Författaren till denna krönika har jag kännt sedan 1999 då han grundade Samtidsmagasinet Salt. Jag har även träffat honom i olika kristna sammanhang, traditionella katolska mässor, pilgrimsfärder mm. Idag arbetar Jonas som historielärare på en katolsk skola i England.

Då vi kom in på hur kommunismen skapades i en annan tråd kom jag att tänka på denna omtalade krönika som Jonas skrev 2004. Jag delar den gärna här med vaken.se:s eminenta skara och hoppas på lite feedback

Marxismen har alltid varit en falsk opposition

”Själva aortan i det kapitalistiska systemet har alltid varit bankerna. Men när Marx analyserar samhällsekonomin förbigår han omsorgsfullt deras roll”, skriver Jonas De Geer.

Häromkvällen tog jag en öl med en marxistisk bekant.

Jo, det är sant.

Och kan ni tänka er – vi kom in på frågan om ”klass”, i synnerhet då arbetarklassen, naturligtvis. Min marxistiske vän var medveten om att dagens nationella opposition till övervägande del utgörs av arbetargrabbar. Det bekymrade honom – det rubbar ju den ideologiska symmetrin.

När man kommer in på sådana frågor är det förvisso ett handikapp att, som jag, ha ett känt adelsnamn. Det hade ju varit annorlunda om jag hetat Aschberg t ex. Men jag känner mig ändå privilegierad: bland mina närmsta kamrater kommer 9 av 10 från ”typisk arbetarbakgrund”. Det bästa är att ingen i min bekantskapskrets vare sig skäms för eller koketterar med detta faktum (till skillnad från 68orna, som gjorde både och).

Visst finns det olika samhällsklasser, och de kan mycket väl ha motstridiga intressen, det bestrider ingen insiktsfull patriot, men vi förstår att klass inte är den mest betydande politiska kategorin. Den etniska solidariteten har alltid varit, och är, viktigare. Åtminstone för icke-europeiska folk, och de är mitt ibland oss. Det för oss osökt tillbaka till marxismen och Karl Marx.

Kanske är marxismen idéhistoriens värsta bedrägeri. Det är ingen tillfällighet att just denne judiske filosofidocents egendomliga doktrin i det allmänna medvetandet varit synonym med antikapitalism under sisådär 140 år. Det fanns redan under 1800-talet många klarsynta och kunniga kritiker av kapitalismen, från de Bonald till Leo XIII. Men deras kritik var ifrån andra utgångspunkter. Och segrarna skriver, som bekant, historien. Särskilt idéhistorien, faktiskt.

Marx var en typisk judisk messiansk teoretiker, en auktoritär, despotisk och sjukligt svartsjuk sektledare. Det finns ett sådant mönster inom judenheten; hans likaledes inflytelserike stamfrände Freud var likadan. Receptionshistoria kan bli ett spännande ämne. Om någon framtida akademiker skulle drista sig att granska den förtigna, men ack så verksamma, etniska faktorn.

Hursomhelst: själva aortan i det kapitalistiska systemet har alltid varit bankerna. Men när Marx analyserar samhällsekonomin förbigår han omsorgsfullt deras roll. Då ska man ha klart för sig att bankväsendet, den kosmopolitiska storfinansen, på hans tid mycket tydligt representerades av huset Rothschild, och andra stamfränder.

Men den socialistiske patriarken låtsas inte om dem utan riktar istället sitt (och proletariatets) hat mot industriägarna, som till skillnad från bankirerna bidrog med något produktivt. Dessutom angriper han speciellt judendomens arvfiende, katolska kyrkan, den enda kraft som verkligen stod för social rättvisa, mot den nya tidens kapitalistiska utsugarvälde.

Vad vill jag säga med detta? Att marxismen från sin begynnelse har varit en falsk opposition. Om det rört sig om en medveten strategi vet jag inte. Det spelar mindre roll.

Marxismens inflytande idag begränsar sig i princip till Kuba, Nordkorea och ett hus på någon av långgatorna i Göteborg.

Kapitalismen, däremot, fortsätter att plåga större delen av mänskligheten.

Mycket tack vare Marx.


Jonas De Geer

Jonas De Geer är en av de bästa skribenterna och detta land någonsin haft (har några nummer från hans tidning "salt" hemma)
hans tal från salem går att tanka här
http://www.salemfonden.info/index.php?q=film

Delar, som du förstår, din uppfattning Maggot att de Geer är en av Sveriges främsta skribenter - och en mycket modig sådan.
Jag tycker det är viktigt att förstå att vänstern ej har patent på anti-kapitalism eller ordet solidaritet - det visar t ex den katolska socialläran och den socialt medvetna konservatismen med all önskvärd tydlighet, för att nämna några.