Tyst Vår – igen

Fåglar kan vara bra värdemätare på tillståndet i miljön. Deras beteende kan varna för förändringar långt innan konstruerade mätinstrument kan upptäcka samma sak. Bekant är väl hur kolgruvearbetarna hade med sig kanariefåglar i burar när de gick ner i gruvan. Skulle fågeln förlora medvetandet gällde det att skynda sig ut ur gruvan så att inte de luktlösa gruvgaserna också dödade människorna.. Fåglar, och andra djur också, kan genom sitt beteende också i förväg varna för annalkande jordbävningar.

Sett ur ett annat perspektiv är också fåglar relativt enkla att inventera. Deras förnämsta sinnen, syn och hörsel, ligger inom samma frekvensområden som människans, så de allra flesta är daglevande och de meddelar sig till varandra med ljud inom det frekvensområde som också människoörat kan uppfatta – Därför lätträknade. Därutöver har man hos fåglar upptäckt ett magnetsinne som är beläget vid näbbroten och förmodligen är till en utomordentlig hjälp vid navigering då de allra flesta arter beger sig på stora strövtåg utanför häckningssäsongen.

Därför genomförs det kontinuerligt också flera typer av inventeringar av fåglar. Både häckfågelräkningar och punktrutter under vinterhalvåret finns. Detta för att bygga upp ett tillförlitligt statistiskt material, så att man bland annat ska kunna spåra förändringar i miljön. Detta arbete leds sedan nästan 30 år av Ekologiska Institutionen vid Lunds Universitet och där Sören Svensson står för kontinuiteten. Men det är ett grannlaga arbete fåglarnas antal fluktuerar helt naturligt, där framförallt häckningssäsongens väderförhållanden gör stora utslag men över en längre tidsperiod framgår ändå ett mönster. De flesta arter har en relativt konstant nivå – men ändå kan man se vissa långtgående trender. Exempelvis har de vanliga mesarterna i barrskogen fått vidkännas en nedgång – här torde det moderna skogsbruket ligga bakom med sina monokulturer ; ”skogsåkrar”. Likadant har man på senare tid kunnat fastslå att övergången från vårvete till höstvete har påverkat de arter som häckar på öppen jordbruksmark till en kraftfull minskning. Detta gäller vanliga arter som sånglärka och tofsvipa. Men det är inte alltid lätt att fastslå orsaken. Ett likadant mönster behöver uppträda på flera platser och då inte bara i Sverige för att man ska kunna vara säker på sin sak.

Den utbredda fågeldöden i Blekinge ska också ses ur det perspektivet att årligen så dör 300 miljoner fåglar i Sverige – det stora flertalet blir uppätna av de som befinner sig på nivån ovanför i den ekologiska näringspyramiden. I det perspektivet så gör en enstaka
epizooti inte något utslag förrän den varit långvarig. Den Blekingska fågeldöden har hittills inte påverkat de statistiska resultaten.

Den blekingska fågeldöden exceptionell
Men det är ändå så att man borde ta Le Carlssons ord på allvar när han på de blekingska skären för varje inventeringsdag får markera ytterligare ett tiotal nya streck i sin loggbok – han har noterat några nyligen döda fåglar. Fågeldöden på skären utanför Sölvesborg, Karlshamn och Ronneby och också fastän i mindre utsträckning österut mot Karlskrona har några specifika kännetecken som gör att man borde stanna upp och försöka slå fast en orsak.

Le Carlssons har med fotografens sökande blick gjort många obehagliga upptäckter. Hans beskrivningar kan vara viktiga pusselbitar för att fastslå ett orsakssamband. Det hela började med att han blivit tipsad av allmänheten som på avstånd sett enstaka fåglar som betedde sig underligt – som snubblade omkring. Le Carlsson ordnade med tillstånd att besöka häckningsholmarna. Normalt råder ett landstigningsförbud, vilket också respekteras av båtfolket. Första inventeringsåret var 2000 och farhågorna bekräftades. På skären upptäckte han både sjuka, döende och döda fåglar.

Naturfotografen Le Carlsson, Ronneby har påbörjat en dokumentering av en exceptionell massdöd bland fåglar på de blekingska skären

De första tecknen på att en fågel är drabbad är att den har längre reaktionstid när man närmar sig den och den flyger iväg. Detta kan noteras hos truten 5-7 dygn innan den dör, Sedan börjar den gå med snubblande steg. Ännu längre fram i sjukdomsförloppet så lyfter den enbart vingarna när man kommer nära oförmögen att flyga. Med ett så egendomligt beteende blir de parias för sina artfränder. Trutarna hackar ihjäl varandra. Många sjuka individer försöker söka upp ett gömsle för att undgå attacker. Det kan vara ett tätt buskage eller i en klippskreva eller under stenar. Detta gör att det också kan vara svårt att upptäcka döende eller döda fåglar, speciellt för den som inte vet vad man söker efter. Det finns också de fåglar som sökt skydd i vattnet, men inte orkat ta sig upp på land. Då har de funnits döda med näbben vilande på en klippa för att undgå att drunkna.

I den avslutande dödskampen brukar fåglarna ligga på magen utan förmåga att röra sig, de följer endast med blicken. Det finns också de som hamnat döende på rygg utan förmåga att ta sig runt. Om man granskar den döda kroppen så har de haft svåra diarréer och fjäderdräkten är nedkletad nedanför buken. Fågeldöden drabbar också de flesta arter liksom att den slår på både dunungar, ettåriga ungfåglar och de äldre utan någon åtskillnad. Här kan det vara svårt att bestämma dödsorsaken för nykläckta ungar. För Le Carlsson har funnit den ena föräldern ligga död och när han vänt på fågelkroppen så har han upptäckt några ägg där ungarna inifrån håller på att hacka upp skalet. Utan förälder går dessa ungar en säker död till mötes. Om de inte redan är sjuka blir de uppätna av andra eller dör av svält utan föräldrarnas omsorg.

Likadant är inte fågeldöden i Blekinge knuten till en speciell årstid. Självklart görs mest fynd under häckningssäsongen då öarna lever upp ordentligt. Men vid besök både höst, vår och vinter kan man finna döende och döda fåglar. För de fåglar som sänts för provtagning har man funnit botulism i något enstaka prov, det har funnits sår på tarmen, inflammation i levern och inflammation i lillhjärnan men detta rör bara enstaka fall. Man har därmed inte kunnat fastställa en enda bakterie eller ett enstaka virus som orsak till massdöden.

För det är en massdöd. Under de fyra säsonger som gått sedan år 2000 har Le Carlsson redan kommit upp i över 7500 döda fågelkroppar och det inkluderar de halvstora och stora arter som finns på häckningsöarna med gråtrut som dominerande art. Bland övriga arter märks knölsvan, havstrut, ejder, gräsand, grågås, kanadagås, storskarv, silvertärna, strandskata och kråka. Mindre frekventa arter men noterade är drillsnäppa, vigg, kentsk tärna m.fl. De arter som är funna döda speglar mycket väl frekvensen av deras förekomst som häckart. Le Carlsson har också noterat en sädesärla med liknande symtom, men för de mindre arterna torde det vara så att deras eventuella död kan vara svår att notera eftersom de snabbt blir hela munsbitar för gråtrutar och havstrutar.

Le Carlsson har också noterat – men detta mer som undantag än regel – att ett litet antal ungar hos storskarven har haft helt missbildade fötter där klorna vuxit inåt och gjort hela foten till en klump. Också näbbarna har varit extremt korslagda. Samma fenomen som iakttagits hos missbildade släktingar vid Stora Sjöarna i Nordamerika.

Epizootin hos de blekingska fåglarna är också säregen i och med att den nu är inne på sitt fjärde år. De första åren kunde inte Le Carlsson notera någon förändring i häckfågelbestånden. Kringströvande oparade ungfåglar kunde ersätta de tomma häckningsrevir som uppstod när de vuxna dog, men de senaste två åren går det att misstänka att även totalpopulationen på skären har fått vidkännas en förlust. Exempelvis har Le Carlsson noterat att när han gått i land på frekventerade häckningsöar i Valjeviken vid Sölvesborg så har han kunnat räkna till 300 döda fåglar samtidigt som han skrämt upp 500 hittills friska individer som gått till väders när han landstigit. På en annan häckningsö räknade han också in 500 måsfåglar men kunde bara notera 3 ungar. Detta är uppseendeväckande lite. Han anar sig också till att de öar han besökt under alla fyra åren börjar känna av en minskning av de fåglar som häckar där.

På jakt efter förklaring
Le Carlsson ligger lågt när det gäller att söka en förklaring till fenomenet i hans hemtrakter. Det finns många upptänkliga arbetshypoteser som man borde gå efter, men han anar ändå en viktig bakomliggande faktor : ”Jag tror att det är den mänskliga girigheten som ligger bakom. Den ställer till med globala problem genom det sätt, det kortsiktiga hanterandet, som påverkar ekosystemen”

Motsvarande epizootier har noterats på många håll i världen. Den har förekommit i Vänern, i Stockholms skärgård, i Gävlebukten och runt Åland. Från Danmark rapporteras en liknande fågeldöd i Isefjorden på Själland. I USA har mystiska sjukdomar brutit ut liksom i Österrike, England och Holland. Förklaringarna kan vara många. I USA och Österrike kom man fram till att ett virus var orsaken; West Nile virus. I Holland kunde man slå fast en bakterieinfektion som sannolik orsak. I England har man noterat att antalet häckande sparvar reducerats kraftigt de senaste åren allra mest har den gjort det i storstäderna. Exempelvis har sparvstammen i London minskat med 75% på sju år. En av arbetshypoteserna i England, där man låter 30000 fågelskådare delta i undersökningarna är att se om inte de nya frekvenserna, från det moderna telefonnätet med alla master, varit en viktig bidragande orsak. Detta speciellt då Denis Hensaw, professor i fysik i Bristol, visat i flera försök att den aktuella strålningen har en negativ inverkan på fåglars äggläggningsförmåga.

I fallet med den blekingska fågeldöden har enbart ett litet antal fåglar kunnat undersökas på Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, i Uppsala. Som vanligt när det gäller akuta larm, så det tar sin tid innan anslagen för verksamheten finns tillgängliga. Le Carlsson tillhör dem som tycker det tar alldeles för lång tid att skapa resurser för ändamålet. ”- Jag tycker det är såpass omfattande och oroande, att man måste sluta dividera om vem som ska ta fram resurserna. Pengarna ska fram – sen kan man dividera om vem som ska betala.” Precis som i fågelvärlden finns det inom forskningsvärlden väl inmutade revir som gör att det tar onödig lång tid innan man angriper problemet. Men det finns också en del som visar verkligt intresse. Resultaten från SVA ger inga direkta ledtrådar. Man har funnit att döende fåglar har brist på vitamin B1, tiamin, men det kan knappast vara en orsak. Man tror inte heller mycket på att en bakterie ligger bakom – de inre organen visar bara marginella tecken på en infektion. Därför arbetar man utifrån två hypoteser antingen en virusinfektion eller att det är ett miljögift som ligger bakom. I båda fallen måste man veta vad man söker efter då det är rena detektivarbete att komma på rätt agens. I vår analys av orsakerna är ett virus också mindre sannolikt då dessa är relativt artspecifika: I Blekinge drabbas alla arter. Dessutom brukar virus drabba de fåglar hårdast vars immunsystem inte står på topp – och då gäller detta främst de unga och de riktigt gamla. Epizootin i Blekinge saknar en sådan speciell åldersprofil på döda fåglar.

När det gäller en eventuell giftpåverkan så skulle detta kunna vara en relevant hypotes, men här kan det ta mycket lång tid att spåra vilket gift det är frågan om. Det råder också en viss tvekan då gifter brukar anrikas högre upp i näringskedjan och på så vis drabba de arter hårdast som befinner högst i den ekologiska näringspyramiden. I Blekinge verkar alla förekommande arter drabbas. Andra mindre sannolika orsaker som man föreslagit är att algblomningen med giftalger skulle ligga bakom. Här talar den geografiska begränsningen emot. Men framförallt verkar algblomningen som orsak mindre trolig då den är begränsad till vissa årstider. Fågeldöden är utspridd över hela året. Karlshamn centrum Det vore då bättre att fokusera på en lokal källa till epizootin som pågår ständigt. I det avseendet verkar Karlshamn ligga mitt i centrum för fågeldöden. Här skulle exempelvis Carlshamns mejeri kunna vara boven i dramat med påverkan från giftiga fettsyror som felaktigt hamnat i miljön. En annan viktig faktor i Karlshamn är att här utgår likströmskabeln över till den polska sidan.

Polenkabeln – vår huvudhypotes
2000-Talets Vetenskap lät frågan om störningar i det aktuella området gå till två erkänt sensibla personer, med förmågan att avläsa störningar i de elektromagnetiska fälten. Oberoende av varann kunde både Kjell Westerberg i Gnesta och Martin Carelius i Trensum känna att det fanns en mycket stark onaturlig påverkan på vattenmiljön i Blekingeskärgården med centrum just i Karlshamn och med avståndsverkan på tiotals kilometer i både västlig och östlig riktning. Carelius kunde också notera att det går en mycket kraftig störning i sydlig riktning utgående från Karlshamn – precis läget för Polenkabeln. Deras utsago skulle passa bra in på epizootins övriga mönster och borde vara en av huvudhypoteserna när man – om man – försöker sig på ett svar på orsaken till den långvariga fågeldöden i Blekinge.

Hypotesen skulle enkelt kunna testas om man gör en motsvarande noggrann inventering av fågellokaler på andra platser utmed kabeln. I Bornholm har man inte noterat någon fågeldöd, uppger Peter Lungs, men här passerar kabeln på stort avstånd. Intressantare vore studier på den polska sidan. Vår förfrågan har ställts till polska fågelorganisationer men hittills har vi inte fått något nöjaktigt svar i någondera riktning. Därmed inte sagt att det direkt är de elektromagnetiska fälten från Polenkabeln som orsakar fåglarnas död. Den påverkan som fälten från kabeln har på vattnets struktur och de organismer som lever där skulle mycket väl indirekt kunna påverka fåglarna som alla har ett maritimt leverne.

Av Ingemar Ljungqvist, år 2003

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here