För att få ned arbetslösheten och sjukskrivningarna på en gång borde alla skattebetalare få köpa skattefria tjänster för ett visst belopp varje månad.

På dagens arbetsmarknad har vi en stor grupp medelålders medelklass som arbetar för mycket och bränner ut sig samtidigt som vi har en annan grupp yngre och i viss mån outbildade som har mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden. I och med att industrin har automatiserats och datoriserats har många av de enklare jobb som tidigare funnits försvunnit vilket slår hårdast mot yngre och outbildade. Samtidigt som svensk ekonomi går för högvarv står många fortfarande en stor grupp utanför arbetsmarknaden. De nya anställningarna måste således komma från någon annanstans.

Varje skattebetalare borde få köpa ett visst belopp av skattebefriade tjänster som en professionell gör bättre och snabbare än en amatör. Praktiskt kunde man lösa det så att man hade ett speciellt visa-kort där alla inköp av tjänster skulle vara moms och arbetsgivareavgift befriade.

Hittills har debatten främst gällt städtjänster vilket efter ett försök i Finland bevisligen inte leder till fler jobb än om staten hade anställt dem i offentlig sektor. En av anledningarna till att det inte ledde till särskilt många nya jobb är de väldigt små skillnaderna i kvalitet och nedlagd tid mellan ett proffs och en vanlig person. Jämför nu städbranschen med restaurangbranschen, lägg ihop all tid en privatperson lägger ned på att handla, laga och diska och jämför med hur lång tid det tar för ett proffs att laga 20 gånger så många måltider. Tänk om varje uttröttat barnfamilj två gånger i veckan hade råd att på vägen hem från jobbet ta köpa med sig färdiglagad mat, skulle inte stressen och därmed sjukskrivningarna minska då? Samtidigt skulle en arbetslös person som varje arbetare på ett eller annat sätt får betala för få ett jobb.

För att förenkla verkligheten mycket grovt kan vi dela in allt arbete i produktion, reproduktion (barnomsorg, sjukvård, utbildning) och tjänster är det tydligt att vi i Sverige är duktiga på att professionalisera produktionen och reproduktionen. Dock är vi mindre utvecklade vad det gäller att göra om alla dagliga tjänster till yrken. I andra länder är tjänstesektorn välutvecklad på bekostnad av den offentliga sektorn vilket medför en gigantisk välfärdsförlust då många kvinnor tvinga stanna hemma och ta hand om barnen.

Liknande branscher som skulle kunna omfattas är hantverk, flyttfirmor och olika typer av reparationsarbeten där den nedlagda tiden och kvalitén skiljer sig mycket mellan yrkesman och amatör.

För att finansiera detta skulle man kunna välja att bara subventionera tjänstköp över normalkonsumtionen (inköpta på detta visa kort) på så sätt kommer de pengarna staten subventionerar tillbaka genom lägre arbetslöshet och sjukskrivningstal.

Idag försöker man få ned arbetslösheten via den offentliga sektorn, visst är det bättre att folk har ett jobb att gå till, men frågan är om pengarna kommer komma tillbaka till staten eller staten via en effektivare offentlig sektor. Alternativet vore att sänka arbetsgivaravgifterna på alla sektorer, för att finansiera detta måste ett stort antal anställningar försvinna från den offentliga sektorn. Samtidigt är det tveksamt om industrin skulle anställa så väldigt många fler än vad de gör idag. Om ett företag klarar av att mätta en marknad med 100 personer anställer de knappast 10 till bara för att arbetsgivaravgifterna går ned, de flesta företag skulle antagligen ta ut pengarna i vinst.