En suck av lättnad gick från Bryssel till Prag efter att den tjeckiska senaten godkänt Lissabonfördraget. Men det skedde utan någon större entusiasm och nu återstår en nervös väntan på att presidenten Vaclav Klaus sätter sin kråka under fördrage



Efter en fem timmar lång debatt gick de 79 närvarande ledamöterna till omröstning. Resultatet blev 54 för, 20 mot och fem som avstod. Därmed var den majoritet på tre femtedelar som krävdes klar.

Men i debatten som föregick omröstningen om Lissabonfördraget, den nya regelbok för EU som är tänkt att smörja beslutsprocesserna i unionen, var en allmän skepsis tongivande.

Inte ens den avgående premiärministern Mirek Topolanek, som ville se ett ja, visade någon större hänförelse i sitt anförande i den välvda salen i Wallensteinpalatset från 1500-talet.

- Kostnaderna vi får betala för fördraget är inte låg. Men vi har klarat av att minska dem genom förhandlingar, sade han.

Topolaneks främsta argument tycktes vara att ett ja till Lissabonfördraget var den minst dåliga lösningen.

- Om Lissabonfördraget försvagar våra nationella intressen kommer ett nej att urlaka dem helt. Därför röstade ja för detta fördrag, förklarade han.

Han konstaterade också att om det handlar om Tjeckiens image i omvärlden så har den redan skadats markant genom den misstroendeomröstning som fällde Topolaneks regering mitt under landets halvår som ordförande i EU.

- Ett nej till Lissabonfördraget skulle bara förvärra den ytterligare.

Avgående utrikesministern Karl Schwarzenberg varnade för tjeckisk isolering vid ett nej.

- Därför ber jag er av hela mitt hjärta att rösta ja, sade han.

Motståndarna försökte skrämmas med att med att Lissabonfördraget är ett elitprojekt som kommer att ge EU alldeles för mycket makt.

- EU bestämmer hela ditt liv, enlig fördraget. Om det går igenom kan EU bestämma om allt, från turism till din vardag. Vi trodde att EU var ett projekt för frihet, men detta innebär bara restriktioner, sade den kritiske ledamoten Jiri Pospisil, medlem av samma parti, de civila demokraterna (ODS), som Topolanek.

Hans meningsfrände, Jiri Oberfalzer, talade om en byråkratisering av tankar och om att Lissabonfördraget saknade folklig förankring.

Tjeckiens ja var en lättnad för Bryssel-etablissemanget som har tragglat med att förnya det institutionella ramverket i många år nu. Det förslag till en ny konstitution som till att börja med lades fram ratades av fransmännen och holländarna i folkomröstningar 2005.

Därefter lyckades stats- och regeringscheferna efter långa, seg förhandlingar i Lissabon ena sig om ett nytt fördrags-förslag, bantat från de mest federalistiska tongångar som fanns i den ursprungliga texten. Samtliga länders ledare skrev under fördraget, men godkännande krävs också i alla 27 medlemsländer på nationell nivå.

Nu återstår en nervös väntan på att Tjeckiens EU-kritiske president Vaclav Klaus, stark motståndare till fördraget, skriver under på vad de folkvalda har röstat. Hittills har han svarat svävande på när ett undertecknande kan ske.

Därtill måste Irland godkänna fördraget. Landet har redan ratat det i en folkomröstning och en ny, där Irland tillåts vissa undantag, väntas senare i år. Dessutom återstår att Tysklands högsta domstol beslutar att fördraget är i enligthet med landets konstitution och Polens president skriver under.