Jakten på Pokémons (fickmonster) är måhända löjeväckande – men är i själva verket också ett dramatiskt uttryck för samhällets mentala hälsotillstånd. Löjeväckande för att den blottställer vuxnas frivilliga infantilisering och beroende av digitala förhållningsregler, dramatisk för att den utgör den första massmanifestationen av förväxling mellan en virtuell värld och verkligheten.

Den ”utvidgade” verkligheten införlivar den digitala världen i den verkliga, genom användandet av smarta telefoners kamera för att ta in de digitala fickmonstren i det verkliga universums förtroliga omgivning, medan den egna kroppen fungerar som ett den simulerade verklighetens element. Vissa säger, att leken med fickmonster ju inte är skadlig och att några utflykter i den virtuella världen hör till det nöje som människor i dag vill ha. Om detta må för det första sägas, att sådan underhållning bara är omogen verklighetsflykti i en tid när ekonomiskt kaos och krig hotar. För det andra kan man med lätthet inse att den röda bollen, med virtuella förstapersonare som Call of Duty som förebild, mycket snart kommer bytas ut mot en digital Kalasjnikov eller dylikt och ”fienden” – ”muslimer”, ”ryssar” eller ”korsriddare” – bli måltavlan. Föreställ er vilken psykisk verkan det skulle ha på ungdomar.

Vissa må invända att det går för långt, att ingen ju hyser sådana avsikter. Men de våldsbejakande dataspelen bevisar motsatsen. De är en produkt av tekniker som utvecklades för amerikanska försvarsmakten, för att övervinna hämningarna hos unga rekryter som impulsivt tvekar skjuta för att döda. Från det strikta militära tillämpningsområdet bredde det sedan massivt ut sig i hela samhället. Man kan här se hur en ”verklighet utvidgad med våld” leder till; genom spelen hamnar själva dödandet i gråzonen mellan den virtuella världen och verkligheten och blir mekanisk reflex, hos vilken mänsklig medkänsla varken har någon plats eller chans.

Det är med säkerhet ingen tillfällighet att stora massmördare i dag – vare sig jihadister eller skolmassakrer – praktiskt taget utan undantag haft erfarenhet med våldsbejakande dataspel. Det simulerade torterandet och dödandet lägger också grunden för fascinationen av Islamiska statens primitiva världsbild. För vissa psykiskt störda blir dödandet i spelet ett dödande för dödandets skull. Detta