Gäller samma sak i Sverige eller andra europeiska länder som i USA enligt filmen: America - from freedom to faschism där det påstås och bevisas att statlig skatt ej är ett tvång att betala....

någon som vet?

Jag har oxo haft allvarliga funderingar om detta, kollade lite i våran grundlag men jag kom inte fram till nåt konkret.. Men varför skulle det vara annorlunda i Sverige?

Men om det inte skulle vara lagstadgat så skulle väl våra egna "ekonomiexperter" säga till eller hur??

får väl prova å skita i skatten ett tag och när kronofogden kommer kan du be honom ge dig bevist på att du brutit mot lagen, eller visa den lag där det står att man måste betala skatt.. :P

kanske kan stå något här annars http://www.notisum.se/

Det under är bara sista delen i en lång text - det var kul att läsa om skatter...
http://www.skatteverket.se/blanketter ... b10334ebe8bc80001659.html
(slutet):

Sociala reformer och ett ökat skattetryck

Dagens skattesystem beslutades av riksdagen 1902. Det var resultatet av en kompromiss. Rösträttens genomförande påskyndade en total skattereform men först 1928 försvann de sista resterna av det gamla systemet. Då fick vi en kommunalskattelag.

Det sociala reformprogrammet, som började 1913 med folkpensionen, fortsatte - samtidigt som skattetrycket ökade. Under världskrigen tog man ut extraskatter. Momsen infördes och de sociala avgifterna ökade. Nu står vi inför en ny brytpunkt i skatternas utveckling.

När 1892 års urtima riksdag beslutade om grundskatternas avskrivning, enades riksdagen om att inkomstbortfallet skulle ersättas på ett sätt som belastade de mer bemedlade i samhället i stället för de indirekta skatter som i dåtidens Sverige var den största inkomstkällan för staten. Konsumtionsskatterna hade ju den nackdelen att de blev oändligt mycket mer betungande för de fattiga i samhället än för de välsituerade.

Detta riksdagsbeslut satte igång debatt om skatternas utseende. Att riksdagens uttalande 1892 ansågs vara uppfyllt genom tilläggsbevillningar och införande av en progressiv arvsskatt var en besvikelse för många som ville ha en ordentlig reformering på de statliga, skatternas område. Reformivrarna började därför propagera för nya beskattningsreformer där den progressiva inkomstskatten var ett av de oftast framförda kraven.

Något som skyndade på kraven på en rättvisare skatt kan sägas vara industrialiseringen. När den kom igång på1890-talet medförde detta en helt ny samhällsgrupp, nämligen industriarbetarna. Denna grupp, som hade fått en smula bildning genom den obligatoriska folkskolan, visade snart upp ett politiskt intresse med framförallt sociala reformer som mål.

Efterhand som penningvärdet sjönk och lönerna steg kom allt fler upp till en årlig inkomst av mer än 800 kronor och erhöll därmed rösträtt till andra kammaren, vilket fick följder för första gången i 1897 års val då Hjalmar Branting som förste socialist valdes in i riksdagen.

Denna grupp var alltså en helt ny maktfaktor att räkna med, men överklassen försökte i det längsta hålla dess krav tillbaka, samtidigt som de insåg att det inte kunde göras hur länge som helst.

Resultatet av en kompromiss

Först 1902 kunde beslutet om en progressiv inkomstskatt tas, men detta skedde ingalunda på grund av någon övertygelse om progressivitetens berättigande från hela riksdagens sida, utan var enbart resultatet av en kompromiss mellan kamrarna.

1892 års härordning hade redan börjat synas otillräcklig och många började frukta att landets fred var i fara med hänsyn till Finlands "förryskning" och Norges upprustning av sitt gränsförsvar. Därför lades ett förslag till ny härordning fram 1901, vilket första kammaren villigt godkände. Men för genomförandet av reformer krävdes stora summor.

Detta medförde att andra kammaren ställde sig kritisk till förslaget, och först efter att första kammaren lovat gå med på att kostnadsökningen skulle täckas genom en progressiv inkomstskatt kunde förslaget röstas igenom. 1902 beslöt sålunda riksdagen att denna progressiva inkomstskatt skulle utgå som en extra skatt 1903.

Med detta beslut var ett av de största hindren för beskattningsreformen eliminerat, nämligen det stora motstånd som fanns hos ledamöterna i första kammaren. Dels bottnade detta motstånd i det faktum, att man ansåg att det taxeringsförfarande med obligatorisk självdeklaration som var nödvändig för denna typ av beskattning skulle ge myndigheterna en allt för god inblick i de skattskyldigas privata förhållanden, dels fruktade man att skatten skulle bli ett effektivt medel att träffa den verkliga skatteförmågan.

Rösträttsreformen banade väg

När steget 1902 var taget, fanns inget hinder för att fortsätta att ta ut denna extra skatt under de följande åren. Systemet med två av varandra helt fristående skatter, bevillningen och inkomstskatten, var dock otympligt och målet blev därför att göra en reformering av hela systemet. Eftersom inkomstskatten var den mest lönsamma och av allt fler ansågs vara den mest rättvisa av de bägge skatterna, var det på dessa grunder man ville skapa den nya inkomstskatten.

Det fanns dock ytterligare problem inför genomförandet av reformen, nämligen bevillningens nära samband dels med den kommunala och statliga rösträtten och dels med den kommunala skatten. Ingenting kunde göras på skattelagstiftningens område förrän denna svårighet var löst, vilket delvis skedde genom 1909 års rösträttsreform, då den politiska rösträtten gjordes allmän.

Efter detta demokratiska genombrott kvarlåg inga större hinder för den stora skattereformeringen, och 1910 beslutade riksdagen om införande av en progressiv inkomst- och förmögenhetsskatt.

Eftersom kommunalskatten fortfarande vilade på bevillningen, överflyttades denna till att bli, om inte formellt så i realiteten, en skatt av uteslutande kommunal natur samtidigt som den nedsattes till en tiondel.

Det främsta syftet med reformen var, vilket påpekades ett otal gånger i propositionen, att statens inkomstbehov genom den progressiva skatten skulle täckas på ett sätt som belastade var och en efter förmåga, till skillnad mot bevillningen som var en slags avkastningsskatt som utgick proportionellt utan några som helst avdrag. Men man får observera, att samtidigt som reformen ämnade ge en större social rättvisa, var den progressiva inkomst och förmögenhetsskatten ännu inte något redskap för att skapa ett jämlikt samhälle.

En ny klass växte fram

Industrialismen kom till vårt land vid ett stadium då landet hade börjat få allt större bekymmer med grupper som inte "fick plats" i samhället. Landsbygdens befolkning hade börjat växa ut på 1700talet och under 1800-talet fick den allt mer oroväckande proportioner. Tidigare hade det alltid funnits arbetsmöjligheter på gårdarna för de egendomslösa, och gemenskapen i byn hade medfört ett visst socialt ansvar för dessa människor. Dessutom fanns alltid möjligheten att byta arbetsgivare om drängen eller pigan uppfattade husbonden som allt för hård.

Men nu räckte arbetet hos bönderna inte till längre och det börjande bildas ett jordproletariat av backstugusittare, stattorpare och inhysehjon. En del emigrerade till Amerika där de hoppades på en bättre framtid, men det var i första hand de som hade det så pass bra att de kunde skrapa ihop de pengar som behövdes för överfarten till det nya landet. Många var dock alltför fattiga för att ha råd med resan, och levde i en social misär där de inte ens hade möjlighet att äta sig mätta och för dem blev möjligheten till emigration aldrig verklighet.

Industrialiseringen kom relativt sent till vårt land. Det var först på 1870-talet som den kommit igång så pass bra att industrin börjande få behov av arbetskraft. Därefter gick det mycket snabbt. Redan 1910 arbetade 32% av befolkningen inom industrin mot 9% 1850.

Arbetsmiljön inom de olika industrigrenarna var självklart inte den bästa, men lika omänsklig som i England blev den aldrig. Rätt snabbt utfärdades t ex förbud mot nattarbete för barn, men det är tveksamt i vilken grad förbudet efterlevdes.

Värnskatt under kriget

Trots industrins mörka sidor var det den som drog upp landet från en fattigdom och social misär som höll på att växa makthavarna över huvudet, till ett land som i början av seklet började få en märkbar välståndsutveckling. Visst fanns det fortfarande grupper i samhället som hade det svårt, men dessa människor började nu möta en allt större förståelse från samhällets sida i samma takt som industrilönerna höjdes och allt fler arbetare kom över inkomststrecket för rösträtt. Efter rösträttsreformen gick utvecklingen allt snabbare.

Grunden för vår moderna sociallagstiftning lades 1913 då beslutet om folkpensioner togs. Lagen innebar en mindre pension för den som fyllt 67 år och därutöver fanns det en behovsprövad tilläggspension.

Tiden därefter kom vidare sociala reformer att stå tillbaka för behovet att stärka försvaret - första världskriget hade börjat. Som under alla tillfällen då landets fred hotats togs även denna gång en krigsskatt ut, den s k värnskatten. Den utfärdades 1914 i syfte att täcka den nyorganisation försvaret ansågs behöva för att värna om den dyrbara freden. Värnskatten skilde sig dock ifrån tidigare krigsskatter genom att den var progressiv och bara utgick för inkomster som översteg 5 000 kronor. En genomsnittlig industriarbetarlön var vid samma tid ungefär 1300 kronor per år.

1928 avskaffades den sista resten av den gamla bevillningen. Den hade hängt med p g a sin betydelse för kommunalskattens storlek. I stället omarbetades hela systemet för den kommunala skatten och det skapades en särskild kommunalskattelag som fortfarande gäller.

Rösträttsreformen 1909 var en förutsättning för en total nydaning av skattesystemet. BILD: Ola Nyberg.

Sociala reformer

Näringslivet fortsatte sin expansion och välståndet för befolkningen ökade. 1932 fick socialdemokraterna makten i riksdagen och kunde bilda regering. Deras politiska mål var ett samhälle där hela folket skulle känna trygghet och välbefinnande. Ansvaret för detta ansågs ligga på samhället och det skulle förverkligas genom en rad sociala reformer.

Det kom också flera sådana under de närmaste åren. Det var t ex den nya folkpensionslagen som var en utbyggnad av 1913 års lag, det var den nya semesterlagen som gav varje arbetare rätt till två veckors semester och det var moderskapsförsäkringen som gav ökat ekonomiskt stöd åt nyblivna mödrar.

Dessa och andra sociala åtgärder krävde naturligtvis pengar, och eftersom de nya makthavarnas strävan var att nå ett klasslöst samhälle höjdes progressionen på inkomst-, arvs- och förmögenhetsskatterna. Det var sålunda de välsituerade i samhället som fick bekosta reformerna, medan det var låginkomsttagarna som gynnades av dem.

Det sociala reformprogrammet blev avbrutet av andra världskriget. Nu kom återigen försvaret i första hand. Förutom denna tunga post ökade statsutgifterna genom höjda socialbidrag och livsmedelsrabatter. Dessa utgifter tredubblades under krigsåren. Till en del finansierades detta genom värnskatt, skärpta inkomstskatter och en allmän omsättningsskatt, "omsen".

Dessa höjda skatter gjorde landet till det högskattesamhälle vi fortfarande lever i, för trots freden lättade inte skattetrycket.
Värnskatten upphörde inte, utan, liksom skett otaliga gånger tidigare, blev den ordinär genom att uppgå i den vanliga inkomstskatten.

Omsättningsskatten försvann däremot. Partierna hade varit rörande överens om skattens omedelbara avskrivande vid krigets slut redan när skatten tillkom 1940.

Det sociala reformprogrammet återupptogs och 1947 blev barnbidragen allmänna, 1950 blev undervisningen utbyggd genom den nioåriga enhetsskolan, en allmän och obligatorisk sjukförsäkring infördes 1955 osv.
1959 framlades en kraftigt underbalanserad stadsbudget. I stället för att höja den direkta skatten återinfördes omsen som nu skulle utgå med 4%. (Denna motåtgärd fick budgeten att balansera året därpå). Eftersom en varuskatt främst drabbar barnfamiljer och låginkomsttagare skulle dessa grupper kompenseras med statliga bidrag och minskad skatt. Därefter har omsen, från 1969 mervärdeskatt - moms, oavbrutet stigit, samtidigt med att barnbidrag och folkpensioner har höjts.

Inför en brytpunkt

Det är en stadig utveckling som ägt rum sedan 30-talet med - hittills - ständigt ökande välstånd som även givit utrymme för sociala reformer. Skatterna har kunnat höjas utan att det gått ut över den enskildes konsumtion.

Under 70-talet förändrades denna bild. En minskad tillväxt har gjort att skattehöjningar inte längre ger möjlighet till stora reformprogram. I stället måste staten minska sina utgifter för att söka hejda ständigt större budgetunderskott. I den situationen har åtskilliga förslag förts fram för att helt förändra skattesystemet. Måhända befinner vi oss inför en brytpunkt i skatternas utveckling.

Svenska staten kan kräma ut hur mycket skatt den vill eftersom Sverige är en konstitutionell monarki. I en monarki så äger i teorin kungen allt i landet.

Quote:

Kan du förklara vad du har på fötterna när det gäller det här påståendet?

Quote:

Kan du förklara vad du har på fötterna när det gäller det här påståendet?

INKOMSTSKATTELAGEN (1999:1229)

gayream,

Läs lite juridik och internationella konventioner rörande beskattningsrätt.

Eller ännu bättre, tala om för någon Rådman att han inte har material jurisdiktion över dig. Då kommer han fråga om du är diplomat, definierat enligt Wien konventionen. (Om han är kompetent, vilken en del är) och sen kommer han anta att han har material jurisdiktion enligt Svensk lag och sen kan han rövkulla dig och dina kända tillgångar hur mycket han vill, helt utan begränsning förutom Svensk lag och Svensk lag säger att du ska betala inkomstskatt (se lag citatet ovan)

Med tanke på att sverige har den högsta skatten i världen bör våran livskvalitet motsvara våra skattebetalningar.

Trots detta skär dom ner exact på allt och överallt förrutom deras förmåga och skapa jobb åt sig själva rusta poliser osv osv.

Så himmla tydligt fattar inte hur folk kan missa så självklara saker.

Jag har bestämmt mig jag tänker inte betala ett öre mer i skatt förrän jag börjar se resultat,Tänker inte låta gamarna sno åt sig min ören någe mera.

Vill dom ha får dom ge annars kan dom stoppa upp sig själva som dom stofilerna dom är.

Expose Challange Act