Patrick Gallagher, en amerikan bosatt i Sverige som är skribent på "Sourze" har skrivit ännu en artikel om Bush & Companys politik.

Några utdrag ur artikeln:

"USA:s historiskt sett mest inkompetenta president avvisar kongressens krav på ett uttåg ur Irak som politisk teater.

Förra veckan lyckades Demokraterna i den amerikanska kongressens båda kammare godkänna resolutioner som förordar ett amerikanskt uttåg ur Irak. Enligt den ena resolution stoppas finansieringen till kriget efter september 2008, för allt utom ett tillbakadragande. Senaten har i sin resolution satt mars 2008 som sista datum för ett militärt uttag. Detaljerna i respektive utkast kommer att sammanföras efter påskuppehållet. Bush har för avsikt att lägga in sitt veto mot något som helst förslag som inkluderar en tidtabell - fast då stoppas också pengarna.

I mainstream-media framställs detta som en blivande konfrontation. Men kongressen har redan erbjudit presidenten flera kryphål. Den ena resolution kräver bara att Bush på nytt söker pengar nästa år för att kunna ytterligare förlänga ockupationen. Senatens förslag tillåter trupper att stanna kvar i Irak för att skydda diplomater, utföra antiterroristaktioner samt träna irakiska soldater. I både fall kommer kongressen att anslå 124 miljarder dollar mer till Irakkriget. Låter det som om slutet närmar sig?

En huvudanledning till att Demokraterna vann sin majoritet i kongressen hösten 2006 var att det amerikanska folket hade tröttnat på kriget i Irak. Enligt opinionsundersökningar har folket också tröttnat på George W. Bush. Men den Demokratiska ledaren Nancy Pelosi uteslöt redan dagarna efter valet att Bush skulle ställas inför riksrätt. Då återstod bara att se vad Demokraterna skulle göra åt kriget.

Nu vet vi det; ingenting. I söndags erkände den Demokratiska stjärnkandidaten i nästa presidentval, Barack Obama, att kongressen kommer att backa om ett tillbakadragande; "I think that nobody wants to play chicken with our troops on the ground."(Ingen kommer att dra det till sin spets och strypa pengarna till trupperna).[1]

Det är mycket snack och liten verkstad i den amerikanska kongressen. I själva verket har kongressen valt att följa presidentkandidaterna och inleda en rekordtidig valrörelse inför 2008. Resolutionerna mot kriget, såväl som den senaste uppståndelsen kring Vita Husets sätt att sparka ett antal statsåklagare, är ett bländverk. Utåt ska det se ut som om kongressen aktivt återerövrar sin roll i den demokratiska processen; att granska Vita Husets maktutövning och besluta över statsbudgeten. Men egentligen görs inte mycket att rubba nuläget.

Vita Huset är bestämt på att kriget ska fortgå så länge George Bush är president. Ett tillbakadragande skulle slutgiltigt bekräfta katastrofen i Irak och totalt utesluta Republikanernas chanser att behålla Vita Huset 2008. Med all sannolikhet skulle uttåget inte heller ske smärtfritt, utan det skulle bli en lång och blodig process. Sammanbrottet kommer att skyllas på George Bush och Dick Cheney. Republikanerna skulle bli slut som parti under minst en valperiod och förmodligen fler. Därför är det väsentligt för Republikanerna att uppehålla illusionen om ockupationen - oavsett hur absurt det framstår.

Majoritetsledaren Nancy Pelosi följde sin "seger" i kongressen genom att flyga till Jerusalem och krigshetsa inför Knesset; "Iran är inte bara ett israeliskt problem, det är inte bara ett problem för regionen, utan Iran är ett problem för hela världen.".[3] Det sa Pelosi mitt under den diplomatiska kris som hade utlösts av Irans tillfångatagande av ett antal brittiska sjömän, och trots de amerikanska underrättelseorganisationernas egna beräkningar om att Iran ligger minst tio år från att kunna färdigställa kärnvapen. Inget i Bush eller Pelosis polemik - eller i mainstream-medias rapportering för den del - antyder att det kan ha funnits ett samband mellan de gripna brittiska sjömännen och ett antal iranska diplomater som tidigare greps av amerikanerna och fördes bort från sitt kansli i norra Irak.

Vinsterna som amerikanska storbolag har skördat i Irak är ofattbara. Vart flera miljarder dollar har tagit vägen kan inte ens Pentagons egna revisorer säga. Nobelpristagaren i ekonomi Joseph Stiglitz har räknat ut att totalkostnaden sannolikt överstiger en biljon dollar (1 000 000 000 000).[5] Halliburton, jätteföretaget där Dick Cheney tidigare var VD och som har tjänat miljarder i Irak har aviserat att de snart kommer att flytta sin huvudkvarter till Dubai, förmodligen för att slippa risken för åtal och amerikanska skatter. Denna åderlåtning av USA:s ekonomi sker vid en tid då Wall Street Journal rapporterat att över en miljon amerikanska hushåll - kanske dubbla så många - riskerar förlora sina hem på grund av kreditmarknadens kollaps. "

Läs hela:

http://www.sourze.se/default.asp?Item ... Result=True&strRateError=

Två lag som jobbar åt samma stall. Bush och Pelosi.