Jag har under den senaste tiden börjat fundera på att kalla mig för satanist, fast saken är den att precis som med allt annat ska man ju inte utge sig för något man inte är, Finns det kanske någon som kan den exakta beskrivingen av en satanist ( typ Jude är den som är född av en judisk kvinna) och gärna lite mer info om just de oliak formerna av satanism

Har du lust att höra på min "lätta"...
Så här ser jag på saken - skitenkelt, alltså...
jag anser - i alla fall jag att det faktiskt finns en ordning i hela skiten - den där som man kan beskriva som - vatten rinner alltid nedströms och då naturligtvis den lättaste vägen - har väl kanhända med tyngdlagen att göra kan jag tänka mig - och detta med olika värdens förhållande till varandra om de nu är konstanta - tex. 2+2 - som hur jävlans man än trixar så är detta ju alltid 4 - Detta som går under benämningen satanism - har alltid den egenskapen att den är "kontrahent" - dvs.. motståndare till det som är riktigt efter de principer och lagar som faktum är uppställda sedan begynnelsen...
Detta betyder att allt som är felaktigt är således en form av satanism - ok, du kanske går till en organisation som kan ge fördelar - din balle blir större - ditt hår blir fylligt och glansigt (snyggt) eller något annat man kan gotta sig åt - detta är möjligt inom de flesta ockulta organisationer - men att få dessa grejjer garranterar ju inte att gänget är shysst i sig själft utan bara att de genom att visa hur kraftig deras gud är - (Satan i det här fallet) har kanhända en möjlighte att få dig till en lojal medlem, annars kanske våld hjälper... Att vara motståndare till det som är naturligt - ok, ondska/okunnighte är väl rätt så naturligt det med - men om man sätter grejjerna i system - det är då man går över gränsen - Mörker är frånvaron av ljus - dumheter är frånvaron av vishet - Satanismen är själva "identificationen" av frånvaro av vishet.... Ungefär så skulle man kunna beskriva detta fenomen...
Själva energien 8kraften som brukas oavsett klokt eller dumt - är alltid neutral - varken ond eller god - men livets utveckling sätter normarna - satanismen söker kaos och upplösning - sen om man kan ges lite fördelar mellan varven så som sagt så garrantera detta ju inte att det är shysst -
Så jag tycker väl för min del att du verkligen skall fundera ett tag till innan du trampar ut på denna "Broadway" - du kanske tror dig vinna en massa grejjer men jag lovar att slutet kommer att bli helruskigt - värre än den värsta "panikångest"... Hö, hö...

samt: plus: (Grymling)

Jag klämmer in den här grejjen också som du kan studera - en intressant grejj, faktiskt... Hö, hö...


www.BELIAL.ORG

Av Jonas Thente


Satan har lämnat predikanternas kyrkorum och flyttat in i sensationsmedias globala byskvaller. Serietidnings-satanismen lockar tonårsrebeller i alla åldrar, men samtidigt frodas en teoretisk satanism vars idéer alltmer sammanfaller med västerländska samhällsingenjörers.
Och tvärtom.


Han behövs tydligen fortfarande. Om hundra år är satansgestalten förpassad till det kulturhistoriska menageri som tidigare rymmer hydran, dryaderna och tomten. Men tills vidare behövs Satan av media, av skräckförfattare, av allehanda kristna sekter och som en personifikation av ondskan i terapeutiskt syfte då gudars eller människors handlingar inte kan konfronteras på annat sätt. På samma sätt får "satanisterna" fungera som löpsedelsstoff då ett brott av någon anledning inte bedöms som smaskigt nog.

Mot slutet av 80-talet besökte jag butiken Magical Childe vid en dyster gata på nedre Manhattan. Ytterdörren var en skenbart gisten sak av trä och i foajén porlade en liten fontän. En skylt bad besökaren att lägga i en slant och önska sig något. Intäkterna gick till en aids-fond.
Atmosfären var gemytlig och tyngd av rökelse och bokdamm. Vid lokalens kortsida fick en flicka sin framtid uppenbarad i tarotkorten. Kristaller och kristallkulor glimmade längs väggarna tillsammans med doftande örtknippen och dekoktburkar. En satanist i trettiofemårsåldern bläddrade i hyllorna. Dyrt klädd i svart kostym påminde han om John Cassavetes i Polanskis film Rosemarys Baby.

Böcker i ämnena paganism, healing, satanism, häxeri, ekologi, vodoo, tantrism, taoism och filosofi stod utan inbördes ordning som en bekräftelse på att mångfalden av subreligiösa grenar har en gemensam stam.
På Magical Childe köpte jag mitt första exemplar av Aleister Crowleys obligatoriska The Book of the Law. Doften av rökelse försvann först efter två år.

Rolling Stones apostroferar Djävulen i en klassisk text: "I'm a man of wealth and taste". Åtminstone de två förra dragen tycks stämma in på församlingen i The First Church of Satan som grundades 1966 i San Fransisco av Anton Szandor LaVey.
Kyrkan har idag upp emot 20 000 medlemmar - i allmänhet välbärgade och inflytelserika.
De tror definitivt inte på någon Satan.

Under 1700-talet bildades i Europa ett antal Hell Fire-klubbar. Medlemmarna - av typen blasé och depraverad adel - kunde här leva ut sina lustar och bryta mot tidens sociala och religiösa tabu för att på så vis höja sig över mängden och demonstrera sin generella oavhängighet.
First Church of Satan fungerar på ett liknande sätt, men med betydligt fler influenser och syften som genererats av det modernare samhället.
Anledningen till att Satan över huvud taget är inblandad måste hänföras till det amerikanska, mer entusiastiskt kristna klimatet. Kyrkans trossatser formuleras som motsatser till och perverteringar av det kristna budskap som enligt LaVey trummats in i det västerländska medvetandet i lönndomliga syften.

Kristendomen betraktas med hjälp av en hastig Nietzsche-läsning som en slavreligion, ett sätt att kontrollera massan medan eliten skor sig. Av samma anledning har Satansgestalten konstruerats för att skrämma folk till lydnad och som ett sätt att förfölja historiensindividualister.

LaVey diskuterar sin kyrkas grundvalar i boken Den Sataniska Bibeln, som i år utkommit i en fasansfull svensk översättning (Looking Glass Press) av adepten Carl Abrahamsson. Stilen är den bombastiske, gammaltestamentlige predikantens, vilket ofta kan kännas en aning pinsamt och malplacerat. Å andra sidan är det blott i stil, bildspråk och ritual som satanismen skiljer sig från Rotary, frimurare och diverse klubbar för välbemedlade medborgare med barnasinnet i
behåll.
Dagens satanism är ett intressant studiefält; en ingångspunkt så god som någon till de åskådningar och filosofier som styr det moderna västerlandet.
LaVey betraktar Satan inte som en behornad personifikation utan snarare som en princip som styr alla människor, vad än olika religiösa och politiska manipulatörer försöker pådyvla. Denna princip sammanfaller påfallande med nyliberala, objektivistiska och libertarianska idéer. Den antikollektivistiska författarinnan Ayn Rands inflytande är tydligt - hennes romaner Atlas Shrugged är en av urkunderna, Crowleys The Book of the Law är en annan med sitt credo: "Gör vad du vill, så lyder hela lagen".

I likhet med de flesta andra New Age-rubricerade rörelser menar sig satanismen se bakom de kristna dogmerna och finna den verkliga människan.
Rötterna finns snarare i diverse forntida religioner, som betraktas som mer äkta och ursprungliga; i Egypten, Babylonien, paleolitikum, asatron och alkemin.
Däremot tror inte satanisterna på några gudar. Människan står ensam i sitt enda
livs kamp för tillvaron. Blott ett djur är människan, bara så mycket mer destruktiv än andra arter. Med denna hårda socialdarwinism bakom ryggen är det en naturlig konsekvens att satanisten uppfattar kristendomens etik som uttalat suicidal. Alla former av socialhjälp döms ut, eftersom ett sådant system gynnar parasiterna på de dugligas bekostnad.

LaVeys kyrka är bara intresserad av dugliga, framgångsrika individer, vilkas status i kyrkan beror på deras samhälleliga position. De tonåriga löpsedelssatanister som välter gravar och bränner kyrkor tillhör gruppen "värdelösa kräk" och körs omedelbart på porten.
Kränkningar av andra människors lycka och integritet är det största brott man kan begå. Varje människa är sin egen gud och födelsedagen är följaktligen den största högtiden.

Church of Satan är inte enbart ett uttryck i linje med diverse älska-dig-själv-böcker och exklusiva framgångsteologiska samfund: den svarar också mot ett behov av personlig profilering i en alltmer likformig masskultur.
Satanisterna ser mass- och mediekulturen som en ny typ av slavreligion och
väljer att isolera sig i aristokratiskt förakt, medan andra New Age-grenar
väljer andra personligt utformade vägar till individualitet.

Likheterna med dagens realpolitiska uppgivenhet är många. LaVey har således i
en intervju beklagat den skeva samhällsstrukturen, men tycks se denna som ett
orubbligt faktum - ett resultat av en naturlig biologisk/ekonomisk utveckling.
Det är en cynisk analys, men en som inte känns främmande i en tid då förtroendevalda helt öppet förvandlar idealism till egennytta. Satanismen är en bitter slutsats som ser ideologierna inte som döda, men som blott ett medel att uppnå egen vinning. Och eftersom man stannar i det individuella kan man bekvämt bortse från frågor som: vem är parasiten - det arbetslösa vårdbiträdet eller börsklipparen.

Det är istället en fråga om överlevnad där var och en står sig själv närmast - samma princip som på nationell nivå gör ett par hundra svenska arbetstillfällen viktigare än ett par tusen kinesiska dissidenters i fängelse.
Samma princip som idag styr eliterna att säga upp sitt kontrakt med det samhälle som är en förutsättning för deras uppnådda positioner. Den sataniskateorin anser sig ha läst människan mellan raderna. Kanske är det så att den verkliga satanismen inte hamnar på kvällstidningarnas löpsedlar. Kanske bör man snarare leta på ekonomi- och politiksidorna. (hö, hö...)

Taget från GP 961220

samt: plus: (Grymling)

Så fick ju Anton LaVey spela djävulen i Rosemary's Baby också:

http://www.imdb.com/name/nm0491989/bio

(nionde raden från botten)


Kommentarer?

satanism o jävulsdyrkan är ju inte samma sak, kan man väl börja med att säga.
tror förvio både du o shygets vet det
men men.

har du läst "den satanistiska bibeln" är du anhängare av den så är du väl en satanist?

Ok, vad gör du här då?

Sänd ett mail till Reinfeldt, Bildt eller Wallenberg så får du säkert vara med på nästa Bilderbergkonferens.

Vad jag har kommit fram till när det gäller satanist så fins det flera olika former.

Om du ska gå på Anton LaVeys satanska bilbeln så måste du först tro på gud dvs kristendom. Sedan har vi boken necronomicon som är skriven av en arab några hundra år tillbaka som snackar om en annan "satan" än den som fins i vanliga bibeln. Nu är det så att jag itne har läst necronomicon så jag är inte insatt. skulle låna den av en kompis för han beställde den och det visa sig vara på orginalspråk och min arabiska är obefintlig

Det fins väldgit många satanistiska former beroende på vilken kultur man tar ursprunget ifrån. Men en sak som man ska börja med är att fråga sig vilken "god" gud tror man på så går det lätt att hitta den gudens motsatts.

Jag är ateist vilket gör att jag inte tror på övernaturliga saker. Det var en gång i mitt liv som jag kallade mig för satanist(kristen satanist) men efter ett samtal med en kristen så börjar jag fundear på gud och kom på att jag inte tror på han vilket gör att jag inte kan tror på satan för de går hand i hand.

En annan tro som kan uppfattas som satanism är Kaos teorin men den ska inte blandas ihop med satanimsen för det är 2 olika "religoner" Är inte så insatt i Kaos teorin men har en vän som är det och han har förklarat skillanden som jag nu har glömt bort.

Jag skulle säga ta en djupdykning i de du tror på så kommer du att finna din väg.