Samtidigt

Han sätter ord på världens krig
Av Henrik Hamrén
Senast uppdaterad 12 maj 2007 23:30

Krigskorrespondentens vardag är en obehaglig ekvation. Ju fler krig man åker till, desto bättre blir man på att överleva. Samtidigt, ju fler krig man åker till, desto större är risken att bli dödad.

”Visst är jag ofta rädd. Men rädslan hjälper mig också att koncentrera mig och inte tillåta mig själv att få panik. För om paniken tar över dör man”, säger Robert Fisk och rör ut sockret i morgonens andra kopp te.

Han är i Stockholm för att hjälpa Norstedts förlag att sälja den svenska utgåvan av hans 1100-sidiga bok om sina trettio år som korrespondent i Mellanöstern. Medieintresset är stort för den levande journalistlegenden och vi, hans svenska kollegor, står på kö för att få vår timmeslånga intervju på tu man hand.

Robert Fisk har fått flera fina journalistpriser och har sannolikt varit i fler krigszoner än vi allihop – tillsammans. Nordirland, Algeriet, Iran, Afghanistan, Bosnien, Irak, Libanon.

Hans tips för att överleva som krigskorre är att alltid vara väldigt beräknande och att stå fast vid sina beslut.

”Du kan inte stanna halvvägs över vägen och tänka: Hmm, jag kanske borde springa tillbaka igen. Det är livsfarligt.” Baksidan är att detta beteende till slut slår rot och förvandlas till ett personlighetsdrag.

”Man börjar fatta beslut så här snabbt även i sitt eget privata liv”, säger han och knäpper med fingrarna. ”Trots att man inte behöver göra det, särskilt inte när man befinner sig på så här underbara och lugna platser.”

Han tittar ut över Mariatorget. Morgonsolen strilar genom grönskan och grusgångarna knastrar av fötter och barnvagnshjul. ”För det är väl detta som är den verkliga världen. Eller?
Läs allt här.
http://sydsvenskan.se/samtidigt/article238098.ece