Lite om England och Apartheid

Befolkningen i det nutida England härrör från den anglosaxiska invasionen i början på medeltiden.



Stockholm
Apartheid, strikt åtskillnad mellan olika folkslag, är inget nytt fenomen.
Det tycks ha praktiserats redan under tidig medeltid på de brittiska öarna. Därför utplånades en stor del av öarnas ursprungliga befolkning.

Våra dagars engelsmän är i huvudsak ättlingar till de germanska folkstammar – angler, saxare och jutar – som invaderade Storbritannien på 400- och 500-talen, sedan romarna lämnat ön åt sitt öde år 410.
Den ursprungliga befolkningen av keltiska folkstammar lämnade däremot ett svagare genetiskt avtryck efter sig. Keltiska gener är visserligen vida spridda hos den engelska befolkningen, men är i klar minoritet. Mätningar har visat att uppemot 60 procent av de genetiska anlagen hos engelsmännen är av germanskt ursprung.
Erövrarnas seder och bruk blev också dominerande, och deras germanska språk - som skulle ge upphov till engelskan, vår tids världsspråk - trängde ut de keltiska urspråken.
Apartheid
Forskarna har frågat sig hur detta var möjligt. Mellan två och tre miljoner kelter tros ha befolkat Storbritannien vid tiden för invasionen, medan erövrarna knappast var fler än 200 000. Hur kunde de senare, som var långt färre till antalet, ta över landet så fullständigt? Slog de ihjäl urinvånarna?
Nej, fullt så blodigt var sannolikt inte maktskiftet. Anglerna och saxarna var militärt överlägsna och tog ganska snabbt över England. De etablerade sig som härskare, och undertryckte de keltiska stammarna. Men de anställde knappast blodbad.
I stället utraderades kelterna på ett mer subtilt sätt, enligt forskare under ledning av biologen Mark Thomas vid University College i London. I en studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society, drar de slutsatsen att det keltiska inslaget successivt minskade genom att de germanska härskarna införde ett apartheid-liknande samhällssystem.
Utsugning
Det är känt genom historiska källor att anglosaxarna stiftade lagar som förvandlade kelterna till andra klassens medborgare. Utsugningen av urbefolkningen var med säkerhet omfattande.
Det förklarar dock inte ensamt den nuvarande genetiska sammansättningen hos befolkningen. För om folkblandningen hade varit fri hade de fåtaliga germanska generna ändå drunknat i det keltiska havet. Men om de båda folken hölls åtskilda skulle resultatet bli precis det vi ser i dag - inom loppet av bara 15 generationer.
Förutsättningen är att de germanska erövrarna hade en väsentligt högre levnadsstandard. Så var med all säkerhet fallet i beaktande av att de satt som maktfullkomliga härskare på tronen. Ett bättre liv med bättre föda ger automatiskt lägre barnadödlighet, vilket i sin tur gör att befolkningen växer snabbare och sprider sina gener effektivare. Kelterna däremot, förtryckta och utsugna som de var, minskade sannolikt i antal.
Genetisk dominans
Så småningom, någon gång på 800-talet eller något tidigare, upphörde apartheidsystemet. Men då var den keltiska befolkningen redan till stor del utplånad. På bara 300-400 år hade anglosaxarna tagit över ön fullständigt, inte bara kulturellt utan även genetiskt. Resultatet blev det vi i dag kallar England.
Anglerna och saxarna fruktade troligen – med viss rätt – att de skulle förlora sin makt och sin identitet om de tillät fri folkblandning. Därför införde de förbud mot giftermål med kelter.
Thomas och hans kollegor antyder att liknande system kan ha införts av andra erövrare under folkvandringstiden omedelbart efter romarrikets fall. Västgoterna förbjöd giftermål med individer från urbefolkningen i södra Frankrike och Spanien under 400-talet. Befolkningssammansättningen i stora delar av världen kan vara ett resultat av apartheid i äldre tider.
Roland Johansson/TT