Hej alla. Jag skriver detta för att få ur mig akumulerad wisdom och observationer från mitt nuvarande liv.

Så, jag börjar med att med all tillgänglig uppriktighet, göra en kort beskrivning av personen Jan. Född i Umeå 1959 genom Sune & Gunilla. Där bodde vi i 4 år, och så 1963 flyttade vi till Los Angeles på U.S.A.’s västkust där vi bodde fram till 1972 då vi flyttade tillbaka till Sverige och Ramsele i Ångermanland ( Min mors födelse ort ).

Tillvaron i Ramsele bestod av skola, Mopeder, bilar, mellanöl, familjekonflikter och sist men definitivt inte minst, MUSIK !!. Den enda möjligheten att utöva det som då var närmast mitt hjärta, Musik, var att skapa ett dansband som vi åkte runt med i Norrland från 1974 till 1980.

Under tiden från 1976-78 gick jag gymnasiets bilmekaniker/flygmekaniker utbildning och därefter lumpen på F 4 i Östersund. Sen tog intresset för Norrland slut och det dynamiska livet i storstaden Stockholm lockade. Mitt musikliv fortsatte i Stockholm ( i dvs band ), men nu med betoning på rock och blues.

I Stockholm Jobbade jag som nattvakt, i hemtjänst, och med dvs reparationsarbeten medans musiken hela tiden förblev en hobby. 1987 föddes mitt första barn, Sofia. Relationen till hennes mor varade inte, och tog slut 1989. 1 år därefter träffade jag en annan kvinna, flyttade till Norrtälje, och därmed var grunden lagd för att ytterligare 1 barn ( Eliza ) kom till världen. Inte heller denna relation var stabil. 3 år senare gick vi skilda vägar och Eliza och hennes mor flyttade till annan ort.

Det är nu 90-tal och arbetsmarknaden hade rasat ihop. Så jag var mestadels arbetslös ( med några korta undantag ) hela 90-talet. Från tiden för mitt första barns födelse och fram till 1993, genomgick jag ett antal psykologiska och andliga kriser. Dessa kriser ledde mig fram till intresse för alternativ medicin och intresse för människans inre väsen. Genom meditation, alternativmedicin och extensiv ” Soulsearching” , har jag lärt mig en del om vad en människa “ÄR” i sin innersta kärna.

Det är med utgångspunkt från denna kärna, samt en del personliga insikter och åsikter som jag fortsättningsvis kommer att skriva i denna blogg. Det finns givetvis mycket mer som kan sägas om personen Jan mellan raderna, men detta får räcka just nu som introduktion. Vem och vad jag “ÄR“, kommer att bli tydligare vart efter bloggsidan fortskrider.

Ekonomins Psykologi

Ekonomi etymologi: Ytterst från Grekiskans - oikonomia. Betydelse; Hushållare, förvaltare ( Jans Fria översättning: Hushållets förvaltare ) http://sv.wiktionary.org/wiki/ekonomi

Vad/hur tänker, känner och handlar vi när vi möter ordet/konceptet ekonomi ?

För många människor, mig själv inkluderat, uppstår en mer eller mindre dold oro. En del tänker på räkningarna, andra på den ekonomiska “marknaden”, åter andra funderar på hur dom skall klara dagsbehovet av mat.

Oavsett litanian av orsaks samband och associationskedjor, finns det en gemensam nämnare; överlevnad. Överlevnad rent fysiskt. Överlevnad av de känslor och begär jag har och som jag skapat/närt för att definiera mig som person. Överlevnad av de tankar jag skapat för att forma mina ideologier, principer etc.

Ytterligare en underliggande gemensam nämnare som jag sett i mig själv och andra, är känslan av brist, otillräcklighet och maktlöshet. Känslan/tanken att ” det är inte jag som styr ” , att jag inte är i kontroll av förvaltningen av mitt liv.

Finns det grund för en sådan oro, och isåfall varför ?

Självklart säger säkert många. Titta hur världen ser ut ! Och med sitt uttalande bekräftar de därmed axiomet “det är inte jag som styr”. M.a.o. upplever många att orsaksambandet till sin upplevda brist, maktlöshet osv., ligger “därute” i världen någonstans, dold i en hemlig mekanism som inte är kontrollerbar för ” mig, stackars lilla människa”.

En anekdot från mitt liv är på sin plats; Som ungdom och ung man, brukade jag jobba med min Far som är målarmästare till yrke, och en mycket skicklig sådan tillika. Till saken hör att han ofta och mycket pratade om pengar. Inte för att han någonsin hade särskilt gott om dem, men de var hans fokus punkt i vad han definierade som en lyckad tillvaro. Han pratade ofta om hur mycket han hade fått betalt för ett visst jobb.

När jag år efter år hade hört samma typ av resonemang från honom, blev jag så småningom trött och uttråkad. Jag kunde, utan att riktig veta varför, inte dela hans känslor i detta. Så en dag kom jag in i ett rum i en lägenhet som han hade gjort i ordning. Tapeter, snickerier, tak osv. Han hade haft sin gamla radio med sig ( som brukligt var ) på jobbet, och den stod och fyllde rummet med något klassiskt stycke när jag kom in i rummet.

Jag tittade på det arbete som var utfört ( perfekt, snyggt som vanligt ) och började tänka på min fars sätt att beskriva hur mycket pengar han hade fått för jobbet och samtidigt lyssnade jag till musiken från radion.

Det jag då upplevde var en mindre revolution för mig. Mitt i korselden mellan min upplevelse av min fars arbete och musiken, dök tanken upp; ” I vad bestod mer eller mindervärdet mellan fars utförda arbete och den vackra musik som strömmade ut från radion ? ” Den springande punkten här är Värde.

Det jag upplevde mig inse där och då, var att alla tankar och känslor av värde är relativa, tillfälliga överenskommelser mellan en större eller mindre grupp människor. Det fanns m.a.o. ingen absolut ” värde- sanning ” (som jag tydligen behövde) som jag tryggt kunde luta min tillvaro mot . Inte på det fysiskt/personliga planet i alla fall. Ur denna upplevelse uppstod så småningom, många följd frågor:

* Vem eller vad är det bestämmer värdet av mitt arbete ?
* Vem/vad är det som bestämmer riktigheten i mitt sätt att känna/tänka ?
* Om referensramen för värde är så relativ, varifrån kommer då instruktionerna för hur vi skall behandla oss själva och varandra ?

Sen dess har det bara gått utför !!…

Jag förlorade så småningom förmågan att inse (den av många anammade) värdeskillnaden mellan ex.vis I och U länder, skillnaden mellan värdet hos en gatsopare och en bankdirektör eller den påstådda nödvändigheten av devalvering av valuta, räntehöjningar, kostnaden för paprikan på ICA hade gått upp som en effekt av priset på råolja eller valuta spekulation osv.

Allt detta blev för mig endast olika människors eller gruppers försök (i sin längtan efter förutsägbarhet, trygghet och beständighet) att skapa livsutrymme och kraft åt sig själva genom att underhålla tanken på mer eller mindervärde.

Alldeles oavsett, hade mitt förtroende för (tron på) människans/kollektivets tanke och känslosystem för att upprätthålla de individuella, samhälleliga och planetära “systemen”, fått sig en knäck, och frågorna hopade sig ytterligare.

Det jag såg framför mig, var ett gäng apor som kastade sand på varandra för att komma åt ett vattenhål, och uttrycken, i mänskliga termer för detta vattenhål, var oändliga.

Mitt minne letar sig tillbaks till barndomens ” tävlingar ” som jag med hela mitt hjärta avskydde. Inte för att jag hade någon fysisk defekt som hindrade mig från att delta, utan för att jag helt enkelt inte förstod vitsen med att ” komma först ” i en säckhoppnings tävling. Eller att jaga runt efter en boll för att sparka in den i ett nät för att därigenom samla fördelar (poäng) gentemot ett rivaliserande lag. Det fanns helt enkelt ingen tävlingsinstinkt i mig. Instinkt är nog den springande punkten här. Vad jag långt senare förstod, var att jag bevittnade ett djurbeteende. Trots att vi människor ansåg oss vara kronan på verket i skapelsen, vi med vår civilisation, våra uppfinningar, hade vi inte förmått ta steget bortom djurriket. Inte dittills i varje fall.

Och det verkar som att många tror att det är just detta som livet skall gå ut på. Att samla poäng . Pensions poäng, högre lön, fler materiella tillgångar, fler och mer komplexa intellektuella samtalsämnen.

Nu är det dags för mig att inleda ett nivåsprång kring detta tema. Och jag börjar med en upplevelse från min tidiga barndom.

Jag befinner mig i sängen i mitt pojkrum i Los Angeles. Jag är väl så där 8 - 9 år gammal, och jag är på väg att vakna ur min nattsömn. I det där sköna mellantillståndet sömn - vaket, sätter hjärnan igång sina funktioner, och jag får se/uppleva hur ” jag “, finns/är överallt. På jorden, i universum. Jag upplever att jag är en mycket omfattande varelse. Samtidigt med denna upplevelse av storhet, finns också upplevelsen att jag är en mikroskopisk atom inuti kroppen Jan. Jag vaknar med en känsla av rymd och tillfredsställelse.

För denna upplevelse saknade jag vid den tiden ord att beskriva eller förstå vad det var jag upplevt. Det dröjde många, många år innan orden, de nödvändiga referensramarna kom till mig.

Detta är den första, av vad som senare blev många till synes “underliga ” upplevelser som pekade mot en annan, parallell, syn på verkligheten. En verklighet som saknar den friktion, den tävlan och konkurrens som var så utmärkande för den fysisk/djuriska verklighet som kroppen Jan befann sig i. Lyckligtvis föddes jag i en tid då dessa och liknande upplevelser inte är unika. En växande minoritet människor upplever och lever i dessa verkligheter. Jag kallar det för medvetande språng, och detta medvetande språng kommer så småningom att upphäva den i människan förankrade djurbeteendet och den tävlan, konkurrens samt maktgirighet denna innebär.

Hur får jag då ihop allt det ovanstående med ordet/konceptet ekonomi ?

Jag tror mig veta att de känslor och upplevelser alla människor längtar efter innerst inne, består av, medkänsla, samhörighet och samarbete. Är det då möjligt att uppleva detta när vi så hårt klamrar oss fast vid det djurbeteende som skapar, tävlan, konkurens och maktbegär ? Mitt svar på min egen fråga är NEJ. Dessa två beteende uttryck utesluter varandra. Den första är baserad på kärlek, den andra är baserad på rädsla, och dessa två kan inte existera på samma utrymme.

Einstein lär vid något tillfälle ha sagt: ” De problem vi idag upplever, kan inte lösas med samma tankesätt som skapade problemen “.

Det är min upplevelse att det nuvarande ekonomiska systemet och alla dess undersystem, system som vi alla har varit delaktig i att skapa, antingen direkt genom delaktighet i politiska beslut, eller indirekt genom passivitet, är en bluff.

Det är en bluff så till vida att den är väldigt illa anpassad för att tillgodose människans ökade behov av samarbete, medkänsla och samhörighet, som den senaste tidens cirkus i den globala ekonomin tydligt visar. Det nuvarande systemet är skapat för att underhålla koncentration av makt och resurser till en ytterst liten minoritet individer och för att underlätta styrning, kontroll och manipulation gentemot resten av individerna.

Vilket eller vilka ekonomiska system, skulle underlätta för människan av idag att göra övergången från ett rädslo baserat till ett kärleksbaserat samhälle ?

Ett system som jag hittat heter ” Tidsfaktorekonomi ” ( se länkar )

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tidsfaktorekonomi ) , eller

http://www.tidskatt.se/JohanSandw.htm

Vilket system som än väljs av människorna på väg mot ett ljusare samhälle, kommer det första kravet på dem som vill hålla kvar sitt makt och kontrollbehov vara att avsäga sig dessa behov.

Det är upp till oss !!

Trading life for economic survival is not liberty

Liberty is freedom from both fear and survival

No life needs to earn the right to live