Min verklighet har verkligen förändrats senaste två åren. Så som jag såg på verkligheten innan är en gammal jag, den jag existerar inte längre utefter samma tankemönster. Jag levde efter vissa trosföreställningar, även om jag sa att jag inte hade någon åsikt om t.ex. livet efter detta så hade min hjärna en undermedveten inställning till det.

Med undermedveten inställning menar jag att jag var mer rädd för döden, det var något som kunde oroa mig. Samtidigt ville jag veta men det gick ju tydligen inte. Idag är jag helt orädd för döden, jag har insett att jag redan är död. Jag dog för att leva.

Döden är att leva, och att leva är att dö.

Min verklighet ser också annorlunda ut, t.ex. så ser jag mönster mycket tydligare, och har en djupare inution och människor och själva visuella verkligheten har blivit tydligare. Mina arbetsdagar har blivit svinmycket enklare och även livet rent generellt.

Mina val jag gör idag är visa, kloka och ger mig mycket glädje som jag delar med mig av. Jag lever för att hjälpa andra och älskar att se andra glada och lyckliga. Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag redan varit miljardär, men samtidigt hade jag aldrig gjort de valen jag gjort tills idag som format den jag var.

Jag har en personlighet och kallar mig vid ett namn. Denna har formats genom mitt liv fram tills jag ändrade mitt sätt att se på verkligheten.

Min verklighet är programmerad, den består av 1:or och 0:or. Allting är elektriska signaler som skapar en perfekt verklighet. Jag har programmerat sedan högstadiet i PHP och har alltid velat skapa ett dataspel och har funderat på hur en AI skulle fungera. När jag på senare år kom in på kvantfysik och esoteriskt material så började jag se samband emellan AI och människan.

Jag är en robot, en maskin, en biologisk maskin som lever i en formad verklighet. En verklighet som tolkas av den människokropp jag lever i. Enda anledningen att jag existerar är för att jag skapats genom att glömma allt.

För mig är livet oändligt. Det betyder att början och slutet aldrig existerat. Vilket är ganska logiskt i en oändlighet. Allting har skapats av ett medvetande, och det finns bara ett medvetande. Det är det vi alla är, detta medvetande som skapat allt.

Vad är då ett medvetande? Det är något som är fyllt av information, något som vet allt med andra ord. Det vet och är oändligheten själv. Medvetandet måste glömma sig själv för att finna sig själv.

När jag föddes så kom jag in i en värld med människor på planeten jorden. Mina sinnen som är externa tolkade verkligheten och jag programmerades in i hur verkligheten fungerar genom mina sinnen. Dessa sinnen gjorde så jag kunde tolka verkligheten.

Som barn skapar omgivningen, alltså utsidan, din verklighet. T.ex. så kunde jag inte flyga som barn eftersom mina föräldrar inte trodde det var ens möjligt för det går emot fysikens lagar.

När jag säger trodde är det bara en sträng, och ett värde. Man kan säga 0-100%. Det du tror på mest är det du gör till din verklighet.

Men allt är bara vad man tror. I en oändlighet måste ALLT vara helt möjligt, det är det enda logiska. Och jag vet redan att jag är oändlig i min verklighet.

En otroligt viktig insikt i min verklighet är att förstå att för att leva i sin verklighet så måste jag som medvetande glömma allting.

Frågan är inte hur jag kommer ihåg att det är jag som är medvetandet som skapat allt, utan när. Svaret är att jag kommer på det när jag kan tro på det till 100%. När skulle det vara? Rent logiskt borde det vara när vi lär oss förstå hur allting fungerar, dvs hur hela universum är uppbyggt.

Så, i min verklighet så är alla skaparen och kommer nu ihåg sig själv. Jag är "levande" nu för att jag kommer ihåg att jag skapat allt genom logik. Allting spinner, alla kvantpartiklar måste spinna, och allting är skapat ifrån två virvlande motpoler. Dessa motpoler är skapade av en singularitet, vilket är skaparen. Denna skaparen är ett medvetande som vet ALLT i oändligheten.

Kan vi vara denna skaparen? Jag är det, och alla andra också. Vi måste se oss som skaparen för vi är skaparen. Jag kan dock inte magi och göra vad jag vill som jag borde kunna om allt är möjligt. Men anledningen är enkel, min hjärna förstår inte hur det är möjligt, logiken finns inte där.

Hjärnan programmerar verkligheten. Vi programmerar verkligheten tillsammans. Därför ska man aldrig önska något man inte vill ha, för man skapar det man tror på. Nu gör vi inte det på ett ögonblick, för allting är sammankopplat i en logisk värld som vi delar med varandra.

Våra sinnen är sammankopplade genom DNA som fungerar som radiosändare. De är skapade av samma virvlande energi som skapar allting vi ser och upplever. Denna energi virvlar (precis som DNA strängen) och det är endast inom dualiteten som den gör det. Dualiteten är skapad av singulariteten, och allting är intelligent, dvs ett oändligt medvetande. Ett oändligt medvetande är självmedveten.

Nu måste jag förstå rent logiskt hur jag igen blir detta medvetande? Rent praktiskt så är hela världen en programmerad illusion som "fångar" medvetandet i tiden. För tid är bara något som vår hjärna skapat. Det är något som gör att tiden sakta tickar framåt, tick tack. Vi har programmerat våra hjärnor att tolka verkligheten genom vår uppväxt. När vi blev medvetna var när vi började komma in i verkligheten utan andras påverkan.

Jag har kommit på att jag är skaparen men förstår självklart inte allt. För det är det jag lär mig komma ihåg, och det finns redan vetenskap som kan förklara det mesta, t.ex. Torsion Waves som kanaliseras i t.ex. pyramider (går att söka efter på google).

Det viktiga är att förstå hur hjärnan fungerar, för den är vår processor som samlar information. När vi har all världens och universums information blir vi igen allting som är en enda skapare. Hur vi når det är logiskt, och vi har precis börjat komma ihåg oss själva i oändligheten.

Människan är universums mest perfekta skapelse, och vackraste. Skönheten kommer ifrån matematiken, t.ex. phi och pi. Vi ser hur phi bygger upp människan och skapar perfekta proportioner. Vi ser även dessa återspeglas i såväl geometri såsom naturen.

Tänk er jorden, vi lever på något vi kallar "Earth". Vi lever i en värld som är väldigt medelmåttig. Vi har även alla möjliga skapelser som kommer ifrån vår fantasi (3:e ögat, det som kopplar upp oss emot vår själ) som vi återskapar i t.ex. film.

Vi har skapat Internet som fungerar som verkligheten med information, t.ex. DNA är en mycket mer komplex form av ett Internet som skapar en virtuell verklighet.

Vi kommer förstå allt detta i ett senare skede när vi utvecklats mer rent själsligt. Jag är ett medvetande som lever subjektivt genom tiden och det jag vet är det som skapar min verklighet.

Jag evolveras genom bestämda steg som är skapat inom det "matrix" jag är född i. Ett perfekt matrix som har allt ifrån det goda till det onda, eftersom vi är sammankopplade med det som är allt.

Min verklighet är väldigt fantastisk och jag accepterar allt och alla. Varför skulle jag inte göra det? Vi är alla unika och det är därför vi har skapat allting i denna oändliga lek som är evigheten själv.

Jag lever efter kärlek och förståelse i min verklighet men accepterar allt och alla, för allt finns alltid det går inte att neka någon ens existens eller tro, allting måste accepteras i detta som är skapat ifrån oändlig intelligens.

Elektriska impulser är information, information är allt, sinnen tolkar information och vi skapar en perfekt verklighet med tillåtelse för negativa influenser eftersom allt är tillåtet!

- seilon