Funderar på denna stora motsättning det finns mellan naturmedicinen och skolmedicinen. Skolmedicinen garvar åt naturmedicinen och kallar det för ett skämt, och naturmedicinen kallar skolmedicinen för likadant.

Jag undrar, måste det vara sån stor "fiendeskap" mellan dessa två? Både skol-och naturmedicinen är ovärderliga och båda har sina specialiteter. Varför inte mer sammarbete och mindre kritiserande av varandra?

Många inom skolmedusinen tycker rejält illa om kvackare och folk som lever på att missbruka folks tillförlit, vilket faktist en hel del sk. naturmedusinerare har varit kända för att göra, men att skolmedicinen direkt tagit avstånd helt från naturmedicin är inte direkt sant, då det ofta genomförs tester av mängder av alternativa behandlingsmetoder, även sådana som oupphörligen har visat sig verkningslösa, t. ex. homeopati.

Och visst har skolmedicinen stått utan svar och direkt fått hjälp från naturmedicinen, och visst har människor som varit skolmedicinskt skolade missbrukat sitt förtroende osv.

Fast skolmedicinen har ett litet övertag: så fort något visar sig vara verkningsfullt i t. ex. ett (eller fler för upprepbarhetens skull) dubbelblint test så upphör metoden att vara alternativ och tas upp i skolmedicinen. Ganska taskigt egentligen.

Skolmedicinen faller ofta på det att läkare sätter sin tilltro på dessa vetenskapliga metoder. Dock så är dessa metoder inte befriade från koruption och man köper idag resultat och rapporter i vad jag anar en mycket stor utsträkning. (Även negativa rapporter om alternativmedicin kan köpas)

Skolmedicin är en stor näring, alternativmedicin är en konkurent och bör motarbetas enligt kapitalismes logik. Den kan nämligen inte patenteras så effektivt och är därför ekonomiskt ointressant.

Att som alernativläkare inte sammarbeta med skolmedicin är ju logiskt om man inte tror att skolmedicinen spelar ett rent spel.