Vad händer med dagens unga idag? Jag ställer mig frågan när jag går på stan, vad som är meningen med deras existens överhuvudtaget? Naturligtvis räknar jag in mig själv i denna skara. Ibland tänker jag att man bara är född i fel tid, men är det verkligen så enkelt, eller är problemet större? Från min personliga sida är analysen av problemet uppenbar. Jag har helt enkelt ingenting gemensamt med dem. Ha nu i åtanke kära läsare, att jag naturligtvis talar om den sk ungdomsrörelsen i sin helhet, inte enskilda individer.
Vad kännetecknar då min generation som är uppväxta i början av 90-talet? Jo konsumtion och självbespegling. Känner mig stolt över att min generation bidrar med detta till mänsligheten..verkligen. Självklart påverkas även ungdomarna i varje tidsålder av sin tid, men ofta är det just ungdomarna som står för oppositionen mot just samhället. Vad hände med solidariteten? Den verkar ha försvunnit någonstans mellan velouren och pudel-frisyren tycks det tro. Om man går tilbaka till tidigare ungdomskulturer, har de alla speciella kännetecken för sin levnadstid.

50-talet var den skeptiska generationen. Beatnicks författarna slog igenom och de flesta misstrode "vuxna" och samhällssystemet.

På 60-talet kom flower power och Woodstock som motangrepp. Musik kulturen slog igenom. Det fanns en hög politisk medvetenhet bland ungdomarna som drevs av viljan att ta över makten och förändra.

70-talet blev inte riktigt som man hoppades. Denna generation brukar kallas den "utestängda generationen". Skolreformen kom och man gick i skolan längre, men fick ändå inget jobb när man kom ut på marknaden.

80-talet hade en baby-boom, men ändå var det här de lade grunden till vår generation. Narcissistisk personlighetsstruktur kännetecknar denna tid. Speciellt Sverige blev mer och mer amerikaniserat, så även folket.

Vad kan man då dra för slutsatser av detta? Är vi mer individualiserade i dagens samhälle? En del verkar tro att ungdomar idag är så olika och man inte längre kan tala om ungdomar som helhet, som en grupp som påverkar. Jag anser att de har fel. Ungdomar är en otroligt stor målgrupp, men det enda som händer nu är att ungdomarna går i händerna på makteliten och gör precis vad de vill. Vilka är den största köpkraften idag? Ungdomarna förstås. Samtidigt har aldrig så många mått så dåligt i detta land. Det är inte för intet de kallar denna generation för "psykberget".

Som avslutning kan jag konstatera att osakerna är är enklare än lösningen. Att ungdomarna mår dåligt och bara kännetecknas av konsumtion beror på två faktorer. Den första är naturligtvis arvet från 80-talet och födelsen av den självbespeglande kulturen. Men istället för att endast bli påverkade av förra generationen, följde vi bara efter. Det kom aldrig något vidare motangrepp. Andra orsaken till att alla mår så dåligt, är för att ungdomarna idag inte har någon identitet. Det ser man prov på i dokusåporna t.ex. Alla söker febrilt bland varuhyllorna. De kommer hem med nya Canada goose jackor och Levis, men vad de skulle behöva komma hem med, är gemenskap och en politisk medvetenhet för omvärlden..


Vad anser Du om framtiden? Och vad skulle lösningen i så fall vara?

Förhoppningsvis så kommer det svänga reält innom en inte allt för lång tid. Många menar att folk börjar förändas mycket snabbt nu. Speciellt genom att minska sin materiella boja och titta på spirituella sidor av verkligheten. Vegeratianism, yoga och diverse rosa-fluff ligger i tiden. Men dagens ungdom verkar inte ha förmågan att agera i grupp och därför kan man inte se denna rörelse så tydligt. Kanske måste detta ändras för att det verkligen ska kunna ha effekt.

Problemet är ju att vi inte har något som kan påminna om grupptillhörighet här. Kulturen är ju bara importerad från USA. Som jag här ovan har det ju mycket att göra med arvet från 80- talet. Men lite ansvar måste vi ta. Eftersom männiksor uppenbarligen inte mår bra av denna tidsålder vi lever i, är en revolution/förändring nödvändig. Många ungdomar är också medvetna om detta, vill inget heller än ändra på samhället. Men de vet inte hur. Kommer det upp något stort under min tid är jag övertygad om att ungdomarna kommer sammanfoga sig. Åtminstone kommer det bli en tydligare uppdelning. Förhoppningsvis blir inte denna mellan kvinnor och män utan mellan de som är för en förändring och de som är emot.

Jag skulle nästan kunna jämföra detta materialistiska leverne som tiden i nazityskland. Människorna som ska representera mig är en skock får som gör vad de blir tillsagda till. Men var är motståndet? Sophie Scholl levde under 40-talet och blev halshuggen som 21 åring, för att hon spridit flygblad på sin skola mot judeutrotningen. Hon hade även skrivit "frihet" över en vägg på skolan. Dagens unga är ett skämt gentemot detta. Var det det här sådana personer som Sophie gick in i döden för? Så vi ska kunna fortsätta föra den kapitalistiska marknaden framåt? Men tar vi fäste på detta arv kanske? Nej varför skulle vi det? Så länge vi har valmöjligheter och friheten att välja att inte bry oss om tredje världen eller vad vår konsumtion har för följder, splear väl ingenting någon roll?

Tjabba, Igen - Jcky...
Ännu, en helt lysande undran från din sida,,,
Så jävligt är det faktiskt... Men det betyder ändå inte att spelet är förlorat - Som det låter i den gamla Hendrix-låten: "The stars are playing with onkel sams Dize" i den betydelsen att det håller på så här alltid - detta är den sk. "evolutionen - Medvetandets evolution - =utveckling - "Utan motstånd ingen utveckling - man kan ju förståss tycka att måste det behöva gå ytill så här? men det är alltid så här det går till - ett jävla "tryck" -Så, kanske det kommer någe gott ut av det hala - men man måste vara verksam på något sätt - göra sig liksom delaktig - så gott det går -
Jg brukar "dra" den där grejen med dessa sk. politiska uppdrag...
När ungdomars situation på sjuttiotalet var i den sk. hetluften så lämnades det ut på uppdrag åt olika forskare att komma med något positivt ang. vad är att göra?
Sånt brukar komma på tapeten nästan varje decenium... Svaren från de inblandade strömmar in till regeringen - som kollar in det hela - sedan så bedömer man vad som går att göra - men det görs aldrig något - och varför?
Jo, för att man inte kan göra något - man vill heller inte göra något - fast man mycket väl förstår vad som ligger bakom det hela... Men man följer bara upp det som måste göras och det är att "the show must go on"... läskigt nog, men sant!

Men bli inte ledsen över det - ty, människor är faktum på gång att verkligen vilja förstå vår situation och den dagen vi gör det på riktigt då kommer nog förändringen...
För allt hänger samman - Allt är matematiskt riktigt efter de förutsättningar som gives - ändrar vi förutsättningarna som har att göra med vår "vilja" - våra "värden", alltså... Så, då - kan vad som helst hända - och i första rum - det, vi verkligen önskar oss - så är det, liksom...
Hälsar SHYGETS/ABRAC