Goinghome skrev:
Fick detta i mailen...så klockrent!!


----------------------------------------------------

Här är lite skoj från oss "gamlingar" till er "fjortisar"!

Det är ett tufft liv vi 60- och 70-talister har levt.....

När jag var liten brukade vuxna tråka ihjäl mig med deras tröstlösa

berättelser om hur svårt det var när de växte upp; som att gå 3 mil

uppförs - båda vägarna - varje dag till skolan genom snöstormar som

pågick året runt, bärandes sina syskon på ryggen till skolan som var en

ombyggd lada utan isolering, där de ändå lyckades hålla en 5:a i snitt

trots deras heltidsjobb efter skolan på det lokala sågverket där de

jobbade för 1 krona i timmen så att de kunde hålla familjen från att

svälta ihjäl.



Jag minns att jag lovade mig själv att när jag växte upp så skulle

minsann inte jag häva ur mig en massa sån skit på mina barn om hur

svårt jag hade det och hur lätt de har det nu.

Meeeeen! Dä härr ärr inteei rrumba



Nu när jag kommit upp i den mogna åldern av 30+ så kan jag inte undgå

att se mig omkring och se dagens ungdom. Ni har det så himla lätt!

Jag menar, jämfört med min barndom lever ni i nån satans utopi! Jag

ogillar att säga det, men ni, dagens ungdom, vet inte hur bra ni har

det.

Jag menar, när jag var barn så inte fan fanns det nåt internet - när vi

ville ha reda på någonting fick vi gå till biblioteket och slå upp det

själva!



Det fanns ingen e-post heller. Vi var faktiskt tvunga att skriva ett

brev, med penna och papper, och sen gå hela vägen ner till brevlådan

och posta det. Efter det tog det en vecka innan brevet kom fram och sen

fick vi vänta på svaret ytterligare en vecka.

Det fanns inte heller MP3r eller Napster. Om man ville stjäla musik

så fick man vackert gå till skivaffären och snatta den själv. Eller så

fick man vänta till på lördag och hoppas att de spelade låten på

Tracks-listan för att kunna spela in den på band, men DJ'n brukade

vanligtvis snacka över hela början på låten och sabba alltihop ändå.

Vill du höra om att ha det svårt? Vi kunde minsann inte bara ladda hem

porr. Du var tvungen att muta nån alkis som kunde köpa dig ett nummer

av "Fib Aktuellt" på närbutiken. Antingen det, eller så fick man nöja

sig med underklädessektionen i Ellos-katalogen. Det var de alternativ

vi hade.



Vi hade inte sånt lyx som "samtal väntar". Om du snackade i telefon och

nån annan ringde så fick de upptaget. Och inte fanns det

"Nummerpresentation" heller. När telefonen ringde så hade du ingen

aning om vem det var. Det kunde vara din rektor, din mamma, en

försäljare eller din spritlangare. Du var helt sonika tvungen att svara

och ta en chansning.



Inte hade vi några flashiga Nintendo Game Cube eller PlayStation 2

tv-spel med högupplösande 3D-grafik - vi hade Atari 2600. Du kunde lätt

se vilka rikemansbarnen var - de hade Intellivision istället. Vi hade

inte "Grand Theft Auto" och "Tekken 3", vi hade "Space Invaders",

"Pong" och "Asteroids" - och grafiken sög! Din gubbe var en liten

fyrkant och det fanns inte massor med levels ! och olika vyer och

bilder - det var samma bild. Hela tiden. Det fanns inte några böcker om

"Hur man vinner i...",för om de hade funnits en "Hur man vinner i

Space Invaders" skulle den bara innehålla en rad: - Bli inte skjuten. Du

kunde inte vinna eftersom spelet bara blev svårare och snabbare tills

du dog.



Precis som livet.



När du gick på bio fanns det inte någon "stadiumplacering". Alla säten

var i samma höjd. Om en lång kille satt framför dig så... taskigt läge.

Inte fanns det nån jäkla kabeltv heller. Vi hade 2 kanaler och inte nån

text-tv heller. Ville du veta vad som skulle visas fick du läsa det i

tidningen. Cartoon Network existerade inte. Tecknat kunde du bara se på

lördagmorgon mitt i Gomorron Sverige.

Fattar du!?



Vi fick vänta HELA VECKAN, era bortskämda små skitungar.

Det är det jag säger, ni barn har det alldeles för lätt.

Ni är bortskämda.


Jag svär, ni skulle aldrig ha klarat er i fem minuter på 70-talet.