Hur hamnade Fredrik Reinfeldt (m) i samma säng som de motsträviga Nederländerna, Tjeckien och Storbritannien när det gäller förslaget om EU:s konstitutionella fördrag?

Och varför berättar han inte det för svenska folket?
Efter statsministerns möte med den nederländske premiärministern Jan-Peter Balkenende på måndagen citeras Reinfeldt i De Telegraaf:
”Sverige och Tjeckien står till stor del bakom Nederländernas ståndpunkt om det nya EU-fördraget. Den svenska och den tjeckiska regeringen vill, liksom den nederländska, inte ha en ny europeisk grundlag ¿”
Istället för det konstitutionella fördraget, räcker det med det vanliga lappandet och lagandet av de gamla fördragen.
Ställningstagandet är anmärkningsvärt.
Tidigare har regeringen sagt sig tillhöra ”konstitutionens vänner”, liksom de 18 länder som ratificerat fördraget. Förslaget har sagts vara en väl avvägd kompromiss som skulle göra beslutsfattandet mer effektivt, begripligt och demokratiskt.
Men EU är splittrat.

Förra veckan enades Storbritannien och Nederländerna om ett krav på ett avskalat fördrag. Igår sade Balkenende att han inte vill ha någon ”räddningsaktion” av fördraget.
Den starkt fördragskritiska tjeckiska regeringen är glad över stödet från ett av unionens grundarländer.
Och nu ställer sig Sveriges statsminister på de mest fördragskritiska ländernas sida.
Tala om fel sällskap.
Det viktigaste är naturligtvis att innehållet i fördraget blir verklighet. I det avseendet har regeringen rätt.
Det är också möjligt att Reinfeldts strategi är den enda möjliga vägen att nå en kompromiss.
Men det innebär inte att den svenska regeringen redan i början av förhandlingarna skall anpassa sig till det fördragskritiska lägret.
Det ger knappast samma signaler som regeringsdeklarationens ambition att Sverige skall tillhöra den inre kärnan i Europa.
Vitsen med att överge det traditionella lapptäcket av fördrag för en helt ny text var också att göra EU-reglerna enklare att förstå. Det skulle göra EU mer medborgarvänligt och mer demokratiskt.
Den ambitionen skulle gå om intet om Reinfeldt får som han vill.

Strategin innebär också en risk att stadgan om grundläggande rättigheter – en milstolpe för EU:s skydd av de medborgerliga rättigheterna – reduceras till en kort referens.
Lika anmärkningsvärt är att det är en nederländsk tidning som rapporterar om Reinfeldts ställningstagande, inte en svensk.
Debatten om den svenska regeringens inställning till det konstitutionella fördraget borde föras i Sverige.
Inte via holländska medier. Inte bara i riksdagens nybildade konstitutions- och utrikesutskott.
Utan inför svenska medborgare.

Marianne Ekdahl
http://sydsvenskan.se/opinion/signera ... eekdahl/article234159.ece