Recensioner

GH

2002-05-09


Bertrand Russell: The Ghost of Madness


Myterna om pacifisten Bertrand Russell

I Mediemagasinets intervju med Noam Chomsky (april 2002) skymtar en bild av ”pacifisten” och filosofen Bertrand Russell på Comskys tjänsterum. Men vem var egentligen Chomskys idol? Nyligen läste jag ett nummer av Dagens Nyheter från den 28 maj 1948. I en artikel fanns ett sammandrag av Bertrand Russells tal i svenska riksdagen. ”Pacifisten” Russell förordade en massiv militär upprustning av Västeuropa och genomförandet av ett preventivt tredje världskrig med kärnvapen mot Sovjetunionen. Istället för nationalstaten var Russells ideal snarare en nyfeodal ordning styrd av en världsregering. Sedan 1920-talet är Russells huvudtema att en världsregering ska skapas. Ibland talar han om internationell socialism, ibland om världsregering. (Idag heter det istället "globalisering".) Endast genom skapandet av en världsregering blir det främsta krigsmålet för det tredje världskriget det ”kriget som gör slut på alla krig”. Så resonerade ”pacifisten” Russell. Med det tredje preventiva världskriget och användande av kärnvapen mot Sovjetunionen skulle Kants ”evig fred” skapas. Alternativet, förkunnade Russell i riksdagen, var fler krig och punkt och slut för livet på denna planet. På 1970-talet talades det mycket om atomvintern, men det var Russell som uppfann denna idé redan i maj 1948. Det är inte mycket nytt under solen, eller rättare sagt ständigt återges de politiskt korrekta och godkända historierna.



En av 1900-talets stora myter är att Bertrand Russell var en stor älskare av mänskligheten, freden och rättvisan. Men när man har läst Ray Monks skrämmande biografi om Russell[1], och även historiken Paul Johnson skildringar[2], inser man att Russells idéer är mycket extrema och skärmmande.



Ray Monk är professor i filosofi i Southampton. Han har också skrivit en biografi om Ludwig Wittgenstein, lingvistik filosofen, som under en period var nära medarbetare till Russell. Monk själv är en beundrare av Russells liv före första världskriget, vilket hans första del handlar om. I hans förord till The Ghost of Madness skriver han att Russells liv ska beskrivas som en tragedi.



Monk beskriver i sin andra biografiska del Russells personliga liv. Monks bok är en enda lång mardrömsliknande skildring av den ”stora filosofen” liv och leverne. Han var elak och utstuderad sadistisk gentemot sina vänner och anhöriga. Russells behandling av sin andra hustru Dora, sonen John och sondottern Lucy var grotesk och brutal. Det slutade bl.a. med att Lucy begick självmord. Sinnessjukdomar var förvisso vanliga inslag i släkten Russell.



Russell växte upp hos hans farföräldrar i Pembroke Lodge. Russell klanen tillhörde en av Storbritanniens inflytelserika maktgrupper. Hans farfar var Lord John Russell, premiärminister 1846-52, och han spelade en viktig roll för potatissvälten i Irland i slutet av 1840-talet.[3] I slutet av 1850-talet blev han utrikesminister under Lord Palmerston. Lord John var en av de stora entusiastiska anhängarna av Sydstaterna. Bertrand Russell dyrkade sin farfar Lord John.



Bertrand Russell var en otroligt produktiv författare. Han skrev sammanlagt 68 böcker. Den första utkom år 1896 och han sista bok 1973.



Bertrand Russell, skriver Monk, hatade verkligen människan. Han var inte bara en misantrop, utan hatade verkligen varelsen människan. ”I don’t like human beings in the mass” (1923), människan är ”tiny parasites of this insignificant planet” (1925) och ”the animated lumps that disgrace a certain planet” (1959). I ”Marriage and Morals” (1929) skriver han nedlåtande om "negrer", som en underlägsen ras. I TV-programmet ”The Asien Threat”, juni 1950 i Australien, gav Russell rådet att reservera Australien enbart för den vita mannen. I januari 1945 skriver Russell uppsatsen ”British and American Nationalism”, där han hävdar att den brittiska rasen är överlägsen eftersom den bygger på ”biology, race, instinct”.



I boken ”The Impact of Science On Society” (1951) pläderar Russell för nödvändigheten av spridning av en pestepidemi, ”Black Death”, för varje generation, i syfte att nedbringa antalet människor på jorden. Tyvärr har vare sig krig eller svält lyckats konstaterar misantropen och malthusianen Russell.



”Jag tycker om matematik därför att den inte är mänsklig” förkunnade misantropen Russell.



Självklart tar Monk upp Bertrand Russells kamp för att genomföra ett preventivt kärnvapenkrig mot Sovjetunionen i syfte att skapa en världsregering. Redan i september 1945 skriver han till en vän att USA ska starta ett kärnvapenkrig inom två år mot Sovjetunionen. I oktober 1945 skriver han detta öppet i artikeln ”What America Could Do with the Atomic Bomb” i Cavalcade.



Det viktigt att notera att Russell spelade en stor roll i tillkomsten av Manhattan projektet och i uppmuntrandet av Truman att använda atombomben i Japan. Under åren 1945-48 var Russell Labourregeringens halvofficiella talesman i utrikespolitiska frågor.



Men det var inte endast Russells hat mot kommunismen som var drivkraften i kampanj för upprepade preventivkrig mot Sovjetunionen. Utan han hatade Ryssland och ryssarna. Ryssarna var värre än nazisterna förkunnade han år 1945. ”Alla ryssar är österländska barbarer” och ”är imperialister”. Russell drevs också av ett lidelsefullt amerikahat. Ända sedan hans första resa till USA 1896 var han alltid kritisk till amerikanerna. Russell tribunalen åren 1966-67 gjorde han tillsammans med andra amerikafiender som J-P Sartre och I. Deutscher.

Läs mer:





[1] Ray Monk ”Bertrand Russell: The Ghost of Madness, 1921-1970, vol II, 574s, 2000.

[2] Paul Johnson: “De intellektuella” (Timbro 1989).

[3] Se Cecil Woodham-Smith ”The Great Hunger” (1962).

Intressant !

Russelsläkten var väl även med och grundade skull & bones tillsammans med den där generallen ?
Iaf grundade släkten jehovas

Sir Bertrand Russell hävdar att krig, folkmord och epidemier är nödvändiga för att hålla folkets antal nere på en lämplig nivå.