I dagens samhälle har censurering blivit alltmer påtagligt. Runtomkring på techjättarnas plattformar plockas inlägg, bilder, videos och kommentarer kontinuerligt bort om de inte går i linje med de officiella narrativen och de osynliga riktlinjer som formar åsiktsbildandet i det moderna västerländska samhället. Att sociala medier använder sig utav diverse algoritmer och botar som sållar bort, blockerar och döljer både inlägg och användare är heller ingen nyhet för de som rör sig i de alltmer förbjudna rummen. Och om du som användare trotsar och går emot de regler och riktlinjer som satts upp tillräckligt många gånger, plockas du till slut bort från forumet. Du och dina åsikter får inte längre höras, synas eller delta i diskussioner, för det du säger – det är inte sant enligt dem och får därför inte spridas, för då kan denna osanning tydligen bli farlig och ett hot mot samhället.

Censurering däremot, det är dock det enda som är ett allvarligt hot mot både samhället och mänskligheten, då demokratiska rättigheter som åsikts-, yttrande- och tryckfrihet helt elimineras bort genom den digitala världens osynliga munkavel. Numera syns det även tydligt att det inte på något sätt handlar om att sprida korrekt information för att hjälpa människor, utan istället endast är en fråga om kontroll och manipulation för att få befolkningen att bli så foglig och lättstyrd som möjligt.

Censur är ett begrepp som florerat länge i folkmun, och i Sverige har vi medborgare alltid känt oss nöjda och stolta med att vi lever i ett land där mänskliga fri- och rättigheter är någonting som ligger högt på listan av saker som det värnas om. Det miljontals svenskar dock inte vet om är att dessa fri- och rättigheter knappt existerar längre i och med de internationella storföretagens framfart och omstruktureringen av riktlinjer på digitala plattformar som sägs vara till för alla. Den sovande Svensson har därför ingen som helst aning om att det han ser i sitt flöde på Facebook är format och skapat för att följa det officiella narrativet. Den sovande Svensson har heller ingen som helst aning om att hans vän eller granne både blir censurerad och blockerad, och därmed även fråntagen sina mänskliga rättigheter till åsikts- och yttrandefrihet.

Det som börjar bli skrämmande är att eftersom den sovande Svensson inte har en aning om detta bryr han sig heller inte. Och även när han får reda på det, som fler och fler nu börjar få, har det gått så långt att han faktiskt fortfarande inte bryr sig.

Det kallas normaliseringsprocess. Att manipulera en hel världsbefolkning är inte så svårt när man med ett knapptryck sätter munkavel på de som vägrar vaggas till sömns.

Jag ser fler farliga tendenser med detta. Att YouTube, Facebook, Instagram, TikTok och Twitter bestämmer vad som passar in i deras riktlinjer är faktiskt inget konstigt. Att massmedias alla kanaler kablar ut likadana sändningar från morgon till kväll är heller inget konstigt, vi vet ju alla vilka det är som äger de flesta bolagen. Det farliga är att stora delar av befolkningen fortfarande tror att vi lever i ett demokratiskt samhälle där det värnas om mänskliga fri- och rättigheter och att vi har åsikts-, yttrande- och tryckfrihet. För det har vi inte. Vi får inte tycka vad vi vill, vi får inte säga vad vi vill, vi får inte skriva vad vi vill – snart får vi säkerligen inte heller längre bestämma vilka medicinska behandlingar vi vill eller inte vill ta emot. Att den sovande Svensson fortfarande tror att vi som medborgare får tycka och tänka precis vad vi vill, så länge det inte skadar eller kränker någon annan, är numera en sanning med modifikation. Om det ens är en sanning överhuvudtaget.

Hur har det kunnat gå så här långt? Hur har det kunnat dras så till sin spets att medmänniskor inte längre bryr sig om vad som händer sina nära och kära, sina kollegor eller grannar? Det började med censur och nu, i skrivande stund, står vi mitt uppe i segregation och brott mot grundlagen där individer inte längre kan röra sig fritt i samhället, och Svensson? Ja, inte bara sussar han sött – han håller dessutom med och bidrar till detta brott mot mänskligheten.

Hur har det kunnat gå så här långt? Jag tror att det med enkla medel har kunnat gå så här långt för att Sverige är lilla landet lagom, där alla knyter näven i fickan, nickar och ler och håller med både den ene och den andre. Aldrig vill vi stöta oss med någon, aldrig vill vi känna oss utanför eller utpekade eller betraktas som annorlunda. Se bara på Sverigedemokraterna; hur de gick från att vara svarta fåret till att bli Sveriges näst största parti – men fortfarande är det tydligen ingen som röstar på dem. Märkligt det där.

Det är här självcensurering kommer in. Svensson är så rädd över vad nära och kära, familj, vänner, bekanta och kollegor ska tycka och tro om man yttrar sig om saker som kanske inte går i linje med det officiella narrativet. Det har gått så långt att många till och med börjar censurera sig själva. Istället för att stå stark i sina åsikter och våga säga vad man tycker och tänker, så anpassar man sig och väljer noggrant sina ord så de inte skiljer sig så mycket från där man befinner sig för tillfället. Hur många gånger har man inte suttit kring middagsbordet vid ett släktkalas eller familjesammankomst där det snabbt byts samtalsämne om yttrandena börjar bli lite för kontroversiella eller rebelliska? Jaha, är det någon som såg senaste avsnittet av Bonde söker fru? Eller den duktiga rullstolsbundna tjejen i Talang? Han där Markus Oscarsson i Nyhetsmorgon, ja han är rolig han! Vad trevligt med snö nu så här inför jul, mysigt för barnen!

”Är det ingen här som har någon åsikt om det medicinska apartheid-samhälle som nu växer fram i och med diskrimineringen av medborgare baserat på deras individuella val av medicinska behandlingar som grundar sig i att lagarna om de mänskliga fri- och rättigheterna bryts? Ingen? Nej just det ja – ni alla här runt bordet är ju trippelvaccinerade och har uppdaterade QR-koder i era mobiltelefoner som ni kan scanna vid inträde av offentliga miljöer, just det ja. Förlåt mig, återgå: vad sa vi om Bonde söker fru?”

Stämningen efter detta uttalande kanske inte blir på topp, så vi knyter näven i fickan och censurerar oss själva istället.

En annan skrämmande utveckling vi ser i och med techjättarnas globala censur är att de människor som gnäller och klagar över det som händer trots allt fortsätter att konsumera plattformen. Istället för att avlägsna sig från den tyranni som vi utsätts för, är vi ändå där och leker – vi spelar boll på deras plan med deras regler. Har vi tur blir vi tjenis med några lagkamrater och får in lite dribblar och fintar här och där, men vi är ändå där och leker. På deras villkor. Vi lämnar kvar mängder med digitala avtryck på deras multiplan och ger bort dyrbar information om våra beteenden till världens mäktigaste bolag som tjänar pengar på att vi flera gånger per dag loggar in och scrollar igenom deras plattformar, postar inlägg, delar videoklipp och skriver kommentarer högt och lågt.

Även om vi finner likasinnade och knyter kontakter till både höger och vänster, och även mer frekvent börjar besöka så kallade alternativa forum och plattformar, är det viktigt att vi börjar söka oss bortom techjättarnas digitala värld, och finna vägar och information bortom de regler och riktlinjer som satts upp. Det är nu viktigare än någonsin att aktivt arbeta för det liv man vill ha, även om det kanske inte syns eller hörs utåt, för det är faktiskt inte det som är väsentligt. Det väsentliga nu är att bygga upp sig själv och sin kunskap och se till sin närmsta krets, för att på så sätt kunna bidra till det stora hela och inspirera fler runtomkring. Genom detta kommer man även att både finna och dra till sig den information man behöver och de människor som delar ens värderingar.

Under slaveriets tid i USA var det förbjudet för slavar att läsa böcker, tidningar, vetenskapliga artiklar och forskningsstudier, eller överhuvudtaget ta del av den information som fanns där ute. Det var bara i de fina rummen som man fick ta del av kunskap. I dagens samhälle finns oändligt med information och kunskap där ute, tillgänglig för alla, men – ingen tar tillfället i akt att faktiskt ta del av det. Istället för att aktivt studera olika ämnen och gräva djupare så sitter större delen av världens befolkning i hemmets trygga vrå och antingen håller med om det som sägs i mainstreammedia och skakar på huvudet åt de som söker upp information bortom det officiella narrativet, eller så scrollar man irriterat igenom diverse plattformar på sociala medier, knyter näven i fickan och postar ännu ett argt inlägg på det korrupta företagens forum om hur upp och ner allting är, för att ändå i slutet av dagen censurera sig själv och sina åsikter på bortalagets spelplan.

Vi behöver bort från de spelregler som satts upp. Vi behöver bort från den spelplan som konstruerats. Vi kan inte ta tillbaka den för den har aldrig varit vår. Vi kan inte riva ner murar och bygga upp nya och försöka plantera frön i en grund där marken aldrig varit bördig till att börja med.

På samma sätt kan vi inte förväntas göra våra röster hörda på plattformar som skapats för att kontrollera den stora massan. Ger man sig in i leken får man leken tåla, börjar man spela får man följa reglerna. Är man smart går man därifrån innan matchen ens startat.

För precis som inom casinovärlden – the house always wins.

:Martin:Nilsson., Självcensurering

holistichalsocenter.com
SKARPT Hemsida
SKARPT Youtube
Instagram
SKARPT Podcast

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här