Stolta ord och visioner var det gott om när förslaget till nytt EU-fördrag lades fram häromåret. Men sedan gick projektet i stå. När det nu åter närmar sig förhandlingar är tonen mer lågmäld.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel har föresatt sig att blåsa liv i processen som tvärdog när fransmän och nederländare sade nej till fördraget i folkomröstningar 2005. Med blott dryga månaden kvar av det tyska EU-ordförandeskapet pågår ett intensivt arbete bakom kulisserna.
Att franska presidentvalet klarats av ger ökat manöverutrymme. I synnerhet som vinnaren heter Nicolas Sarkozy – han var den av kandidaterna som uttryckte starkast tro på en lösning. Och redan samma dag som han installerades som president for han till Berlin för ett möte med Merkel där fördraget stod högst på agendan.

Vad Sarkozy förespråkar är en rejält nedbantad version av det förslag som ratats. Blir det smalt nog behövs ingen ny folkomröstning i Frankrike, anser han. Den hårda kärnan med ny röstfördelning och ändrade beslutsformer finns kvar, medan bland annat skrivningar som antyder utveckling mot en superstat tagits bort.
Även brittiska regeringen vill ha ett mindre fördrag med ”fokus på effektivitet”. Nederländerna talar om något som ”till innehåll, storlek och namn skiljer sig från det konstitutionella fördrag som tidigare avvisades”. Detta sannolikt för att undvika en ny folkomröstning.

Visserligen ställer sig en stor majoritet av EU-länderna bakom det liggande fördragsförslaget, men med tanke på omständigheterna borde en kompromiss ligga nära till hands. Det saknas inte fog för den svenska regeringens pragmatiska hållning: ett mindre fördrag som kan godkännas snabbt är bättre än fortsatt väntan.
Beslutsordningen från Nicefördraget, som tillämpas idag, är både komplicerad och orättvis. Till exempel har Tyskland marginellt större röststyrka än Polen trots att den tyska befolkningen är mer än dubbelt så stor som den polska.

Formella förhandlingar väntas inledas efter midsommar, men enligt källor i Bryssel är det mesta redan klart. Går allt vägen kan ett fördrag träda i kraft till EU-parlamentsvalet 2009.
Det vore utmärkt. Unionen behöver ett nytt fördrag, i synnerhet sedan den växt till 27 medlemsländer.
Ändå är det svårt att känna sann entusiasm inför hur ett nytt förslag nu tar form: i slutna rum och med målet att undvika folkliga protester. Stick i stäv med ett par av fördragets ursprungliga visioner för unionen: ökad öppenhet och stärkt folklig förankring.