Hur skolan förtrycker människan

De flesta svenskar verkar tycka just nu att skolan inte fungerar bra, men däremot är det väldigt få som vet att skolan är det effektivaste verktyget för en stat att helt underkuva befolkningen. Skolan har den största potentialen att indoktrinera folket att bli helt medgörliga subjekt åt staten, för den underkuvar inte bara våra kroppar men även våra hjärtan. Mitt mål med denna artikel och kommande är att så enkelt som möjligt få er att förstå metoderna för detta underkuvande och de psykologiska mekanismer som gör oss sårbara för dem.

Till att börja med måste det klargöras att jag hyser inget agg mot lärare eller annan personal. Många av dem vill genuint väl och gör ett bra jobb utifrån skolans förutsättningar. Men som ett av skolans många offer tar jag mig den nödvändiga rätten att belysa dess sanna skepnad med de ord den förtjänar.

Med det sagt vill jag tillägna denna artikel till alla som farit illa av den onaturliga och totalitära indoktrineringsinstitutionen som kallas skolan. Det är endast ni som verkar kapabla att se institutionens sanna skepnad. Men i rätt kontext och tid kan även de mer välskolade (välindoktrinerade) börja ana att allt inte står rätt till.

Varför skolan förtrycker kan reduceras till två anledningar som även gäller i den bästa av alla skolor:
Det första är att skolan, i sin helhet, är en usel idé med hänsyn till människans sanna natur och behov. En bra pedagogik med duktiga lärare kan endast göra idén lite mindre dålig, men den är fortfarande usel.

Det andra är skolplikten. Om skolan är en dålig idé så innebär tvånget att närvara förtryck och tyranni. Om tvånget bara innefattade några dagar vore det ingen större grej förutom förnedringen. Men nu handlar tvånget om att skolan indoktrinerar barn i tusentals dagar; och i allt för många fall tyranniserar hela familjer vars barn utvecklar psykisk ohälsa i skolmiljön.

Den främsta anledningen som gör skolan till en usel idé är hur den måste massundervisa barn i stora grupper enligt specifika mål. Jag kallar den skolans oundvikliga uppfostringsmetod.

Skolans uppfostringsmetod
Varför skolan en dålig idé oavsett vilken pedagogik som anammas och hur många duktiga lärare som anställs kan kort besvaras: Skolan med sin massundervisning där specifika mål prioriteras kan omöjligen läras ut på ett sätt som passar barnens behov av trygghet, anknytning, bekräftelse och nyfikenhet.

Föreställ dig en hemundervisande förälder med många barn. Skulle någon tveka att det är vanvård om denna förälder upprepade gånger berömde några av sina barn för att uppfylla vissa specifika mål och samtidigt uttryckte missnöje, oro eller ömkan till andra för att inte uppfyllt målen lika snabbt. Varje förälder förstår att sådan uppfostran skulle ge några barn en negativ självkänsla och andra en falsk uppfattning att de är ”duktigare”. Det vore märkligt om inte samma uppfostran är minst lika dålig när det sker i en skolmiljö med främmande vuxna och tiotals barn

Föreställ dig nu att du är ett barn, eller försök komma ihåg din egen skolgång när läraren sa åt klassen att göra något. Hur ofta tänkte du att nu får jag äntligen fokusera på något roligt? Eller var du medgörlig för att läraren och alla andra vuxna i ditt liv sa att det var viktigt? Tänk även på det sociala trycket som lades på dig när du såg att alla andra elever göra som de blev tillsagda; hur många barn vågar göra annorlunda i en sådan situation? Inte många, och de som gör annorlunda blir utsatta för sociala påtryckningsmetoder som rättar dem i ledet. Men du kanske aldrig upplevde denna rädsla och ville bara visa som de mer “lyckade” eleverna hur duktig du är?

Genom dessa illustrationer kan vi lättare förstå hur skolan med sin massundervisning skapar en otrygg miljö och hur den dödar barns medfödda nyfikenhet. Efter att barn uthärdat hundratals timmar av tråkiga ämnen på grund av rädsla för att hamna efter, rädsla för att göra läraren missnöjd eller känna sig annorlunda kommer även de mest nyfikna tillslut indoktrineras att kunskap är något tråkigt. Kunskap reduceras till något som bara måste göras för att undvika problem eller inte bli ”misslyckad” senare i livet. Kunskapen söks inte för den innerliga tillfredsställelse som uppnås genom ökad förståelse av sig själv och hur världen fungerar. Kunskapen söks istället till stor del, eller helt och hållet, för att göra andra människor nöjda och undvika deras missnöje – för att passa in. Detta är vad uppfostringsmetoden i sin helhet orsakar oavsett pedagogik eller antal dedikerade lärare.

Skolans oundvikliga uppfostringsmetod gör skada mot alla barn, vissa mer än andra. Det finns förstås mycket forskning som visar att grupptryck har en stark korrelation med depression, ångest, dåligt självförtroende och självmord. Finns det någon anledning att tro att grupptryckets skadliga effekter minskar i skolmiljön där barn värderas och jämförs med andra efter specifika mål?

Det är viktigt att påpeka att även populära och “duktiga” barn tar illa av den värderande och jämförande skolmiljön. Jag upplever att dessa vid vuxen ålder ofta lever i en narcissistisk bubbla där självförtroendet är helt beroende av vad andra tycker och tänker. Både som barn och vuxna känner de ett stort behov att anpassa sig efter trendiga normer och ståndpunkter utan rationellt övervägande. Vilket kanske kan förklara svenskens välkända konflikträdsla?

Barns perspektiv och våra egna barnminnen är viktiga för att förstå det sociala tryckets kraft
För att enkelt förstå skolans uppfostringsmetod måste vi kunna se från barns perspektiv hur belöningar, straff, hot och incitament indoktrinerar barnen till vissa typer av beteenden- och tankemönster. Försök komma ihåg själv hur uppfostringsmetoden formade eller fortfarande formar dig. Vad fick dig att plugga inför prov? Varför var du snabb med att räcka upp handen när du visste svaret? Varför ville du inte bli sist? Varför känner du fortfarande ett stort behov att värderas positivt på jobbet och social media?

Det finns ingen tvekan. Hela våra skolliv har vi studerat med rädsla för misslyckanden och med hopp för att lyckas. Och det har satt sina spår. Den återkommande uppfostringsmetoden lyder: “prestera bra i skolan och klara av målen så är du duktig jämfört med andra barn och lyckas bättre senare i livet” och “prestera dåligt i skolan så är du sämre jämfört med andra och blir troligen en loser i framtiden”. I praktiken hjälper det inte att trösta med skoldogmen om allas lika värde; den ständigt närvarande uppfostringsmetoden påminner barnen hela tiden att de är sämre eller bättre jämfört med andra.

Skolplikt är förtryck och tyranni
Om man tänker efter. Det är faktiskt helt otroligt att vi föräldrar accepterar skoltvånget trots alla varningstecken. Accepterar vi det därför att skola är bevisligen bättre än hemundervisning? Nej, empirin visar motsatsen och läroplikt fungerar utmärkt i andra länder. Gör vi det utifrån något logiskt resonemang? Absolut inte, allt med skolplikten är motsägelsefullt enligt sunt förnuft och grundlagsskyddade rättigheter. Gör vi det eftersom det passar människans biologi? Nej, det finns inget naturligt med skolmiljön och statlig uppfostran… Så varför tillåter vi skoltvånget att fortsätta!?

Svaret på den frågan är att vi äro alla skolade. I minst nio år har uppfostringsmetoden indoktrinerat oss att känna trygghet så länge vi lyder statligt sanktionerade auktoriteter och gör som alla andra gör. På grund av detta – och vår bekvämlighet att låta andra ta hand om våra barn – accepterar vi förtrycket i skolan.

Skolan har format oss till dönickar som omedvetet värdesätter helt fel saker i livet på bekostnad av en stark och kärleksfull anknytning till familjen. Hoppet och räddningen finns hos våra barn. Det är genom dessa energibomber vi kan väckas till liv igen. Men vi behöver spendera mycket tid med dem för detta ändamål, och skolan försvårar denna livsnödvändiga och naturliga relation.

Mina barn har väckt mig halvt till liv igen och det är vad som ger mig energi att skriva detta. Jag vet att många där ute känner och tänker likadant som mig men inte syns eller gör väsen av sig. Ni måste inse vilka möjligheter vi har i denna turbulenta tid om vi bara försöker. Den utbredda ilskan mot skolan som göder bland det svenska folket är ett ypperligt tillfälle för att agera. Ingen större förändring kan ske när alla är nöjda.

Det är därför otroligt viktigt att vi gör mycket oväsen ifrån oss! Alla måste få höra vårt missnöje eftersom det är i allas intresse att kräva frihet från skoltvång, även för de som tycker att skolan är okej, eller till och med bra. Varje röst hörd kommer ge incitament till skolans folk att förbättra den och öka förtroendet för dess så kallade samhällsnyttiga uppdrag. Låt oss därför ta detta historiska tillfälle i akt och hjälpa varandra i en frihetskamp för barnens bästa!

Mitt lilla strå till stacken är att jag skriver artiklar och skapat en facebookanvändare med det enda syftet att öka medvetenheten att skolan är en riktigt dålig idé och att skolplikten innebär förtryck och tyranni. Så följ eller bli vän med mig där om du vill haka på när jag ventilerar mina frustrationer.

Låt er inte bedras och förstå vad som händer!

Denavskoladepappan, Hur skolan förtrycker människan