Svenska försvaret omvandlas till legotrupp i USA/NATO:s tjänst

0
3092
nato logo

De flesta medborgare torde vid detta läge vara medvetna om att Sverige står utan försvar. Från att under nästan hela efterkrigstiden haft ett av världens starkaste försvar i förhållande till folkmängden står vi nu utan både kuppförsvar och invasionsförsvar. Det som medborgarna bekostade som en sorts försäkringspremie har utan större debatt eller information i tysthet avvecklats av just de ”folkvalda” representanterna som rimligen fortlöpande borde ha informerat sina uppdragsgivare, väljarna.

Samtidigt har man också utan större väsen avskaffat värnplikten, och satsar på en liten yrkesarmé som i det planerade NATO-medlemskapet kommer att fungera som legotrupp i USA:s kamp för upprättande av ett globalt herravälde. Normalt sett brukar legotrupp bekostas av sin uppdragsgivare, men i detta fall har våra politiker skamligt nog valt att låta de svenska skattebetalarna bekosta de nykoloniala krig som vi aldrig har önskat eller kommer att få glädje av.

Denna i princip landsförrädiska process har löpt över ett antal år och har underlättats av att man utsett lättstyrda och lydiga personer i befattningen som ”försvarsminister”. Ett typiskt exempel är Leni Björklund, men priset tar ändå Sten Sture Tolgfors, som hos yrkesmilitärerna går under beteckningen ”Tomhylsan”. Denne fyrtiofyraårige värmlandsfödde missionsförbundare som var vapenvägrare med hänvisning till sin ”religiösa övertygelse” överraskade vid utnämningen med beskedet att han plötsligt ändrat inställning till väpnat försvar! Han var inte ens född då jag och mina årskamrater deltog i fredsbevarande insatser med blå basker i Gaza, i Kongo eller på Cypern.

Nu sitter denne s.k. kycklinghök (se fotnot) och vräker ut miljarder på ett angreppskrig i en fjärran del av världen mot ett folk som aldrig har utgjort ett hot mot Sverige. Samtidigt som vi har avvecklat försvaret och ersatt det med en liten attackstyrka för globala insatser under främmande befäl så har vi en orimlig mängd höga militärer som blivit övertaliga men som med alla medel trycker på politikerna för att kunna bibehålla en välbetald födkrok.

Hittills har det kunnat fungera i symbios med en s.k. samvetsöm krigsminister som har ”glömt” vad man brukar känna till även inom missionsförbundet, nämligen ”Du skall icke dräpa” samt ”den som tar till svärd skall med svärd förgås”. Tragiskt nog får unga svenska män plikta med livet för denna politiska konstruktion.

Sagan om jakten på terrorister är fortfarande en saga. Inga bevis har ännu efter snart tio år framlagts för att skulden till händelsen som kallas 9/11 i New York skulle ha utförts av afghaner eller deras stat. Påståendet att en skäggig njursjuk barfotalasse från Saudiarabien från en grotta i Afghanistan skulle ha klarat av att planera, leda och synkronisera attackerna på två skyskrapor i New York och samtidigt lamslagit all radarövervakning och stridsflyg i världens för närvarande största militärmakt håller inte för en seriös granskning. Att han påstås ha hjälpt CIA:s s.k. ”dirty war” i Afghanistan mot ryssarna räcker inte för att klara av 9/11.

Jag och åtskilliga gamla FN-veteraner från 50- och 60-talen känner ett smärtsamt deltagande med de nyligen omkomna unga soldaterna och med deras anhöriga. 1966 gjorde jag en resa med personbil till Pakistan och vid ut- och hemresan gick färden genom Afghanistan. Både vid punkteringar och andra missöden fick vi hjälp av landets vänliga befolkning. Den arma befolkningens framtid är nu hotad, genom att halva landet är starkt förgiftat av utarmat uran (på engelska ”depleted uranium”, DU) som utgör den verksamma substansen i både flygbomber, missiler och artillerigranater som i hundratusentals ton vräkts över Afghanistan. Sök på webben efter ”Death made in America” och beskåda de kusliga bilderna på missbildade foster och barn som nu föds i stora antal till följd av ”befrielsekriget”.

Huvudskälet till kriget, som egentligen är en kamp om strategiska råvaror och energikällor är de stora oljefyndigheter som finns i de före detta sovjetrepublikerna norr om Afghanistan, t.ex. Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan och Kirgizistan. Tämligen omgående efter sovjetimperiets sönderfall så fanns hux flux amerikanska flygbaser i dessa områden, liksom de stora multinationella amerikanska oljebolagen. Det sker en bitter kamp om naturresurserna bakom kulisserna och oljebolagen vädrade stora vinster genom att kunna exploatera den nämnda oljan. Billigaste och lämpligaste/enklaste vägen är att via pipelines frakta oljan ner till den pakistanska provinsen Baluchistan och därmed till Indiska Oceanen för vidare sjötransport till världsmarknaden.

Flera år innan 9/11 hade oljeindustrin uppvaktat talibanerna i Afghanistan, som då styrde landet. Dessa hade kraftfullt motsatt sig den föreslagna dragningen av rörledningen genom sitt land, trots att oljebolagen hade lagrat rör och annan materiel till ledningen både norr och söder om Afghanistan. Kring sekelskiftet inbjöds en delegation av ledande Afghaner till USA och deltog i en förhandling angående rörledningen. Afghanerna avvisade emellertid de erbjudna villkoren, vilket skapade en förbittrad stämning inom oljekartellen. Flera källor med insyn i de nära förbindelser mellan multinationella företag och ledarna för den amerikanska utrikespolitiken har hävdat att dessa händelser kan ha bidragit till att utnämna Afghanistan till måltavla och syndabock för det som hände i New York den 11 september.

Men tillbaka till Sverige som Lego-land (anspelar på legotrupp åt USA, inte på byggklossar för barn). I oktober 2008 undertecknades ett avtal som ger Sverige tillgång till transportflygplan i tungviktsklass. I vanlig ordning utan skattebetalarnas vetskap har Sverige ingått i en samverkan med elva andra länder och kommer efter USA att vara den största bidragsgivaren! Efter valet 2006 beslutades att Sverige ska ingå i NATO-initiativet till en gemensam organisation för strategiska transporter. Sverige blev sålunda en pådrivande faktor i skapandet av SAC, Strategic Airlift Capability.

SAC består av tolv länder, varav tio NATO-anslutna. De icke-NATO-anslutna är Sverige och Finland — dessa två som skall in i NATO enligt boken ”The Grand Chessboard” av den amerikanske presidentrådgivaren Zbigniew Brzezinski. Försvarets materielverk (FMV) genomförde processen tillsammans med USA enligt FMV:s handläggare. Man har tecknat ett långvarigt kontrakt om att tillsammans med de andra länderna inköpa två enorma transportflygplan av fabrikat Boeing C-17 Globemaster. USA bidrar med ett tredje plan. Globemastern har f.ö. nästan fyra gånger så hög lastkapacitet som svenska flygvapnets Herkulesplan.

Dessa flygplan är baserade på den ungerska NATO-flygbasen Pápa, ca. 20 mil väster om Budapest. Sverige skall dessutom tillhandahålla en komplett flygbesättning, samt svenska lastmästare och nödvändig markpersonal. Det handlar om ungefär 25 personer, varav tio utgör flygbesättningen. Personalen har treårskontrakt och deras familjer följer med till Ungern. För barnens skolgång medföljer dessutom två svenska lärare.

Nu är alla tre plan levererade, och har bl.a. nyligen ”provkörts” med last av baslägerutrustning för FN-personal på Haiti. Kontraktet för detta inträdesprov i NATO löper på 30 år, och bedöms under de tre första åren för Sveriges del kosta en och en halv miljard kronor. Materielverket har inte preciserat om detta gäller per år eller treårsperioden. Kommande driftskostnader är ännu inte kalkylerade.

De här uppgifterna kan ni lätt kolla på FMV:s webbplats, och gå sedan in på Tidningen PROTEC Nr. 1 2009. Artikeln finns på sidan 10 och 11.

Om ni ändå är inne på FMV:s tidning, samma nummer på sid. 22 och 23, så kan ni läsa om de svindlande bilaffärer staten gör med den sydafrikanska fabriken BAE Systems Land System OMC. Det handlar om den sju ton tunga pansarterrängbilen ”Galten” som man för några år sedan köpte in till ett antal av 200 st. En del av dessa är placerade på olika NATO-baser för att användas i kommande konflikter i USA:s tjänst.

Man har gjort en tilläggsbeställning på 60 fordon som vid detta lag bör vara levererade. Bilarna kostar några miljoner per styck. Och man planerar ytterligare beställningar, trotts att vi inte har något försvar! Ingen politiker har någonsin berört detta, och frågan uppstår givetvis om hur mycket som behövs för att hålla käften och titta bort.

Försvarsdepartementet kostar årligen lika mycket nu som då vi hade ett försvar och kunde mobilisera över en halv miljon man. Vem snor alla pengar, och vart tar dessa vägen sedan?

Fotnot: ”Chickenhawk” är den engelska benämningen på en politiker, ämbetsman eller militär som antingen vapenvägrat eller undflyr krigstjänst men trots detta ivrigt propagerar för krigiska operationer och äventyr. Men någon annan ska ta smällarna på stridsfältet och riskera livet medan kycklinghöken sitter hemma i trygghet.

Jan-Ola Gustafsson
8 mars 2010

En FN-soldat med erfarenhet av riktiga fredsaktioner i Kongo och på Cypern beklagar omvandlingen av svenska försvaret till en liten yrkesarmé inom den hegemonistiska militäralliansen.

Källa: stoppanato.se