Den jättestora globala livsmedelsindustrin – Big Food – är som nästan alla de stora globalt opererande industrigrenarna, uppbyggd enligt det hundraåriga extremt framgångsrika Standard Oil konceptet. Det handlar om maximal marknadsdominans så att man i en liten hyperförmögen ägarkrets kan kontrollera såväl underleverantörs- som distributionsledet och hindra framväxten av starka konkurrenter. Precis som Standard Oil satt på nästan hela världens raffinaderikapacitet och kunde diktera såväl råolje- som produktpriserna, eftersträvar Big Food en marknadsposition där huvuddelen av livsmedelsråvarorna måste passera deras industriprocesser så att jordbrukarna i princip blir livegna och konsumenterna berövas sin valfrihet och tvingas hålla sig till industrimaten. Chefen för Nestlé tycker t.o.m. att människans rätt till vatten inte är en mänsklig rättighet, utan att vatten är en produkt som måste köpas av Big Food.

För att den nya globala världsordningen skall kunna etableras, måste makten över maten ligga hos det dryga halvdussinet globala konglomerat som äger alla viktiga varumärken. Det som står i vägen för detta mål bekämpas systematiskt med propaganda, ekonomiska sanktioner och även krig. Allt iscensatt av de inflytelserika globalisterna som äger propagandakanalerna i massmedia (SvD, DN, SVT m.fl.) och som utövar ett avgörande politiskt inflytande över hela västvärlden.

Genom sin marknadsdominans kan Big Food i praktiken tvinga jordbrukarna att sälja sina produkter till dem, till priser som ger minimala marginaler. Ett tråkigt exempel på detta är svenska mjölkbönder. Allt betalas i stort sett bara per kg utan hänsyn till hur rika produkterna är på olika näringsämnen. Jordbrukarna måste skuldsätta sig för att kunna hänga med i p