Ur senaste numret ur tidskriften "frimuraren"

William Chalmers

Bland de personer, som levde i början av 1800-talet i Göteborg och vars namn är känt än idag och kanske t.o.m. mer idag än förr långt utanför stadens gränser, är William Chalmers. Han var född den 13 november 1748, som son till en inflyttad engelsk köpman med samma namn, vilken redan på 1730-talet var verksam i Göteborg med järn- och trävaruhandel med nederlag i Masthugget. Bostaden, där William Chalmers föddes var belägen vid Södra Hamngatan och man kan konstatera att då han avled den 3 juli 1811 efter många års utlandsvistelse bodde han vid samma gata men i ett av honom själv uppfört hus, som än idag står kvar.

Redan från hemmet fick William Chalmers lära grunderna i handel med främmande länder genom faderns verksamhet och fick i ungdomsåren vistas i England för vidare utbildning i köpmansyrket. Att Chalmers tidigt hade även litterära intressen framgår av att han redan vid 26 års ålder invaldes som ledamot i Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället.

Vid faderns bortgång återkom Chalmers till Göteborg för att överta firman och började även ett samarbete med en svensk köpman Lars Kåhre, som senare när Chalmers reste till Kina följde hans exempel två år senare men i motsatt riktning till den nya svenska besittningen i Västindien. William Chalmers var en man med blick för olika möjligheter att utveckla helt olika verksamheter. Han företog flera resor till kontinenten och insåg snart de goda möjligheterna att göra stora förtjänster genom handel med ännu längre bort belägna länder. Det var därför helt följdriktigt som vi finner honom år 1783 som en av de ledande superkargerna i Svenska Ostindiska Companiet tjänst.

En superkarg utsågs till varje skepps färd till Kina och hade det högsta befälet över allt ombord med undantag för kaptenens ansvar för fartyget och dess framförande. I Canton stannade vanligen en superkarg kvar för kontroll och förberedelser för lasten till nästa års skepp. Dessa s.k. kvarliggande superkarger fick icke stanna kvar under väntetiden utanför Canton utan var nödsakade att flytta till Macao, där de för övrigt kunde ordna ett bättre boende.

Då Chalmers kom till Canton blev han en sådan kvarliggande superkarg och just när han kom dit erhölls tillstånd att stanna kvar i närheten av Canton, vilket han utnyttjade längre än någon annan superkarg i inte mindre än 10 år, varigenom han lade grunden inte bara till goda förtjänster för Svenska Ostindiska Companiet utan även för sig själv. Ännu hade inte holländarna och engelsmännen infört förbud för import till sina länder av te med andra än egna skepp och det var inte minst på denna vara som de stora vinsterna kunde göras. Detta förbud kom senare att innebära slutet på de vinstrika resorna för det svenska bolaget.

Chalmers som frimurare
I likhet med de flesta ledande personer under 1700- och 1800-talet var William Chalmers frimurare. Han blev antagen i Salomoniska Logen i Göteborg den 12 november 1770 vid 22 års ålder och hade då redan III:e graden, som han tydligen erhållit i utlandet. Under sin vistelse i Canton tjänstgjorde han som förste bevakande broder i Logen Elisabeth.

Den frimureriska verksamheten i Canton avstannade märkbart efter år 1793, det år då ordförande mästaren Smedberg avled och Chalmers återvände till Göteborg. Några ledande befattningar efter återkomsten inom frimureriet hade Chalmers icke, troligen beroende på sina många arrangemang på olika sätt inom samhället, som alla på olika sätt verkade främjande för framtida samfärdsel, handel och utveckling. Som medlem i olika tillsatta kommittéer fick han emellertid tillfälle att hjälpa till så att alla de olika ekonomiska transaktioner, som Frimuraresamhället nödgades genomföra i samband med inköp och byggande av fastigheterna efter den förödande branden år 1802.

Chalmers i nya projekt
Den verksamhet, som han ägnade sig åt under sina 10 år i Kina, gjorde honom till en mycket förmögen person och han var inte ovillig att intressera sig för stora investeringar med tanke på framtida fördelar. Järn och trä från de värmländska bruken och skogarna fraktades med fartyg till Trollhättan, där omlastning måste ske på så sätt att godset fördes landvägen förbi fallen. Man hade tidigare gjort ett försök att bygga slussar som på Christoffer Polhems tid som misslyckades, men nu gjordes ett nytt försök med de båda göteborgska köpmännen Peter Bagge och William Chalmers i ledningen. Efter sex år var de åtta slussarna färdiga och en av dessa kallades ”Chalmers och Bagge”. Båda kunde själv år 1800 på eftersommaren se det första fartyget passera vid sidan av vattenfallen. Gustaf IV Adolf tilldelade vid detta tillfälle kommendörstecknet av Vasaorden till Chalmers.

I Höganäs fanns en stenkolsgruva, som såldes på auktion år 1796 och ropades in av en grosshandlare Carl Bagge, tydligen en släkting till Chalmers kompanjon i slussprojektet. Brytningen hade kommit ner så djupt att man inte längre kunde transportera upp vattnet på det gamla sättet med handdrivna eller hästdragna pumpar. Chalmers ställde erforderligt kapital till förfogande för inköp av ångmaskiner, som löste problemen med vattentransporten, varefter gruvan återigen blev vinstgivande.

De svårigheter i handelsverksamheten i Svenska Ostindiska Companiet, som tidigare omnämnts, blev under slutet av 1700-talet alltmer försvårade, inte minst från engelsmännens sida. År 1799 blev två att kompaniets fartyg kapade av engelska krigsfartyg och införda till engelsk hamn. Där blev de tvingade att kvarligga och när de slutligen fick tillstånd att segla vidare var stora delar av lasten förstörd. Det blev till slut omöjligt att fortsätta färderna till Kina och trots alla försök från Chalmers sida att finna en lösning och rädda bolaget blev en konkurs oundviklig år 1809. Många ville i detta läge söka en syndabock i William Chalmers men han hade ingen möjlighet att påverka de orsaker, som förorsakade utgången. Som tack för hans oförtröttliga och självuppoffrande arbete blev han av höga vederbörande tillagd titeln kansliråd.

Under de tidigaste åren runt 1810-talet upplevde Göteborg en framgångsrik tid som transitohamn, sedan fransmännen stängt all handel från England till europeiska hamnar. Detta innebar en lycklig tid för köpmännen i Göteborg och inte minst Chalmers hade glädje av detta även om det för hans del blev kortvarigt

Chalmerska huset
Några år efter sin återkomst från Kina köpte Chalmers ett hus med tomt av Johan Peter Holterman beläget på södra sidan av Stora Hamnkanalen. År 1802 lades hela området mellan Stora hamnen, Östra och Västra Hamngatorna och Vallgraven i aska och inte bara Chalmers hus utan även Frimurarnas lokaler blev eldens rov. Chalmers uppförde nu på sin tomt ett nytt stenhus, som var färdigt år 1807 och som idag står kvar.

Efter Chalmers död övergick huset i privat ägo och i senare tid grundades i samma hus år 1864 Skandinaviska Kredit AB, senare Skandinaviska Enskilda Banken, som fortfarande äger huset.

Chalmers testamente
Under de sista åren av sin levnad blev Chalmers intresserad inte bara av Sahlgrenska Sjukhuset utan även av hjälp mot fattigdom genom att inrätta en arbetsskola för fattiga barn och att bereda arbetstillfällen åt äldre arbetsdugliga personer. Den, som väckte dessa intressen hos Chalmers var utan tvekan läkaren Pehr Dubb och då Chalmers gick bort visade det sig att enligt testamentet skulle hela kvarlåtenskapen av löst och fast av vad slag som helst delas i två lika stora delar. Den ena halvan skulle gå till Sahlgrenska Sjukhuset och den andra halvan till en blivande industriskola och som Frimurare Barnhus Direktionen i Göteborg skulle inrätta, styra och vårda. Chalmers var aldrig gift men vid hans död gjorde sig hans båda bröders kreditorer påminda och framställde ogrundade anspråk på kvarlåtenskapen. På grund av besvären dröjde det till år 1823 innan testamentet genom Kungl. Maj:ts dom blev gällande. Det för slöjdskolans förfogande stående beloppet utgjorde då 109.050 riksdaler riksmynt. Ett på den tiden betydande belopp.

William Chalmers bortgång
William Chalmers avled den 3 juli 1811 och fick sin gravplats på Stampens kyrkogård i Göteborg. I samma grav ligger hans båda bröder Charles och James, som gick bort år 1814 respektive 1817.

Källor:
Olof P. Berg: Frimureri i Göteborg under 1700-talet. Varberg 1998.
C. R. A. Fredberg: Det gamla Göteborg. Göteborg 1922.
Jan Hult: På Chalmers tid. Göteborg 1992.
Sven T. Kjellberg: Svenska Ostindiska Compagnierna 1731-1813. Malm. 1975.
Carl Lagerberg: S:t Johanneslogen Salomon à Trois Serrures´ 150-åriga tillvaro. Göteborg 1904.

Text: Olof P Berg