierar vilken sida som kontrollerar den andra. Detta är till synes uppkomsten av en osynlig, ”djup” dimension i statens verksamhet med anknytning till organiserad brottslighet, men det som egentligen händer är att staten till sin natur är porös: den ”djupa” osynliga sidan har kopplingar till en mängd privata, utomrättsliga aktörer som ofta letar efter möjligheter att verka utanför eller bryta mot lagen – eller att påverka eller tänja på lagen i syfte att tjäna deras intressen.

I ett senare verk, The American Deep State, säger Scott vidare att den djupa staten ”inte är en struktur utan ett system som är svårt att definiera, men som är lika verkligt och kraftfullt som ett intensivt lågtryck”.

Som har visats i artikeln som publicerades i antologin The Dual State (Routledge, 2016), är en av de minst förstådda aspekterna av den djupa politiken att den ”djupa staten” till naturen måste ha förgreningar till en stor mängd icke-statliga och ofta inflytelserika internationella personer vid företag, finansiella institutioner, banker och kriminella organisationer.

USA:s historiska roll som den globala kapitalismens främsta företrädare innebär att den globala kapitalismen möjliggjorde framväxten av ett USA-dominerat transnationellt djupt system där en finansiell elit blivit allt mer involverad i kriminella nätverk.

Den globala kapitalismens expansion sedan 1945 var inte en automatiserad process. Det var tvärtom en mycket våldsam process som huvudsakligen leddes av USA, Storbritannien och övriga Västeuropa. Under hela processen har CIA och Wall Street agerat i stort sett samstämmigt. Globaliseringen var direkt kopplad till militära interventioner i över 70 utvecklingsländer som hade som syfte att skapa politiska förutsättningar för ”öppna” marknader med inflytande från västerländskt kapital och därmed kontrollera lokala resurser och arbetskraft. Logiken bakom ”den djupa politiken” innebär att mycket av det kriminella politiska våldet måste undanhållas från allmänheten eller motiveras på andra sätt.

Detta bekräftade strateger vid amerikanska utrikesdepartementet inofficiellt när de samarbetade med tankesmedjan Council on Foreign Relations:

”Krigsmål som uteslutande syftar till att stärka den angloamerikanska imperialismen har väldigt lite att erbjuda människor i resten av världen… Sådana mål stärker även de mest reaktionära elementen i USA och Storbritannien. Andra länders intressen måste betonas, inte bara i Europa, utan även i Asien, Afrika och Latinamerika. Detta skapar en bättre propagandaeffekt.”

Ett ofattbart antal människor har dött under denna påtvingade integration av f.d. kolonier i Asien, Afrika, Sydamerika och Mellanöstern i en framväxande amerikansk-brittisk-dominerad global ekonomi.

Den brittiske historikern Mark Curtis ger i sin bok Unpeople (2004), en detaljerad sammanställning av cirka 10 miljoner dödsoffer – som han kallar en mycket konservativ bedömning. Den amerikanska ekonomen Dr JW Smith hävdar i sin bok Economic Democracy (2005) att globaliseringen bär ”ansvaret för 12 till 15 miljoner dödsfall sedan andra världskriget och har orsakat ytterligare hundratals miljoner människors död när dessa länders ekonomier har förstörts eller de har förvägrats rätten att omstrukturera för att sörja för sina medborgare…Detta är resultatet av den västerländska imperialistiska kapitalismen från 1945 till 1990”.

I spåren av detta djupa, transnationella politiska våld – som inte rapporteras i traditionella massmedier och inte heller är inkluderad i historieundervisningen – har USA och Storbritannien upprättat en global finansiell arkitektur för att tjäna sina mäktigaste företag och banker, som har en överväldigande makt över den politiska klassen.

Den statliga makten användes för att integrera resurser, råvaror, fossila energireserver och billig arbetskraft från dessa områden i en global ekonomi som domineras av en transnationell elit med sin huvudsakliga bas i USA, Storbritannien och Västeuropa.

Detta öppnade även vägen för nya former av kriminalisering av makten. Detta kan illustreras med ett kraftfullt exempel från terroristexperten och ekonomen Loretta Napoleoni, som var ordförande i Club de Madrids arbete kring finansiering av terrorism.

Hon hävdar att finansiella avregleringar som genomförts av flera amerikanska regeringar i rad har gjort det möjligt för olika väpnade grupper och terroristorganisationer att slå sig samman och tillsammans med den organiserade brottsligheten skapa en kriminell ekonomi med en omsättning på 1,5 biljoner dollar. Denna kriminella ekonomin består av ”illegal kapitalflykt, vinster från brottsliga företag, narkotikahandel, smuggling, juridiska företag och så vidare”; stora delar av detta leds tillbaka in i de västerländska ekonomierna genom penningtvätt via traditionella finansinstitut: ”Det är en viktig del av kassaflödet i dessa ekonomier.”

Men problemet går djupare än så. Den främsta valutan för den kriminella ekonomin är den amerikanska dollarn, vars roll som världens reservvaluta har skapat en strukturell situation där det amerikanska finansdepartementets ekonomiska makt har blivit beroende av den ekonomiska immunitet som gränsöverskridande brottsliga nätverk åtnjuter: Ju större dollarreserver som finns utomlands, desto större blir inkomstkällorna för det amerikanska finansdepartementet.

Dessa exempel illustrerar hur den djupa staten i USA reglerar ett djupt globalt system där skenbart legitima internationella finansiella flöden är alltmer sammanblandade med den gränsöverskridande organiserade brottsligheten och mäktiga företagsintressen som kontrollerar världens tillgångar till fossila bränslen och råvaror, och privatiseringen av det militära industriella komplexet.” (How the Trump regime was manufactured by a war inside the Deep State. A systemic crisis in the global Deep System has driven the violent radicalization of a Deep State faction av Nafeez Ahmed.)

Sensationella avslöjanden i ny dokumentär om Hammarskjölds död

Källor:

Hur dog Dag Hammarskjöld?
https://www.sydsvenskan.se/2014-12-30/hur-dog-dag-hammarskjold

Okända bilder utreds – efter Hammarskjölds död
https://www.nyteknik.se/samhalle/okanda-bilder-utreds-efter-hammarskjolds-dod-6974080

FN-rapport: Hammarskjölds död troligtvis inte olycka – nya foton visar kulhål
https://www.dn.se/nyheter/sverige/fn-rapport-hammarskjolds-dod-troligtvis-inte-olycka-nya-foton-visar-kulhal/

FN-rapport om Hammarskjöldkraschen aktualiserar Säpokritik från 1961
https://www.dn.se/nyheter/fn-rapport-om-hammarskjoldkraschen-aktualiserar-sapokritik-fran-1961/

FN granskar fallet Hammarskjöld igen
https://www.dn.se/nyheter/sverige/fn-granskar-fallet-hammarskjold-igen/

Fortsatt FN-utredning om Hammarskjölds död
https://www.dn.se/nyheter/sverige/fortsatt-fn-utredning-om-hammarskjolds-dod/

Sverige vill gå vidare för att lösa gåtan Hammarskjöld
https://www.dn.se/nyheter/varlden/sverige-vill-ga-vidare-for-att-losa-gatan-hammarskjold/

Jakten på sanningen om Hammarskjöld
https://www.dn.se/nyheter/sverige/jakten-pa-sanningen-om-hammarskjold/

Nya uppgifter: Legoknekt erkände att han dödat Dag Hammarskjöld
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/nya-uppgifter-legoknekt-ska-ha-erkant-att-han-dodade-dag-hammarskjold

Fortsatt FN-utredning om Hammarskjölds död
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/fortsatt-fn-utredning-om-hammarskjolds-dod

FN:s generalförsamling antar resolution om att fortsätta utredningen om omständigheterna kring Dag Hammarskjölds död
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/12/dh-resolution/

Investigation into the conditions and circumstances resulting in the tragic death of Dag Hammarskjöld
https://www.daghammarskjold.se/wp-content/uploads/2019/10/a_73_973_e.pdf

Report of the Commission of Inquiry
http://www.hammarskjoldcommission.org/wp-content/uploads/2012/03/REPORT.pdf

Coups and murder: the sinister world of apartheid’s secret mercenaries
https://www.theguardian.com/world/2019/jan/20/south-africa-weird-sinister-apartheid-mercenary-saimr-keith-maxwell

Dag Hammarskjöld: nephew calls for new inquiry into death of UN chief
https://www.theguardian.com/world/2011/sep/16/dag-hammarskjold-call-for-new-inquiry

Man accused of shooting down UN chief: ‘Sometimes you have to do things you don’t want to…’
https://www.theguardian.com/world/2019/jan/12/former-raf-pilot-shot-down-un-chief-dag-hammarskjold-1961-plane

Dag Hammarskjöld: evidence suggests UN chief’s plane was shot down
https://www.theguardian.com/world/2011/aug/17/dag-hammarskjold-un-secretary-general-crash

How Race Hampered the Investigation Into Dag Hammarskjold’s Death
https://foreignpolicy.com/2019/10/11/dag-hammarskjold-death-plane-crash-un-mystery-race/

Dag Hammarskjold: Was his death a crash or a conspiracy?
https://www.bbc.com/news/magazine-14913456

U.N. chief’s plane ‘was shot down’
https://www.thehindu.com/opinion/op-ed/un-chiefs-plane-was-shot-down/article2370018.ece

Who Killed Hammarskjold?: The UN, the Cold War and White Supremacy in Africa
https://www.amazon.com/Who-Killed-Hammarskjold-Supremacy-Africa/dp/0190231408/ref=sr_1_1?keywords=Who+Killed+Hammarskjold%3F+The+UN%2C+the+Cold+War+and+White+Supremacy+in+Africa&qid=1578352473&sr=8-1

We deliberately spread AIDS in South Africa
https://newafricanmagazine.com/18285/

Bayer-Monsanto merger can’t erase Nazi chemists’ past
https://www.peoplesworld.org/article/bayer-monsanto-merger-cant-erase-nazi-chemists-past/

Bayer kept selling drug that helped spread HIV
https://www.smh.com.au/world/bayer-kept-selling-drug-that-helped-spread-hiv-20030523-gdgt3i.html

Blood money: Bayer’s inventory of HIV-contaminated blood products and third world hemophiliacs
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24785997

Decades later, apartheid South Africa’s chemical and biological weapons program is still hidden
https://qz.com/africa/822837/south-africas-apartheid-era-chemical-and-biological-warfare-poisoned-pasts-exhibition/

’Dr. Death’ And His Accomplice (Larry Ford)
https://www.cbsnews.com/news/dr-death-and-his-accomplice/

Basson’s germ connection in US
https://www.news24.com/SouthAfrica/News/Bassons-germ-connection-in-US-20021103

Meetings With S. African Attache Under Scrutiny
https://www.latimes.com/archives/la-xpm-2000-jul-17-me-54309-story.html

Report ties American to germ war program
https://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:Ad9nu_2iIO4J:https://www.chicagotribune.com/news/ct-xpm-2002-11-03-0211030311-story.html+&cd=12&hl=sv&ct=clnk&gl=se

US link to SA bio-warfare programme
www.hartford-hwp.com/archives/27a/126.html

60 Minutes – Dr Death
https://vimeo.com/64342646

Nazi influence in the forming of Afrikaner Nationalism in South Africa
https://mrdivis.wordpress.com/2015/02/22/nazi-influence-in-the-forming-of-afrikaner-nationalism-in-south-africa/

AIDS, Biological Warfare and Apartheid, Los Angeles Magazine
https://books.google.se/books?id=Zl8EAAAAMBAJ&pg=PA94&lpg=PA94&dq=Los+Angeles+Magazine+Ray+and+his+superiors+talked+with+an+FBI-agent+in+charge+of+the+FBIs+Weapons+of+Mass+Destruction+Response+Team+who+is+charged+with+dealing+with+biological+and+chemical+threats,+whos+agent+contacted+the+FBI+Liaison+to+the+intelligence+agency&source=bl&ots=SyA5w9fybu&sig=ACfU3U2f1FCod2tBZC9mJ4_qrYagRmu8LQ&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjc4oa_y_TmAhXt-yoKHbvBDcAQ6AEwCXoECAoQAQ#v=onepage&q&f=false

A REPORT ON THE ABUSE OF POWER, BIOLOGICAL WARFARE, THE ORIGINATOR OF AIDS
https://www.eaec.org/dove/bio-warfare.htm

U.S. Congress Appropriations Committee Hearing ~ RESEARCH, DEVELOPMENT, TESTING, AND EVALUATION OF SYNTHETIC BIOLOGICAL AGENTS
http://panindigan.tripod.com/aidsdodhear.html

Opening the Secret Files on Lumumba’s Murder
www1.udel.edu/globalagenda/2003/student/readings/CIAlumumba.html

Patrice Lumumba
https://en.wikipedia.org/wiki/Patrice_Lumumba#U.S._government_documents

Four more ways the CIA has meddled in Africa
https://www.bbc.com/news/world-africa-36303327

The CIA has a long history of helping to kill leaders around the world
https://www.theguardian.com/us-news/2017/may/05/cia-long-history-kill-leaders-around-the-world-north-korea

Wilhelm Agrell: Mot den djupa staten kan ingen vinna
www.sydsvenskan.se/2017-01-15/mot-den-djupa-staten-kan-ingen-vinna

Blev Kennedy mördad genom en konspiration? Sensationellt avslöjande bekräftar en massiv medicinsk mörkläggning
https://www.vaken.se/james-curtis-jenkins-avslojanden-bekraftar-en-massiv-medicinsk-morklaggning-ar-1963-om-john-f-kennedys-hjarna/

Artikel i Sydsvenskan pekar ut kritik av den nya världsordningen som ett höger-fenomen
https://www.vaken.se/artikel-sydsvenskan-pekar-ut-kritik-av-den-nya-varldsordningen-som-ett-hoger-fenomen/

Den härskande klassens inrättande av globalt styre med CFR och BIS i spetsen
https://www.vaken.se/den-harskande-klassens-inrattande-av-globalt-styre-med-cfr-och-bis-i-spetsen/

Det globala djupa systemet
https://www.vaken.se/det-globala-djupa-systemet/

USA: En ledande terroriststat, CIAs internationella brott och USAs hemliga allians med talibaner och krigsherrar
https://www.vaken.se/usa-en-ledande-terroriststat-cias-internationella-brott-och-usas-hemliga-allians-med-talibanerna-och-krigsherrar/

Var CIA och den amerikanska regeringen delaktiga i morden av DEA-agenten Enrique “Kiki” Camarena och journalisten Charles Horman?
https://www.vaken.se/var-cia-och-den-amerikanska-regeringen-delaktiga-morden-av-dea-agenten-enrique-kiki-camarena-och-journalisten-charles-horman-tidigare-insiderkallor-och-en-chilensk-domstol-fastst/

En intervju med forskare i globala studier Svante Karlsson: Den Globala Världspolitiken
www.vaken.se/en-intervju-med-ekonomensociologen-svante-karlsson-den-globala-varldspolitiken/

RELATERADE ARTIKLARMER FRÅN SKRIBENTEN

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här