För att övertyga den man debatterar mot så använder man ofta olika fiktiva scenarier. Man tar stöd i hur man tänker själv, sin egen värdegrund, moral med mera. Som vi alla vet så är hjärnan uppdelad i två delar. Vår vänstra hjärna hjälper oss att tänka logiskt, matematiskt och är lite mer som en maskin medans den högra hjälper oss att finna kärlek, samförstånd, kreativitet och andra viktiga mänskliga drag.

Den politiska högern tenderar att tänka mer med den vänstra delen av hjärnan medans vänstern tänker mer med den högra vilket skapar en konflikt som vårat statssystem bygger på. Detta gör att vi lever under en stats demokrati i ständig rörelse. Att vara i ständig konflikt tär på människor och desto sämre systemet fungerar desto mer och snabbare blir förändringar i samhället. När politiker märker att systemet fungerar dåligt och får det svettigt så väljer dom oftast den enklaste vägen nämligen att hålla skenet uppe, med andra ord att skapa en illusion om att saker och ting är bättre en vad dom egentligen är. Det i sin tur skapar korruption när gapet mellan ”vanliga” människor och politiker blir större.

Att bli korrumperad i sinnet är inget unikt för politiker det kan påverka enskilda individer eller på arbetsplatser, familjer eller andra grupper. Att människor lever i en fantasivärd och vägrar att se värkligheten som den är skapar inte bara konflikter mellan människor utan också konflikter i människan själv. När människor skapar för mycket begär som inte längre kan upprätthållas så väljer man oftast den enklaste vägen. För att ta ett exempel. En man som har haft en chefs anställning på något stort företag får sparken efter 20års trogen tjänst. Han hittar inget nytt jobb och blir därför hemma med familjen. Problemet som jag försöker beskriva är när den här mannen kommer hem till sin konservativa familj och han inte längre är den här respekterade chefs personen som han varit i så många år. Den enklaste och minst smärtsamma vägen för mannen på kort sikt borde då vara att bli en mer autoritär chefsperson i hemmet . Vilket kan göra att familjen på sikt glider isär på grund av att barnen vill leva ett friare och kreativare liv som dom är van att leva.

Om man ska tala om grundläggande problem idag och sätta människan i centrum så måste man börja med sig själv.
Några kända personer som har varit inne på det här spåret är bland annat Michael Tsarion, Carl Gustav Jung och Ayn Rand.
”Det enda vi har att frukta är - människan.” citat från Carl Gustav Jung

Ett annat exempel på den blindhet som finns kollektivt är den så kallade demokratin som vi lever under. Där man från ett tidigt stadie blir tvingad att likrikta alla svenskar så att alla ska hålla sig inom vissa ramar. Man blir fri att värka vart man vill innanför ramarna, vilket gör att politiker kan kalla Sverige för en fri demokrati. Du får tala och leva relativt fritt eftersom du inte lärt dig från grunden vad frihet är.

Som jag ser det så tar anarkin bort ett stort grundläggande problem, men skapar också en baksmälla som troligen kommer att döda och skada väldigt många människor. Det är tråkigt att säga det men som det ser ut idag så är en apokalyps antagligen nödvändig. Jag har också svårt att se att en sådan större förändring inte skulle kunna skada väldigt många människor.

Några reflektioner på detta?