http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1155035.svd

Det kallas ”publiceringsplanering” eller ”strategisk kommunikationsplanering”, och minst ett par dussin större företag, mest i‑USA men också i‑Europa, ägnar sig åt denna verksamhet.

I realiteten handlar det om medicinsk spökskrivning eller ”vetenskaplig integritet med kommersiell effekt” som ett av de större företagen CHC (Complete Healthcare Communications) i‑Pennsylvania i USA föredrar att beskriva sin verksamhet.

CHC skryter också på sin hemsida med att de har över 90 professionella ”publikationsplanerare”, att de författat över 500 medicinska artiklar varav 83 procent antagits av vetenskapliga tidskrifter.

CHC:s kunder är läkemedelsföretag och CHC utlovar också kontakt med viktiga opinionsledare (läs namnkunniga akademiska forskare) som ”avsevärt kan förbättra budskapet”.

Det var denna systematiska ”spökmarknadsföring” som patienternas konsulter i Vioxx-rättegångarna i USA nu för första gången kan visa glimtar av genom att de fått tillgång till läkemedelsföretaget Mercks interna dokument. Deras första rapporter publicerades i USA:s läkartidning Jama i‑veckan.

Nästan inget är känt utanför de inre kretsarna om denna verksamhet. I september förra året publicerade dock den kanadensiske juristen Sergio Sismondo en första essä i den öppna nättidningen Plos Medicine om företeelsen.

Han slår fast att företagens styrning inte enbart gäller skrivandet av rapporterna utan alla steg i läkemedelsstudien: planering, genomförande och presentation av resultaten i tidskrifter och på konferenser. Centralt i‑denna kommersiella process är att ledande akademiska forskare ska framstå som ansvariga, de ”stora namnen”, stjärnorna. Det ökar trovärdigheten och marknadsvärdet på publikationerna och därmed det eller de aktuella läkemedlen. Däremot hålls de av företagen betalda forskarna och spökskrivarna som i‑realiteten gjort jobbet hemliga, de nämns ofta inte, till exempel vid publiceringen.

Det är ett system som gynnar nästan alla parter utom möjligen de dolda ”spökforskarna”: företaget får ökat pr-genomslag för sin produkt, de vetenskapliga tidskrifterna gynnas av att publicera kända namn (fler läsare, mer pengar), forskaren själv får ökad uppmärksamhet, bättrar på sina vetenskapliga meriter (utan att ha gjort särskilt mycket eller nästan inget), får fler inbjudningar att föreläsa på konferenser världen runt – och kanske också mer pengar.

Den uppenbara risken är naturligtvis det som hänt med rättegångsaktuella Vioxx. Detta smärtlindrande medel lanserades med alla dessa publiceringsknep och blev en storsäljare innan det mesta gick fel. Smärtmedicinen visade sig öka risken för hjärtsjukdom. Merck förnekade envist länge tills företaget tvingade snabbstoppa medlet i september 2004 med miljardförluster och nu en rad höga skadeståndskrav. Plus att naturligtvis enskilda patienter drabbades hårt.

Richard Bergström är kraftfull vd för läkemedelsföretagens branschorganisation i Sverige, Lif, och han har idogt lett kampen för ökad etik. Han är något förvånad över uppståndelsen just nu:

– Alla inblandade vet hur det går till, säger han. Det är läkemedelsföretagen som betalar för och som gör arbetet med över 90‑procent av alla läkemedelstestningar. Den omfattande databearbetningen till exempel sker på företagen och det är av företagen anlitade personer som ställer samman och skriver utkasten till rapporterna.

Han menar att till exempel alla redaktörer på de vetenskapliga tidskrifterna är väl medvetna om detta.

–De utvalda ledande akademiska forskarna har inte tid att ägna sig åt det här omfattande arbetet i detalj. Det är en självklarhet, säger han.

Han anser också att det inte är mer än rätt att stjärnforskarna får betalt eftersom de ändå måste sätta sig in i materialet. Det behöver inte betyda att de är köpta.

–Dessutom, säger han, skulle inte en enda vetenskaplig tidskrift ta in en artikel som enbart författats av företagspersoner. Den skulle förtigas.

Så om jag förstått det rätt; någon vetenskapligt snille kommer på någon sorts teori om någonting, postar skiten till CHC som marknadsför det, och gör det till en kommersiell agenda, en vetenskaplig tidskrift som backas upp av "kända vetenskapsmän" som inte är insatta så stort i den teorin?

Quote:

jepp, ungefär vad jag tror! Dom säljer sitt namn bara, utan hänsyn till relevant forskning eller inte.