Man kan ha sådana 'dära' och sådana 'hära' dagar. Idag var en sån där 'hära' dag. Efter ett lååångt mörker var det lite extra ljust, hade tillräckligt med pengar för att lämna mitt samhälle, men valde att stanna omkring för det är ju onödigt att låta kyrkråttorna (innan månadsskiftet) håna en i vanlig ordning.

Efter lite drabbel över e-mail drog jag iväg för lite livsmedelsjakt och slet ut grannens på gränsen till explosivt frenetiska unghund i vårtiderna. Det blev en låång pulserande vinterpromenad där snön ibland gick upp över låren. Skogen där jag bor ligger på ett berg och är en sån där trollskog, där magin inte är något mytologiskt utan verkligt. En gladare hund har jag aldrig skådat. Det är svårt att vara negativ när man ser detta sprudlande liv dansa sin akt runt omkring sig.

Den friska luften och goda humöret förtogs av verkligheten, efter nått samtal om de legala aspekterna bakom Afghankriget, kom jag till konklussion att det är dags och lägga korten på bordet. Jag måste skriva en artikel om Afghanistankriget.

Sverige har ju trots allt aldrig varit hotat av Talibaner eller Afghanistan, vi är ockupationsmakt, vi är imperialister. Det saknas räkning på antalet döda Afghaner, censuren är mer eller mindre fullständig. Med den löpande köttkvarn vi är med och driver, så är det emot alla moraliska principer, det är även ett illegalt krig, där tortyren är ett historiskt och pågående brott gentemot internationell lag & rätt och det bör kategoriseras som brott mot mänskligheten. Näringslivet skrattar sig hela vägen till banken med all den omsättning som kommer med den robotkrigsföring (drones / uav:s) samt övriga arbetskraft / innovationsideologi och teknologifrenetik som råder. Om vi ens hade en aning hur mycket pengar det innebär. Senast hörde jag att det är 105 000 privata kontraktörer där, det kommer jämnas ut under året där det kommer bli uppemot 100 000 nationella styrkor. Det är säkert över miljonen strumpor, kalsonger, mat och utrustning för miljarder jag inte ens kan fantisera om.

Tankarna malde på efter en lång dialog under förmiddagen om den utbildning som sker i skolan för de 15:åringar där jag bor. Man inser hur blåsta lärarna är. Alla förtjänar en högre nivå av utbildning och i grund och botten få förstå hur det ligger till. Trots allt har Sverige utan demokratisk debatt efter 250 år av fred gått till attack mot ett annat land och deras inhemska befolkning (Paschtufolket), vi tjänar pengar på det, odemokratiskt och rent tyranniskt. Vår neutralitet och demokrati är vi blåsta på. Pressen är censurerad och skolungdomarna är hänvisade till wikipedia och den utbredda censuren. Det här är våra framtida akademiker.

Dialogen som sådan utmynnade till slut i ett påpekade om att det som avslutade kriget i Vietnam var bilder på nakna barn som flydde från Napalmen och en studentrevolution. Något som jag tror förklarar vårt lokala mediaklimat är bl a att för något år sedan dog det lika mediamänniskor i Irak som det dog under hela Vietnamkriget. Den totalitära kontrollen som påverkar det resultat som kommer ut ur de krigsdrabbade och ockuperade länderna är så vass att det enda våra nationella tidningar påvisar är orkestrerad propaganda. Trots allt är dom flesta journalister 'inbäddade' och Rupert Murdochs mediaimperium styr säkert 70% av alla de nyhetsblaskor och massmedieoutlets vi slösar skog och energi på inom vår 'civilisation'.

Efter att jag stötte på den där fina tjejen igen på vägen hem där jag tog mig en sån där populistisk och vänsterpartistisk "cappucino och kanelbulle" som jag delade solidariskt med min vän hunden, så insåg jag att hennes deltidsjobb gör henne väl, då hon sken som en sol samtidigt som hon sa att hon skall söka sig från Sverige. Jag tänkte tyst, vem gör inte det, men slängde iväg. -"Du kanske borde starta företag" (med något tyst ironiskt i baktankarna ihopp om vårspirande galejj) Nåväl. När jag kom hem så fick jag lite nya produkter som tack för att jag och hunden partajjat i skogen, min internetleverantör jag mejlat med, valde, eftersom jag klagade på att dom höjt ordervärdet att ge mig det jag beställde + en överraskningsprodukt. Hur ofta händer det att ett företag ger bort något gratis? Vad an detta?

Så här mör i kroppen i efterhand, så säger mitt ego, det här var en perfekt dag. Så här vill jag leva om man skalar bort den hårda verkligheten om det krigsfakta jag bär på. Faktum är att mitt EGO vill mer. Jag vill ha Fred och jag vill inte att mina moms och skattepengar skall gå till att utveckla vapen. Jag vill inte se mer genetiskt defekta barn i flera generationer framöver. Jag vill inte läsa om hur SUPER allt är för att min civilisation har en taskig plånbok. Jag tycker det är totalt oacceptabelt att Afghanistan, nu efter 9 års ockupation, fallit ner och blivit det absolut sämsta landet på jorden att leva på där barnadödligheten är som högst. Ja, levnadsstandardaden där är nu lägre än det land som sedan tidigare dedikerat sistaplatsen på den här jorden, Sierra Leone (Se: Diamanthandeln). Inte ens kriget mot droger har dom lyckats bekämpa, sedan ockupationen har Opiumproduktionen gått från 0 och helt reglerad av Talibanerna till att Amerikanska soldaterna vadar i skördar jag aldrig beskådat. Varför bry sig säger dom flesta. Jag vet inte, brukar jag säga, men jag tycker Sanningen bör ha en betydelse.

Trevlig Helg önskas Fredag, den 26 februari år 2010.