De som studerar fenomenet "konspirationsteoretiker vs auktoriteter" inser efter ett tag att den förstnämnda inte skulle finnas utan den andra. Det är bara när tankar blir förtryckta som de blossar upp riktigt ordentligt.

Konspirationsteoretiker (ett finare ord är nog "sanningssökare") är nutidens revolutionärer, de slåss för framförallt frihet, sanning, mindre korruption, informationsspridning, samarbete i samhället och utveckling av samhällets struktur för alla människors bästa.

Allt som berör hemligheter, utnyttjande, kontrollerande och styrande skapar hos "sanningssökare" mycket obehagliga känslor, dessa känslor uttrycker sig i både korrekta och felaktiga synsätt på allt mellan himmel och jord. Vad det handlar om är inte de viktiga. Många blir religiösa i sitt sökande efter lösningar på det som äcklar dem. Religiös i bemärkelsen att de blir extrema i sitt tänkande och är beredda att testa exempelvis extrema politiska lösningar eller väljer att byta sitt synsätt på världen extremt mycket (och kanske ibland flyttar ansvaret till en gud för att klara av att leva med besvären i sin vardag). Många som är av denna personlighetstypen blir senare benämnda som galning eller geni. Gränsen är hårfin. Det som är gemensamt är att de försöker tänka på nya sätt för att lösa eller dämpa problem som de besväras av.

Så det är obehaget i sig som är det intressanta. Det är obehaget runt problem som får människor att röra på sig.
Något som är intressant, är att nästan alla problem i grunden handlar om att människor tycker att andra människor saknar empati. Förklarar snart vad jag menar med detta.

Önskan efter en utbredd empati förenar sanningssökarna och ger dem den energi som krävs för att spendera all sin tid med ämnet.


Rent biologiskt skulle man kunna säga att "Önskan efter en utbredd empati" eller rättare sagt "Önskan att få gruppen att samarbeta" är det flockbeteendet vi har i generna. Det är ett av de beteenden som har gjort vår art till den framgångsrika art vi är. Vi har många individer som reagerar mycket starkt om det inte existerar något samarbete i gruppen, den energin kanaliseras till en oerhörd kraft att organisera och strukturera omgivningen. Det är kärnan i det beteendet som möjliggör att vi kan bilda grupperingar.


Slutligen kan man sammanfatta mitt utlägg med följande:
hemligheter, utnyttjande, kontrollerande och styrande är mycket riktigt motsatsen till "Önskan att få gruppen att samarbeta" (som i sin tur är frihet, sanning, mindre korruption, informationsspridning, samarbete i samhället och utveckling av samhällets struktur för alla människors bästa.)

Sanningssökare som koncept är bara ett beteende som växer sig starkare i människogrupper som inte samarbetar tillräckligt bra. Det är inget konstigt och är nyckeln till framgång för människan som djurart.



Kollar man bakåt i historien så ser man snabbt att eliten driver alla sidor i konflikter. Detta eftersom det i varje samhälle uppstår en elit som inte har denna "Önskan efter en utbredd empati och samarbete". De känner att de är lite bättre än andra och att andra ska jobba för dem. Därav uppstår ett krig mellan olika ledare som alla driver sin grupp/samhälle till krig mot de andra ledarna för att expandera sin makt. 90% av alla konspirationsteorier handlar om att eliten/ledare styr, ljuger och skapar kaos i varandras läger. Sen finns det några teorier som säger att det är samma personer som styr båda sidorna i en konflikt för att hantera folket. (Och så kan det mycket väl vara, tillfälligt kan eliten/ledarna samarbeta för att få behålla makten över folket och kunna fortsätta sitt spel mot varandra. Ensam är ju inget roligt att spela spel)

Men detta är bara mina tankar runt problemet... Den gruppen människor som bara klankar ner på de emotionella sanningssökarnas bristfälliga detaljer och inte lyssnar på budskapet förstår jag ej. De har inte någon egen vinning med att bråka med sanningssökarna. Vad vill de? Finns det något mervärde för dem att elda upp sanningssökarna mer och mer tills sanningssökarna bestämmer sig för att sprida sin "religion" (I min 'mer allmänna' betydelse) i ännu större grad för att överkomma hindret. Jag tänker på: [Till varje kraft finns en lika stor motkraft, detta gäller i högsta grad tankar och tankesystem]

För energi har sanningssökarna, de drivs av avsky gentemot egoistiskt tänkande som inte gynnar gruppen. Och egoistiskt tänkande finns det gott om. Så jag befarar att dagens sanningssökare bara är en del av ' "Den samarbetande gruppen" vs. "Utsugarna" '-konflikten (som funnits i flera tusen år). Och den dagen som sanningssökare-beteendet inte finns i vår art längre, då är vi sedan länge utdöda på jorden. För det krävs samarbete för att överleva på jorden.



Vad tänker ni om detta, är jag inne på rätt spår tro?
Jag älskar filosofiska funderingar och tar gärna alla tankar ni har efter att ha läst texten

Du sa.

Kollar man bakåt i historien så ser man snabbt att eliten driver alla sidor i konflikter. Detta eftersom det i varje samhälle uppstår en elit som inte har denna "Önskan efter en utbredd empati och samarbete.

Fantastico , helt rätt.

Det är så exakt det ligger till.

För att deras hjärtan är stängda själva.

Såna personer som Gandhi måste skrämmt dem rejält.

Låt oss öppna våra hjärtan så det blir tydligt för var gemmene person varifrån okunskapen , lögnerna och hatet spirar från.

Sannins sökaren har något högre som driver denna.

En gammal själ.

Sanningsökaren står inte ut med tanken att dom runtomkring ska lida för en lögn.

Ädelt och ridderligt, det är vad jag kallar Spirituela soldater.

GIVAKT ; ) .

Lev i frid.

Tänkte bara översätta "BUDSKAPET" i din post till ett språk jag förstår.
Om jag misslyckats med översättningen får du väl skrika till.

Språket vi använder är trots allt vårt största hinder för att kommunicera väl. Ironiskt eller hur?



Quote:


Språk som jag förstår:

Det finns ett egoistiskt tankemönster/beteende som propagerar i subgrupper i samhället.
Låt oss skapa och sprida tydlig information för att påvisa samt minimera den skada samhället råkar ut för av dessa grupper.






Quote:



Språk som jag förstår:

Sanningssökaren drivs av mycket starka emotionella reaktioner. Det är troligtvis på grund av det naturliga urvalet. Detta beteendet var det som var bäst lämpat för överlevnad och det kan vara därför det beteendet överlevde och fortfarande finns kvar i samhället än idag. Det är arvet vi har, vår "gamla själ" från tidigare generationer av oss.


Metatänkande:
Vill du ha två tips?
Man kan inte skriva för mycket, skriver man mer får man i regel bättre svar. Dvs skriv inte så kort. Jag har behövt gissa ditt budskap.

Lär dig språket som lyssnarna använder, och tala deras språk när du pratar med dem. Budskapet kommer inte nå fram korrekt annars. Måhända att ditt språk är mycket trevligare att läsa. (Känns mycket positivt). Men du måste använda lyssnarens språk om du inte är helt säker på att de förstår dig. Annars kommer lyssnaren inte anstränga sig att förstå dig. (Finns några som jag, som älskar att tolka budskapet i olika subspråk. Men vi är få. De flesta placerar främmande språk i skräpfacket i huvudet och lyssnar inte. Sanningssökare behöver VERKLIGEN öva på retorik!!!!). Jag har exempelvis bara gissat vad det var du försökte säga och är i extremt behov av verifiering. Jag hoppas du, och alla som läser detta, tar detta konstruktivt för framtida kommunikation med människor från olika världar (tankevärldar/språkvärldar).

Lev i frid.

Jo det är som med envishet och tålamod, den kan ta kol på dig eller få dig och överleva , om du använder den med visdom och hjärtat kan den rädda men ananrs kan den lika bra kväva.

Lol vet vad du menar.

Skriver för mycket som jag tänker bildligt och ofta skriver för fort.

Problemet är bara att man jagar tankarna.

För svårt och förklara känslor i ord eller att känna efter i ord, men försöker så gott jag kan trots att jag skulle vilja helst slippa och just varför belyste du precis lol .

1000 tack.

Lev i frid.