Strategiska utvecklingar - Snott från:http://www.nysol.se/senastenytt.htm


2005-04-07
Valet av Wolfowitz ett slag i ansiktet
President Bushs utnämning av Paul Wolfowitz som USA:s kandidat till ny chef för Världsbanken uppfattades i större delen av världen som ett slag i ansiktet. Wolfowitz är mest känd för sin pådrivande roll i kriget mot Irak. Hans uppgift som chef för Världsbanken skulle vara att använda denna internationella finansinstitution som ett verktyg i Bushs kampanj för att ”frälsa” världen med ”demokrati”.
Att Wolfowitz studerade filosofi för den ökände neokonservative filosofen Leo Strauss har framhållits av såväl Frankfurter Allgemeine Zeitung och Süddeutsche Zeitung som av flera ledande brittiska tidningar. Han hade också Alan Bloom och Albert Wohlstetter som lärare. Wolfowitz var den som först gick ut offentligt med tankar om hur USA kunde angripa med kärnvapen utan att behöva frukta vedergällning. För detta kallades han ”Dr. Strangelove”. SDZ påpekar att Wolfowitz i ett försvarspolitiskt memorandum 1992 efterlyste en världsordning i vilken FN nästan helt saknar betydelse. Det var Wolfowitz och Rumsfeld som låg bakom den beryktade lögnfabriken Office of Special Planning, OSP.

New York Times skrev den 17 mars att Wolfowitz skulle använda Världsbanken som en knölpåk för att krossa länder. Wolfowitz ”skrev en gång att det som den amerikanska utrikespolitiken hade lärt sig av det kalla kriget var ’ledarskapets betydelse och vad det består av: inte att föreläsa och ta ställning och kräva, utan att visa att man skyddar och tar hand om sina vänner, att man bestraffar sina fiender och ser till att de som vägrat stödja en kommer att få ångra sig’.”

Wall Street Journal stödde utnämningen och menade att den ”neokonservativa intellektuella säkerhetspolitikern” Wolfowitz ”kunde tänkas ta med sig” sin ”expertis” till den internationella finansvärlden. I Indonesien och Filippinerna ”såg han tidigare än de flesta, och talade offentligt om, behovet för diktatorer att planera övergångar till demokrati. Tråkigt att de inte följde hans råd”, tyckte WSJ. ”Det är faktiskt världens diktatorer som är den största orsaken till världsfattigdomen. Och om någon ska kunna gå emot världens alla Robert Mugabe, så måste det vara mannen som gick emot Saddam Hussein”, slog tidningen fast.

Den f.d. presidentkandidaten John Kerry trodde inte att Wolfowitz var rätt person att leda Världsbanken, med hänvisning till hur grovt han hade felbedömt riskerna och kostnaderna med Irakkriget. Joseph Stiglitz, f.d. chefekonom på Världsbanken, befarade att Världsbanken skulle bli ett hatobjekt igen, och mötas av våldsamma protester i utvecklingsländerna. Den tyska biståndsministern konstaterade att ”entusiasmen i det gamla Europa är mycket begränsad”. Chefen för Institute for Political Studies sa att Wolfowitz skulle bli en efterföljare till Robert McNamara, ”som också hjälpte till att döda tiotusentals människor i ett fattigt land som de flesta amerikaner inte kunde hitta på kartan …”

En talesman för den katolska kyrkans biståndsorganisation i London sa att utnämningen av Wolfowitz väckte ”farhågor”. Vad gäller Afrika har Wolfowitz främst intresserat sig för kriget mot terrorismen. Ifråga om biståndspolitik är han ”en okänd kvantitet”.

Mycket att fundera över - Eller?