Låt oss vara ärliga: du kommer aldrig att vinna på lotteri.

Å andra sidan är chansen ganska stor att du slavar dig igenom ditt liv med några usla jobb. Det beror på att du var med all sannolikhet född i fel samhällsklass. Låt oss inse det - du är en medlem av arbetarklassens kast. Sorry!

Som en följd av detta har du ingen utbildning, uppfostran, kontaktnät, seder, utseende och goda smak för att någonsin bli en av oss. I själva verket, skulle du antagligen behöva en bok i storleken som Gula sidorna för att lista alla orättvisa fördelar vi har över dig. Det är därför vi är så lättade att veta att du fortfarande tror på alla dessa fåniga sagor om "rättvisa" och "lika rättigheter".

Naturligtvis i ett hierarkiskt samhällssystem som vårt, har det aldrig varit mycket utrymme på toppen till att börja med. Dessutom är den redan upptagen av oss - och vi gillar att vara här uppe så mycket att vi vill behålla det just som det är. Men åtminstone finns det vanligtvis någon lägre i den sociala hierarkin som kan få dig att känna dig överlägsen emot och sparka på då och då. Även en ringa diskare kan lätt hitta några fattiga sluskar längre ner i rangordningen att håna och spotta på. Så var tacksam för migrerande hemhjälpare, prostituerade och hemlösa!

Kom alltid ihåg att om alla som du hade en ekonomiskt trygghet och var socialt privilegierade som vi, skulle det inte finnas någon kvar som kunde fylla alla dessa tråkiga, farliga och lågavlönade jobb i vår ekonomi. Och ingen att bekämpa våra krig för oss, eller blint följa order i våra totalitära företagsinstitutioner. Och absolut ingen som ödmjukt går till sin grav utan att ha levt ett fullt och kreativt liv. Så snälla, fortsätt göra ett bra arbete!

Du har antagligen inte lika stor girighet, att tvångsmässigt äga rikedom, makt och prestige som vi har. Och även om du verkligen vill ändra ditt sätt att leva, är du också rädd för den förändring du önskar, och på det sättet håller du och andra som du på i ett nervöst tillstånd av limbo. Så på ett mekaniskt sätt går du igenom livet och spelar din tilldelade sociala roll, förskräckt över vad andra skulle tycka om du skulle våga att bryta dig ut och vara annorlunda.

Givetvis försöker vi spela ut er mot varandra, när det passar våra syften: högavlönade mot lågavlönade, "svartskallar" mot "svennar", manliga mot kvinnliga, svenska arbetare mot polska mot syrianer mot... . Vi varslar och omorganiserar ständigt genom att åberopa "global konkurrens" eller "tillgång och efterfrågan". Vi kastar dig på den arbetslösa skrothögen om du vågar säga emot eller äventyrar vår vinst. Och ibland får ni en välbehövlig paus från ert monotona arbete och vår ekonomiska utpressning, för att gå till valurnan och rösta på något av våra partier. Som tur är har du inte en aning om vad som pågår. Istället skyller du på utlänningar, enskilda politiker eller ett antal andra skäl varför du befinner dig i din problematiska situation.

Vi är också mycket glada över att många av er fortfarande omfamnar "arbetsmoralen", även om de flesta jobben i vår ekonomi försämrar miljön, underminerar din fysiska och emotionella hälsa, och i princip suger ut den lilla livsgnista som kan finnas kvar. Vi vet naturligtvis inte mycket om arbete, men vi är glada att du gör det!

Givetvis skulle livet kunna vara annorlunda. Samhället skulle kunna bli intelligent organiserat för att tillgodose de verkliga behoven hos befolkningen i allmänhet. Du och andra, som du, kan tillsammans kämpa för att befria er från vår dominans. Men du vet inte det. I själva verket kan du inte ens föreställa dig att en annan livsstil är möjlig. Och det är förmodligen det största, mest betydelsefulla resultatet av vårt system - beröva dig av din fantasi, din kreativitet, din förmåga att tänka och handla själv.

Så vi vill verkligen tacka er från djupet av våra hjärtlösa hjärtan. Din lojala uppoffring möjliggör vår korrupta lyx, ditt arbete gör att vårt system fungerar. Tack så mycket för att "du vet din plats" - utan att ens veta om det!

Tack för ert brev.

Ni har naturligtvis rätt, vi kommer aldrig vinna på lotteri eftersom vi sällan spelar.

Vi arbetar men tillhör inte någon klass eftersom vi vet att klass är en illusion som bara binder den som tror på den.

Vi behöver ingen utbildning, uppfostran, kontaktnät eller seder, eftersom de precis som klasser är en illusion som upprätthålls av de som tror på dom.

Det hierarkiska samhällssystemet är ett pyramidformat korthus som kommer att falla när stormen når full styrka. De översta korten har det längsta fallet och landar mitt bland de understa.

Vi blir allt fler och vi finns överallt. Vi väcker och stöttar varandra. Men vi skryter inte, vi växer i tystnad, sår våra frön och vattnar regelbundet.

Vi är närmare än vad ni tror. Vi är mitt ibland er. Säkerhetsvakter, soldater, poliser; de är inte alla robotar, även om man lätt kan tro det. Grindar, stängsel, murar; fysiska hinder som rivs av tidens ström.

När du till sist möter oss ensam kommer du att förstå. Vi är du! Buh!!!