Hej.
Jag är nu nyregistrerad på sidan, och har läst lite grann av ni skrivit.
Det var väldigt roligt och intressant att höra alla olika åsikter inom de stora ämnen som existerar, jag kommer troligen att trivas här hos er.
Jag läste någonstans en väldigt viktig sak på sidan, men kommer tyvär inte ihåg vilken tråd.
Det handlade om hur viktigt det är att få in nya strömmar när vatten blivit en insjö.
Jag hoppas att jag kanske kan vara ett litet nytt vattendrag med färskt vatten.
Samtidigt som ni alla kommer att vara det för mig.

Och nu frågan:

Vad är nuet för just er?
Är nuet något som förklaras med tystnaden?
Eller är nuet när man upplever sig själv som vaken?
Berätta er syn!

Om ni finner det lätt, förklara då med ett lite mer andligt perspektiv.
Jag förklarar gärna oxå, men när det nu var jag som började tråden så väntar jag lite med att skriva min mening.

Tjennis och välkommen... Många bäckar små skapar en stor sjö :) ..

Nuet för mig är att ta tillvara på allt i min omgivning och uppskatta allt i sin enkelhet. Vi tar mycket, om inte allt för givet, och det värdefulla har helt och hållet tappar värdet. Jag ser rikedom i alla relationer jag har i min omgivning, både människor, djur och växter.

Andligt...
Hmm, jag kan lätt sjunka ner på botten och föklara så att jag inte ens själv förstår vad jag menar :) ... Men lite snabbt.
Efter det jag upplevt dom senaste gångerna jag exprimenterat med "out body experience" så har jag kommit underfund med ett par saker... När man lyckas få bort all stress ur kroppen vidgar sig medvetandet enormt, genom detta blir man också öppen för allehanda energier i sin omgivning. Jag skulle vilja uppleva detta i grupp, skulle kunna tro att det är det här som kallas "high on life"...

Jag fick vara med om extremt intressanta grejjer när jag var i Indien senast. Någon form utav oneness, där alla var lika mycket värda, inga ord kunde förklara känslan, mycket lite sas vid dessa tillfällen etc. Något som alla borde få uppleva, om man gillar det eller inte är upp till var och en.

Något som gjorde att jag hajjade till var att ingen kunde dölja något, alla känslor kom fram, alla dåliga vibbar mm... Hmm, ruskigt trött e ja och får fortsätta senare i dag... Suttit uppe hela natten..

Kul o intressant ämne...

Hare så länge...

Tjipp o snark zzz zzz zzz :)

Tack cee.
Det värmer i kroppen när jag läste ditt inlägg..
Och jag kan inte göra annat än att hålla med dig.

I "out of body" så kan man uppleva den så kallade "Intergalaktiska tiden" som många olika kulturer beskriver genom till exempel mayakalendern.
Lugnet och friden i denna tidsräkning är något som gör att jag förstår att vi är skapta av kärlek..

Jag testade detta i en grupp (20 personer) en gång..
Först genom att ge folk chansen att beskriva sin syn på nuet och tystnaden.
När alla fått sin talan så bad jag alla i rummet att stänga ner fem av sina sinnen för att öppna vägen till det sjätte.
Jag bad alla att bli närvarande i nuet, medvetet av att vi alla är närvarande med varandra men i total tystnad, slutna ögon m.m.
Vi satt på detta vis i några minuter och sedan tackade jag.

Flera kom och pratade med mig efteråt och förklarade att de var fullt närvarande emotionellt och kärleksmässigt med alla i rummet. Och de fick en helt ny syn på vad nuet kunde ge.
Denna lilla övning och insikt förändrade flera i detta rums syn på livet, och detta ser jag i dom och det har de berättat.

Det var helt underbart att få den upplevelse..
Får ni chansen.. Pröva detta..

Sover nästan :) ...
Måste bara berätta...
När jag gjorde min lilla tripp utanför kroppen första gången så tyckte jag att jag pysslade på en bra stund, flera timmar... Men när jag var tillbaka så hade det endast gått några få minuter, nästan. Intressant. Straxt efteråt skulle förmodligen vad som helst kunna gå fel, men vad skulle det spela för roll? :) .. Går vi alla runt och känner så kan vi lätt fastslå att det som komma skall, blir nåt vi alla väntat på...

High on life...

Försök att hitta hårdvara som slår detta!.... No way..

Natti, eller gomorrn :) ..

Mitt första inlägg...
Trots att det e en gammal tråd så känner jag att jag vill vara med lite.
Att leva i nuet e för mig att kunna släppa gårdagen till förmån för nu å inte låta morgondagen styra mitt handlande idag.Om jag kan finna nån direkt andlig sida av det hela vet jag inte förutom att jag tycker att tiden står nästan stilla när jag arbetar i "icke ordinär verklighet"

Shamanism? Som min fru.

Ere nåt fel med de eller?
Jag tycker att det e ett väldigt ansvarsfullt å vackert jobb man gör inom shamanismen.

Dessa rader kanske förklarar lite...

Tagen ur Carl Söderlings Diktsamling från - 1909
Isis-slöjan
NO: 1
Inlednings-dikten m. samma namn


Den Slöja som för män´skan täcker,
vad som i tiden komma skall,
Och som vår undran oftast väcker
På vad som är vårt rätta kall,
Får ej en oskär hand beröra
Och lyfta utan ödmjuk bön.
Men genom anden kan man höra
Och undfå visshets ljuva lön.

I fjärran skymtar fram ur töcken
Vårt ideal. - Ur jordens grus,
Det visar väg i tröstlös öken
Och leder upp mot himelns ljus.
Oss anstår icke jämmerns läte,
Fast världar hota gå i kvav,
Ty människan som Guds beläte
Ej frukta bör för dödens glav.

Ej anstår oss att dådlöst njuta
Den tid oss given är av Gud.
Vem vet, när livets dag skall sluta. -
Vi därför lyda må hans bud.
I kärlekstjänst vår lycka finna,
Oss giva för vår nästas väl.
I ädla värv båd´ man och kvinna,
För evigt vinna så sin själ.

Då kommer rådet, liksom dagen
Och kraften växer ständigt ny. -
Och kärleken står över lagen,
Som över töcknensolig sky.
Se, anden bryter det insegel,
som skiljertid, som är och gryr,
Att vi som i en källas spegel,
Må se vår väg, när dimman flyr.

Slut - Jag anser i alla fall att det finns ett par lyckade grejer här att hämta - men det är ju klart man kanske måste vara lite romantiskt lagd - men jag tror att vi alla kan förstå vad han vill säga med det här...

samt: plus: (Grymmlingen)

"Each morning we are born again. What we do today is what matters most."

-Buddha-

jag kan inte klandra mina föräldrar att de formade mig in efter deras begränsande verklighetsuppfattning som i sin tur blev formade av deras föräldrars syn på verkligheten ..osv osv.. jag kan inte heller klandra min omgivning eller mina vänner som jag växte upp bland, det var kärlek jag sökte men hade de blivit lärd av dem och min omgivning till att söka uppmärksamheten utanför mig själv, enda sättet att få uppmärksamhet var att spela med i teatern, låna bitar av varandra till att bygga sin roll. bygga sitt egojag som ständigt styrde mig till att vara slav under mina känslor. denna roll blev en mästare på manipulation och hade sina egna kontrolldramer som den tog sig fram med. denna roll var en del av mig men hindrade mig ifrån att se mitt riktiga jag som var långt långt under alla lager som skapats då min sårbarhet blev attackerad av min omgivning. igenom lagerna, slöjorna sipprade giftet ut i form av aggression, sarkasm, hån, svartsjuka, avundsjuka, negativa tankar.. jag smörjde in mig med urin vardera morgon, tog på mig allt skit och kämpade mig igenom dagen med den formade rollen. hade ett stort behov av att få bekräftelse, av att hämnas och vinna egodueller, kämpa åt mig energi för att kunna fortsätta min självförnekelse, bygga min fasad och putsa upp stoltheten! the golden armor. alla dessa dåliga handlingar och risiga val är ett uttryck ur rädsla som är en aspekt av helheten men motsatsen till kärleken/love och den separerade mig ifrån nuet, hindrade mig ifrån att uppleva kärleken i nuet. tankens illusoriska trygghet hindrade mig ifrån att vara den jag igentligen var och är. jag, i am...jag bara är i nuet och upplever allt som händer just nu..

kram.

Det där Du skrev i början känner jag igen... Det gör nog fler än jag också...

Hare..

d klart vi alla känner igen oss i det då dom flesta som skaffar barn är gravt hjärntvättade/programerade och gör det mkt sällan nu mera av kärlek.. även om det är en mkt liten sådan..

Vi är alla tyvärr oftast bara ännu en bugg i vårt matrix..

en bugg i vårt matrix? jag tror jag förstår vad du menar med det.. om du utgår ifrån ickeseparationen, helheten av allt levande där en person förnekar sig själv och sin inre styrka till att uppleva sin sanning, sin väg till sitt jag och helheten bakom alla slöjor av tvivel i denna manipulerade illusion.. att buggen måste omprogrameras för att passa in i koden "för vårat sinne inebär det att tömma allt och släppa taget om allt kunnande" och få programmet att fungera felfritt..eller tas bort helt.. det har redan börjat och kommer att fortsätta fram till 2011/2012.. jag är beredd på att se många nära och kära försvinna ifrån denna planet ganska snart.. men för mig gör det ingenting då jag har kommit till en punkt i mitt liv där blod ej är tjockare än vatten.

kram!

Leva i nuet är att förstå att tiden inte är konstant.

Nuet är överallt, för alltid.
Nuet är du.
Nuet är vart du fokuserar.

Du synkroniserar med världen omkring dig.

Jag ser det lite som att expanderar och krympa ihop sig själv beroende på vad man arbetar med.

När man lyckas synkroniserar korrekt så hamnar man i ett läge av total harmoni där ingen tid är mätbar.

T.ex när man är ute i skogen på landet..
Står stilla och lyssnar och observerar naturen.
Det tar inte så lång tid förrän man börjar synkronisera med naturen och har lätt för att slappna av.

Det som sabbar harmonin är att man har förväntningar av vad som är tänkt att hända under dagen.
Och såfort något oväntat inträffar så är det lätta att man stressar upp sig för att planeringen går åt h-vete.

Om man accepterar att livet inte är konstant så är det lättare att leva i nuet och leva i harmoni.

Ha inte för stora krav på saker och ting.
Om något går åt h-vete, ta det för vad det är och gör vad du har kunskap att kunna göra av den situation du är i för tillfället.

Var uppmärksam och lyssna till din omgiving..observera.