För sex år sedan var jag i Israel under millennieskiftet med min förra sambo och vår son. När vi kom till Jerusalem hade vi lyckan att få en mycket sympatisk arabisk taxichaufför vid namn Nabil. Han körde oss till oljeberget där vi hade en bra utsikt över staden. Min son red på kamel och jag hyrde en åsna. Det var första gången på 2000 år som jag red på åsna i Jerusalem.

Hursomhelst så erbjöd sig chauffören att köra oss till Betlehem för en billig penning. jag trodde det låg flera mil bort men det visade sig att det bara var 15 km dit. Han sa att det var bra om vi handlade där eftersom människorna, som till stor del bestod av araber, hade det så fattigt och var ganska nertryckta av israelerna. På vägen tillbaka passerade vi ett berg och jag undrade varför det såg så bränt ut däruppe. Då förklarade Nabil att det hade varit en populär boplats för araber förr och att när de vägrade flytta så brände Israelerna ner den skog som fanns där. Det slog mig hur lugnt och sakligt han kunde beskriva detta utan en massa bitterhet trots att det måste ha varit en tragedi för de som bodde där och upprörande för alla araber.

Jag har många gånger tänkt vad som skulle hända om människor bara förstod udden av den frustration som Palestinierna måste känna.

Tyvärr är det det bästa vapen Isarelerna har; att avhumanisera Palestinierna så att vi inte skall förstå deras lidande. Som att pissa på ett helt folks grav.

Påminner en del om hur tyskarna behandlades efter andra världskriget....