Tragedy and Hope: Det angloamerikanska etablissemanget

Carroll Quigley, författaren till Tragedy and Hope och till Angloamerican Establishment, borde vara källa till prioriterat studiematerial i historieämnet såväl som inom ekonomi men i stället är det marginaliserat och förtiget.
Det hemliga sällskap som Quigley skisserade konturerna av och vars medlemmar han angav, var orsaken till världskrigen och bolshevikrevolutionen. Hidden History av Docherty & Macgregor redovisar hur detta hemliga sällskap konspirerade fram WW1 och hur de fortsatte konspirera kriget igenom. firstworldwarhiddenhistory.wordpress.com
Nikolai Starikov ger i ’Who set Hitler against Stalin? Hitlers fatal blunder’ oberoende av dessa författare mer detaljer om hur anglosaxarna manipulerade fram WW2 och mönstret från boken och webbsidan ovan om WW1 går igen.
Har man satt sig in det oerhört ondskefulla och bedrägliga maktspel som framförallt britterna regisserade, förstår man varför det var trängande för Quigley att exponera denna hemliga elit.

Att denna elit kan stå över världens ”problem” beror helt enkelt på att man skapar dem med formeln: problem, reaktion, lösning, ex.: false flag, vi är attackerade, vi går till motvärn.
Men hur kan man förhålla sig ovanför denna formeln utan att själv bli offer för den? Den hemligheten måste finnas i de gamla skrifterna och bevakas av ”prästerna”, eftersom scenariot hela tiden upprepar sig genom tidevarven.

En passande film om materialismen effekter
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=4Z9WVZddH9w

Har svagt minne av att jag läste en artikel under 90-talet (i ngn. borgerlig dagstidning tror jag) om hur någon nyfiken journalist på ngt vis upptäckt mörkande kring några av dom entiteter som i Sverige kallas ’stiftelser’ och att man på något ’finurligt’ sätt gömt dessas egentliga existens och aktivitet från befolkningens, journalisters och byrakraters nyfikna ögon. Man menade i artikeln att detta var något ovanligt. Man glissade att detta troligen hade skett via speciella direktiv eller påverkan av politiska myndigheter i Sverige och att information saknades när man undersökte via myndighetskanaler men att man samtidigt med enkelhet kunde finna samma entiteter i dåtidens telefonkataloger och att detta givetvis var mycket talande för att de faktiskt existerar och var aktiva. Detta rörde då specifikt stiftelser kopplade till den svenska monarkin, d.v.s. kungen, prinsarna, sessorna osv.