Nathan Mayer Rothschild (1777–1836)

”Jag bryr mig inte vilken marionett som placeras uppå Englands kungatron för att styra Riket. Den som styr Englands tillgång av pengar styr också hela Riket, och jag styr Englands tillgång av pengar.”

”Lär de där oförskämda Amerikanerna en läxa. Driv dem tillbaka till kolonistatus.”


Rothschild & Amerikas Begynnelse

Kolonisterna utfärdade, under 1700-talet, skuldfria värdepapper proportionellt till behoven av industri och handel. Detta är precis så som ett samhälle ska fungera och en oupphörlig högkonjunktur är produkten. Medborgarna var självkompetent och arbetsam. Ursinnig över valutaproblemet belastade England kolonisterna med överflödiga avgifter till att finansiera Storbritanniens imperialistiska krig. Detta drev fram det Amerikanska revolutionskriget. Alexander Hamilton, en Rothschild-agent, övertalade George Washington till att bevilja Rothschilds att finansiera kriget. År 1791, med en stor krigsskuld att betala, inrättade Hamilton en centralbank, ägd av Rothschilds och andra utlänningar, kallad Första Banken av Förenta Staterna med ett 20-års kontrakt.

Kongressen avslog efter de 20 åren en förlängning av kontraktet och banken stängdes den 11 mars, 1811. Nathan Mayer Rothschild blev vansinnig och tillfrågade det brittiska parlamentet att förklara krig för att återinstallera banken. Premiärministern, Spencer Perceval, avvisade förslaget och mördades den 11 maj, 1812. Perceval är den enda av alla 73 Brittiska premiärministrar som mördats. Parlamentet förklarade krig den 18 juni, 1812.

Brittiska trupper brände ned Vita Huset och andra regeringsbyggnader medräknat det som inrymde ratificeringsdokumenten för den Amerikanska konstitutionen. Kriget utökade national-skulden från $45 miljoner till $127 miljoner. President James Madison föreslog installationen av en andra centralbank den 5 december, 1815, med ett 20-års kontrakt. Banken skapades av kongressen den 7 januari, 1817. Nicholas Biddle, en Rothschild-protegé, blev bankens President år 1822. President Andrew Jackson avslog en förlängning av kontraktet 1836, som han lovat under sin presidentkampanj.

I protest mot de internationella bankirerna, tillhandahöll President Abraham Lincoln skuldfria och räntefria dollarsedlar genom lagen ”Lagligt Betalningsmedel” som gick igenom den 25 februari, 1862. Denna valuta finansierade inbördeskriget, ett fruktansvärt, blodigt krig som tog liven av 600 000 själar och var konstruerad att försvaga och klyva landet. Den privatägda Englandsbanken planerade att införa en guldstandard i Förenta Staterna. President Lincoln var snart undanröjd av John Wilkes Booth, en 33° Frimurare och Rothschild-agent. Ingen skuldfria eller räntefria pengar har använts i Förenta Staterna sedan dess.

J.P. Morgan & Company, en fasad för Rothschild’s, grundades år 1871 i New York City under namnet Drexel, Morgan & Company av J. Pierpont Morgan och Anthony Drexel, båda agenter för européer – varav mest Rothschilds – som investerade i Förenta Staterna. Med tiden blev de så välkapitaliserade att de finansierade mycket av Amerikas industriella tillväxt. Omkring 1890-talet utföll Morgan som en industrikonsoliderare och reorganiserade och omstrukturerade skulderna för ekonomiskt svaga järnvägar såsom ”Northern Pacific”, ”Erie”, ”Reading”, och oerhört många andra järnvägar till en summa av en sjättedel av alla järnvägar i hela landet. Morgan försåg mindre företag med kapital och sammanslog dem till att bli stora bolagsjättar som U.S. Steel, International Harvester, och andra. Reduktionen av konkurrens resulterade i att makt och kontroll centraliserades. År 1904 lånade J.P. Morgan & Co. Pengar till att finansiera Panamakanalen som är den största fastighetsaffären i historien. J.P. Morgan & Co. Blev den mäktigaste investeringsbanken i världen.

Vid 1900-talets början betalade Amerikaner väldigt få skatter, hade minimala skulder och expanderade sin verksamhet utan banklån. 1910 var hela landet fläckat av 20 000 privata och nationella banker, kontrakterade av regeringen, och alla tog makten från de stora bankerna i New York City. Legalt kunde alla banker tillhandahålla valuta eller sedlar. Då de opererade på systemet ”fractional-reserve banking” kunde de låna ut 90% av sina depositioner. Detta system fungerar så länge folket inte vill ta ut allt på en gång. Detta blev de flesta bankers fall, då de få men stora bankerna i New York City spred rykten och orkestrerade panik på gatan till den utsträckningen att folket sprang för livet för att inkassera sina deponerade pengar från bankerna. Bankerna kunde såklart inte klara av detta eftersom de inte hade pengarna.

Hösten 1910 kollaborerade sex inflytelserika bankirer och en välordnad kongressledamot, senator Nelson Aldrich, i hemlighet på Jekyll Island om att skapa ett delat monopol, Federal Reserve systemet. Bankirerna representerade intressen av J.P. Morgan, Rothschild, Rockefeller, Warburg, och Kuhn, Loeb & Company. Glöm inte att Morgan var en agent för Rothschild, att Warburg är ingift i Rothschildfamiljen, att Schiff av Kuhn, Loeb & Co. Är ingift i Rothschildfamiljen och en agent för dem, och att Rothschild var de som såg till att Rockefeller blev rika från första början.

Federal Reserve systemet gick igenom kongressen 1913 och detta var kulminationen för årtionden av planerande av de internationella bankirerna. Amerikanerna som inte visste någonting, fördes bakom ljuset i tron att den nya centralbanken var en del av regeringen och att den skulle förebygga ekonomiska katastrofer och stabilisera ekonomin. I verkligheten är Federal Reserve en ond kartell avsedd att utrota all konkurrens och öka vinsten till några få ägare genom högre priser och vilseförande policy.

J.P. Morgan arrangerade finansieringen och inköpen av amerikanska resurser för Frankrike och Storbritannien under Första Världskriget. Vid slutet av kriget hade J.P. Morgan-banken hanterat $3 miljarder i kommersiella transaktioner, gjort en nettovinst på $3 miljoner i avgifter, och arrangerat över $1.5 miljarder i lån. Banken blev den mest inflytelserika i världen och hamnade på topp inom arenan av utrikespolitik.

År 1901 låg Förenta Staternas nationalskuld under $1 miljard. Efter Första Världskriget var nationalskulden $25 miljarder. Mellan Första Världskriget och Andra Världskriget ökade skulden till $49 miljarder. 1952, i mitten av kriget i Korea som var under FN-ledning, stod nationalskulden på $72 miljarder. 1962 var skulden $303 miljarder och ökade till $383 miljarder 1970, under Vietnamkriget. 1976, vid slutet av Vietnamkriget stod skulden på $631 miljarder. Under 1980-talet och den orkestrerade ”Kalla Kriget”-utvecklingen av militär, ökade nationalskulden kraftigt. De internationella bankirerna finansierade både U.S.A. och Sovjetunionens intensifiering av militären under denna period. Alla arkiv som bevisar det tysta medgivandet från kongressen till den massiva bankirfinansierade överflyttningen av teknologi från 1916 och framåt är hemligstämplade genom president Eisenhowers verkställande föreskrift, 1953. 1998 var nationalskulden över $5,5 biljoner och nu är skulden omkring $11 biljoner.

Under de senaste halvåret, 2008-2009, har de internationella bankirerna stulit och plundrat $12,8 biljoner från det amerikanska folket genom bland annat räddningsaktioner från staten till privata bolag, och regeringen vägrar att offentliggöra var pengarna tagit vägen. Det har nu, relativt till för bara ett decennium sedan, gått så långt att våra ledare kan stå och skratta oss i ansiktet och säga att de inte vet var pengarna tagit vägen. Blott genom att se den stora bilden av konspirationen vet vi motiven och förstår att det är bankirerna som plundrat Amerika på allt och överfört dem bort från landet, nu under deras totalt orkestrerade finanskris. Denna finanskris, nu 2008 och 2009, har försvagat bolag över hela världen och bankirerna köper upp dem med enkelhet. Tänk på att $12,8 biljoner är lika mycket som den totala BNP landet har.

Källa: http://www.conspiracyarchive.com/Articles/Bailout1.htm

Jag har översatt en bit från den Engelska orginalartikeln och lagt till lite eget.

Bra jobbat. gillar dina informationsrika inlägg du postar.