Ska snart se den här filmen.. kommer nog att skriva vad jag tycker efteråt.

"Conspiracy theorists have long spoken of the Illuminati, believed to be a secret society with ties to the Freemasons who have been the power behind the scenes for many of the most important and chaotic events of the past three centuries. While little hard evidence of the existence of the Illuminati has surfaced since the organization was first described in the late 1700s, this documentary attempts to prove that the group not only exists, but are planning a devastating assault upon the world. Angels and Demons Revealed presents the argument that the Illuminati are involved in a widespread plot against the Catholic Church and the Vatican, and have stockpiled unusual weapons in an bid to seize control of the world's governments. ~ Mark Deming, All Movie Guide"

Hm.. eftersom jag sett en dokumentär om boken Da Vinci koden på Discovery, som säger att dokumenten som den boken bygger på bara var förfalskningar, och att detta kommit fram genom att personerna som låg bakom erkände, så har jag lite svårt att ta den här dokumentären på allvar, likaså Da Vinci koden.
Visst, vi snackar om Discovery här.. vet inte hur pålitliga dom är. Men det gör mig ändå lite tvivlande, eftersom den här filmen tar upp saker om just Priory of Sion, vilket enligt Discovery, aldrig egentligen existerat.. iaf inte i den form som läggs fram här.

Nån som har något att säga om det här?

jag såg oxå den dokummentären
men ex skull & bones finns ju bush och kerry fick ju frågor om det i valet.
bush sa det är så hemligt att vi inte kan prata om det.


tro på vad du vill
men undersök gärna fast att det kan vara svårare en att förlöjliga.

välkommen till vaken.se förrästen
mvh maggot

Tack.. jag har faktiskt smugit omkring här ett tag, bara inte postat något. ;) Har även hållit till på andra utländska sidor som behandlar samma ämne(n).

Angående vad som är sant och inte.. vill bara göra klart att jag visst tror på "Illuminati", eller vad man än vill kalla dom.
Därimot så finns det så många teorier om vad Illuminati är för något.. Skulls & Bones har jag läst och hört så mycket om att det har jag ingen tvekan om att det finns, och (åtminstone delvis) vilken roll det har.
Vad gäller Prieuré de Sion därimot, är jag desto okunnigare. :P
.. en annan sak jag reagerar på i filmen är att berättaren säger att namnet Illuminati faktiskt är vad "gruppen" kallar sig? Hade för mig att det var ett namn påkommet mer av folket, just för att sätta ett namn på den rörelse man misstänkte fanns?
Rätta mig om jag har fel.

Illuminati är just vad dom är och heter, vare sig dom kallar sig själva det eller inte finns inga färska bevis på just nu vad jag vet, jag har inte hört en illuminat erkänna ännu alltså. Men historien bakåt i tiden talar om Illuminater, ordet är latinskt och betyder upplyst, och i detta fall gäller detta kunskap och information.

Om man är kräsen på bevis så tycker jag att Martial Law (DVD)och Bohemian Groove av Alex Jones är en ordentlig början. Del 2 av både Freedomeroad och Secrets of the matrix av David Icke är också väldigt starka bevismässigt. Jag vet inte om vaken DC:n e uppe ännu? Jag har alla dessa filmer om Du vill ha tag på dom. Dom ligger även på flertalet torrentsidor...

Ytterligare ett par filmer som är bra är David Ickes tidigare föredrag på film från -94 och -96. Han nämner relativt mycket om Sverige i en av dom. Sen är han mycket inne på hur det har blivit så här, riktigt bra rullar, han har även varit i Sverige, men det fick vi inte höra mycket utav :)

Hare gott...

Tack tack. :) Bra att det finns mer kunnigt folk här som kan ge en svar.
Filmtips är alltid uppskattat. Ska nog hitta åt dom på något vis. Kommer DC hubben upp så lär jag nog finnas där också.

Ha'de.

Tjabba, JISHUKU... Ballt namn!

Jag skulle ju kunna vänta med det här - för jag har "slarvat2 bort en intressant publication; Ett frimurarlexikon från början av förra århundradet... vad jag kan förstå ett äkta officiellt lexikon - där mycket står att finna och naturligtvis brukar jag slå upp - det som man är intresserad utav och ändå veta att detta är vad de själva vill skall kunna "ses"...
Så jag slog naturligtvis upp ILLUMINAI och fann att naturligtvis, så existerade denna lig - I Italien så kallades dessa för LUMINOSO, jag skall så fort jag gräft fram boken komma med hela texterna, Vad jag minns så fanns det upplysningar om Prior de Sion också, att detta är inte så skojeigt är väl för att det har mycket med Sionismen att göra - dessa som vill upprätta den sk. SOLSTATEN med Jehova - eller för den skull Jahabelon - samma fenomen, de sk "grås" överbefälhavare på den tiden, kanske samma snubbe idag...

för er som orkar läsa

DEN OHELIGA TRIANGELN



OM SAMARBETET MELLAN MAFFIAN, FRIMURERIET
OCH EUs CENTRALA INSTITUTIONER

av Lars Adelskogh


Den organiserade brottsligheten representerar en oerhörd makt i Europa.
Att se denna makt som enbart ekonomisk är förlegat. När den ekonomiska makten blir
tillräckligt stor, övergår den till att bli även politisk.
Går det att köpa ett fotbollslag, så går det att köpa även en regering.
Den enda skillnaden ligger i priset - förutsatt att medborgarna fortsätter att låta sig föras
bakom ljuset av korrumperade politiker.

I sin bok "The Octopus - Europe in the Grip of Organised Crime", London 1995,
undersöker Brian Freemantle hur långt den organiserade brottsligheten kommit i sina
målmedvetna ansträngningar att ta över allt mer av makten inom EU, inte bara i medlemsländernas näringsliv och politik utan även i EUs centrala institutioner, såsom parlamentet och kommissionen.

Det ska framhållas att Freemantle inte är ute efter att svartmåla EU.
Tvärtom är han en ivrig förespråkare av ett federalt Europa.
Men han är tydligt skakad av vad han fick se och höra under sin 18 månaders undersökande resa inom unionen. Följande artikel bygger till stor del på uppgifter jag hämtat ur Freemantles bok, därtill andra källor.

Freemantle betonar att hans redogörelse inte bygger på samtal med en eller annan konspirationsteoretiker som saknar egen djupare erfarenhet av EU centralt. Hans sagesmän är sex nuvarande och tidigare EU-parlamentariker och därtill ett icke angivet antal tjänstemän, de senare anonyma. Alla hade arbetat i någon central EU-institution i åtminstone fyra år.

Den brittiske experten på internationell brottslighet Brian Saltmarsh uppskattade
redan 1994 att den sammanlagda vinsten av olaglig narkotikahandel i världen uppgår till
motsvarande 5000 miljarder kr. En mycket försiktig uppskattning är att 1300
miljarder kr av dessa vinster görs inom Europa. Den verkliga siffran är troligen betydligt större.

Inkomsterna av olaglig vapenhandel är inte mindre; vissa experter anser dem ännu större.
Sådana enorma vinster för den internationella organiserade brottsligheten gör det möjligt att "köpa" många ledande politiker och tjänstemän och därmed hela länder. Italien är ett exempel
inom EU. Några av de nya republiker, som uppstod efter Sovjetimperiets fall, står också på tur.

Brottsexperten Pieter Stoffelen, som också är ledamot av EU-parlamentet, anser att
den organiserade brottsligheten nu är nära att överväldiga Europas desorganiserade rättssystem. Stoffelen har fyra gånger blivit hotad till livet men envisas med att röra sig utan livvakt.
Han ansåg år 1995, att det fanns högst två år kvar att vinna kriget mot de olika maffiorna.
Därefter skulle de redan ha blivit för mäktiga.

John Ferry, generalsekreterare för Irlands polisfack, och den franske kriminologen dr
Xavier Raufer delar denna bedömning.

Också den nederländske kriminologen dr Jan van Dijk, som är rådgivare åt sitt lands justitieministerium, anser att brottsligheten är så välorganiserad och internationellt finansierad att EU har en begränsad tid på sig att besegra den.

Ett tema, som Freemantles experter och sagesmän ständigt återkommer till,
är att den organiserade brottsligheten döljs och beskyddas genom en särskild kontinental variant av frimureri, som kallas Grand Orient. Freemantle uppger att det var mycket svårt för honom att komma till tals med officiella personer inom EUs centrala förvaltning om de förbindelser av ömsesidigt
beskydd, som finns mellan maffian, Europas frimureri och den icke-folkvalda EU-kommissionen i Bryssel.

EU-parlamentarikerna Leoluca Orlando, John Tomlinson, Terry Wynn och Peter Price var
däremot öppenhjärtiga om detta problem, liksom talesmannen för frimureriets Förenade storloge i England John Hamill.

Leoluca Orlando, borgmästare i Palermo, ledamot av EU-parlamentet och grundare av Italiens antimaffiaparti La Rete, var den förste som öppet vågade tala om sambanden mellan frimureriet och narkotika- och vapenmaffian.
Numera måste han och hans familj leva ständigt omgivna av ett 15-tal beväpnade livvakter.

Orlando säger: "Den nya gränsen, den nya skiljelinjen i världen, markeras inte längre av kampen mellan kapitalism och kommunism, utan av kampen mellan lagligheten och brottsligheten.
Problemet är: kommer regeringarna i framtidens värld att vara lagliga eller olagliga?"

Orlando hävdar att den organiserade brottsligheten - i Italien de traditionella maffiagrupperna
- får sin styrka av samarbetet med frimureriet: "Tänk aldrig på maffia och frimureri som skilda åt.
Det ena brödraskapet skyddar det andra."
Bara i Tyskland inser man hur stort och allvarligt problemet är. Också maffians gamla struktur har förändrats. Det handlar inte längre om en familjs lydnad under en gudfader.
Numera och i frimureriets hägn styrs den organiserade brottsligheten inom EU
och längre ute i Europa genom kommitteer av yrkesförbrytare.

Östeuropa är en kraftigt expanderande sektor. Inom ett år efter kommunismens fall hade Italiens Grand Orient grundat två loger i Tjeckien och Slovakien, två i Polen, två i Ungern och en i Ryssland. Samtidigt uppmuntrade "irreguljära" (brittiska Förenade Storlogens förskönande uttryck, läs i stället: kriminella) franska frimurare till att grunda nya loger i de nämnda länderna,
plus Rumänien och ex-Jugoslavien. Samtliga dessa nya loger blev viktiga sköldar
för olika maffiagrupper.
Enligt Leoluca Orlando är frimureriet i Östeuropa redan mycket mäktigt, liksom maffian,
och de är mycket stora tillsammans.

"Investeringarna i Östeuropa är den största penningtvättoperationen i mänsklighetens historia," säger han.

Maffians begrepp om "inflytande" är något som också frimurare förstår sig på, och de odlar det flitigt. Den ömsesidiga förståelsen gör det lätt att använda frimurarlogerna till diskreta
mötesplatser för maffialedare och "allmänt aktade" män från
näringslivet, politiken och förvaltningen.

Den franska storlogen av Grand Orient anses vara den aktivaste och mäktigaste.
Den förre franske presidenten François Mitterand var stormästare däri, liksom brodern, flyggeneralen Jacques Mitterand. Hans föregångare, Valéry Giscard d'Estaing, var inte murarbroder när han inledde sin valkampanj 1974 men övertalades av vänner att bli det, eftersom han annars skulle vara chanslös mot Mitterand. Han gick också in i Grand Orientlogen Franklin Roosevelt (uppkallad efter den amerikanske presidenten, som var en mycket hög frimurare - 32:a graden).

Grand Orient har ett särskilt stort inflytande på den socialistiska sidan. Enligt en uppgift från 1991 (den italienska tidskriften Famiglia Cristiana) fanns det minst fem murarbröder bland EUs dåvarande sju socialistiska utrikesministrar. Den franska storlogen har enligt Freemantles sagesmän
mycket inflytelserika medlemmar i EU-kommissionen i Bryssel och i EU-parlamentet i Strasbourg.

Belgien har aktiva Grand Orientloger med bröder i de högre skikten i Kommissionen, där de kan påverka beslut som fattas av denna icke-folkvalda verkställande myndighet inom EU.

I Italien blev det kriminella frimureriet ett allmänt insett problem och det politiska samtalsämnet nummer ett, sedan polisen år 1981 sprängt Grand Orientlogen P2. Det avslöjades snart att denna hemliga loge hade aktivt planerat en statskupp. P2 saknade officiellt förbindelse med den lagliga italienska Storlogen, som har 18 000 medlemmar.

Senare visade det sig att när P2 grundades (egentligen omorganiserades) 1966, var det på direkt order av italienska Grand Orients stormästare Giordano Gamberini. Detta är ett mönster som tyvärr går igen inom frimureriet: officiellt förnekande, inofficiellt samförstånd.

Avslöjandet, att många ledande politiker, domare, polischefer och militärer var medlemmar av P2, ledde till den dåvarande italienska regeringens fall. P2 förklarades olaglig och "upplöstes" - till ingen verkan, eftersom man år 1994 fick förklara den olaglig igen.
Det har felaktigt hävdats att P2 hade omkring 950 medlemmar.
Men de 953 var endast de som först blev avslöjade. Där återfanns tre ministrar, däribland justitieministern Adolfo Sarti; flera tidigare premiärministrar, däribland kristdemokraten Giulio Andreotti; 43 parlamentsledamöter; 54 högre ämbetsmän; 138 högre officerare, däribland 38 generaler och amiraler (inklusive överbefälhavaren och de två högsta cheferna för underrättelsetjänsten); 19 högre domare och en härskara av advokater, polischefer, ledande bankirer, tidningsutgivare, 58 professorer, ledarna för flera politiska partier.

Senare har framkommit att det verkliga antalet bröder uppgick till 2600.

Det var ett tvärsnitt av hela den italienska makteliten
som i hemlighet konspirerade att olagligt ta makten i landet.

P2s ledare, stormästaren Licio Gelli, hade varit en hängiven fascist under Mussolini
men behändigt gått över till partisanerna i krigets slutskede, varpå han angav många av sina gamla vänner. När hans bluff avslöjades, flydde han till Argentina, där han blev diktatorn Perons rådgivare. Han hade även mycket goda relationer med ledarskapet i USAs republikanska parti och
fanns med bland de inbjudna gästerna när Ronald Reagan installerades som president.

De icke avslöjade bröderna fortsatte verksamheten, grundade nya loger
som arbetar vidare än idag.

Bland annat skyddar man terrorister, varav en del var de som låg bakom sprängningen av Uffizi-galleriet i Florens i maj 1993. Dessförinnan skedde andra bombdåd i vilka
P2s stormästare Licio Gelli var inblandad.
Också den legala Storlogen av Grand Orient var vid det laget grundligt infiltrerad.
Dåvarande stormästaren Giuliano di Bernardo gav upp sina försök att rensa ut de kriminella.

Han lämnade Grand Orient med orden: "Jag har sett ett monster."

Han flyttade från Rom till Milano, där han grundade en ny
storloge, utan band med Grand Orient. För medlemskap i denna fordras intyg från domstol att sökanden inte har kriminell bakgrund. Di Bernardo samarbetar numera med polismyndigheter, som utreder sambanden mellan frimureriet och maffian.

Det första avslöjandet att P2 obehindrat fortsatte sin verksamhet kom 1993.
Dr Agostino Cordova, allmän åklagare och en av Italiens främsta maffiaexperter, ville utreda om svinuppfödare i Calabrien hade lurat EU-kommissionen på bidrag.

Så snart han kommit på att P2s stormästare Gelli var inblandad, blev hans utredning stoppad genom direkt ingripande från justitiedepartementet. Justitieministern socialisten Claudio Martelli såg också till att stoppa Cordovas väntade utnämning till chefåklagare vid Italiens antimaffiakommission.
Dr Cordova protesterade offentligt till antimaffiakommissionen och
överlämnade till Italiens Juristråd en förteckning över domare, som utnyttjade frimureriet för att skydda organiserad brottslighet. Trots alla hinder han mötte kunde dr Cordova till slut öppet påvisa Gellis samröre med den calabriska maffian, 'Ndrangheta.

Hans fortsatta utredning avslöjade ett nätverk av kriminella frimurarloger,
som var större än vad som kom fram i den första P2-skandalen. Som särskilt viktiga centra nämnde han Rom, Milano och Florens. Martelli tvangs senare, efter vittnesmål emot sig, att avgå från ministerposten och även lämna sitt parti.

Visst finns det också frimurare, som är hederliga och goda medborgare.
di Bernardo är ett exempel på detta. Låt oss hoppas att de är i majoritet. Men i så fall saknar de oftast mod och kunskaper att tala ut mot den kriminella minoriteten. Dessutom måste man fråga sig, hur det kan vara möjligt att majoriteten medlemmar i en frivillig organisation låter sig styras av en liten
klick kriminella. Ingen rättrådig människa går väl frivilligt med i något dylikt eller stannar kvar i det, sedan hon fått veta hur det står till.

Svaret på frågan är: Maktmissbruket är möjligt just genom frimureriets odemokratiska struktur.
I varje högre grad, som brodern invigs i, får han veta nya hemligheter,
som är okända för dem i lägre grader.
Endast stormästaren i högsta graden vet allt och kan därför kräva fullständig lydnad
av alla de andra bröderna. Lojaliten och lydnaden förstärks dessutom genom de eder och löften bröderna får avlägga, ibland under hot om groteska dödsstraff för svek eller röjande av hemligheter.

En sådan struktur gör det naturligtvis ganska lätt för en kriminell minoritet att operera bakom kulissen av en laglydig men ovetande och naiv majoritet.

Det moderna frimureriet går tillbaka till 1717, då fyra engelska loger gick samman
och bildade det som sedan kom att kallas Förenade Storlogen i London.
Det är denna som alltsedan dess godkänner eller bannlyser loger i andra länder.
Inom det brittiska frimureriet är religiös eller politisk verksamhet officiellt förbjuden, och det är därför (säger man), som man inte godkänner det kontinentala Grand Orient-frimureriet, som har en direkt kristendomsfientlig hållning och dessutom gärna blandar sig i politik.

Så skrev dåvarande stormästaren för franska Grand Orient, Fred Zeller, en bok om
hur man skulle vinna ungdomen för socialismens idé. Med "socialismens idé" menade han förmodligen underkastelse under frimureriets makt.

"Det svenska systemet" av frimureri (som dominerar i de nordiska länderna och i norra Tyskland) avviker från både det brittiska och kontinentala i fråga om organisation och karaktär. Det svenska systemet har färre grader och är utåt kristet. I verkligheten är det ännu mer påverkat av synkretistisk mystik och magi, s.k. kabbalism, än det brittiska, enligt den norske forskaren Sverre Dag Mogstad.

Den svenska frimurarorden har officiellt brutit kontakten med Grand Orient. Det skedde
emellertid först 1993, enligt den svenske frimuraren Tom Christian Bergroth. En annan källa, likaledes en svensk murarbroder, har emellertid uppgivit att Grand Orient finns i Sverige "sedan mycket länge" och att man först måste ha blivit invigd i det svenska systemet för att bli upptagen i Grand Orients loge i Sverige. Man talar alltså med kluven tunga.

Särskilt efter Sveriges EU-inträde torde det vara svårt för det svenska frimureriet att i längden (låtsas) avvisa samarbete med den i Kontinentaleuropa mäktigaste grenen av frimureriet. EU-anpassningen gäller väl också frimurarna? Mina läsare får ta reda påvilka svenskar,
som är så diskreta medlemmar av Grand Orient. Sveriges näste statsminister? Ett studium av redan kända, utländska grandorientare i en persons närhet, som gynnare och hjälpare, kan ge vissa ledtrådar om personens medlemskap.

Fråga duger, men förnekanden ska inte tas för kontanta.

En som envist förnekade sitt medlemskap i P2 var den italienske mångmiljardären och tidigare premiärministern Silvio Berlusconi. Numera vet man att han gick med redan den 26 januari 1978. Hans medlemsnummer blev 1816, utfärdat under koden E.19.78.
Han tilldelades cell 17 inom logen. Den som rekommenderade honom för medlemskap var
av allt att döma socialistledaren Bettino Craxi. Denne ledde 1983-1987 den regering som skulle "städa upp" Italiens politiska liv och rensa det från maffia-frimureriets fördärvliga inflytande!

Också Craxis budgetminister Pietro Longo visade sig vara medlem i P2
(medlemsnummer 2223). Italienarna, intill döden leda vid mafiosi-frimurare, fick därmed bara nya getabockar som republikens trädgårdsmästare.

En del EU-parlamentariker är bekymrade över att det politiska frimureriet genomsyrar
EU på alla nivåer. De EU-parlamentariker som vågat tala om detta säger att frimurarna ofta sätter in sitt skydd till försvar för "bröder", som innehar användbara maktpositioner i EUs permanenta institutioner. Grand Orient-frimureriet är starkt politiskt inriktat och har mycket stort inflytande.

EU-parlamentarikern Tomlinson stöder förslaget att registrera frimurarna inom EUs permanenta institutioner.

Förslaget lades fram av den brittiske EU-parlamentarikern Leslie Huckfield (labour).
Huckfield har senare berättat att han av franska och belgiska EU-parlamentariker utsattes för starka påtryckningar att inte driva saken vidare. Flera gånger har man i EU-parlamentet motionerat om officiell registrering av alla frimurare inom församlingen; givetvis utan framgång.

Redan 1985, vid en konferens för EGs socialistpartier i Madrid, framlade den brittiska socialistiska EG-parlamentsgruppen ett förslag om att offentligt registrera alla frimurare verksamma i EGs institutioner. De franska socialisternas ledare Henri Saby och hans italienska kollega Mario Dido lämnade då salen i protest. Det hade då gått bara fyra år sedan P2 sprängdes, och alla
goda krafter behövdes för att bekämpa "monstret". Men dessa toppolitiker verkade ha andra preferenser och lojaliteter.

Samma år, 1985, inlämnade den brittiske EG-parlamentarikern Terence Pitt till EG-parlamentet ett förslag till en resolution om att undersöka den alarmerande utbredningen av frimurarloger och hemliga sällskap inom EG och kontrollera oroväckande uppgifter "enligt vilka högre EG-befattningshavare, däribland ledamöter och tjänstemän i EG-parlamentet, är aktiva frimurare".
Denne labourman, som tidigare blivit uppskattad för sitt civilkurage, måste dock ha fått klart för sig att hans initiativ inte bara var utsiktslöst utan också farligt, ty han drog själv tillbaka sitt förslag.

Brittiska frimurare är sedan 1990 officiellt förbjudna att besöka Tysklands storloge, eftersom denna samarbetar med suspekta italienska och franska loger. Likaså vägrar London numera att erkänna Belgiens Grand Orient.

Förenade Storlogens officielle talesman John Hamill säger också rakt ut att icke-erkända
loger övar ett stort inflytande i Bryssel och EU-parlamentet:
"Grandorientarna har alltid varit mycket politiskt inriktade ... som grupp mer än som individer.
De är starkt socialistiska."

Fallet Henri de Compte är intressant. Från 1979 var han chef för Europaparlamentets kassa- och redovisningsavdelning. Två år senare fann revisorerna att förhållandena vid de Comptes avdelning var "otillfredsställande". Bland annat hade motsvarande 600 000 kr "försvunnit". Alla försök att utreda vart pengarna "försvann" har sedan dess misslyckats.
Det hade också förekommit att parlamentets pengar användes i spekulationsaffärer
- i en sådan affär hade 400 000 pund sterling olagligen överförts till en bank i London. En parlamentariker, som satt i den budgetkontrollkommitté som utredde denna affär, sade:
"Parlamentets pengar användes för att tjäna tusentals pund, som parlamentet inte sanktionerat eller visste något om. Det har ingen betydelse att kapitalbeloppet inte påverkades och till sist blev fullt återställt. Man borde ha väckt åtal. Men så skeddeinte. Istället blev det frimureri."

Henri de Compte förnekade att han skulle vara frimurare. Icke dess mindre gick frimurarna i Europaparlamentet samman i gemensam kamp för honom, både offentligt och privat.
Initiativet togs av fransmannen Jean Feldt, generaldirektör för parlamentets administration och medlem av en frimurarloge som är bannlyst av Förenade Storlogen.

Efter ett hemligt strejkmöte, där även en annan frimurare och cheftjänsteman i parlamentet talade, gick Feldt öppet ut med strejkhotet. Om det hade satts i verket, skulle parlamentets arbete ha totalt avstannat. Parlamentet föll då till föga och tog tillbaka sitt beslut om
disciplinstraff mot de Compte. Senare blev han dock degraderad.

En annan brittisk före detta EU-parlamentariker, som Freemantle låter vara anonym, anser det upprörande att ingenting görs för att avslöja och stoppa frimureriets stora inflytande inom de centrala EU-institutionerna. Denne man är själv frimurare!
Glädjande nog finns det hederliga sådana. Men de vågar mycket sällan framträda offentligt. Samme man berättar också att han sett mycket av maffians närvaro överallt i EUs institutioner, särskilt i Bryssel. Enligt honom finns en kedja som förenar maffiafamiljer i Italien med avläggare till maffian i Bryssel, Strasbourg och Luxemburg.

Det finns en hel del maffianärvaro och -inflytande på den lägsta förvaltningsnivån i Bryssel, D-nivån. "Där har jag själv sett handkyssar - alla tecken på den
största respekt för maffian. Jag tror att maffian har ett starkt inflytande på utnämningar:
det är möjligt - men förnekas naturligtvis bestämt - eftersom Kommissionen inte är vald och eftersom den bemannas med medborgare frånmedlemsländerna. Och jag talar inte bara om italienare;
andra länder har sina maffior de också."

Enligt denne sagesman är B-nivån inom EU-byråkratin starkt infiltrerad
av organiserad brottslighet. Detta är den verkställande nivån, där man beviljar
bidrag och bistånd. Denne tidigare EU-parlamentariker trodde inte att någon av kommissionärerna har aktiva förbindelser med maffian, men han var säker på att de visste om dess existens och verksamheter inom kommissionen.

Under detta samtal fick Freemantle namnet på en kommissionär, som har starka band med en frimurarloge, som är bannlyst av Förenade Storlogen i London. Men det skulle inte finnas det ömsesidiga skydd och hemlighållande som är så typiskt för frimureriets samarbete med
maffian ute i Europa. I EUs centrala institutioner arbetar de två grupperingarna oberoende av varandra, men samtidigt utan friktion.
Det handlar om tolerans och samexistens till bådas nytta. "Det är sedan länge etablerat. Det fortsätter att existera liksom man fortsätter att förneka det."

Största delen av EUs budget går till jordbruksstödet. Det uppskattas att minst 10 procent av EUs totala budget försvinner i korruption och bedrägerier. Det betyder c:a 60 miljarder kr. EUs jordbruksstöd utgår bland annat till tobaksodlare, framför allt i Italien.
EUs tobak är emellertid av så låg kvalitet - höga halter av tjära och nikotin - att den
inte går att sälja inom EU. Den duger endast till export till U-länder. Sådana finns emellertid numera även i Europa utanför EU. Den undermåliga EU-tobaken
måste alltså säljas till vrakpris på världsmarknaden, och det är här skattebetalarna i EUs medlemsländer lojalt får göra sin insats för att hålla tobaksodlarna vid kassa.

Åren 1988-1991 var den italienske kristdemokraten Antonio Quantraro chef för tobaksavdelningen inom DG6, EU-kommissionens jordbruksstyrelse. Under Quantraros ledning ökade EUs stöd till tobaksodlarna från drygt 7 till drygt 10 miljarder kr per år.
Quantraro hade makten inte bara över själva utbetalningarna.
Han kunde även efter eget skön ändra bestämmelserna. Det gjorde han också - så att det blev ännu lättare att lura till sig bidrag. Den stora vinnaren blev den organiserade brottsligheten.

Odlarländerna behövde inte prestera egentliga underlag. Stora bidragsbelopp betalades ut för
tobaksodlingar som inte ens existerade. Samtidigt åtnjöt Quantraro det högsta anseende som en mycket pålitlig man. Han var i sex år sitt partis ordförande i Bryssel.
Han var invigd i en belgisk frimurarloge, som inte är godkänd i London och hade under
sina 20 år i Bryssel viktiga befattningar i den.

Liten tuva välter ofta stort lass.
Den brittiske EU-parlamentarikern och antinikotinisten Terry Wynn fick av en s.k. slump veta
att undermålig EU-tobak dumpades i Albanien med de kraftigaste exportsubsidierna i hela Unionen.
Därmed sattes undersökningen igång. Revisionsdomstolen avslöjade sedan i sin rapport att bedrägeriet varit så omfattande att det nästan inte gick att beräkna den totala kostnaden för det.

Revisionsdomstolen anklagade också i praktiken EU-kommissionen för att ha
sökt hindra Wynns utredning. Tjänstemän vid kommissionen hade också förtalat honom. Men rättvisans kvarnar hade satts igång. Den 5 april 1993 skulle Quantraro förhöras i detalj om sina aktiviteter. Så blev det nu inte.
Den 30 mars hoppade, föll, knuffades eller kastades Quantraro ut från ett fönster på
sjätte våningen i sitt Bryssel-kontor. Vad hade han kunnat avslöja, om han fått leva vidare?
Han hade kunnat bekänna och därmed avslöja maffia-frimureriets nätverk inom EU.

Nu blev bara frågorna kvar. Faktum kvarstod emellertid att
detta var det största enskilda bedrägeri som någonsin upptäckts i EUs korridorer.
EU-parlamentets utredning talar om att Quantraro kunnat utan insyn utifrån samarbeta
med en grupp människor, som bildade en kartell genom vilken han i allt väsentligt kontrollerade produktionen av antingen mycket undermålig eller helt obefintlig tobak inom EU.
Erfarna bedömare betvivlar möjligheten att en människa ensam kunde organisera ett sådant bedrägeri som sträckte sig genom fem EU-länder.

De påpekar också att jordbruket i Italien - som är det viktigaste tobaksodlarlandet -
till 90 procent kontrolleras av maffian. Man tvivlar också på att Quantraro arbetade
helt för egen vinning.

Stora belopp kan ha gått till Italiens kristdemokratiska parti,
ett parti som redanfigurerat i otaliga mut- och bedrägeriutredningar.
Begick Quantraro självmord? Det finns de som anser det osannolikt.
Han hade inte behövt befara särskilt svåra efterräkningar.
Kommissionen ville ju egentligen mörklägga bedrägeriet, dess vanliga förfarande, som gör Terry
Wynn mycket upprörd. Troligen blev han mördad - av vilka är inte så svårt att gissa.

Några ord också om fallet Salvatore Lima. Denne italienare gjorde hela sin karriär inom politiken och maffian. Han blev medlem i kristdemokratiska partiet redan 1945, då den amerikanska ockupationsmakten på Sicilien bytte ut fascister mot mafiosi på ledande poster, efter maffiabossen Lucky Lucianos anvisningar.
Salvatore Lima blev ledamot av EG-parlamentet 1984. Åtta år tidigare hade en officiell antimaffiarapport till italienska parlamentet nämnt Limas kontakter med Cosa Nostra i
163 sammanhang. "Det påverkade inte hans ställning i Rom det ringaste, och det
påverkade förvisso inte det sätt på vilket han togs emot i Strasbourg"
uppgav en tidigare EU-parlamentariker till Freemantle.

Som ledamot av först det italienska och sedan av EG-parlamentet åtnjöt Lima åtalsimmunitet.
Lima var mycket passiv i EG-parlamentet. Det var långa perioder, då han
knappast visade sig i sessionerna. Däremot besökte han en viss frimurarloge, som möttes på tisdagskvällar. Han ägnade sig framför allt åt att bygga upp ett växande nät av kontakter.

Maffian betraktade honom som "Mr Fixit". Själv trodde han tydligen att det inte fanns någon gräns för vad han kunde åstadkomma. Den tron blev också hans fall. Han hade försäkrat
Cosa Nostras högsta ledning, cupolan, att han kunde övertala domaren i Italiens högsta domstol Corrado Carnevale att få domarna mot 342 redan dömda mafiosi upphävda eller mildrade.
Detta kunde inte ens den genomkorrumperade Carnevale åstadkomma.
För detta löftesbrott måste Lima dö. Motorcykelburna skyttar mördade honom i badorten
Mondello i mars 1992.
I Strasbourg blev hans kolleger mycket bestörta, som det heter. Undras: Hur många av dem hycklade och hur många var enbart aningslösa?

Överfört till svenska politiska förhållanden skulle fallet Lima kunna beskrivas så här. Till kommunfullmäktige i en svensk kommun avges en intern men officiell utredning om organiserad brottslighet i kommunen. En ledamot i kommunfullmäktige omnämns med sina kriminella kontakter 163 gånger i utredningen. Han får sitta kvar. Åtta år senare väljs han utan problem in i Sveriges riksdag. Otänkbart i Sverige? Vardag i EU.

Freemantle verkar vara aningslös om hur starkt påverkat av frimureriet hela EU-projektet
varit från första början.
Detta är egentligen inte ämnet för denna artikel, men några uppgifter kan jag ändå lämna.
EUs "andlige fader" anses allmänt vara greve Richard N. Coudenhove-Kalergi,
som på 1920-talet grundade Pan-Europa-rörelsen, föregångaren till Rörelsen för ett förenat Europa, som sedan utmynnade i EEC/EG/EU.

Coudenhove-Kalergi var hög frimurare och skrev först om sitt projekt
"Pan-Europa" i Wiens Frimurartidning. Pan-Europarörelsen finansierades de tre första åren av bankirhuset Rothschild, vars manliga medlemmar "varit frimurare i generationer", enligt forskaren Stephen Knight.
I sina legender påstår sig frimurarna härstamma från tempelherrarna,
ett slutet brödraskap som bekämpades och till sist, år 1314, likviderades av Frankrikes kung
Filip den sköne och påven Clemens V.

En sak som är intressant i sammanhang med att EU-projekten nu med full fart är på
väg in i etapp III, då alla ingående nationella regeringar ställs under Europeiska centralbankens finansdiktatur: Tempelherrarna drev motsvarande rörelse, Europas första övernationella bank.
Man strävade att bli mäktigare än de nationella regeringarna på
finansiell väg. Tempelherrarnas undergång som politisk och ekonomisk makt låg emellertid i tiden.

Överallt i Europa uppstod
starka nationella regeringar med betydande folkligt stöd, och så kunde detta medeltida försök till "integration" och "globalisering" förpassas till historiens skräp- och skräckkammare. Viktigt att notera är att den katolska kyrkan då, i början av1300-talet, alltjämt förmådde
vidmakthålla förbudet mot tagande och givande av ränta.

Frimurarna visar sitt inflytande över EU också i symboliken. EUs flagga ger oss ett intressant exempel på frimurarsymboler.
Den femuddiga stjärnan är enligt dr Karl Steinhauser den vanligaste symbolen för frimureriet, "symbolen för dess överhöghet". Den djupblå färgen återfinns i stormästarens rituella mantel.
De tolv stjärnorna sägs symbolisera Jesu tolv apostlar, men är
egentligen en symbol för Israels tolv stammar, vilket även framgår av Bibeln. Jesus förklarar nämligen att de tolv lärjungarnas lön skall bli att de ställs i spetsen för de tolv stammarna som deras domare (Matt. 19:28, Luk. 22:30).

De tolv stammarna är i sin tur en astrologisk symbol för zodiakens tolv stjärnbilder.
Det vet varje astrolog, och det framgår även av Moses välsignelse
över Israels tolv stammar i Femte Moseboken, kapitel 33. Kabbalismen ger här en
ytterligare och djupare förklaring. Enligt den ursprungliga kaldeiska kabbalan, som den medeltida kabbalismen är en yngre och ofullständig bearbetning av, utgör tolvkretsen icke ett fullkomligt magiskt system. Den avgörande faktorn, som styr cirkeln av tolv och förlänar den dess
exklusiva magiska karaktär, är den trettonde faktorn i mitten.

Ett mycket givande samtal i dessa frågor hade jag sommaren
1997 med en journalist vid Finlands Radio. Det visade sig att vi oberoende av varandra ställt oss samma fråga: När får vi se den trettonde, större stjärnan dyka upp i EU-flaggans mitt?
När maffia-frimureriet tar makten även officiellt?
En hederlig men luttrad EU-tjänsteman, som Freemantle talade med i Bryssel, sade:
"Det vore kanske bättre om maffian tog över EU även
officiellt. Då blev det i alla fall billigare."

Copyright © 1997 by Lars Adelskogh.

Efterfrågan har blivit så stor att
JÜRI LINAS AVSLÖJANDE
OCH SPÄNNANDE BOK
"UNDER SKORPIONENS TECKEN –
Sovjetmaktens uppkomst och fall"
har nu publicerats på nytt.
Den nya upplagan är väsentligt utökad
och förbättrad med nya uppgifter.


I denna bok lämnas förbluffande uppgifter om frimurarnas hemliga roll i den internationella politiken, de blodiga omvälvningarna i Frankrike år 1779 och i Ryssland år 1917. Lenin och Trotskij var höga frimurare och illuminater, som lydde frimurarnas internationella råd. Författaren följer den kommunistiska tankens historia från 1700-talets illuminater fram till Moses Hess och hans lärjungar Karl Marx och Friedrich Engels. Illuminaternas rörelse grundades den 1 maj 1776 i Ingolstadt, Bayern. Framställningen koncentreras på de s k ryska revolutionerna år 1917. Även Sverige utnyttjades som operationscentral för bolsjevikerna. Boken visar också hur händelserna i Ryssland åren 1917-1991 fortfarande påverkar världens öden.
I boken försöker författaren hitta svar på flera väsentliga frågor: Hur uppstod och utvecklades den kommunistiska idén? Varför finansierades de "ryska revolutionerna" i mars och november 1917 av mäktiga internationella finanskretsar? Vilket var syftet med den samhällsförstörelse som följde, och på vilket sätt gynnade den de bakomliggande krafterna?
Efter sovjetmaktens fall den 24 augusti 1991 har de ryska arkiven börjat avslöja sina hemligheter för de häpna historikerna. Omskakande uppgifter strömmar hela tiden fram, men endast en rännil har nått oss i Västeuropa. Framför allt saknas helhetsbilden. Det är den som Jüri Lina söker ge i denna bok, som till stor del bygger på nyligen frisläppt ryskt material. Boken är illustrerad.
Upplagan innehåller 25 procent mer material – helt sensationella uppgifter! "Under Skorpionens tecken" torde ändra läsarens uppfattning om verkligheten. Läsaren torde komma till insikt om en hel annan verklighet, varifrån man ständigt vill styra oss med osynliga trådar.
Beställ boken genom att betala in 200 kronor på pg 456 99 88 - 1, Jüri Lina.


UTDRAG UR JÜRI LINAS SPÄNNANDE BOK

"UNDER SKORPIONENS TECKEN
– Sovjetmaktens uppkomst och fall"

Bolsjevikernas maktövertagande

Den 6 oktober (23 september) valdes Trotskij till ordförande för Petrograds arbetar- och soldatsovjet, trots att han varken var arbetare eller soldat. Bland frimurarna är allt möjligt.
Samtidigt krävde USA av Kerenskij allt större insatser i kriget. Den provisoriska regeringen gjorde det dock motvilligt. Krigsministern Alexander Verchovskij avgick i protest. Det är intressant att notera att amerikanernas krav genast upphörde, då bolsjevikerna hade tagit över.
Här måste jag betona att enligt Antony Sutton olika dokument i amerikanska UD:s arkiv bevisar att den amerikanske ambassadören David Francis i Petrograd var välinformerad om bolsjevikernas planer. I Vita Huset visste man minst sex veckor i förväg, när bolsjevikerna skulle överta makten. Detta datum hade fastställts till den 26 oktober (8 november), vilket råkade sammanfalla med Trotskijs födelsedag. I USA kände man alltså till dessa planer redan omkring den 13 (26) september 1917.
USA:s president Wilson visste i förväg att bolsjevikernas maktövertagande skulle förlänga första världskriget. Han gjorde ingenting för att stoppa dessa planer. Tvärtom gjorde han allt för att gynna dem. USA var ju den enda makt som kammade hem en enorm vinst på kriget. Alla andra stater förlorade jättestora penningsummor och blev skyldiga USA 14 miljarder dollars. Man har räknat ut att de internationella finanskretsarna totalt tjänade 208 miljarder dollars på första världskriget.
Också den brittiska regeringen kände till bolsjevikernas planer, ty även Storbritannien rekommenderade sina undersåtar att lämna Ryssland minst sex veckor före maktskiftet. (Antony C. Sutton, "Wall Street and the Bolshevik Revolution", Morley 1981, s. 45.) Alltså visste man väl både i Washington och London vilka man hade att göra med.
Den 8 november närmade sig, och bolsjevikerna gjorde allt för att sprida apati bland arbetarna och soldaterna för att senare utnyttja detta. De försökte även locka folk med trollformeln: "Fred!" Det kändes inte längre så förrädiskt.
Bolsjevikpartiet var då inte särskilt stort. Dessutom bestod det ju framför allt av en illuministisk kärna, de särskilt aktiva 4000 medlemmarna, som agerade. Samtidigt fortsatte Pravdas upplaga att minska. I oktober föll den raskt från 220 000 till 85 000.
Enligt Margarita Fofanova återvände Lenin till Petrograd den 5 oktober och inte den 20 oktober, som man officiellt har hävdat. Han bodde hos Fofanova fram till maktövertagandet. Myndigheterna visste väl att Lenin var i Petrograd. En officiell person fick detta bekräftat av Lenins syster Maria. Den provisoriska regeringen försökte inte på något sätt förfölja eller gripa Lenin.
Bolsjevikernas planer att överta makten var inte alls någon hemlighet för allmänheten, allra minst för den provisoriska regeringen. Ty Zinovjev och Kamenev skrev helt öppet därom den 31 oktober i tidningen Novaja Zjiznj. Också Lenin hade offentligt talat om det vid flera tillfällen. Historikern E. M. Halliday medgav i sitt verk "Ryssland i revolution" (Malmö 1968, s. 114) att myndigheterna kände till bolsjevikernas planer i detalj. Så varför gjorde de ingenting, om det inte var ett samspel?
För flera historiker var det gåtfulla inte det att bolsjevikerna offentligt hade diskuterat sitt maktövertagande i pressen, utan det faktum att den provisoriska regeringen inte vidtog några som helst åtgärder för att skydda sig själv, tvärtom. Kerenskij vägrade att kommendera specialtrupper till Petrograd, då man föreslog detta. (Michail Geller och Alexander Nekritj, "Utopin vid makten", London 1986, s. 37.)
Självfallet samlades inte de ledande bolsjevikerna den 5 november (den 23 oktober) i Nikolaj Suchanovs (Gimmel) lägenhet för att fatta sitt beslut om att organisera en väpnad stormning av Vinterpalatset. Vissa bolsjevikledare skulle ha sagt att en väpnad aktion var helt onödig, ty på den andra sovjetkongressen den 7 november (25 oktober) skulle de få makten ändå.
Detta verkar vara en efterkonstruktion, eftersom Trotskij redan den 25 (12) oktober hade bildat en militärrevolutionär kommitté. Till detta organ överlämnades makten i all tysthet redan den 3 november (21 oktober). (M. Geller och A. Nekritj, "Utopin vid makten", London 1986, s. 38.)
Alla redan nu kända fakta pekar på en i förväg genomtänkt komplott och inte på någon spontan aktion...
Lenin var inte synlig i Smolnyj mellan den 2 och 7 november. Han behövdes inte. Det var Trotskij som organiserade allting. Lenin försvann sent på kvällarna från Margarita Fofanovas bostad. Det var endast Stalin som visste någonting om Lenins gåtfulla försvinnanden. Kvällen den 6 november (24 oktober) fanns Lenin inte heller hos Fofanova. Men han var inte i sovjetbyggnaden i Smolnyjslottet heller. Detta bekräftades i boken "Om Nadezjda Krupskaja", som publicerades i Moskva 1988. Krupskaja hade kommit från Smolnyj till Fofanovas lägenhet för att leta efter Lenin. Han var inte där. Även historikerna M. Geller och A. Nekritj drar samma slutsats: Lenin fanns inte ens sent på kvällen den 6 november i Smolnyj. Enligt andra källor dök han upp först på kvällen den 7 november. Han hade tagit spårvagnen till Smolnyj. Då sade han till Trotskij på tyska: "Es schwindelt!" Han hade blivit herre på täppan! Och genast började Lenin hota med avrättningar, om man inte lydde honom helt. Det var fortfarande Trotskij, som ledde spektaklet.
Sovjetkongressen i Smolnyjs flickskola leddes av Fjodor Dan (egentligen Gurvitj, 1871-1947), en av mensjevikernas ledare. Redan klockan 10:40 på morgonen den 7 november hade konspiratörerna kungjort att den provisoriska regeringen hade störtats och att sovjeterna tagit över makten. Sovjetkongressen accepterade att det skulle bildas en ny regering – folkkommissariernas råd (Sovnarkom). Förslaget fick 390 röster av 650. Regeringen skulle sammansättas endast av bolsjeviker med Lenin i spetsen. Mensjevikernas ledare J. Martov lämnade tillsammans med sina partikamrater kongressen.
Det var egentligen den militärrevolutionära kommittén, som hade gripit makten. Som förebild utnyttjade bolsjevikerna de revolutionskommittéer som jakobinerna bildade under den så kallade franska revolutionen. Kommittén i Petrograd bestod av 18 kommissarier...
Lenin och hans regering fick tillfälligt makten. Därför kallade han också sin regering för provisorisk, tills man vid valet den 17 november skulle utse den konstituerande församlingen.
Därefter hände det något obegripligt – egentligen inträffade det senare på eftermiddagen den 7 november inte någonting. Historikerna kan inte förstå varför man dröjde med att överta Vinterpalatset. Också sovjetkongressen gjorde en paus. Trotskij gick in i ett annat rum för att vila sig. Officiellt hävdades det att Lenin också fanns i byggnaden, och att han sov i ett annat rum denna eftermiddag.
Under denna tid verkade Lenin endast vara Trotskijs blodhund. Även på sovjetkongressen syntes endast Trotskij, som då och då kom ut och samtalade med någon delegat. Man såg inte till Lenin. Han skickade endast enstaka lappar till Vladimir Antonov-Ovsejenko, Nikolaj Podvojskij och några andra på kongressen. (Sergej Melgunov, ”Hur bolsjevikerna grep makten”, Paris 1953.)
Enligt myten hade det redan tidigt på morgonen den 7 november (den 25 oktober) samlats 5000 matroser kring Vinterpalatset för att förbereda en stormning. I själva verket togs denna byggnad över med några hundra "revolutionärer", däribland 50 rödgardister, som i lugn och ro bara marscherade in i Vinterpalatset.
Vart tog alla dessa tiotusentals "revolutionära soldater" vägen, som man i historieböckerna så varmt har berättat om? Det var ytterligare en myt. Ty Vinterpalatset stormades aldrig. Det behövdes inte. Men att vid en viss noga uträknad tidpunkt kunna överta maktens residens skulle för Trotskij och Lenin bli en viktig symbolisk handling med astrologisk betydelse.
Därför ville Trotskij ändå samla så många människor som möjligt. Från Baltiska Varvet hämtades 235 arbetare. Från Putilov-verken tog man med sig endast 80, trots att där officiellt hade registrerats 1500 rödgardister. Totalt arbetade där 26 000 arbetare. Alla viktigare objekt i staden togs över av ett par tusen "revolutionärer"...
De första rödgardisterna samlades först klockan 16:30 vid Vinterpalatset, enligt den ryske exilhistorikern Sergej Melgunov. Rödgardisternas chef Vladimir Nevskij (som senare blev folkkommissarie för kommunikationsfrågor) fick order om att vänta. Vid 18-tiden beordrade rektorn för artilleristernas kadettskola i Michailovsk sina kadetter att lämna Vinterpalatset. Även kosackerna avlägsnade sig, enligt Sergej Melgunovs bok "Hur bolsjevikerna kom till makten" (Paris 1953, s. 119). Till slut blev endast den kvinnliga bataljonens två kompanier och 40 krigsinvalider kvar. Detta kan man inte förklara på något annat sätt än att den provisoriska regeringen gjorde allt för att så fredligt som möjligt överlämna Vinterpalatset till bolsjevikerna. Samtidigt hade ju den provisoriska regeringen ingen som helst makt kvar. Därför var det hela endast ett stort spektakel.
Teatrarna gav sina föreställningar, restaurangerna var öppna. Ingen märkte att någonting egendomligt var i görningen. Inte heller broväktarna visste om det verkliga läget. För att trygga fria transportleder mellan de olika stadsdelarna, lät Trotskij och Lenin för säkerhets skull muta samtliga broväktare.
Tiden bara gick och det hände ingenting. Alla väntade. Enligt myten hade bolsjevikerna lämnat ett ultimatum till den provisoriska regeringen, som vägrade att besvara detta. Men hur kunde de lämna något ultimatum till en regering, som redan den 3 november frivilligt hade överlämnat makten till den militärrevolutionära kommittén? Trotskij hade dessutom den 7 november klockan 14:35 bekräftat att den provisoriska regeringen inte existerade längre. Klockan 10 hade man på sovjeternas kongress proklamerat: ”Den statliga makten ligger hos den militärrevolutionära kommittén!”
Varför detta spektakel var nödvändigt för Trotskij kommer snart att stå klart för den uppmärksamme läsaren. Trotskij ville att föreställningen skulle te sig mera dramatisk än den var. Därför lät han avfyra ett antal artillerigranater från Peter-Paulsfästningen medan spårvagnarna fortsatte att rulla över Troitskij-bron, enligt den brittiske ambassadören sir George Buchanan (som förresten var inblandad i störtandet av tsaren). Det märkvärdiga var också att dessa granater aldrig träffade Vinterpalatset. Officiell förklaring: man siktade för dåligt. Men varför kunde man inte bland alla dessa "revolutionära" militärer hitta en enda som kunde sikta? Alltså: de som kunde sikta hade plötsligt förlorat sin förmåga. Alla dessa krevader krossade endast en fönsterruta. Varför avfyrades just 35 granater? Hade detta tal någon viss kabbalistisk betydelse?
Rödgardisterna väntade med att gå in i Vinterpalatset, trots att det inte fanns några vaktar, som skyddade sidodörren, enligt M. Geller och A. Nekritj ("Utopin vid makten", London 1986, s. 41.) Petrograds garnison gjorde inte heller någonting för att ingripa. Den bara tittade på spektaklet.
Rödgardisterna promenerade på staden och tvingade även en del matroser till Vinterpalatset, bland dem Indrikis Ruckulis, som då var en 27-årig lettisk officer från Kronstadt och befälhavare för en grupp matroser. Han hotades till livet, då han vägrade att följa med. Han påstod att det från pansarkryssaren Aurora inte avfyrades någon lös granat för att ge signal till stormningen. (Expressen, 17 oktober 1984.) Alltså var även detta en myt.
Någon stormning av Vinterpalatset ägde aldrig rum. Allting gick lugnt till. Inget blod spilldes. Rödgardisterna bara väntade, tills det blev dags att marschera in. De väntade till klockan halv två på natten, enligt Indrikis Ruckulis och flera andra källor. Det öppnades eld för syns skull i en kvart. Ingen skadades under detta "slag", enligt en ung marxist, Uralov, som var på platsen. Det fanns ju inte några, som man kunde skada. Bolsjevikernas eldgivning besvarades aldrig.
Historikerna Michail Geller och Alexander Nekritj har hittat vittnesmål, som bekräftar att rödgardisterna och matroserna genom sidodörrar gick obehindrat in i Vinterpalatset. Kvinnobataljonens kvarvarande medlemmar gjorde alltså inte något motstånd, utan "kapitulerade" direkt. När bolsjevikerna helt lugnt hade gått in genom obevakade ingångar, promenerade de omkring i hallar och korridorer, hälsade vänligt på "försvararna", som inte bjöd något motstånd. (E. M. Halliday, "Ryssland i revolution", Malmö 1968, s. 120.) Till och med E. M. Halliday bekräftar, att någon strid aldrig kom till stånd. Endast i Moskva försökte man bjuda motstånd, trots att alla kadetter hade lämnat Kreml redan vid sjutiden på kvällen. Man sköt mot Kreml fram till klockan tre på morgonen.
Vladimir Antonov-Ovsejenko (1883-1937), som var kamrat till Trotskij, hade fått i uppdrag att bortföra den provisoriska regeringen. Även härvid hände det något mycket förbluffande. Om detta berättades det i Radio Rossija den 12 augusti 1991 klockan 14.
Antonov-Ovsejenko kom med sina rödgardister fram till malakitsalongen strax före klockan två och ställde sig att vänta bakom den dörr, som ledde till den provisoriska regeringens sammanträdesrum. Regeringen (utom Kerenskij) hade mot allt förnuft samlats där. Varför? Antonov-Ovsejenko bara stod och tittade på klockan. Rödgardister och matroser stod också och väntade på Antonov-Ovsejenkos signal. Så stod de där och dröjde i omkring tio minuter. Senare skickade han ett telegram till Lenin: "Vinterpalatset togs över 2:04."
Då klockan blev 2:10, sade Antonov-Ovsejenko till rödgardisterna: "Nu är det dags!" (Pará!) Han öppnade dörren och sade något mycket kryptiskt: "Mina herrar! Er tid är ute!"
Vi kan utgå ifrån att bolsjevikerna officiellt tog över den 8 november (26 oktober, enligt den gamla tideräkningen) 1917 klockan 2:04. Vid en närmare astrologisk kontroll upptäcker vi att solen just då låg exakt mitt i Skorpionens tecken (14°58').
I sovjetmaktens horoskop låg MC (medium coeli) 4°28' i Tvillingarna (som ju betyder makten), alltså en aspekt, som gynnade maktövertagandet. (MC är horoskopets zenit och visar avsikter.) För övrigt var detta horoskop det sämsta tänkbara för de blivande undersåtarna. Det visar att allting byggde på bedrägeri. Endast teknisk utveckling gynnades, andliga värden förkastades helt. Bara de terroristiska makthavarna hade sina fördelar. Enligt horoskopet hade sovjetmakten inte något positivt alls att komma med. Man borde ha aktat sig för en sådan livsfarlig makt. Den förde bara enorma problem och olyckor med sig.

slull & bones källor

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter ... 2C2789%2C548851%2C00.html
http://www.cbsnews.com/stories/2003/1 ... 0minutes/main576332.shtml
http://www.expressen.se/index.jsp?a=112764
infowars.com[quote]
Jishuku skrev: