Solstrålningshantering, geoengineering och chemtrails

chemtrail

IPCC varnar politiker att inte sluta med ”solstrålningshantering”

Den femte utvärderingsrapporten från IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change, ung: ”interregeringspanelen för klimatförändring”) varnar för att sluta använda geoengineering-tekniker inklusive solstrålningshantering (SRM), trots globala bieffekter och långtidseffekter.

”Om SRM skulle avbrytas av någon anledning, finns det starka skäl att tro att den globala yttemperaturen skulle öka väldigt snabbt till värden som motsvarar växthusgasernas effekt”

”Klimatförändring 2013: Den fysiska vetenskapliga basen,” (kallad AR5) följer på en tidigare rapport utgiven 2007. [1]. IPCC:s första utvärderingsrapport gavs ut 1990.

Diskussionen i ”sammanfattningen för beslutsfattare” liksom i huvuddelen av AR5 förespråkar solstrålningshantering framför metoder för att avlägsna koldioxid, eftersom de senare är begränsade i sin effektivitet globalt sett, dock erkänner rapporten att ingendera är ideal och att båda geoengineering-teknikerna kommer att få långtidseffekter.

”Medan hela akademin fortfarande låtsas vara ovetande om den pågående globala geoengineeringen”, kommenterar Dane Wigington från Geoengineering Watch, ”så indikerar blotta det faktum att den senaste rapporten från IPCC diskuterar geoengineering att ridån är på väg upp.” [2]

Solstrålningshantering består av olika tekniker för att styra om solens strålning tillbaka ut i rymden, i princip genom att öka jordens reflektionsförmåga. Många geoengineers, och även IPCC, föredrar solstrålningshantering framför avlägsnande av koldioxid, på grund av jordens komplexa koldioxid-system, och för att det är mycket billigare och snabbare att spraya himlen med reflekterande partiklar.

”Blockera solen men fortsätt spy ut miljarder ton koldioxid i atmosfären,” karaktäriserar Eli Kintisch SRM i sin bok från 2010, Hack the Planet.[3] I en värld som styrdes av vettighet, skulle vi välja bort fossil energi och i stället använda gratis och oändlig solengergi, tillsammand med Teslas utveckling av gratis elektricitet för att möta världens energibehov, utan att behöva förstöra vårt hem genom att extrahera och bränna fossila bränslen.

Solstrålningshantering har ”tre essensiella karaktäristika,” skriver International Risk Governance Council (IRGC) (ung: ”den internationella riskövervaknings-konciliet”). ”Det är billigt, snabbt och icke perfekt,” [4] De citerar geoengineering-aktivisten David Keith och förklarar att genom att spruta ut 13000 ton sulfatspray i stratosfären dagligen, kan de motverka effekterna av en fördubbling av koldioxidkoncentrationen. Detta ska jämföras med att behöva avlägsna ”225 miljoner ton koldioxid dagligen i 25 år:

”Rationellt sett, borde vi fånga in solenergin i stället för att blockera den och säga nej till fossila bränslen, i stället för att förstöra ekosystem för att komma åt de sista reserverna. I dagens samhälle har våra beslutsfattare i stället valt att styra om miljarder dollar för att blockera solen. Effektiva system kostar runt 10 miljarder dollar per år ”vilket är inom budgetramarna för de flesta länder,” anser IRGC.

Utöver att uppmana beslutsfattare att fortsätta med chemtrails, förnekar IPCC också att sådana program finns. Djupt inne i kapitel 7, skriver IPCC bara att ”SRM-metoder är icke implementerade och otestade.”

Det är ett konstigt uttalande, givet varningen om att inte sluta med SRM eftersom planeten då skulle bli varmare. Dessutom erkänner IPCC i AR5 att:

”Ny och förbättrad empirisk data från sprayande har framkommit sedan AR4. Ett antal fältexperiment har genomförts.”

Ett av programmen som räknas upp, the Intercontinental Chemical Transport Experiment (ung: ”det interkontinentala kemiska transportexperimentet”) täckte det nordliga halvklotet och mätte aerosoler från Asien över Stilla havet till Nordamerika, över hela kontinenten, över Atlanten till Europa. Styrt av International Global Atmospheric Chemistry Project, genomfördes dessa flygningar 2004 och 2006 och var enligt uppgift färre än 48.

Ett annat ”experiment”, the European Aerosol Cloud Climate and Air Quality Interactions project (ung: ”det europeiska aerosol, moln, klimat och luftkvalitets-interaktions-projektet”), startade i januari 2007 och slutade i december 2010 – höll alltså på i fyra hela år, och inkluderade Afrika.

I tillägg till de gemensamma regionala projekten, har också flera länder själva genomfört liknande fälttester inom sina gränser. Indien erkänner att de har genomfört SRM i över tio år.

Helt klart är att fältförsök är något mer än bara ”experiment” när de täcker kontinenter, korsar oceaner och pågår i åratal.

En annan inkonsistens i AR5 är diskussionen om långvariga kondensations-spår. Trots den allvarliga varningen i sammanfattningen som uppmanar beslutsfattare att fortsätta med sin solstrålningshantering för att undvika att planetens yta kokar, beskrivs i resten av rapporten kondensationsspåren efter flygplan som mycket begränsade vad gäller påverkan på jordens reflektionsförmåga.

Sammanfattningsvis anser sig IPCC vara ”måttligt säkra på” att kondensationsspåren och de cirrusmoln de skapar inte påverkar yttemperaturen på jorden. Detta motsäger vad forskare kunde observera under de tre dagar som följde på 9/11 då alla USA:s plan stod på marken (förutom de som skjutsade Saudier ut ur landet). Marktemperaturen ökade med mellan 2-3 grader celsius när kondensationsspåren försvann.

Originalartikel: globalresearch.ca

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here