I Sydsvenskan 1996 avslöjades sanningen om Hanna från Arlöv.
Det visade sig att en hel del i Nationalteaterns låt om Hanna var osant.

Nedan följer artikeln:

--- Artikel ---

Mytomspunnen stridbar strejkledare från Arlöv

Just det. Visan Hanna från Arlöv. En progghit på Nationalteaterns succéplatta
"Livet är en fest" från 1974.

Vem är då detta?

En stillsam, glad och frispråkig kvinna som några år jobbade på ett tvätteri i
Malmö, aldrig bodde i Arlöv och som definitivt aldrig lett en strejk.

På svensktoppen

Jovisst är det verklighetens Hannna. Namnet är Hanna Lööv, sedan mer än tio år
tillbaka bosatt i Tollarp, i Hörbytrakten.

- Nog för att jag hade ett rykte om mig att vara motvalls. Men då rörde det
sig om hur man organiserade jobbet. Politik har egentligen aldrig intresserat
mig. Det har min man och barnen fått stå för.

Till en början är hon lite avvaktande. Hon undrar väldigt över varför den här
gamla historien är så intressant. Men det är en tveksamhet som snabbt
försvinner.

- Den låg ju till och med på Svensktoppen vad jag vet, säger hon med tydlig
stolthet i rösten.

Texten handlar om en ung flicka som får sommarjobb på ett tvätteri i Arlöv.
Värmen är outhärdlig och under ledning av kommunisten och kämpen Hanna
strejkar jobbarna för att få en fläkt på plats.

- Det var så varmt att kläderna satt rent klistrade på kroppen redan till
lunchtid. Men någon fläkt fick vi aldrig så länge jag jobbade där. Och något
större bråk kring det hela kan jag inte heller minnas.

Den sommarjobbande tjejen är en fri fantasi. Texten är skriven utifrån en
intervju med Hanna publicerad i dåvarande KFML(r)-tidningen Proletären.

Varmt vid mangeln

- När mina barn var unga var de såna som skulle göra om hela världen. De
ordnade till den där intervjun. Men mig lyckades de direkt aldrig övertyga med
sina idéer.

Född i arbetarklassen blev Hanna Lööv socialdemokrat med modersmjölken och har
så förblivit, men ideologin är långtifrån hundraprocentig.

- Jag skulle egentligen vilja ha ett eget parti och ta åsikter från alla
möjliga håll. Men vad det skulle stå för har jag förstås lite svårt att
sammanfatta.

På Hanna Löövs tid tillhörde tvätteriet statliga FFV. Man tog hand om kläder
och linne från sjukhus, daghem och andra offentliga institutioner.

Lokalerna finns kvar på Strömgatan,i Malmö, alldeles på gränsen till Arlöv och
Burlövs kommun. Men företaget har bytt ägare flera gånger och heter numera
Tvättman.

- Mitt jobb var vid mangeln. Jag manglade näsdukar, gardiner och lakan i
massor. Första tiden slutade jag varenda dag. Jag sa till min man när jag kom
hem: dit går jag aldrig tillbaka. Det var så varmt och krävande. Men jag vande
mig.

Maken fick jobb

Hanna Lööv är ursprungligen från trakten kring Tollarp. Hon hamnade i Malmö på
60-talet för att maken fick jobb här. Själv började hon samtidigt på
tvätteriet.

- Hade det inte varit för att min man blev sjuk skulle jag nog tillhört
tvätteriets inventarier till sist, säger hon, då tankarna går tillbaka till
hennes gamla arbetsplats.

Trivdes på tvätten

Nu blev det i stället så att hon räknade på lönen och skattereglerna och kom,
fram till att skillnaden i pengar mellan att stanna hemma och ta hand om sin
sjuke man och att fortsätta jobba var mycket liten.

- Jag är nog en av de få som kan säga att jag faktiskt trivdes på tvätten, men
i det läget var valet ändå lätt.

För tio år sedan dog hennes man. När Hanna blev ensam kvar valde hon att
flytta tillbaka till sina gamla hemtrakter.

- Malmö kändes lite hotfullt och farligt för en ensam äldre kvinna och här har
jag både släkt och gamla vänner från förr. Inte längtar jag tillbaka dit ner
inte.

--- slut artikel --

Och tvätteriet var statligt tom...

mvh

LH

Tjabba, LasseW-859...
Inte för att jag vill liksom - försvara dessa gamla "rödingar" - men vad F-n! - Den där grejen gör väl inget - Låten var ju kul!
Men, det är ju klart - att man bör berätta vad som ligger bakom det man gör... Så det inte kommer "surt" efteråt, liksom...
Hälsar SHYGETS/ABRAC - Den Gula Kommunisten...

Jag kan ju berätta en liten grej ang. varma läskiga tvättar - jag jobbade som tvättare i Gubbängen när jag var ung... Äckliga stora säckar - fulla med fottbollskläder och annat smått och gott...
En dag - eftersom det tillhörde mina göromål så skickades jag till posten med lite grejer - Jag hade en lång, urtvättad gammal grå arbetsrock och när jag då kom in på posten - gjorde jag något som kunde gå jävligt illa om det nu inte fixade sig - jag helt enkelt stoppade handen i rocken och höjde den som en pistol och sa att det var ett "rån" på gång - Ni skulle ha sett minen på en av tjejjerna - hennes haka nästan ramlade ned på bordet/disken - Då fattade jag vad jag ställt till med och sa snabbt som fan att det bara var på skoj och då vart allt lyckligtvis, bra - men det kunde ha slutat värre...
Så är det att arbeta på ett tvätteri, i alla fall...
Hälsar Shygets/ABRAC - Pierre från Farsta - med kommunal-teatern... Höhö... Äh! - Jag bara skojade!