FN-organisationen ska anpassas digitalt för att hantera genomförandet av de globala målen. Ett större medborgarinflytande ses som en viktig del i detta. Medborgarna ska göras mer delaktiga genom att deras åsikter tas tillvara och analyseras. Men med facit i hand verkar graden av inflytande mest handla om att legitimera FN-agendan. I stort sett tas det bara intryck av de åsikter bekräftar att agendan är på rätt väg. Kritik och åsikter som ifrågasätter grunden till föreslagna klimatåtgärder, migrationspolitik och hälsomandat förses istället med förnekarstämpel, dumförklaras och kastas obönhörligen i skräpkorgen.

Det åttonde åtagandet i Our Common Agenda innebär ett tillsättande av en rådgivande kommitté på hög nivå (High Level Advisory Board on Effective Multilateralism, HLAB) som består av tidigare stats- och regeringschefer. Panelen, som leds av Stefan Löfven och  Liberias tidigare president Ellen Johnson Sirleaf, ska komma med förslag på hur vi bättre kan styra ”våra globala kollektiva nyttigheter”.

Den rådgivande panelen, som jag beskrev i inledningsinlägget Multilateralism med tänder, ska på grundval av detta arbeta fram förslag för följande:

  1. Förbättra styrningen av globala kollektiva nyttigheter och andra områden
  2. Förutse hur den hållbara utvecklingen och klimatåtgärderna ska hanteras efter 2030
  3. Fred och säkerhet, för den nya fredsagendan
  4. Digital teknik, för genomförandet av ett Global Digital Compact (se föregående inlägg)
  5. Yttre rymden, söka enighet om hållbar och fredlig användning av yttre rymden, gå mot en global regim för att samordna rymdtrafiken och enas om principer för den framtida styrningen av yttre rymden
  6. Globala stora risker och överenskommelse om en nödplattform (Global Emergency Platform)
  7. Efterföljande generationer, för eventuell överenskommelse om en deklaration om framtida generationer.

Deras arbete ska vara en del av ett globalt toppmöte, “Summit for the Future”, som ska hållas under FNs generalförsamling i september 2023.

Det handlar också om att återupprätta generalsekreterarens vetenskapliga råd samt att FN ska bli mer “inlyssnande” genom att konsultera allmänheten. Generalsekreteraren António Guterres annonserar en uppgradering av FN genom en ”Quintet of Change” till FN 2.0, där nya metoder ska anammas för att leverera system-övergripande lösningar. Detta inkluderar innovation, data, strategisk framsynthet, resultatorientering och beteendevetenskap.

Grunden i detta är insamling av data. Enligt Generalsekreterarens datastrategi, UN Secretary-General’s Data Strategy 2020-22, ska detta genomsyra allting och leda oss genom den stora transformationen. Uppgraderingen och digitaliseringen av FN handlar om hur man ska använda sig av all data som samlas in (Big Data, sensorer/Internet of Things, ljud, bild, text etc.).[1] De globala hållbarhetsmålen ska uppnås med hjälp av den digitala tekniken. Här ingår områden som klimatförändringar, jämställdhet, mänskliga rättigheter, fred och säkerhet, governance samt framtidens etik, dataskydd och privatliv.

Att bättre utnyttja data – med tillvägagångssätt grundade i FNs värderingar och mänskliga rättigheter – är en integrerad del av vår framtid och vår service. Genom att inse att vi inte helt har låst upp vår data- och analyspotential kommer denna strategi att vägleda oss genom en långsiktig transformation: så att alla, överallt, vårdar data som en strategisk tillgång för insikt, effekt och integritet – för att bättre kunna leverera  våra uppdrag för människorna och planeten. (Källa)

Data ska inte bara samlas in – den ska sammanfogas, analyseras och utvärderas med resultattavlor (scoringboards) inom varje delområde. På detta sätt ska FN göras effektivare. Det här är den digitala kristallkulan som ska användas för att följa och kunna förutsäga världens utveckling samt för att kunna sätta in adekvata åtgärder. Det är det här som utgör “Anticipatory Governance“.

…vi kommer att bemästra analysfunktioner som hjälper oss att bättre förstå “vad som hände”, “varför det hände”, “vad som kan hända härnäst” och “hur man ska svara” med insikt, effekt och integritet.

Arbetet har redan inletts för att vara i full operation till år 2025. COVID-19 utgjorde ett test och ger en fingervisning om hur datainsamlingen kommer att användas. Här analyserades bland annat antal smittade, vaccinerade och pandemins samhällskonsekvenser. Detta ska nu appliceras på i stort sett alla samhällsområden.

Det föreslås även partnerskap med dataspecialister och olika intressenter (som företag och stiftelser). Detta innefattar bland annat ”data philanthropy programmes” där data ska kunna delas mellan publika, privata och icke-statliga aktörer (NGOs). FN försäkrar att detta ska göras med respekt för såväl mänskliga rättigheter som privatliv men upplägget ställer en hel del frågor om hur ärlig denna försäkran egentligen är.

Genom beteendeanalys kan FN skaffa sig kunskaper om hur medborgarna tänker och svarar på genomförandet av deras program och samtidigt hantera oönskade responser. Beteendeförändringar är nyckeln enligt FNs