En ganska talande artikel i dagens Aftonbladet:

Vad ska de göra av alla pengar?

"När Göran Persson genomförde sin sista partiledardebatt fick han beröm av de borgerliga för hur han hanterat den offentliga ekonomin. ”Sunda statsfinanser” har varit slagordet och han själv vill gärna ha en historieskrivning som handlar om att han ”räddade välfärden”.

Genom nedskärningar (lägre bidrag), avskedanden (färre offentligt anställda) skattehöjningar (avgifter) och överskottsmål (2 procent av bnp) har han också lämnat över en enorm kassakista till den borgerliga regeringen. Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet är faktiskt otroliga 15 procent av bnp, vilket betyder 437 miljarder! (Källor: SCB och finansdepartementet.)

Perssons eftermäle kan bli att han var mannen som gav borgerligheten makten att fullständigt genomföra sitt systemskifte, avskaffa inkomst- och förmögenhetsskatt och privatisera den offentliga förmögenheten. Persson har gett motståndaren vapnet att slå sönder den ”svenska modell” han skulle rädda.

Hur?

Persson skapade ett antal tvångströjor för den ekonomiska politiken. Ett ”utgiftstak” har gjort att man, inte ens när inkomsterna överstigit utgifterna, har kunnat satsa på offentlig sektor. Ett ”överskottsmål” som krävt att man först måste spara ihop pengar som inte används – innan man kan diskutera satsningar. Det officiella målet har varit att ”betala statsskulden”. Men Sverige har ingen statsskuld (utan tvärtom, + 457 miljarder). Och inte ens under de ”värsta åren”, 1994–95, var det offentligas skuld i närheten av andra EU-länders. Bland världens MINST skuldtyngda länder låg Sverige på fjärde plats!

Visst behövde statsbudgeten saneras efter Bildt. Det mest absurda är att politiken fortsatte långt efter att målet ”att betala statskulden” var uppnått. Från 2001 började det offentliga bygga upp dagens kassakista, under samma tid lät man arbetslösheten ÖKA. Persson har sparat fram en ökad arbetslöshet.

På 2000-talet motiverades politiken inte med statsskulden utan med ”de kommande pensionärerna”. Som om morgondagens pensionärer blir rikare av att många är arbetslösa i dag.

Vill man vara elak kan man konstatera att han till slut sparade till sig en valförlust. Och nu står Borg och Reinfeldt där med pengar de inte riktigt vet vad de ska göra med. Detta är bakgrunden till varför först Ann-Marie Pålsson (m) och sen Urban Bäckström (Svenskt Näringsliv) skriver att överskottsmålet måste bort. Varför ska staten hålla på och ta in pengar den inte använder? Och de har helt rätt!

Problemet är att deras förslag samtidigt innebär en enorm förmögenhetsöverföring från det gemensamma till en fjärdedel av folket. Nämligen de som har det bäst. Om man tar bort inkomstskatten – eller sänker den rejält – så gynnar det höginkomsttagarna. Borttagen förmögenhetsskatt gynnar de 5 procent som är rikast i landet.

Sänkta företagsskatter är bra för den enda procent av svenska folket som äger majoriteten av de privata börsaktierna. Företagen behöver inte mer pengar – tvärtom, de har för mycket pengar i dag (därav huggsexan om företagens kassor och utdelningsdebatten).


Det märkliga är att samtidigt som debatten handlar om huruvida löntagare i dag kräver ”för mycket” med sina kanske 4 procent i avtalsrörelsen, så pågår en aktieutdelningsfest som motsvarar hela 16 procent av lönesumman för privat anställda!"


Läs hela, det är det värt:

http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,992407,00.html

Hur räknar man statsskuld isåfall?
Enligt riksgäldskontoret låg den på 1270 miljarder (2006)

Utveckling statsskuld:

Nej nej det går jättebra för sverige fråga alla ekonomer eller politiker

Jag var påarbetsförmedlinge idag och där hittade jag en intressant artikel i deras dator. I denna artikel påstod de att ca 500.000 människor hade fått jobb under förra året? Undrar vad de kallar jobb egentligen då mertalet av dessa människor nu är arbetslösa igen?

Jag hittade inte artikeln nu när jag letade, troligtvis finns den bara lokalt.
Men det mesta av dessa siffror som vi presenteras med verkar bara vara ett spel för gallerierna.