Artikel av EAP nedan:

http://www.sourze.se/EAP_g%C3%A5r_til ... %B6sa_krisen_10714944.asp

Ordförande för LaRoucherörelsen i Sverige – Hussein Askary har föreslagit att vi ska ställa in valdebatten i dess nuvarande form och istället fokusera på den rådande ekonomiska krisen. Här sammanfattas krisens bakgrund och EAP:s lösning.

Den ekonomiska kris som hållit världen, främst den transatlantiska delen, i ett järngrepp sedan den blev officiell och inte längre kunde förnekas, någon gång mellan den så kallade amerikanska "bolånekrisen" (Bear Stearns kollaps i augusti 2007) och Lehman Brothers kollaps (i september året därpå), har en lösning – och det är med denna lösning som valprogram som EAP (Europeiska arbetarpartiet)ställer upp i riksdagsvalet.


Bakgrund

Den 25 juli 2007, ett par dagar innan den finansiella sammanbrottskrisen först bubblade upp till ytan, gjorde grundaren av vår rörelse, den amerikanska ekonomen Lyndon LaRouche, ett uttalande:

Det finns ingen möjlighet för en icke-kollaps av det rådande finanssystemet – ingen! Det är slut, nu! Det rådande finanssystemet kan inte fortsätta att existera under några omständigheter, under någon president, under något ledarskap eller någon ledande grupp av länder. Endast en fundamental och tvär ändring av världens monetära finanssystem kommer att förhindra en allmän, omedelbar kedjereaktionskollaps. I vilken hastighet vet vi inte, men det kommer att fortsätta och det kommer inte att gå att stoppa! Och ju längre det pågår innan det tar slut, desto värre kommer det att bli. Och det finns ingen i de rådande regeringsinstitutionerna som är kompetent att hantera detta.



Det var inte första gången som LaRouche varnade för sammanbrottet. Vid varje tillfälle som den rådande krisen tagit en ny vändning mot fördärvet, har han varnat. Hans första prognos publicerades hösten 1956 och varnade för en kommande lågkonjunktur som skulle bli "efterkrigstidens djupaste dittills" och som skulle inträffa senast vid redovisningsårets halvårsrapporter i mars 1957. Om den bubbelskapande politik som lett till den nedgången inte ändrades, varnade han att det skulle leda till "ett utbrott av en serie instabilitetskriser från och med 1960-talets mitt", vilka skulle komma att "orsaka Bretton Woods-samarbetets undergång."

Detta skedde 1971, då den "amerikanske" presidenten Richard Nixon tog bort guldreservsystemet och utbrast att: "Vi alla är britter (keynesianer) nu!" Det var då privatägda finanskarteller som Inter-Alpha tilläts börja reglera finansmarknaderna efter eget huvud. Deras ledstjärna har inte varit den fysiskt bestämda allmänna välfärden, utan finansiell vinstmaximering. Resultatet av det tänkandet – maximera vinsten, strunta i människorna – ser vi idag i form av väldigt mycket utspilld olja i den mexikanska golfen. Detta tänkande ledde även till börskraschen 1987 (vilken LaRouche hade varnat för), som var en upprepning av den stora kraschen anno 1929.

I stället för att i det läget ta till konkurssanering à la den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt, valde man att kalla in Mr Bubbles, alias Alan Greenspan, som legaliserade skräpobligationer, derivatspekulation med mera. Den bubblan brast i samband med kollapsen av LTCM och den förbundna "Asienkrisen" under 1990-talets senare hälft.

Bankkartellerna började då spekulera än vildare och fick hjälp av Larry Summers (dåvarande finansminister i USA, nu president Obamas främste ekonomiske krishanteringsrådgivare), som 1999 fick en trängd Bill Clinton att skriva under på att Glass-Steagall skulle avskaffas. Med fria händer skapade bankkartellerna fiktiva finansiella värden på biljardnivå (1000 000 000 000 000). Det var detta pyramidspel av fiktiva värden som kollapsade 2007. En liten del av dessa hittepå-pengar har sedan garanterats av olika länders regeringar i räddningspaket, som uppgår till astronomiska belopp om miljontals miljoner, eller tusentals miljarder – krediter som kunde användas till att utrota fattigdom och skapa miljontals produktiva arbetsplatser. Om den politiken, som alla partier i Sverige utom EAP stöder, fortsätter, leder det onekligen till hyperinflation.


Vi varnade er

Vid varje fasskifte i den här sammanbrottskrisen har den internationella rörelse som EAP är en del av, lagt fram krisens lösning och varnat för konsekvenserna överallt vi tillåtits göra det. På presskonferenser, vid bokbord och demonstrationer, i våra publikationer och på larouche.sehar vi varnat och utbildat. Ingen annan har gjort det.

Anledningen till att vi kunnat göra det är att LaRouches synsätt på ekonomi som en del av den fysiska vetenskapen, inte som en samling lättmanipulerade matematiska formuleringar, helt enkelt stämmer bättre överens med hur verkligheten är ordnad, än de rådande teorierna.


Den kommande fyrmaktsalliansen

Ledande institutioner i världens stormakter, som tillsammans har auktoriteten att genomdriva en ny rättvisare ekonomisk världsordning – Kina, Ryssland och Indien, såväl som den så kallade Stanfordgruppen i USA – studerar därför uteslutande LaRouches analys av kollapsen, bland annat den berömda kollapsfunktionen, mest känd under namnet "trippelkurvan". De teorier som dessa ledande institutionella krafter studerat och arbetat med tidigare ("frimarknadsekonomi" och liknande dravel) var redan 2007 helt diskrediterade, och de inser det.


EAP:s valprogram

I Sverige är det fortfarande bara EAP som lagt fram en lösning på krisen; de andra verkar fortfarande vänta på att marknaderna ska vända. Men död man reser sig inte. Lösningen, som alltså är EAP:s valprogram, kan sammanfattas så här:

Återinför Glass-Steagall och liknande regleringar i Sverige
Glass-Steagall (Banking Protection Act of 1933) hade under åren sedan dess införande under president Roosevelt 1933 garanterat stabilitet i finanssystemet, genom att tvinga amerikanska finansinstitutioner att antingen högriskspekulera eller bedriva in- och utlåning och liknande legitim bankverksamhet som faktiskt tjänar den allmänna välfärden. I dagens kris skulle det betyda att staten inte skulle tvingas skapa krediter för att hålla finansspekulationen under armarna, eftersom denna rörts samman med pensionsfonder, bolån och annat skyddsvärt. Om man i Sverige, USA eller vilket land som helst tvingar finansinstitutioner att välja mellan att vara "investment banks" (finansbolag) eller "commercial banks" (banker, i strikt reglerad mening), kommer alla spekulativa (rent fiktiva) värden att kollapsa, utan att den reella ekonomin skadas och utan att medborgarnas besparingar, pensionsfonder, bolån och så vidare dras med i fördärvet. Detta innebär en konkurssanering.

Inför fasta växelkurser
Med fasta växelkurser, som fastställs genom fördrag mellan nationers regeringar, kan handel ske utan att derivat blir "nödvändiga". De privata spekulativa intressenas vinstbegär får då stå tillbaka för producenternas rätt till priser som det går att fortsätta producera med. Utan produktion har du inget att handla med.

Varje land måste också suveränt kunna införa skyddstullar vid behov för att skydda den inhemska industrin. En allt starkare inhemsk marknad är en förutsättning för att kunna exportera, såvida man inte vill förvandla sitt lands folk till låglöneslavar och tvingas att exportera till exempel mat medan befolkningen svälter för att betala de skulder som alltid uppstår i det inherent inflationära, monetära, frihandelssystemet.

Ge ut produktiva krediter
Utan dessa fiktiva skulder som en black om foten, kan alla världens nationer ge ut krediter i sin egen valuta (ingen euro med andra ord), som går till att bygga upp landets produktiva förmåga. Infrastrukturbyggande och bemannade rymdforskningsprojekt är de bästa exemplen på hur man kan ge ut krediter utan att skapa inflation. Det enda man måste göra är att hålla ett öga på att produktiviteten, mätt i relativ potentiell befolkningstäthet, accelererar snabbare än krediternas tillväxt.


Slutnot

Att denna sammanbrottskris i grunden orsakats av en religiös (miss)uppfattning om att jorden har begränsade resurser som måste fördelas – den trosbekännelse som marknadsivrare och miljökämpar har som gemensam värdegrund och som hela den mänskliga historiens framsteg vederlägger – är en annan, lite längre, historia som vi får återkomma till.

Var god rösta på EAP i höst. Vi vet vad som behöver göras. Och vi är än så länge de enda.

Andreas Persson, LaRouches ungdomsrörelse, riksdagskandidat för EAP

EAP:s guru, amerikanen Lyndon LaRouche, pratar ofta om sig själv som en sorts Kristusfigur. Och en Kristus som är mer allsmäktig och allvetande än till och med Gud: om man ska tro honom själv har han ju aldrig haft fel i någonting hittills i livet.

Eftersom han ser sig som en kristufigur är det inte konstigt att SATAN spelar en stor roll i denna sektgurus fantasivärld. Därför har Lyndon LaRouche genom åren jämfört sina motståndare med Satan och hävdat att olika delar av populärkulturen är satanisk.

Ni läsare som är lite över 30 minns kanske hur EAP och dess frontorganisation ADK drev kampanjer mot satanisk "rockmusik" runt 1990, tillsammans med de knäppaste kristna fundamentalister de kunde hitta i Sverige. Ni kanske också hade oturen att få ett exemplar av Ny Solidaritet i handen under samma tid, med artikeln "Varför mina motståndare kommer att dö", där han skrev att "något liknande den yttersta tiden är på väg" och det var givetvis satanister som skulle orsaka denna yttersta tid.

Runt 2003 drog Lyndon LaRouche och hans ungdomsrörelse (LaRouches Ungdomsrörelse, LYM) igång en kampanj mot Dick Cheney och de konservativa kretsarna i USA. Titeln på kampanjen var: "Satans barn"... LaRoucherörelsen har drivit en kampanj mot ett annat "satans barn" tidigare också, Olof Palme. Han kallades både satans barn och satan själv och djävulens djävul av rörelsen en gång i tiden.

http://eap-larouche.blogspot.com/2009 ... -censurerar-internet.html

I min glada ungdom reds det en del MC och man prenumererade på HD-blaskor för att få lite inspiration till råbyggen......hursomhelst så fanns annonser baki dessa tidningar om EAP KKK HA och lite annat, men det som framgick vara att dessa organisationen delade adress och Europakontor i Wiesbaden på samma sätt som Rothschild & son delar kontor och portcode med myspace på Strandvägen i Stockholm....

Film från Larouce på deras hemsidor: http://www.larouche.se

http://www.larouche.se/artikel/eap-ka ... i-den-nya-varldsordningen

EAP kan ta Sverige in i den nya världsordningen

av Hussein Askary
26 februari 2010

I december 2009 gick startskottet till en ny världsordning. I H.C. Andersens egen stad promenerade kejsaren omkring naken på klimatkonferensen - endast iklädd genomskinliga klimat­lögner.

Pojken som ropade att kejsa­ren faktiskt var naken var La­­Roucherörelsen och ett antal individer och grupper som har kämpat för att avslöja bluffen om global uppvärmning. Men det var en grupp nationer ledda av Kina, Indien och några afrikanska länder som kastade ut honom i den obarmhärtiga kylan.

Kejsaren var EU-ledarna plus USA:s president Barack Obama. Direktstyrda av brittiska regeringen och kungahuset försökte de med klimatlögnerna driva igenom en politik för att förslava världen. Ett klimatavtal skulle ha tvingat alla världens nationer att överlämna sin självständighet och rätten till ekonomisk industriell utveckling till en världsklimatdiktatur. Kina och Indien, med uppbackning från Brasilien och Sydafrika, stod upp för sina rättigheter mot de gamla kolonialmakterna och knäckte Köpen­hamnskonspirationen.

Kina, Indien och Ryssland ut­gör tillsammans med ett friare USA kärnan i Lyndon LaRouches förslag till en ny världsekonomisk ordning, baserad på ett kredit- och valutasystem för finansiering av den eurasiska/afrikanska/amerikanska landbron. Genom stora satsningar på att bygga infrastruktur och utvecklingskorridorer med höghastighetstågsystem, kärnkraft, vattendammar och kanalsystem o.s.v, tillsammans med nya gemensamma projekt för att ta fram nya former av kärnenergi, som fusionskraft, och ett seriöst rymdprogram, skulle världen kunna beseg­ra fattigdom, svält och krig. Dessutom skulle människornas ögon öppnas mot framtiden, när de ser att det som de bygger nu får värde och mening för de kommande generationerna.

Optimismen som skapas av vetenskapliga och tekniska framsteg lever fortfarande. Det brittiska imperiet har försökt kväva denna optimism, med sin människofientliga propaganda om att världen är överbefolkad, att resurserna är begränsade och att människan påverkar miljön och t.o.m. klimatet negativt varje gång ett samhälle vill förbättra sin produktivitet och levnadsstandard med hjälp av industrialisering och vetenskapliga genombrott.

Det som stod på spel också i Köpenhamn var begreppet suveräna nationalstater. Denna viktiga frukt av den Westfaliska freden 1648 lever än, trots att EU-ledarna och deras brittiska ideologer som folkmördaren Tony Blair dödförklarade den med invasionen av Irak 2003. Den lever långt bort från "det gamla Europa", där oligarkin fortfarande härskar men under nya former som EU och Lissabonfördraget, som flyttar bort makten från de europeiska nationernas folkvalda parlament och regeringar och samlar den i händerna på övernationella politiska institutioner som tjänar privata bank- och finansintressen, inte befolkningens välfärd.

LaRouches roll

Kina, Ryssland, Indien och de nationer som allierat sig med dem, har bestämt sig för att försvara sin självständighet och suveränitet men samtidigt samarbeta om att bygga sina ekonomier och växa tillsammans med ömsesidig re­­spekt.

De deklarerade i Köpenhamn att deras prioritet var ekonomisk utveckling och framsteg och bätt­re levnadsstandard för sina befolk­ning­ar. Vill Europa och USA begå kollektivt ekonomiskt självmord genom påhittade klimatmål, så var så goda. Utvecklingsländerna har andra mål och prioriteringar, precis som USA och Europa hade under den industriella revolutionen på 1800-talet och under återuppbyggnaden efter andra världskriget - in­nan "kulturrevolutionen" 1968 satte sina gröna tänder i samhällena i väst.

Denna nya världsordning har varit under framväxande i många år faktiskt. Till skillnad från massmedierna och den politiska eliten som togs på sängen i Köpenhamn, har vi i LaRoucherörelsen inte bara förutsett denna utveckling, utan spelat en nyckelroll i att skapa den.

Lyndon LaRouches och Helga Zepp-LaRouches ständiga dialog med politiska ledare, ekonomer och vetenskapsmän i Ryssland, Kina, Indien, Sydamerika och Afrika har format denna nya allians intellektuellt, även när dessa nationers ledare själva tvivlade på att den skulle komma till stånd.

De gigantiska långsiktiga avtal som Ryssland och Kina undertecknade i mitten av oktober 2009, med fokus på transportutveckling, var det fysiska startskottet för denna nya ordning. Det kom bara några dagar efter att Lyndon LaRouche haft ett meningsutbyte med Rysslands järnvägsminister Vladimir Jakunin på World Public Forum: Dialogue of Civilizations på Rhodos den 8-12 oktober.

Redan 1996 presenterade Hel­ga Zepp-LaRouche det eur­asiska landbrokonceptet för det kinesiska ledarskapet vid en internationell konferens om Den nya Sidenvägen, det som sedan skulle bli Kinas största strategiska satsning. LaRoucherörelsen mobiliserade i Ryssland för byggandet av en förbindelse mellan Asien och Amerika över Berings sund, som skulle överbrygga klyftan mellan de två största kontinenterna. Nu är en tunnel under Berings sund med i de ryska utvecklingsplanerna.

I Afrika börjar LaRouches idé om en integration av kontinenten med hjälp av järnvägar och vattensystem ta form, i och med överenskommelsen mellan tolv afrikanska nationer om att bygga ett järnvägsnät från Dakar i Västafrika till Port Sudan i Östafrika. Projektet har fått stöd från Ryssland och Kina. Kina, Ryssland och Indien är samtidigt en­gagerade i tio­tals stora damm-, järnvägs- och jordbruksprojekt i hela Afrika.

En efter en börjar de afrikanska nationerna lämna sina förbindelser med de gamla kolonialmakterna i Europa, som bara plundrar Afrikas resurser men inte ger något tillbaka förutom skulder, vapen, legosoldater och hycklande predikningar om "demokrati". Afrika bygger i stället upp nya förbindelser med Asien, och får infrastrukturprojekt i utbyte mot sina råvaror.

Nu växer denna bro mellan nationer med häpnadsväckande fart. Bara EU och USA står utanför!

Utan USA går det inte

Här ligger paradoxen. Utan USA:s aktiva medverkan i LaRouches "fyrmaktskonstellation" för att skapa ett hållbart kredit- och valutasystem som på lång sikt kan finansiera alla dessa avtal, kommer det nämligen inte att fungera. Glöm inte att trots den positiva utvecklingen i öst, domineras hela världens finans- och valutasystem av det från London och Wall Street styrda penningsystemet, som är bankrutt. Kollapsar den amerikanska dollarn så betyder det en kollaps också för Kina, som sitter med de största innehaven av USA-dollar och amerikanska skuldpapper internationellt.

Vad gäller Europa så är de enskilda europeiska nationernas tekniska och industriella kapacitet, eller det som finns kvar av den, av avgörande betydelse för hur snabbt utvecklingen kan gå i Asien och Afrika.

Därför är USA:s och Europas nuvarande "ekonomiska själv­mords­politik" en tragedi för hela mänskligheten.

Europa på väg ut ur historien?

Europa väster om Vitryssland upplever i dag en självförvållad ekonomisk kollaps. På direktiv från britterna och med stöd från Frankrike tvingades Tyskland efter Berlinmurens fall 1989 acceptera europrojektet som ett villkor för att de båda tyska staterna skulle få återförenas. Syftet med europrojektet var att förhindra en ekonomisk utveckling av hela Eur­asien, en ny Marshallplan för hela Östeuropa i samarbete mellan Tyskland och Ryssland. Tyskland och de övriga EU-länderna skulle lämna ifrån sig självbestämmandet över framför allt sin ekonomiska politik.

I och med europrojektets lånetak och budgetunderskottsgolv tvingades EU-länderna till en ond spiral av nedskärningar och besparingar. Offentliga projekt för transport, energi, sjukvård och utbildning blev förbjudna och det som redan hade byggts blev kannibaliserat.

Nedskärningar i industri, kärnkraft och infrastruktur legitimerades av den gröna ideologin, som hade spridit sig över världen sedan 1970-talets början, och frigjorde pengar och finansiella medel för finansspekulation.

Globaliseringspolitiken som gjorde sitt intåg i 1990-talets början betydde att Europa och USA inte längre behövde producera sina egna konsumtionsvaror, de kunde ju importeras billigt från öst. Västvärlden skulle hädanefter ägna sig mer och mer åt finansspekulation i bubblor och den så kallade "tjänsteindustrin". Europas, Japans och USA:s regeringar hjälpte denna bubbelekonomi genom sina avregleringar av bank- och finanssektorerna, med en massiv nationell och privat skuldsättning som resultat.

När denna fantasivärld sprack 2007 gick USA och EU in för att rädda just de bank- och finansinstitutioner som hade orsakat krisen med ett ohämmat sedeltryckande, billiga lån och ännu mer nedskärningar i statliga budgetar. Nu i början av 2010 har den onda spiralen nått sin offentliga avgrund.

Hela EU- och europrojektets existens hotas just nu av nära förestående statsbankrutter i flera av EU:s

medlemsstater. Värst är situationen i Spanien, Grekland, Portugal och Irland. Mot dessa länder driver EU-kommissionen och den europeiska centralbanken ECB en politik som kommer att skapa socialt och politiskt kaos. Man försöker tvinga dem till drakoniska besparingar för att få ner statsskulder och budgetunderskott. Allt medan ECB och de övriga regeringarna fortsätter sina brandkårsutryckningar för att rädda banker i nöd med tusentals miljarder euro.

Systemet måste räddas till varje pris, säger regeringarna. Men systemet är redan dött. Om systemet ska räddas dör nationerna. Det enda som blir kvar är ett gammalt bankrutt och farligt imperium. Vilket var ungefär vad Ambrose Evans-Pritchard skrev i Daily Telegraph den 17 januari (se ruta).

Vad gör Obama?

USA är sedan 1960-talet drabbat av samma gröna och monetaristiska sjukdom som Europa. Men till skillnad från de europeiska länderna är USA en sann republik som grundades på idén att varje individ har rätt att utvecklas och nå sin yttersta potential. Detta blir möjligt under skydd av konstitutionen, genom att staten, på det sätt som presidenter som Abraham Lincoln, Franklin D. Roosevelt och John Kennedy uttryckte, fokuserar på vetenskapliga och tekniska framsteg och hela tiden strävar att övervinna alla hinder för samhällets fortsatta utveckling.

Men president Obama är, som LaRouche varnade redan under valkampanjen 2008, inget mer än ett verktyg för finansmännen i London och Wall Street (d.v.s. det brittiska imperiet under monarkins oligarkiska kontroll). Obamas uppgift är att förinta den amerikanska drömmen och driva igenom den fascistiska gröna åtstramningspolitik som George W. Bush inte skulle klarat av att genomföra, eftersom han var så hatad.

Obama-administrationen har bevisat att så är fallet genom sin fanatiska nitiskhet att fortsätta den bankräddningspolitik som Bush påbörjade och samtidigt strama åt och skära ner i de offentliga utgifterna, bl.a. genom en sjukvårdsreform som liknar det nazistiska "Tiergarten 4"-programmet (se förra numret av denna tidning) och genom sin nedläggning av Nasas viktigaste program för att återvända till månen och bygga nya rymdfarkoster. Nasa och försvarsindustrin var, efter bilindustrins sammanbrott, den sista bastionen för verktygsmaskinteknologin i USA.

I och med detta har Obama i praktiken uttalat sin dödsdom mot hjärtat i den amerikanska drömmen. Obama har dessutom ökat USA:s inblandning i det impopulära kriget i Afghani­stan. Det är därför inte konstigt att det amerikanska folket reser sig i revolt mot denna president som de hade fäst så många förhoppningar vid. Enligt LaRouche är USA under Obama inte dugligt till att vara med i "fyrmaktsdynamiken". En förändring av USA:s politik genom Obamas frivilliga avgång, eller avsättning, är därför avgörande för att världen ska kunna ta sig ur denna farliga kris.

Samtidigt någonstans i öst ...

Ledarna i Ryssland, Kina, Indien och andra länder började inse hur galna västvärldens ledare blivit. De började bygga upp ett gemensamt försvar genom att satsa på starka inhemska marknader, i stället för att vara beroende av export till bankrutta kunder. Detta innebar fokus på utveckling av nationell infrastruktur, energi- och råvaruförsörjning samt import av viktiga teknologiska kunskaper och verktyg. Det som inte gick att utveckla hemma säkrades genom avtal med andra nationer, exempelvis avtalen mellan Ryssland och Kina om järnvägar, kärnkraft och rymdteknik, eller inköp av krisande fabriker i USA och Europa.

En Vernadskijstrategi

Denna nya dynamik hänger ihop med vad LaRouche har kallat en "Vernadskijstrategi" för utveckling av hela biosfären på jorden och även i solsystemet och ännu längre bort.

Den rysk-ukrainska vetenskapsmannen Vernadskij som myntade begreppet biosfär, menade att den biosfär vi lever i har skapats av levande processer under en period av miljarder år, i en utvecklings­process där levande processer utnyttjar och förvandlar icke-levande materia för att skapa förutsättning­ar för mera liv. Någon s.k. balans i nolltillväxt, som dagens ekologer och ekonomer drömmer om, har aldrig funnits, bara utveckling.

Med människans uppkomst, som införde förnuft och skaparförmåga, intensifierades denna process; den blev mer organiserad genom jordbruk, skogsbruk, utveckling av infrastruktur m.m. Förnuftet utnyttjar både de levande och icke-levande processerna för att skapa mer organiserade livsformer, i det som Vernadskij kallar noosfären. All ekonomisk kunskap och samhällsorganisering bör betraktas ur denna synvinkel. Detta är LaRouches begrepp fysisk ekonomi.

Människans sanna förhållande till naturen är det som ger männi­skans existens en mening från generation till generation. I stället för marknadsekonomins falska lära om "tillgång och efterfrågan" som drivmotorn för en ekonomi, är det stimulansen av kreativiteten och fantasin hos människan och produktiva satsningar av hela samhället som skapar efterfrågan.

Därför kommer en ny ekonomisk ordning att hänga på att suveräna nationer skapar visioner och regeringsformer för att förverkliga mänsklighetens stora uppgift i historien. Detta var kärnan i skapandet av den amerikanska republiken och det riktiga "amerikanska ekonomiska systemet" efter revolutionen 1776. Detta är ristat i sten i den amerikanska konstitutionen. Därför är USA:s ledande roll för den nya världsordningen avgörande, en roll som inte liknar något vi har sett komma från USA de senaste 40 åren.

Rädda nationalstaten Sverige

Sveriges roll i den nya ordningen bör inte vara mindre än någon annan nations. Hindret är att våra händer är bakbundna på grund av medlemskapet i det fallfärdiga EU-systemet och våra ledares hängivna lydnad mot den brittiska monetaristiska och gröna anti-industriella ideologin.

Sverige har i mer än 100 år byggt upp en fantastisk potential av industrier och teknikgenererande företag genom den fantastiska uppfinnartradition som har satt Sverige på världskartan. Statens roll i ett modernt samhälle är att skydda och främja denna potential, både för vår egen skull och för resten av mänskligheten. Men det är något som inte är tillåtet inom EU:s ramar. Bara ett självständigt Sverige kan skapa nationella krediter, inte för att rädda banker och spekulanter, utan för att göra de fysisk-ekonomiska satsningar som företagen kan leda och bygga. Vi bör börja omedelbart med krediter till byggande av nya kärnkraftverk och ett nätverk av magnetsvävartåg som så småningom kan kopplas till grannländerna och resten av Europa. Med en arbetslöshet som når historiska nivåer behöver vi satsa på industriinriktad utbildning för våra ungdomar.

EU-projektet, som enligt propagandan skulle skapa fred och samarbete, skapar nu tvärtom söndring mellan de enskilda europeiska länderna som drabbas av olika grader av den ekonomiska sammanbrottskrisen. Detta är inte den vision som Charles de Gaulle och Konrad Adenauer hade om en förening av suveräna nationer i samarbete, utan en imperialistisk maktkoncentration. Sverige bör därför lämna EU och bygga broar med nationerna i öst där framtiden växer fram. Andra europeiska nationer kommer att följa med så småningom, om de vill överleva.

EU:s ”räddningspaket” är för banker, inte nationer!

av Hussein Askary
28 maj 2010

EU:s "räddningspaket" är ett räddningspaket för det brittiska finansimperiets institutioner. Samtidigt är det en dödsdom mot Europas nationer.

Den falska bild som svenska medier och politiker ger, att EU-ländernas "räddningspaket" på 750 miljarder euro är till för att hjälpa skuldsatta nationer, måste avslöjas. Den nästintill rasistiska kampanjen mot Grekland, som utmålas som en nation av lata fifflare och skurkar, måste samtidigt upphöra! De riktiga skurkarna är spekulanterna, hedgefonderna i skatteparadisen och deras beskyddare i den brittiskstyrda Inter-Alpha-gruppen.

Det måste sägas klart och tydligt: Detta är ett räddningspaket för det brittiska finansimperiets institutioner. Samtidigt är det en dödsdom mot Europas nationer.

Åtstramning är fascism

EU:s "räddningspaket" är en kopia av villkoren som Tyskland påtvingades i Versaillesfördraget efter första världskriget gällande betalningen av krigsskadestånd till Storbritannien och Frankrike.

Versaillesvillkoren innebar en plundring av den produktiva ekonomin (industrin och jordbruket) och ett stopp för alla jobbskapande investeringar i infrastruktur och industri. När den tyska ekonomin inte orkade leverera 1922-23 satte man i gång sedeltryckeriet och därmed hyperinflationen våren-hösten 1923. Direkt efter denna katastrof kom riksbankschefen Hjalmar Schacht med en ny "budgetsaneringsplan" med ännu värre åtstramningar, följt av nya åtstramningspaket under Heinrich Brünings regering 1930-32.

Detta ledde till Weimarrepublikens kollaps. Med pengar från Schachts allierade i London och Wall Street lotsades Adolf Hitler till makten för att driva igenom den "slutliga lösningen". Folkpartisten Schacht blev Hitlers ekonomiminister under de avgörande åren 1933-1937 och byggde naziregimens krigsmakt med en fortsatt åtstramning, som slutade i koncentrationslägren.

På ett liknande sätt som man tvingade fram Versaillesfördraget, använde London den europeiska centralbanken ECB, EU-kommissionen och sin egen marionett Barack Obama för att vrida upp armarna på de europeiska ledarna - särskilt Tysklands Ange­la Merkel.

Mitt i natten till måndagen den 10 maj gick EU-ledarna med på världens största bankräddningspaket. EU-länderna och deras skattebetalare tog på sig att satsa ett fastlagt belopp på 750 miljarder euro (ca 7.200 miljarder kr) och ännu mer i ospecificerade summor.

Trots att det mesta kommer att hamna i det brittiska finanscentret London och att hela syftet är att rädda det anglo-holländska monetära systemet, ställde den brittiska regeringen inte upp med mer än 14 miljarder euro, mindre än två procent av paketet.

Världsrekord

EU:s gigantiska bankräddningspaket består av:

- 60 miljarder euro, som EU-kommissionen tar från en fond som egentligen är öronmärkt för länder utanför eurogruppen; fonden utvidgas och ändras till att omfatta också euroländerna

- en garantifond på 440 miljarder euro för kommande krisländer; den är enbart för euroländerna och den skall lånas upp på marknaden med garantier från eurogruppens länder

- ett IMF-lån på 250 miljarder euro, med bidrag också från länder utanför eurogruppen, t.ex. USA (44 miljarder euro), Storbritannien, Sverige (25 miljarder kr) och Norge (19 miljarder SEK)

- dessutom ospecificerade mängder euro från ECB:s sedelpressar för att köpa krisländernas statsobligationer från bankerna - den s.k. "atombombsmöjligheten",

- dessutom ospecificerade lån från amerikanska Federal Reserve till ECB för att ställa dollar till förfogande för eurozonens banker, den s.k. valutaswappen.

Till detta kommer räddningspaketet till Grekland på 110 miljarder euro.

Nästan allt i bankräddningspaketet är brott mot EU:s Lissabonfördrag och EU-ländernas egna lagar, och innebär en enorm utvidgning av Bryssels makt. Det innebär en total kapitulation från EU-ländernas sida gentemot de gigantiska brittiskstyrda banksvindlerierna.

De första som fick ta del av EU-paketet var banker och inte stater, vilket anger prioritetsordningen. Redan två dagar efter beslutet började centralbankerna i Tyskland, Frankrike, Italien, Österrike och Finland stödköpa krisländernas statsobligationer från bankerna. Grekland, som begärt omedelbar utbetalning av 20 miljarder euro av sitt krispaket, fick ut dem en vecka senare. Men dessa pengar skall bara till Grekland och vända, och också hamna i bankerna som låneåterbetalning, vilket är den väg det mesta av EU:s räddningspaket skall gå.

Lyndon LaRouche har utpekat bankerna i Inter-Alpha-gruppen som speciellt utsatta p.g.a. sina lån till Spanien, Portugal och Irland. Särskilt utsatt är spanska Banco Santander som håller i Inter-Alpha-gruppens pyramidspel i Brasiliens statspapper, en s.k. "carry trade" precis som den isländska. Inter-Alpha-gruppen, som är tongivande i det brittiska finanssystemet, är egentligen i konkurs, vilket betyder att det brittiska imperiet befinner sig i en existentiell kris.

Vad britterna lyckats utverka, enbart med det fastlagda beloppet 750 miljarder euro (ca 7.200 miljarder kr), är världsrekord i bankstöd. Det slår med bred marginal Barack Obamas TARP på ca 700 miljarder dollar (drygt 5.000 miljarder kr). Stora delar av TARP gick vidare till brittiska och andra utländska banker, och nu bidrar Obama, trots löften om motsatsen, också till detta nya bankstöd för att rädda det brittiska imperiet. Det handlar både om IMF-lånet och en ospecificerad summa i dollarlånet (valutaswappen) från Federal Reserve.

"Sälj nationalklenoderna!"

Denna enorma hyperinflationistiska politik åtföljs av bankirernas krav på brutal åtstramning. Om den nya Brüningpolitiken tillåts att återigen dominera Europa, blir konsekvenserna katastrofala för den reala ekonomin och demokratin.

Björn Wahlroos, som är vice ordförande i Inter-Alpha-banken Nordea och chef för Nordeas huvudägare, finska Sampo, håller i taktpinnen i Norden, liksom den finske EU-kommissionären Olli Rehn. Wahlroos krävde i Sveriges Radio den 11 maj stora nedskärningar av offentliga utgifter och privatiseringar för att bankerna skall få pengarna. "Det finns en hel del egendom som staten äger, som man kan sälja för att betala ner skulder", sa han.

Grekland, Spanien och Portugal har redan tvingats lova EU att genomdriva förödande budgetnedskärningar och ett stopp för alla jobbskapande investeringar (om det nu fanns några sådana) i infrastruktur och industri. Möjligheterna att få balans i budgetarna eller betala lånen kommer bara att minska ju mer länderna plundras och medborgarna blir arbetslösa. Detta är detsamma som att avskaffa framtiden och driva människorna i armarna på hopplöshetens demagoger och framtidens diktatorer. Med EU:s krispaket är EU-projektet på väg att bli ett krigsprojekt.

Det brittiska imperiets mordiska diktatur över ländernas ekonomier kan inte tolereras av någon vettig medborgare i Sverige och Europa.

AP (EUROPEISKA ARBETARPARTIET)

Rörelsen går under många namn. I Sverige är de mest kända som EAP, Europeiska Arbetarpartiet, LaRouches Ungdomsrörelse (LYM) eller kort och gott LaRoucherörelsen.

En av våra medlemmar har gett oss följande beskrivning av denna nygamla sekt.

Ni har nog ofta sett dem. De står med sina bokbord vid något universitet eller i centrala Stockholm och har ytterst provokativa plakat och flygblad med budskapet att någon eller några personer t ex i miljörörelsen är nazister eller att världsekonomin håller på att krascha och att den amerikanske politikern Lyndon LaRouche är världens enda och sista hopp.

Bakom detta politiska parti står den rörelse som grundades av amerikanen Lyndon Hermyle LaRouche Jr i USA på 1960-talet, och som spred sig till Europa, däribland Sverige, i början av 70-talet.

De får sina pengar från olika företagare i Sverige genom det så kallade Schillerinstitutet. Genom Schillerinstitutet säljer de prenumerationer på nyhetsbrevet Monitor och den amerikanska tidskriften EIR (Executive Intelligence Review). Deras tidning heter Ny Solidaritet. Idag är ungdomsrörelsen själva hjärtat i rörelsen, medan LaRouche är dess hjärna.


LaRoucherörelsen - en sekt!

LaRouches anhängare beskriver LaRouche som en visionär ledare som vill befria folk från förtryck, fattigdom och okunnighet. Han beskrivs som en inflytelserik tänkare med en förmåga att förutsäga kriser i världen - som ett "universalgeni" i samma klass som Kristus, Sokrates och Leonardo DaVinci.

Hans opponenter säger att han är en sektledare och konspirationsteoretiker med antisemitiska tendenser och klara totalitära, fascistiska drag. Detta synsätt bekräftas av de många avhopparna. Många experter och avhoppare har visat att LaRoucherörelsen har samma arbetsmetoder som andra sekter och är uppbyggd på samma sätt.

Steven Hassan, som leder det amerikanska centret Freedom of Mind, säger att rörelsen är en sekt, därför att det är en "auktoritär grupp, med en pyramidal maktstruktur, med en karismatisk frontfigur som har diktatorisk kontroll över rörelsen och säger sig sitta inne med svaren på precis allt". Hassan säger att LaRoucherörelsen följer det han kallar "BITE"-modellen (Beteende, Information, Tanke och Emotioner/känslor) för hur sekter kontrollerar sina medlemmar. "Medlemmarna får inte tänka negativa tankar om LaRouche - så kontrolleras beteendet", säger han. "De får inte prata med före detta
medlemmar eller kritiker som har något negativt att säga - så kontrolleras informationen. Så kan man gå igenom hela BITE-modellen och se att det stämmer".

En som arbetat mycket med avhoppare från LaRoucherörelsen är Priscilla Coates. Hon var VD på Cult Awareness Network (CAN), innan scientologerna orsakade CAN:s konkurs på 90-talet och köpte "varumärket" CAN. Hon håller med och säger att LaRouches rörelse har alla tecken på att vara en sekt. Detsamma säger Rick Ross på Ross Institutet, och tyska AGPF (Aktion für Geistige und Psychische Freiheit i Bonn) kallar den för en "Polit-Sekte", alltså en politisk sekt.

1988 dömdes LaRouche till 15 års fängelse för konspiration, skattebrott och ekonomiskt bedrägeri. Han satt i fängelse i fem år och släpptes 1994. Vid rättegångarna mot honom och hans medåtalade medarbetare, kom det fram att rörelsen använt metoder att tjäna pengar som stred mot lagen. Journalister som följt LaRouche genom åren, som Chip Berlet och Dennis King, och talrika avhoppare, har bekräftat detta.


En fara?

I april 1994 rapporterade tysk polis att en ung engelsk student rusat ut i trafiken på en tysk motorväg i Wiesbaden, blev överkörd flera gånger och dog omedelbart. Polisen skrev av ärendet som självmord. Den unge studenten var Jeremiah Duggan, som tillbringat flera dagar på en konferens som arrangerades av LaRoucherörelsens Europeiska huvudkontor, som låg i Wiesbaden.

Diskussionens vågor har gått höga om vad som egentligen hände Duggan. En del tror till och med det var mord. Krav på en ny polisutredning av Duggans död har höjts i Tyskland och i England. Men man behöver inte gå så långt för att se att LaRouches sekt var ansvarig på något sätt. Därför ligger det mycket i kravet på en ny polisutredning. För man kan ju fråga sig varför denne student just valde en konferens med en organisation som är en erkänd sekt, att begå självmord på. I synnerhet som denna sekt använder många metoder som ytterst handlar om att bryta ner individen och få denne att bygga upp en ny, och mer "korrekt" världsbild. (LaRouches artikel Beyond Psychoanalysis, BP, - Bortom
Psykoanalysen - från 1973 betraktas av många avhoppare och experter som sektens första manual i "mind control" och personlighetsförändring.)

Efter att ha fungerat som en sektliknande ”thinkthank” i nästan tjugo år tog sekten några steg mot att bygga en massrörelse runt år 2000. Det var då sektens ungdomsrörelse, LaRouche Youth Movement föddes (LYM). LYM har haft många problem under de senaste åren men arbetet att rekrytera ungdomar till sekten pågår ännu, även i Sverige. På en hemsida (European), som drivs av en svensk avhoppare, finns talrika vittnesbörd från unga medlemmar i LaRouches Ungdomsrörelse samlade, och den läsningen är skrämmande. Det är berättelser om sektkontroll, likriktning och förtryck!

I Sverige har sekten fungerat som en "sekt-light" under många år. Detta beror till stor del på att delar av ledarskapet i Sverige under åren före 2000 ifrågasatte Lyndon LaRouche och mycket av sektmetoderna. Därför såg de internationella ledarna för rörelsen den svenska grenen av LaRoucherörelsen som "liberal" jämfört med den i övriga världen, eftersom medlemmarna både hade riktiga jobb bredvid, semester och fritid och skaffade barn (sekten är inte positiv till att medlemarna skaffar barn). Detta har delvis förändrats med det gamla ledarskapets avhopp och med att LYM skapades, och de som leder rörelsen idag har barn.

Men en sekt som är "sekt-light" är ändå en sekt! Det får man inte glömma!

Rörelsen har ett femtontal så kallade "Arbetarkommitté medlemmar", dvs den inre kärnan som i praktiken jobbar varje dag för Lyndon. Sen har den ett femtiotal nära anhängare. Sekten försörjs genom ett relativt stort nätverk av företagare och privatpersoner (oftast invandrare) som stöder rörelsens olika kampanjer, för kärnkraft, mot miljörörelsen eller för industrialism, etc... Oftast vet företagarna ingenting om vad Lyndon LaRouche och hans rörelse egentligen står för.

Rörelsen är inte höger- eller vänsterextrem i ordets normala betydelse. De är för en ökad (!) invandring och man ser dem ofta göra kampanjer för att rädda Afrika. Rörelsen kan däremot, enligt de flesta experter, sägas vara totalitär och fascistisk. Man ser det tydligast i deras val av vänner i det Afrika de vill rädda. De allierade sig med Syd Afrikas apartheidregim mot ANC, de stöder Robert Mugabe i Zimbabwe och Bashir i Sudan, som anklagas för folkmord. Under folkmordet i Rwanda stödde de den sida som utförde folkmordet, alltså Hutuerna.

-----------------------------

Mer information:
http://www.freedomofmind.com/
http://www.rickross.com/
http://laroucheplanet.info
http://www.factnet.org/
http://sv.wikipedia.org/

I Wikipedias information om EAP kan man dessutom läsa om EAP:s historia, ideologi och partiprogram samt partiets huvudteser. Bl a följande uttalande som gjordes 2002!!: ”Världen befinner sig i ekonomisk kris och finanssystemet har redan kollapsat”.

Partiet ansågs från början vara ett vänsterparti. I sin tidskrift ”Ny solidaritet” nr 7/1974 förklarade de att deras syfte var att skapa en enhetsfront mellan kommunister, socialister, fackföreningar och vänstersocialdemokrater. Men från och med 1980-talet har de utvecklats från vänsterparti av gammalt snitt till ett fascistiskt och högerextremistiskt parti.

Om jag hade fått fria händer och möjligheten att framföra mina egna besynnerligheter lika ohämmat som Lyndon LaRouche hade jag förmodligen spelat i samma division...

Ni hade fått lyssna på gamla Ike och Tina Turner-videos som "Proud Mary" på mötena och klassisk musik hade varit förbjuden. Det hade varit förbjudet att klippa håret också, hippierörelsen var det ljus jag skådade i min krafts dagar!

Och så hade jag hasplat mina besynnerligheter. Så jag är inte bättre.

Vad som talar för Lyndon LaRouche är att han och hans anhängare är pålästa på en massa fakta som man nästan måste vara i professorklass för att förstå.

Vad som talar emot dom är att dom saknar det mått av självkritik som har hållit mig själv tillbaka...

På nåt sätt är det som att läsa en självbiografi om andra hälften av nittonhundratalets historia och egentligen högintressant läsning.

Kanske borde vi "samarbeta" i viss mån men så att säga med armlängds avstånd. Det vore synd om så mycket kunskap skulle försvinna...

Och så en stilla undran: "Hussein"? Är det inte nåt med Profetens rättmätiga efterträdare? "Askary"? Betyder inte askary krigare? Det gör det iallafall på kiswahili som innehåller många arabiska ord. Namnet betyder alltså nåt i stil med "Guds Ställföreträdares Krigare"

Jag tog del i EAPs aktiviteter i några perioder tiden 2002 - 2004 och känner lite till organisationen. En gång i 2004 fick jag höra följande från en inte ocentral person inom partiet: "Våra möten ska inte vara nån demokrati där folk kan komma och säga sine åsikter. Âckligt! Vi sysslar med sanningen."

EAP och LaRoucherörelsen har en mycket tveksam hållning till yttrandefrihet. Jag ger et exempel i den här länken: http://www.fampo.info/fotnote2.html . Att vilja förbjuda legaliseringsrörelsen är något extremt... Att driva kampanj mot satanistisk rockmusik (inlägg #2 av Nonkonformist) blir då mera moderat. Man kan självklart vara oenig med EAPs politik när det gäller delar av populärkulturen, men det är inte det beste exemplet att bruka mot dom. När det gäller vållsama videospel (äller dataspel), så har rörelsen några goda poenger. Jag tycker bloggaren European har gjord et mycket godt arbete i att få fram vad EAP och LaRoucherörelsen är, men den bloggposten det är länkad till, är nog inte den bästa.

På http://www.fampo.info/artikler_fra_larouche-bevegelsen.html har jag blant annat länkad till ett intervju med David Grossman om vållsama videospel. LaRoucherörelsen har publicerad flera goda saker genom tiden; det gäller bara sortera dom ut, bruka dom på ett nyttigt sätt och påpeka dom oseriösa sidorna. I länken har jag vald ut några av dom artiklarna jag tycker är värd att lesa och sprida. Vad gäller Palme, har partiet havt några goda poäng mot honom ochså (se artikel om rasbiologi i samma länk).

Jag likar inte retoriken att hela tiden tala om Satan. Men jag tycker inte det er vad ett parti skal bedömmas efter. Innehållet i tidningarna, pamfletterna och annat som talar om Satan, är några gångar bra, andre gångar inte.

Jag vill rekomaendera följande länk: www.fampo.info/lhl2.html . LaRouche Planet, som jag visar till, har gjord ett mycket godt arbete i att avsljöja några mörka sidor vid rörelsen. LaRoucherörelsen har havt många konspirationsterorier. Några av dom har varit rätt goda - med goda källtillhenvisningar. Men när en organisation/sekt/kult opererer på det viset som LaRouche Planet avslöjar, då arbetar organisationen inte seriöst mot dom konspirationer de talar om. Tvärt emot diskrediterer de sig själva.

Som ni kan läsa (www.fampo.info/lhl.html) har jag sändt en e-post till LaRoucherörelsen och sagt att om de vill kommentera innehållet på www.fampo.info/lhl.html, kan jag publisera svaret. Så får vi se om de vill skriva ett svar...