Såg på SR.SE att detta förekommer. Det står följande:

Sverige har blivit en stor mottagare av radioktiv metall ifrån kärnkraftsbranchen världen runt. Avfallet behandlas på Studsviks anläggning utanför Nyköping där det smälts ner och så småningom blandas med annan metall . Men vilka smältverk som tar emot metallen och exakt var den tar vägen i slutänden vill varken myndigheter eller företaget Studsvik Nuclear AB inte tala om.

"Cirka 3000 ton lågaktiv metall behandlas varje år på Studsviks metallåtervinningsanläggning, en verksamhet som har ökat de senaste åren. Framförallt handlar det om metall ifrån kärnkraftsindustrin världen runt, alltså inte själva kärnbränslet utan delar av reaktorn som är i kontakt med radioaktiva isotoper, i huvudsak kobolt 60. Företaget har blivit världsledande på att enkelt utryckt "tvätta" bort radioaktivitet så att metallen kan smältas ner och återvinnas.

De delar eller rester från behandlingen som är alltför radioaktiva skickas tillbaka till ägaren för slutförvaring. Men 90% av metallen friklassas och kan återvinnas efter att ha blandats ut 10 gånger med ren metall i smältverk. Den ska då enligt myndigheterna vara helt ofarlig för människa och miljö, stråldosen ligger enligt Strålsäkerhetsmyndigheten 100 gånger lägre än den bakgrundsstrålning som vi alla utsetts för.

Branschorganisationen för metallindustrin, Jernkontoret har nolltolerans emot friklassat, före detta radioaktivt material, Helén Axelsson är miljöansvarig på Jernkontoret.

- Vi tar inte emot den här typen av produkter, säger hon.

Men några särskilda flöden för just det här materialet finns inte enligt Strålsäkerhetsmyndigheterna, så metallen kan hamna i stort sätt var som helst. Något som oroar Miles Goldstick, sekreterare i Miljörörelsens kärnavfallssekreteriat som länge försökt ta reda på var metallen tar vägen.

- Det är väl ingen som vill ha en radioaktiv kastrull i sitt hus, säger han."

Tvättningen handlar om att blästra materialet och sedan smälta ner detta. Hur farligt kan det här vara?

http://sverigesradio.se/sida/artikel. ... ramid=406&artikel=4338909

http://www.sn.se/nyheter/nykoping/1.949547

http://www.studsvik.se/

Dom gör tapperhetsmedaljer för lydiga smilfinkar av dom. Det var jag som kläckte idén för många år sedan (i samband med min idiotförklaring) då jag samtidigt uttalade att jag ansåg att Gösta Bohman som tack för sin insats att införa obegränsad kärnkraft för evigt i Sverige skulle förlänas en förtjänstmedalj av plutonium.

Hoppas man själv inte är för lydig då ;)

Rent frånsett medaljerna så kan man göra ammunition av radioaktiva metaller. Kulor med plutonium i blir nämligen pansarbrytande och är därför bra att skjuta prick på stridsvagnar med. Man kan själv göra sådan ammunition:

1. plocka ur 3 stift americium ur gamla brandvarnare 2. borra ett 3 mm hål i en urplockad 6,5 mm gevärspatron 3. Häll i en droppe kvicksilver med lite tillsats av något jag inte nämner här men det är lätt att få tag i 4. stoppa i en droppe kvicksilver och ett stift ovanpå och upprepa detta två gånger!

Nu kan du ta ett vanligt jaktgevär och skjuta rakt igenom en stridsvagn. Och dom som sitter därinne får det väldigt varmt omkring sig.

Sådan här ammunition har förgiftat områden i Balkan när det användes under kriget på 90-talet och det förgiftade också slagfälten under det första Irakkriget.

Man får verkligen hoppas att Studsvik inte levererar material som går att använda till sådant!

Kanske trådskaparen skulle ställa en rak fråga till dom?

Oj det där lät allvarligt lätt att skapa. Nästan så att man vill testa för att se hur det fungerar.
Skulle kanske fråga dem, men hur bör frågan ställas? Till vem? Inte direkt mitt "field" så att säga.

Du får nog svårt att förklara en glödande stridsvagn på tomten. Själv håller jag mig till pennan eller "ordet" som vapen. Jag gillar levande fiender, det finns inte så mycket man kan säga till grillkorvar.

Haha helt rätt.

På http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4rnkraft går det att läsa:

"Det finns oro för hälsoeffekterna hos utarmat uran bland dem som utsätts för materialet i vardagen, till exempel stridsvagnsförare och civila i områden där stora mängder ammunition av utarmat uran har använts."

Men det kanske inte har med detta att göra. Är absolut inte insatt på nått sätt i detta område, även om jag arbetat med att "tvätta" strålat material ;)