Den här mäktiga texten gick förlorad i hackningen och jag tycker den är så viktig så jag postar den igen.

Offra en liten tid att ta dig igenom den här, det kommer det vara värt.


Om du söker sanningen, verkligheten, gud eller vad du väljer att kalla det, så föreslår jag att du startar med den enda verkligheten du är helt säker på,faktumet av ditt eget varande. Det är ingen som kan säga ”jag är inte”. Var och en av oss vet att ”jag är”. Men den tanken jag är inte verkligheten. Det är det närmaste du någonsin kommer att komma med ditt intellekt. Det ”jag är” är endast en översättning av intellektet av den känsla av närvarande, medvetandet av närvaro eller närvaron av medvetande. Detta är den enda verklighet som vi kan vara absolut säkra på. Ingen under några omständigheter kan säga ”jag är inte” Detta vetande är konstant och alltid med oss. Det är därför man säger att du söker det du redan är.

Den bas vi pratar om här är vad gamla lärorna säger oss. I Advaita till exempel kallar man det icke dualitet – allt är ett. I Dzogchen skrifterna kallar man det alltid friskt, själv strålande, närvarande medvetande, bara detta inget annat. Och om du granskar detta noga så beskriver detta dig och mig och allt annat. Detta närvarande medvetande är ett icke koncept. Du behöver göra det till ett koncept för att det skall vara. Det kommer alltid att vara för det har ingen början och inget slut. Det existerar precis som solen. Den skiner av sig själv, den behöver inget ´ljus för att säga jag stråla. Det är som det är precis detta är det du inte kan fly ifrån. Du kan inte undvika närvaron av medvetande.

Alla läror kommer att säga dig att den är allvetande närvaro, allvetande vetenskap, allvetande kraft. Den är all närvaro, all kraft & all kunskap. Samtliga läror och skrifter har gång på gång genom tiderna pekat på detta faktum. Det är inget nytt och helt tydligt, det är helt naturligt. Det kan inte finnas något naturligare att allt är ett. Och likväl missar vi det. Vi missar det helt enkelt för att vi letar efter ett svar i vårt sinne. Om du frågar ditt sinne så kommer du se att ditt sinne är tid och tid kan inte vara all närvaro. Även konceptet ”närvaro” är inte vad det verkar för närvaro som ett koncept är en del av tiden, dåtid, nutid och framtid.

Hela iden med att det finns något att söka, eller någon innehåller tid och tid är intellekt. Det är därför du aldrig kommer att hitta svaren i ditt intellekt. För intellektet är närvarande medvetande ingen sak. Det har ingen form, ingen tid, ingen rymd, ingen början eller slut. Så för intellektet är ingenting ”no-thing”. För intellektet är det bara tomhet och det kan inte intellektet förstå. Intellektet kan inte förstå icke saker Att intellektet själv skulle vara en sak är dualistiskt. Intellektet letar alltid efter motsatser, efter saker. Det kan inte veta eller förstå icke saker. Allt detta pekar på faktumet att du har letat i fel riktning. Ni är alla intelligenta människor. En del av er har sökt i åratal. Ni har funderat ut så många saker i ert intellekt, men likväl kan ni inte finna detta på grund av att ni tror att det är en förnimmelse, begrepp eller ide i hjärnan som vi har läst om i en bok eller vad någon har sagt till oss. Vi letar efter något liknande, och så missar ni det på grund av att det är en icke sak.

Du måste titta närmare på dessa saker. Dom behöver bli granskade och förstådda. Är jag min kropp? Vad är min kropp gjord av? Låt oss undersöka det, Vi tar en titt på vad den innehåller. Om man tittar närmare så ser man att den består av de naturliga elementen. Den består av 80 % vatten, sedan finns luft, rymd, & energi. Byggstenarna kan brytas ned till atom nivå till ingenting. Titta på det igen och inse att du inte kan vara separerad från de naturliga byggstenarna som universum består av. Denna kropp är en del av byggstenarna. Den existerar inte som en separerad enhet. Hur långt kan du fungera utan någon av byggstenarna? Ta till exempel vatten & luft?

Jag gillar inte att använda ordet gud eller skaparen helt enkelt för att var och en av oss har vårt eget koncept vad vi anser gud vara eller inte vara. Om vi är agnostiker eller ateister så har vi ett koncept i vårt intellekt om det också. Jag brukar använda termen intelligent energi. Men jag pratar inte om era intellekt oför det finns många olika nivåer av intellekt.

Vad jag pratar om är samma intelligens som får universum att fungera. Det faktum att stjärnor kan ligga i sina omloppsbanor. Eller att planeterna kan behålla sin plats runt jorden och att atomer & partiklar behåller sin form. Att hålla detta på plats kräver en intelligens. Sån saker som ser till att årstiderna kommer & går kräver en intelligens. Att tidvattnet fungerar ebb & flod. Titta på det på nära håll. Denna intelligens får ditt hjärta att slå just nu. Den får dina naglar och hår att växa. Den byter ut celler i din kropp. De processer och funktioner som din kropp består av tyder på att det måste vara en ofattbar intelligens som strömmar genom din kropp. Och det är faktiskt vad du är, Du är denna intelligenta energi, Den har format dig fått dig att växa och fortsätter att få dig att växa. Den ersätter cellerna i din kropp och gör andra saker helt naturligt, precis som det är i universum i övrigt. Men detta naturliga tillstånd har blivit fördolt på grund av hur vårt intellekt fungerar. Titta på kroppen och bryt ned den i delar och se att det inte. Det finns inget centrum i kroppen som man kan kalla ”jag är” Det började med en sperma och ägget kom blev ett. Om kroppen hade ett centrum skulle det vara denna cell. Men denna cell är sedan länge borta. Det dör en mängd celler precis just nu i din kropp och de ersätts hela tiden av nya.

En annan fråga är jag mitt intellekt? Är jag denna primära tanke ”jag är”? Den känslan av närvaro i intellektet genom denna tanke ”jag är” Titta på en tanke. Finns den, på riktigt? Som intellekt, en del av tänkandet? Jag kan inte förstå något som kallas för intellekt. Vad är tänkande? Tänkande på minsta nivå är endast en mycket liten vibration. Som talade ord är det är det ett ljud. Ljud är vibrationer, och vibrationer är en förflyttning av energi, så det är samma sak. Du har fortfarande inte separerat den intelligenta energin. Om du tittar på din hjärna igen så kommer du att se att den alltid vibrerar mellan motsatta förhållanden. Om det inte är dåtid vilket är minnen så håller den på att ser på möjliga framtida scenarier som är framtid. Om inom detta område vibrerar den mot sin motsatts. Det är antingen gott eller ont, njutbart eller smärtsamt, lycklig eller olycklig, kärlek eller hat, eller vilka motpoler som helst.

Ta en titt på ditt intellekt. Det vibrerar alltid i dessa mönster. Se om det gör någonting annat en det? Som du ser även om det är ett underbart instrument när det används så är det väldigt mekaniskt. Ett litet barn, när det föds har inte lämnat det naturliga stadiet. Det fungerar fortfarande i det naturliga tillståndet utan intellekt. Om barnet är hungrigt kommer det att gråta. Om det är lyckligt gurglar det. Det bajsar och kissar utan att bry sig det minsta. Det bara händer, precis likadant som att det smälter sin mat. Det gör aktiviteter som att röra handen, armen, alla möjliga aktiviteter händer. I detta stadium kopplar barnet inte detta till ett jag. Jag gör inte si eller så. Barnet vet inte om vad den gör. Resonerade har inte startat. När kroppen växer så startar även resonerandet. Barnet föräldrar talar om för barnet ditt namn är xxx, du är en fin liten pojke, du är en elak liten pojke, du är det ena eller andra. Barnet hör detta startar att påverka honom. Han lär sig vad denna värld är, eller vad denna tanke är. Han översätter det till etiketter som han har blivit lärd. För eller senare kommer han att inse att det är han de pratar om (”Detta är jag” ”jag är Peter”) Tidigare innan det endast var lilla Peter, när iden om ett jag kommer över honom, kommer intellekt automatiskt att fråga sig vad är motsatsen till jag? Är det inte något annat en jag, eller inte jag? Nu ser han saker som han tidigare inte gjorde någon skillnad på. Tidigare såg han endast, hörde. Nu dyker känslan av att ett jag upp för honom. Han ser andra saker som något som inte jag, eller något som är ett” inte jag” och känner sig separerad från dem.

Med känslan av separation kommer osäkerhet och sårbarhet. Det är här ditt sökande startar för osäkerhet & sårbarhet är inte lycka. Det är inte ett. Nu startar sökandet efter att göra oss hela eller kompletta mer säkra och mindre sårbara och naturligtvis eftersom föräldrarna inte har tittat på det eller förstått det, våra samhällen & nationer har inte tittat på det eller förstått det. Vårt sökande utanför oss själva startar. Ingen säger till barnet att titta bakåt eller stanna i det naturliga tillstånd han redan är detta naturliga tillstånd som du alltid har varit och kommer att vara innan dimman från tankarna började ta form.

Du förstår att alla våra problem startar från denna osäkerhet & sårbarhet. Före det lilla barnet såg sin separation eller förstod att han var separerad eller trodde att han var separerad kände han ingen osäkerhet eller sårbarhet. Nu ser han det och han gillar en varm och kärleksfull familj runt honom. Han känner sig mindre sårbar om han har en varm och kärleksfull familj. Förr i tiden förenades familjer till stammar. Ju större och starkare stammen blev ju säkrare och mindre sårbar är jag. Dagens nationer går i krig med nationer helt enkelt för att man känner sig osäker, man känner fruktan för att grannlandet kommer att invadera och ta ifrån mig min hälsa och allt annat. Eller jag slår till först för att jag känner mig osäker & sårbar och gör mig starkare genom att erövra dem ”USA”? Detta är helt baserat på denna självcentrering.

Men det finns inget som heter självets centrum även kallat egot. Detta så kallade ego som orsakar alla våra problem existerar egentligen inte, det är en illusion. Det lilla barnet lägger till detta jag tanken att alla händelser, upplevelser, betingningar vilket alla är mentala koncept som formar en bild av sig själv att vara dessa koncept. Barnet tror jag är en liten pojke/flicka mitt namn är xxxx, och jag har varit duktig eller jag har varit olydig, eller att någon säger något till mig och jag känner mig skamsen, skyldig eller rädd, eller egentligen vad som helst. Alla dessa koncept verkar för ett förverkligande och blir referenspunkter för jaget/egot alltid relaterar till. Något träffar dessa referenspunkter, den bilden barnet har av sig själv, och barnet känner inte igen sig i denna bild, barnet gillar det inte. Om något annat uppstår som känns igen och barnet gillar så vill barnet ha mer av det. Saker som barnet inte gillar gör det motstånd emot och försöker fly ifrån. Och på detta sätt hamnar barnet i konflikt med sig själv. Alla våra problem uppstår från dessa trossystem i självet/egot. Allt är relaterat till denna självbild/ego som vi uppfattar som verklig. Energin som har gått in i våra trossystem och gjort dem tillsynes verkliga. Detta är inte verkligt och har varken styrka eller kraft. Titta på detta och se att det finns ingen plats i denna kropp som du kan säga ”detta är jag” Se att detta bara är en bild som du har fått av dig själv, detta jag har ingen substans, Du kan aldrig förstå eller ta på detta. Försök att förstå eller ta på en tanke. Detta är mycket viktigt, en tanke har ingen egen natur.

Denna tanke eller bild skulle aldrig kunna finnas om det inte var för den intelligenta energin eller medvetna närvaron. Vi kallar den intelligent energi, medvetande, medvetenhet om ande. Det är den etikett som vi sätter på den, men den är inte etiketten. Vi har många olika namn och etiketter för det, men ingen av dem är rättvisande. Du kan inte ha en enda tanke utan denna intelligens. Så tanken är inte oberoende av denna intelligens och har ingen egen kraft. Detta är det som har gjort oss till slavar under detta falska trossystem som vi kallar jaget/egot.
Det ego är ett fantasi foster som inte existerar. Det enda som behövs är att ser det för vad det är. Se själv genom att fråga dig själv och ta dig en titt. Titta på egot och om du kan hitta det. Du kommer aldrig att hitta det, för det finns ingen substans i det och det har ingen verklig natur och du kommer att inse att det inte kommer att ta 20 år, 10 år, 5 år. Det kommer inte att ta någon tid alls. Förståelse händer alltid i nuet. Den är direkt och har alltid varit direkt och kommer alltid att vara direkt. Helt enkelt för att förståelsen är tidlös.

Se för dig själv att sökandet i sig själv är en fälla, detta för att själva sökandet utgår ifrån att det finns något som måste bli något. Att bli något innehåller framtida tid. Det är inte varande. Att bli något kan inte vara varandet. Det vi pratar om är att vara. Vi kallar oss ”mänskliga varelser” och vi kallar gud den allsmäktige varelsen. Ta bort etiketterna på människan & gud och försök att separera varandet ”varelsen” . Jag kan kalla denna varelse här Vippasana och jaget kan vi kalla Kurt. Stolen vi brukar sitta på kallar vi för stol. Men ta bort alla etiketter och vad blir kvar? Det underliggande, basen, varandet, den form eller gestallt detta varande uppstår som. Men den form är bara tillfällig ”allt kommer & går, ingen form är för evig. Själva kärnan är fortfarande denna intelligenta energi ”ren ande” som vibrerar i dessa former. Så det finns igen stans att gå, och det finns inget jag som kan gå dit. Och det finns inget att hitta och ingen som kan hitta det.

Om du ser detta så är den första frågan som kommer upp ”hur skall jag leva mitt liv då?” Du lever ditt liv som du alltid har levt det. Om du ser att det inte finns ett verkligt jag i detta nu. När skulle det någonsin kunna finnas ett? Du förstår att jaget/egot har ingen verklig substans eller oberoende natur. De saker som vi har trott på så länge, skulle de verkligen kunna ha en egen verklig substans eller oberoende natur?

Så du kan gå tillbaka igen till spermien & ägget. Du kan gå ännu längre till den föda som din far åt eller till föda som din mor åt. Eller den föda som denna föda levde på före det. Du kan se att det att det inte har någon början. Denna sperma & ägg smälte ihop till en cell och denna cell delade på sig och fördubblade sig till ett embryo, som blev till ett litet barn. Det var inget eget väsen som gjorde detta. Barnet var ingen egen varelse när det tog sitt första andetag. Det var inget eget väsen före det man gjorde det till ett logiskt resonemang. Och när man gör det till ett logiskt resonemang så kan det fortfarande inte finnas en egen varelse som står själv utan helheten. Om du kan se att detta är en illusion nu, så förstår du att det alltid har varit så, en illusion.

Det är så att livet alltid har blivit levt. Det är denna intelligenta energi som för tillfället utrycker sig i denna form. Denna energi är det enda som existerar. I vart och ett av alla liv som har levts så har det aldrig funnits ett eget jag som har levt ett liv. Livet lever sig själv och utrycker sig själv. Det kan till synes ta sitt utryck i det felaktiga tron att vi lever vårt liv. Men lika fort som det drog oss in lika fort kan det lämna oss genom att vi ser att det är en illusion. Vi misstar oss att egot är verkligheten, eller vad du väljer att kalla det. Och det är egentligen det hela det handlar om.

På grund av vårt felaktiga trossystem ”att tro på ett jag” Som vi har det så kallade mänskliga lidandet. Det är endast det så kallade jaget som kan känna rädsla. Det är bara jaget som kan känna självömkan, eller stressad. Vår konstanta tro på detta jag bygger upp en snöbollseffekt tills det blir för mycket. Men det är inte nödvändigtvis för att detta lidande finns där. Se att detta jag/ego skapar alla mina problem. Resultatet av detta leder till stress, oro, rädslor, självömkan, samvetskval, skuld, skam. Och vi försöker på alla sätt att undkomma dem, att göra något åt dem, att göra oss av med dem på ett eller annat sätt. Men om du inser att det är en illusion och att det inte kan bli en effekt utan orsak. Så kan inte denna energi av trossystem bli kvar då den inte har någon sann natur. Om hela denna manifestation är energi och denna energi inte längre går i samma mönster, Vad måste hända med detta mönster? Måste inte detta mönster lösa upp sig självt?

För de som har uppnått så kallad ”upplysning” så är det så att i dessa självcentrerade, känslor, psykologiska rädslor, oror och stress inte kan finnas. Detta innebär inte att de inte känner känslor är zombies utan tankar. Alla aktivitet och funktioner fortsätter att finnas att se, höra, smaka, att bli rörd, lukt, tänkande, kännande, positivt & negativt tänkande och alla dess motsatser. Känslor och saker finns där, men de är inte i Focus. Dom blir inte kvar, de kommer upp spelar sin roll och försvinner, precis som molnens oberoende av himlen. Molnen kommer upp på himlen och spelar sin roll och försvinner. Molnen är knutna till himlen, solen kan aldrig ramla ur himlen, solen är alltid för sig själv lysande och du inser att solen själv skapar molnen och att solen själv blåser bort molnen. Så du ser att tankarna som kommer upp är inget annat än aktivitet som den intelligenta energin skapar. Det finns inga bindningar. När du vet sanningen om dem så ger de sig av. Livet fortsätter att fungera utan denna självcentrerade aktivitet som vi kallar ego.

Översatt från en sann människa som kallar sig Sailor Bob