http://www.cnn.com/2004/US/12/27/rumsfeld.flt93/index.html

Antingen har Bush-regeringen en hel grodfarm som ständigt hoppar ur deras munnar eller också finns det en gnutta sanning i påståendena. Bush påstod ju att han hade sett det första flygplanets attack på TV INNAN andra attacken ägde rum.

Läste för en tid sedan om en soldat som beordrades att skjuta ner Pennsylvaniaplanet. Han förklarade proceduren. Jag har dock inte källanvisning kvar.

något jag hade sparat i min dator

tänkte dela med mig lite.




Skulle usa attackera usa?

En översikt över kriget mot terrorismen och frågor kring 11 september.
Av Jim Marrs, USA (2001).





En översikt över kriget mot terrorismen
Liksom det återstår frågor om attacken den 11 september, så måste även frågor ställas om de dolda syftena bakom USA:s pådrivande av kriget mot terrorismen.
av Jim Marrs, USA (2001).

"Vi är inte rädda för att anförtro det amerikanska folket otrevliga fakta, främmande idéer, främmande filosofier och konkurrerande värderingar. Ty en nation som är rädd för att låta sitt folk bedöma lögn och sanning i öppen dager är en nation som är rädd för sitt eget folk."
- President John F. Kennedy

Amerikanarna börjar nu få betala priset för att ha sovit över historielektionerna, ignorerat viktig information i alternativa media och försummat att delta i sin egen politiska process. De finner sig invecklade i ett nytt krig - kriget mot terrorismen. Detta är ett krig de aldrig bad om och aldrig föreställde sig, bedövade som vi är av den distraherande burken. Det är ett krig grundat på det påstådda lömska angreppet mot USA den 11 september 2001.
Till skillnad från tidigare krig finns det inget Berlin eller Tokyo att inta och därför ingen seger att hembära utom för dem som tjänar på kriget. De verkliga förlorarna i detta krig kommer den vanliga amerikanska medborgaren att vara jämte den svältande afghanen.
Detta krig kan mycket väl jämföras med det misslyckade kriget mot droger och det nästan glömda kriget mot fattigdomen. Ingen klar seger har ännu nåtts beträffande drogmissbruket och fattigdomens härjningar inom vår egen nation. Våra fängelser svämmar över av drogförbrytare utan någon skönjbar minskning av vare sig tillgång eller efterfrågan på olagliga droger, och våra grundläggande mänskliga rättigheter har farit illa. Precis som dessa misslyckade kampanjer kommer kriget mot terrorismen att för en avsevärd framtid sätta oss på kurs mot begränsning av vår individuella frihet, centralisering och en allestädes närvarande fruktan.
Och var finns de röster som skulle kunna argumentera för detta nya krigs fördelar? Våglängderna och tidningarna bara driver upp skräckfaktorn varje dag med föga eller inga försök att lyssna till de många eftersinnande amerikaner som ställer sig frågan: "Behöver jag verkligen avstå från min frihet för att rädda dem?"
Så med flygande fanor på våra bensinslukande fordon och med kärleken till fosterlandet pulserande i våra hjärtan marscherar vi iväg till ännu ett oljekrig.
Ja, olja. Petroleum har legat bakom alla de senaste krigen från början av 40-talet, när ett lantligt och isolationistiskt Amerika plötsligt kastades in i andra världskriget till följd av japanernas angrepp på Pearl Harbour. Amerikanarna sörjde förlusten av omkring 3,000 soldater och civila och lät i sin rättmätiga indignation sitt land omvandlas till ett gigantiskt militärläger.
Den federala regeringen, som för att råda bot på depressionen hade samlat så mycket makt under Roosevelts tid, växte sig ännu starkare och mer centraliserad med den "nationella säkerheten" som förevändning. På den tiden verkade det helt naturligt och nödvändigt.
Men seriösa granskare av historien vet nu att även det "goda kriget" var resultatet av en handfull rika och mäktiga mäns manövrer. Genom att stänga av Japans oljeförsörjning sommaren 1941 såg Roosevelt, den ingående Wall Steet-insidern, till att Förenta Staterna med säkerhet skulle angripas. Det har nu säkerställts att Roosevelt och några få nära rådgivare mycket väl visste att Pearl Harbour skulle angripas 7 december 1941 men valde att låta det ske för att bättra på sina anledningar till att kasta Amerika in i kriget. (Detaljerna om detta finns i min bok "Rule by Secrecy".)
Vietnamkriget igångsattes av män som stod Roosevelt och Rådet för Utländska Relationer (CFR, Council on Foreign Relations,) nära och som länge hade gett uttryck för sin åstundan att få kontroll över Indokinas olje-, magnesium- och gummitillgångar. Återigen skapade man en provokation. Augusti 1964 piskade president Johnson Kongressen till ursinne med att hävda att nordvietnamesiska kanonbåtar hade angripit USA:s Sjätte Flotta i Tonkinbukten utanför Vietnams kust. "Våra pojkar flyter i vattnet," ropade han.
Kongressen svarade med att bifalla Tonkinbuktsresolutionen, som körde över Konstitutionen och gav Johnson makt att starta krig för att stoppa angrepp mot amerikaner. Det var början till det riktiga brinnande Vietnamkriget.
Och allt var bara lögn. Det har aldrig framkommit bevis för att en sådan attack någonsin ägde rum. Redaktörer för "US News and World Report" (23 juli 1984) kallar det rentav "'Spökslaget' som ledde till krig".
Medan Amerika krigade mot Nordvietnam, som det berättades för oss att bara var en marionett för de kommunistiska Ryssland och Kina, uppmuntrades Johnson av sina CFR-rådgivare att ge Sovjetunionen större lån än under andra världskriget när de var vår allierade. USA-lån gav Ryssland medel till att producera krigsmateriel som sedan skickades till Nordvietnam att användas mot amerikanska trupper. Detta är ett bra exempel på våra moderna krigs dubbelhet.
Goulfkriget handlade bara om olja, från Kuwaits sneddrillningar in i Iraks sydliga reservoljefält till förstörelsen av oljefälten i slutet. Här fann vi en ny Hitler i Saddam Hussein, en fiende beväpnad och finansierad av CIA, en firma vars toppmän sedan länge stått i kontakt med oljemän, CFR-medlemmar och andra globalister (se "Rule by Secrecy").
Saddam Hussein, som hade ont om pengar till följd av sitt åttaåriga krig för USA mot Iran, beslöt att återta Kuwait för att öka sina inkomster. Kuwait hade skurits ut från södra Irak av brittiska trupper. När den amerikanska ambassadören April Glaspie tillfrågades vad hon tänkte om detta svarade hon, att Kuwaitfrågan inte hade något med Amerika att göra. Men när han flyttade sina trupper till Kuwait mobiliserade president George H.W. Bush en FN-styrka mot honom uppbackad med en hemlig fond på 4 miljarder dollar anskaffad av hans affärskollegor i Saudi-Arabien.
Men när dessa patriotiska styrkor ringade in Saddam avbröts hela kriget, och George H.W.Bushs gamle affärskompanjon sitter fortfarande vid makten. Det synes ha varit en annan provokation. Liksom i Vietnam var det så när vi förberedde oss för att slåss mot Saddam, att amerikanska skattebetalare stod för 500 miljoner dollar i lån som Bush skickade för inköp av vapen att användas mot våra styrkor.

Kaspiska Havets olja önskad
Den stora frågan idag är de stora oljereserverna vid Kaspiska Havet - priset som eftersträvades av Hitler, vars framstöt i den riktningen bara stoppades av ryssarnas envisa försvar av Volgastaden Stalingrad.
Sent på 70-talet, när Sovjet upptäckte de betydande oljetillgångarna i Tjetjenien, blev området moget för exploatering, men kontroll över Afghanistan behövdes för att kunna ha en säker oljeledning till världsmarknaderna. Men efter nästan tio års brutala och hejdlösa strider mot afghanerna och arabiska legotrupper inklusive Osama bin Laden, som backades upp av USA, tvingades Sovjet dra sig ur. Detta rysk-afghanska krigs ekonomiska tryck var tillräckligt för att kommunismen skulle rasa ihop i början på 90-talet.
Nu har de internationella bankirerna och oljemännen fått fotfäste i det kontantfattiga Ryssland, och de 40 miljarderna i olja vid Kaspiska Havet börjar få ny uppmärksamhet. 1997 formade sex internationella oljebolag och Turkmenistans regering bolaget Central Asian Gas Pipe Line Ltd (CentGas) för att bygga en 120 mil lång oljeledning till Pakistan och kanske vidare till New Delhi-området i Indien. Ledare för detta konsortium var Unocal Corporation, vars president, John F. Imle Jr, sade att projektet skulle bli "grunden för en ny handelskorridor för regionen, som ofta benämns det 21-a århundradets Sidenväg".
Men problem uppstod genom den fundamentalistiska muslimregeringen i Afghanistan inte minst genom talibanregeringens behandling av kvinnor, vilket föranledde feministdemonstrationer mot företag som försökte göra affärer där. Dessutom skapade talibanregeringen kaotiska förhållanden med att vända olika muslimska sekter mot varandra för att hålla kontrollen. I mitten av 1999 drog sig Unocal tillbaka från oljeledningskonsortiet med den politiska oron som ursäkt, och projektet gick i träda.
Observera, att i president George W. Bushs krigsförklaring mot terrorismen nämndes aldrig terrorister i Nordirland eller palestinska självmordsbombare. Uppmärksamheten vändes bara mot Afghanistan, det enda land som behövdes för att bygga den lukrativa oljeledningen.
Det bör också noteras, att vicepresident Dick Cheney var chef för Halliburton, ett gigantiskt affärsföretag som tjänar oljeindustrin med förtäckta intressen i regionen, och han betraktas allmänt som mäktigare än presidenten.

Afghanistan-aktionen planerad sedan länge
Idag kan det påvisas att en militäraktion mot Afghanistan var planerad långt före attackerna den 11 september.
Såsom det har rapporterats av BBC:s George Arney, upplystes den förre pakistanske utrikesministern Niaz Naik i mitten av juli av amerikanska tjänstemän om, att en militäraktion mot Afghanistan skulle sättas i gång i mitten av oktober.
Vid ett FN-lett möte om Afghanistan i Berlin informerades Naik, att om inte bin Laden överlämnades skulle Amerika gå i militär aktion för att antingen döda eller fånga både honom och talibanledaren Mulla Omar som ett första steg till att där införa en ny regering.
I en intervju publicerad i den franska publikationen Le Nouvel Observateur (vars intressanta delar aldrig nådde fram till USA), erkände den förre rådgivaren i nationella säkerhetsfrågor Zbigniew Brzezinski, att amerikansk aktivitet i Afghanistan egentligen började sex månader före Sovjets invasion i december 1979.
Brzezinski sade, att Jimmy Carter-administrationen började hemligen understödja oppositionella mot den pro-sovjetiska regimen i Kabul i juli 1979, väl medveten om att sådana åtgärder kunde provocera fram en sovjetisk invasion. Sovjetledarna menade då att invasionen var nödvändig för att stoppa den amerikanska aggressionen i Afghanistan. Den förra rådgivaren i nationella säkerhetsfrågor, som hjälpte till med att grunda den globalistiska Trilaterala Kommissionen, uttryckte ingen ånger över denna provokation, då han sade: "Den hemliga operationen var en utmärkt idé. Den förde med sig Sovjetimperiets demoralisering och slutligen dess upplösning." Den frambringade också talibanregimen som vi slåss mot idag liksom även Osama bin Laden.
1984, när vicepresident George Bush såg över den afghanska situationen, var bin Laden chef för Maktab al-Khidamat (MAK), som dirigerade pengar, vapen och stridskrafter från den yttre världen till kriget mot Sovjet. Han hjälpte snart till med att forma mångspråkiga trupper från Egypten, Pakistan, Libanon, Syrien och palestinska flyktingläger, som CIA fann det lättare att handskas med än de muslimska fundamentalisterna i Afghanistan.
Det borde finnas skäl till eftertanke gällande Amerikas roll i att beväpna och träna en internationell grupp av muslimska extremister i Afghanistan långt efter att deras kamrater förstörde den amerikanska marinens baracker i Beirut och kapade flera av deras flygplan.
Det märktes föga i efterdyningarna av attackerna den 11 september av rapporterna om att Kina hade undertecknat en pakt med afghanerna och försiktigt leddes in i den kontroversiella WTO - en manöver som under normala förhållanden skulle ha väckt livliga protester inom vida kretsar. Fastän en sådan pakt inte har fått något erkännande i vår tid, så besökte Pakistans general Pervez Musharraf, ordförande och chef för Pakistans armé, Kina detta år på deras begäran och diskuterade gemensamma intressen.
Fastän det hävdas att Pakistan för närvarande hjälper USA i kriget mot terrorismen, så avslöjade Michael Sheehan, inrikesdepartementets koordinator för kontraterrorism, för en underkommitté i Senatens Utrikesrelationer, att Pakistan stöder och tränar terroristgrupper i Afghanistan.
Detta väcker spöket till liv om kinesiskt ingripande, om USA-styrkor skulle fastna i det bergiga Afghanistan. Detta prospekt är särskilt oroväckande, då den franske profeten Nostradamus, som så ofta visat sig ha rätt i sina profetior, 1555 publicerade sin förutsägelse att Amerika och Ryssland skulle dra i krig mot en koalition bestående av arabstater och Kina. Fram till nyligen verkade en sådan idé absurd.

Skulle amerikaner kunna angripa amerikaner?
Angreppet mot World Trade Center och Pentagon erbjöd en välkommen anledning till att sätta i gång de väl förberedda planerna för militäraktioner mot Afghanistan. Men fick de bara hända eller var de organiserade? Frågan blir: "Skulle någon amerikan tillåta angrepp på sina medamerikaner, bara för att främja sina egna affärsmässiga eller politiska intressen?" Tyvärr verkar svaret tydligen bli ett "Ja".
Otroligt nog visar 40 år gamla dokument, som man trodde hade förstörts för länge sedan men som nyligen offentliggjordes, att i början på 1960-talet föreslog USA:s militärledning terroristangrepp i USA för att kunna skylla dem på Fidel Castro. De diskuteras i en nyutkommen bok om National Security Agency (NSA) med titeln Body of Secrets: Anatomy of the Ultra-Secret National Security Agency (ungefär "Sekretessanhopningen: den ultra-hemliga nationalsäkerhetsbyråns anatomi") av James Bamford. (se recension i "Nexus").
Dessa dokument producerades sent 1961 efter den misslyckade Grisbuktsinvasionen på Kuba den våren. President John F. Kennedy, som var arg över CIA:s klumpiga aktioner, hade flyttat över ansvaret för Kuba från den byrån till Försvarsdepartementet. Här övervägde militära strateger planer på att genomföra terroristaktioner som skulle uppröra den amerikanska befolkningen och hetsa den till att stödja ett militärt angrepp på Kuba. Under betänkande i Operation Northwoods var planer på att
* skapa "en serie välkoordinerade incidenter" i eller omkring USA:s flottbas i Guantanamo på Kuba som skulle omfatta kravaller och sprängning av ammunitionsdepåer, flygplan och fartyg;
* att "utveckla en kommunistisk Kuba-terrorkampanj i Miamiområdet, andra Floridastäder och till och med i Washington",
* att "sänka en båtlast med kubanska flyktingar på väg till Florida (äkta eller arrangerat) ... (och) arrangera mordförsök på kubanska flyktingar i USA";
* att detonera bomber i väl utvalda områden och koordinera dem med upptäckten av "arrangerade dokument" som skulle tyda på kubansk anstiftan;
* att använda "ryska" flygplan till att oroa civila flyglinjer;
* att utföra "kapningsförsök mot civila flygplan och fartyg", och till och med att simulera nedskjutningen av ett civilt flygplan.
Kennedy förkastade Operation Northwoods, och äldre militärofficerer befallde att dokumenten skulle förstöras. Men någon smusslade undan dem, och de upptäcktes av Assassination Records Review Board (ungefär "Mordarkivsbyrån") och offentliggjordes nyligen av Nationalarkivet.
Mera nyligen rapporterade The New York Times (28 oktober 1993) att en informatör kallad Emad Salem var involverad tidigt 1993 med Mellanösternterrorister anslutna till Osama bin Laden för att utveckla en bomb att användas mot New Yorks World Trade Center. Salem, en tidigare egyptisk arméofficer, ville byta ut sprängämnet mot ett ofarligt pulver, men hans plan att sabotera attacken blockerades av en FBI-tjänsteman, som tydligen inte ville utlämna insider-agenten. Attacken fick genomföras. 26 februari 1993 resulterade explosionen i World Trade Center i sex döda, mer än 1,000 skadade och materiella skador till en kostnad av mer än en halv miljard dollar.
Vi ser nu att arrangerandet av kriser för att främja politiska program var en metod som man väl förstod sig på och använde sig av under 1900-talet. Är detta spelet idag? Låt oss undersöka attackerna den 11 september.

Frågor angående attackerna den 11 september
Ytligt sett verkar allting alldeles klart. Enligt den officiella versionen var det omkring 19 självmordsterrorister från Mellanöstern med sina hjärtan fulla av hat mot amerikansk frihet och demokrati, som kapade fyra flygplan och kraschade med två av dem rakt in i tvillingtornen av New York Citys World Trade Center och ett tredje in i Pentagon. Det fjärde rapporterades ha kraschat i västra Pennsylvania efter att passagerarna försökt bekämpa terroristerna.
Men många obehagliga frågor har kommit upp. Bland dem:
* Varför gjorde USA:s militärer upp krigsplaner mot Afghanistan månader före attackerna den 11 september? Letade de bara efter någon lämplig händelse för att kunna sätta fart på den likgiltiga amerikanska allmänheten till att vilja ha krig, som i det förflutna?
* Hur kunde dokument som länkade bin Laden till attackerna påträffas oskadda i World Trade Center medan flygplanens svarta lådor, som var gjorda för att klara krascher, var helt förstörda?
* Varför hindrades fotografer från att fotografera ruinerna från vissa vinklar till och med dagar och veckor efter attackerna; som CBS-korrespondenten Lou Young klagande frågade: "Vad är de rädda för att vi skall få se?"
* Varför avskedades NYPD-avdelningen till FBI som en "säkerhetsrisk", vilket rapporterades i New York Times den 16 oktober? Vems säkerhet var i fara? FBI:s? Vad är det Byrån inte vill att NYPD skall få veta?
* Hur kunde en så tydligt utarbetad terroristplan, som involverade kanske så många som 100 personer och som varit under arbete i fem år, undgå att upptäckas av FBI och CIA? Och varför blir deras fiasko inte undersökt, de ansvariga friställda och byråerna omstrukturerade, medan deras budget i stället fördubblas?
* Varför var det södra tornet det första som kollapsade, när det inte alls var så illa skadat som det norra tornet, som brann i nästan en och en halv timme innan det kollapsade?
* Varför hävdade många vittnen att de hörde ytterligare explosioner inom byggnaderna? Och varför verkade tornens förstörelse mera som en kontrollerad implodering än som en tragisk olycka?
* Varför erkände FBI-chefen Robert Mueller att namnlistan över kaparna kunde vara falsk och dölja deras riktiga namn? Måste inte vem som helst uppvisa ID-handlingar med fotografi för att få ett boardingkort? Var fanns den normala säkerhetskontrollen?
* Varför förelåg det en skillnad på 35 namn mellan den publicerade passagerarlistan och den officiella dödslistan över alla de fyra förolyckade planen? Internetkolumnisten Gary North avslöjade att "den publicerade namnlistan inte alls motsvarar den fullständiga listan över alla ombord". Varför denna skillnad?
* Då ingen av dessa på passagerarlistan hade något arabiskt-klingande namn, hur kunde då regeringen veta vilka som var kaparna?
* Varför stämde inte kaparnas platsnummer, som uppgavs i ett mobiltelefonsamtal från flygvärdinnan Madeline Amy Sweeney till Bostons flygtrafikkontroll, överens med de mäns platsnummer som FBI hävdar att var de ansvariga?
* Sedan Saudi-Arabiens utrikesminister hävdat att fem av de utpekade kaparna inte var ombord på dödsplanen utan i själva verket fortfarande är vid liv, och att en sjätte på listan påfanns vara vid liv och må bra i Tunisien, varför är dessa sex fortfarande på FBI:s lista?
* Varför fanns inga av de namn som utpekats som kaparna på någon av passagerarlistorna? Om de alla använde falska namn, hur lyckades FBI då identifiera dem så snabbt?
* Varför tog en av de namngivna kaparna med sig bagage på en självmordsresa för att sedan lämna det i en bil på flygfältet med ett självkomprometterande brev?
* Efter den allmänna undersökningen av septemberattackerna erkände USA:s myndigheter sent i oktober att de flesta av deras mest lovande ledtrådar till att finna medbrottslingar och få sina länge närda misstankar bekräftade hade kommit på skam, enligt New York Times. Då mer än 800 personer arresterats och mer än 365,000 tips kommit in från allmänheten, varför har ingenting hållbart kommit fram av den mest omfattande kriminella undersökningen i USA:s historia?
* Av de nästan 100 människor som fortfarande söks av FBI, varför är inte någon av dem betraktad såsom misstänkt?
* Varför bombar vi Afghanistan, när tydligen ingen av de utpekade kaparna var någon afghan utan i stället araber från olika länder i Mellanöstern? Eftersom Irak utpekades som medskyldig i 1993 års attack på World Trade Center, varför bombades inte Irak?
* Varför verkar några av kaparnas dryckesorgier och jakt på prostituerade i Boston, som rapporterats av Reuters, mera som legosoldaters lössläppthet före ett uppdrag än som fromma religiösa fundamentalisters förberedelser för att möta sin skapare?
* Hur lyckades terroristerna komma åt topphemliga koder och signaler för Vita Huset och Air Force One - ursäkten för att köra omkring med president Bush över hela landet den 11 september? Var detta bevis för ett insiderjobb, eller var det, som Fox News rapporterade, bevis för att förre FBI-anställde och dubbelagenten Robert Hanssen hade levererat en uppdaterad version av den stulna Promis-datormjukvaran till sina ryska kunder som skickade det vidare till bin Laden? Ger denna mjukvara, som stals från ett USA-företag under Reagan-administrationen av tjänstemän i Justitiedepartementet under riksåklagaren general Ed Meese, utomstående fritt tillträde till våra topphemligaste datorer? (Hanssens sista jobb innan han arresterades som spion var att uppgradera FBI:s underrättelsetjänsts datorsystem.)
* Om United Airlines Flight 93 kraschade som resultat av en kamp mellan heroiska passagerare och kaparna, varför berättar vittnen för oss om ett andra plan som följde efter, fallande brinnande vrakdelar, ingen djup krater och vrakgods utspritt över 10 km, vilket indikerar en explosion i luften?
* Varför beskrev nyhetssändningar halsskärandet och lemlästandet av passagerare på Flight 93 med knivar, när tidskriften Time berättade den 24 september att en av passagerarna ringde hem på en mobil och berättade, "Vi har blivit kapade. De behandlar oss vänligt"?
* Som internet-gurun Gary North skrev: "Vi behöver en teori om de koordinerade kapningarna som vilar på en trovärdig orsak-och-verkan-sekvens som inte tar för givet det totala misslyckandet med både incheckningsproceduren och proceduren med platstagandet på fyra olika flygturer på två olika flyglinjer. Jag kan inte se hur någon kan göra en ordentlig bedömning om vem som låg bakom attackerna förrän han kan komma med en trovärdig förklaring till hur kaparna lyckades ta sig ombord och inte avlägsnades."
Men den federala regeringen hjälpt av hymlande massmedia lät inte sådant rationellt tänkande komma in och störa rusningen till slutsatsen att det var Osama bin Laden som var den brottsling som låg bakom attackerna.

Osama bin Laden och hans vänner
Liksom i mordet på Kennedy hade myndigheterna en misstänkt redan innan någon visste klart vad som hade hänt. Osama bin Laden, född i en välbärgad Saudi oljeindustrifamilj, fick vapen och finansiering av USA:s regering under det rysk-afghanska kriget under 80-talet. Trots det faktum att han förnekat all kunskap om attackerna 11 september antas han vara skyldig av både regeringen och pressen. Ingen annan tolkning av attackerna har släppts fram i massmedia.
Bin Laden är en skräddarsydd fiende, ryktesvis mannen bakom 1993 års WTC-attack och en flykting undan amerikansk rättvisa sedan mer än ett årtionde. Det har noterats att regeringen tydligen spenderat mera tid och pengar på att jaga Microsofts Bill Gates än på att fånga in bin Laden. Detta kan bero på affärskontakterna mellan vår nye terroristfiende och rika amerikanska företag.
Enligt flera rapporter, inklusive Jonathan Beaty och S.C.Gwynnes bok The Outlaw bank: A Wild Ride into the Secret Heart of the BCCI (Random House, N.Y, 1993) och American Free Press (5 oktober 2001)(reinkarnationen av Washingtontidningen The Spotlight), använde familjen Bushs vän James R. Bath pengar från Osama bin Ladens äldre bror Salem för att starta ett kompanjonskap med George W. Bush i Arbusto Energy, ett oljedrillningsbolag i västra Texas. Bush trodde att det spanska ordet Arbusto betydde Bush (skogsland, urskog,) medan det mest används i betydelsen buskage.
Enligt Houston Chronicle utnämnde Salem bin Laden Bath till sin affärsrepresentant i Texas kort efter att den äldre Bush utnämndes till chef för CIA av president Gerald Ford 1975. Det var familjen Bush, särskilt Jeb och Neil, som var inblandade i det stora sammanbrottet i lån och besparingar 1989-93 som kostade skattebetalarna mer än $500 miljarder.
Genom ett komplicerat nät av oljemän från Texas, rika Saudi-shejker och hänsynslösa bankirer kopplade till BCCI, lyckades den yngre George Bush omsider skaffa sig en ansenlig del i ett nytt oljebolag som hette Harken Energy. Två månader innan Saddam Hussein skickade irakiska trupper mot Kuwait sålde Bush två tredjedelar av sina Harken-aktier och gjorde sig därmed en nettovinst på en miljon dollar. Aktierna föll när Irak inledde sin invasion.
BCCI lades ner av federala utredare 1991 efter att den lidit omkring $10 miljarder i förluster. Det var en Pakistan-ledd institution med frontbolag på Caymanöarna som använde sig av hemliga konton för global penningtvätt, och den användes av USA:s underrättelsetjänst till att smuggla pengar till bin Laden och Mujaheddin i Afghanistan som kämpade mot den Sovjetunderstödda regeringen.
Salem bin Laden omkom omsider i en underlig krasch i ett ultralätt flygplan 1988. Planet med plats för en passagerare girade plötsligt och oförklarligt in i högspänningsledningar nära San Antonio, Texas.
Det bör noteras att under Gulfkriget var det Binladen Brothers Construction (nu the Saudi Binladen Group) som hjälpte till med att bygga flygfält för amerikanska plan. Bröderna bin Laden beskrevs då som "goda vänner till USA:s regering".
Senare fortsatte Laden-firman att anlitas för att bygga en amerikansk flygbas i Saudi-Arabien trots det faktum att Osama redan hade beskyllts för terroristattacker, såsom bombandet av Khobartornen vid Dhahranbasen, som dödade 19 amerikaner. En skribent vid WorldNetDaily kommenterade: "Så låt oss få detta klart. Osama spränger våra anläggningar och hans familj får kontraktet för att återuppbygga dem. Får ni känslan av att här pågår mer än vad som synes?"
En annan nära kontakt mellan bin Laden och Bushfamiljen är den privata internationella investeringsfirman The Carlyle Group som är värd 12 miljarder. Fastän dess webbsida upphört efter attackerna den 11 september vet man, att bland Carlyle-direktörerna finns Reagans förra försvarsminister Frank Carlucci, Bushs förra statsråd James Baker och den förre Reaganmedhjälparen Richard Darman. New York Times berättade att den förra presidenten Bush tilläts köpa in sig i Carlyles investeringar, som omfattar minst 164 bolag runt världen.
Enligt Wall Street Journal (28 september 2001): "George H.W. Bush, fader till president Bush, arbetar för bin Ladens familjeföretag i Saudi-Arabien genom The Carlyle Group, en internationell konsultfirma." Det har bekräftats av den äldre Bushs stabschef att Bush skickade ett tack-kort till familjen bin Laden efter en artighetsvisit under början av 2001.
Med sådana kontakter och en son som president av USA utsattes den äldre Bush med sina engagemang i Carlyle för frågor av Larry Klayman, ordförande och generalrådgivare av Judicial Watch, som sade: "Vilken utländsk regering och investerare som helst som vill ställa in sig hos den nuvarande Bush-administrationen kommer bergsäkert att ge Carlylegruppen lönsamma affärer. Och med den förra presidenten Bush som sprider firmans investeringar utomlands kommer utlänningar självklart att förväxla Carlylegruppens intressen med den amerikanska regeringens intressen."
Efter att ha fördelat en del av Carlyle/bin Laden-investeringarna inom olika affärsområden inklusive rymdindustrin, kommenterade webb-författaren och förra polisen i Los Angeles Michael C. Ruppert: "Med andra ord, Osama bin Ladens attacker mot World Trade Center och Pentagon med den resulterande massiva höjningen av USA:s försvarsbudget har just skaffat hans familj en massa pengar."
Vad som gjorde dessa affärsuppgörelser, som binder samman tidigare och nuvarande amerikanska politiska ledare med män i Mellanöstern, ännu mer suspekta, var beskedet att flera USA-firmor höll på att undersökas för att ha sålt ut sina aktier strax före attackerna den 11 september.

Kort leveransförsäljning indikerar kunskap i förväg
Att sälja aktier för kort leverans handlar om möjligheten att göra stora vinster på att sälja till en vänligt sinnad tredje part och sedan köpa tillbaka dem när priserna faller. Om detta sker före en traumatisk händelse visar historien att det indikerar kunskap i förväg om vad som skulle hända. Det är välbekant att CIA använder Promismjukvaran till att rutinmässigt ta tempen på aktiebörser för att se om något är på gång, om det förekommer varningstecken för någon terroristattack eller något suspekt ekonomiskt beteende.
En vecka efter attackerna den 11 september rapporterade London Times att CIA hade bett granskare för the Financial Services Authority i London undersöka den suspekta försäljningen av miljoner börsaktier omedelbart före attackerna. Man hoppades att affärsspåret skulle leda till terroristerna. The Times sade att marknadsgranskare i Tyskland, Japan och USA alla hade fått information om försäljning för kort leverans av försäkrings-, flygbolags- och vapenfirmors aktier, vilka alla föll drastiskt efter attackerna.
Mäklaren och analytikern Richard Crossley i London noterade att någon hade sålt aktier i ovanligt stora kvantiteter från tre veckor före attackerna. Han sade att han uppfattade detta som bevis för att någon hade insiderförkunskap om attackerna. "Vad vore hemskare än att rikta ett stiletthugg mot hjärtat av den västerländska finansmarknaden?" tillade han. "Bara att göra vinst av saken. Orden sviker mig."
Även USA:s regering erkände att den undersökte kort försäljning som tydde på förkunskap om tragedin. Det förekom ovanligt hög börsaktivitet i flygbolags- och försäkringsaktier flera dagar före 11 september, som spekulerade i att dessa aktier skulle falla. Det rapporterades av Interdisciplinary Center, en kontraterroristisk hjärntrust som inbegrep tidigare israeliska officerare i underrättelsetjänsten, att insiders gjorde sig en vinst på nästan $16 miljoner genom att sälja aktier för kort leverans i American och United Airlines, de två flygbolag som utsattes för kapningarna, och investeringsfirman Morgan Stanley, som låg på 22 våningar i World Trade Center.
Tydligen kunde ingen av dessa suspekta transaktioner spåras till bin Laden eftersom dessa nyheter snabbt försvann från rapporteringen och fick många att undra om spåret lett till amerikanska firmor eller underrättelsetjänster.
Enligt Michael C. Ruppert handlades dessa transaktioner främst av Deutsche Bank-A.B.Brown, en firma som fram till 1998 leddes av A.B."Buzzy" Krongard, som idag är verkställande direktör för CIA. Vid sidan av Krongard är andra framstående amerikaner som haft förbindelser både med CIA och makten på Wall Street Clark Clifford (som var en huvudaktör i att skaffa BCCI legitimitet), John Foster Dulles och Allen Dulles (Allen översåg med invasionsfiaskot i Grisbukten och satt i Warrenkommissionen,) Bill Casey, David Doherty, George H.W.Bush, John Deutch, Nora Slatkin och Hank Greenburg.
Som berättats i Rule by Secrecy har CIA historiskt varit överlastat med medlemmar av Wall Street-eliten som önskat främja sina globalistiska program. Det driver också ett antal frontbolag som själva handlar med aktier och obligationer.
"Jag är helt övertygad om att CIA hade fullständig och perfekt förkunskap om attackerna inklusive datum, tidpunkten, orten och stället," sade Ruppert till OnLineJournal den 12 oktober.
Det fanns andra tecken på förkunskap. San Franciscos borgmästare Willie Brown gjorde det uttalandet att han den 10 september varnades av sin personliga "flygfältssäkerhetstjänst" att inte flyga nästa dag, enligt radiostationen KSFO.
Mera kusligt var ett stycke i Washington Post den 28 september som berättade, att tjänstemän vid snabbudsfirman Odigo i New York hade bekräftat, att två anställda i Israel fått textmeddelandesvarningar om attackerna mot WTC två timmar innan planen kraschade in i byggnaderna. Firmans marknads- och försäljningsvicepresident Alex Diamandis sade, att det var möjligt att varningen utgick till andra medlemmar av Odigo, men de hade inte hört om något sådant.
Militära styrkor hade haft höjd beredskap flera dagar före attackerna, och flera överkänsliga hävdade att de känt på sig att något var på gång.
Till och med ryssarna kom in på ett hörn. Doktor Tatjana Koragina, en äldre forskare vid Institutet för Makroekonomisk Forskning, en del av det ryska ministeriet för Ekonomisk Utveckling, vann trovärdighet genom sin förutsägelse i juli att en ovanlig katastrof skulle drabba Amerika sent i augusti och förstöra ekonomin. I en intervju i Pravda sade hon: "USA har valts ut som objekt för ett finansiellt angrepp eftersom planetens finansiella centrum ligger där. Effekten kommer att bli maximal. Den ekonomiska krisens svallvågor kommer att sprida sig över planeten."
Efter septemberattackerna intervjuades doktor Koragina igen och försäkrade att den "mäktiga gruppen" bakom attackerna kommer att slå till igen. "När [amerikanerna] efter de nya attackerna förstår att deras regering inte kan garantera dem någonting kommer de att få panik och förorsaka kollapsen av deras finansväsen."
Tillfrågad om vem som verkligen låg bakom denna vidriga plan svarade hon att det inte var de 19 terrorister som identifierats av FBI utan snarare en större grupp som önskade omskapa världen. Hon sade att denna grupp av extremt mäktiga privatpersoner hade tillgångar på omkring $300 biljoner ($300,000,000,000,000) och hade för avsikt att hävda sin makt under en ny världsregering.

Fjärrkontrollerade flygplan en verklighet
Tack vare nyligen avslöjad teknologi är det nu möjligt att teoretisera över att ingen av kaparna hade för avsikt att dö. "Global Hawk" är namnet på den senaste versionen av obemannat flygplan med hög tålighet på hög höjd (UAV, Unmanned Air Vehicle), med andra ord, ett obemannat ljudplan som kan lyfta och utföra uppdrag såsom fotografering av slagfält och land genom elektronisk fjärrkontroll.
Denna Buck Rogers-utrustning gjorde sin första fungerande flygtur den 7 oktober när den användes för rekognocering över Afghanistan i förberedelse för USA:s luft- och robotattacker mot talibanregimen. Men detta fjärrkontrollerade plan, snarlikt det kommersiella flyget Boeing 737, hade framgångsrikt prövats tidigare 2001, först vid Edwards Air Force Base och senare vid Edinburgh Air Force Base i Syd-Australien.

När nyheten först kom om Global Hawk spekulerades det i att UAV-teknologin kanske kunde användas till att stoppa flygplanskapningar. När en kapning ägde rum skulle Global Hawk-tekniken kunna kopplas på och det kapade planet flygas och sättas ner på ett säkert flygfält vad kaparna och flygbesättningen än gjorde.
Efter attackerna nämnde New York Times den 28 september i en artikel om ökad flygsäkerhet faktiskt denna "nya teknologi som troligen i en avlägsen framtid skulle kunna överlämna åt markkontrollanter att sätta ner störda plan genom fjärrkontroll". Detta gav sken av att sådan teknologi ännu inte var tillgänglig, men tidigare under 2001 föreslog en före detta chef vid British Airways att sådan teknologi kunde användas till att styra ett flygplan från marken och fjärrkontrollera det efter en kapning.
Det är onödigt att tillägga, att det finns de som idag ställer frågan om Global Hawks första verkliga genombrott kan ha ägt rum den 11 september. Som all erfaren flyg- och militärpersonal väl vet, att om en teknologi som Global Hawk blir offentliggjord, så har den säkert redan använts i flera år. Men oavsett hur planen med terroristerna kontrollerades, så står det klart att deras chefer hade information om inte hjälp från inom regeringen.

Bin Laden och media
Och hur var det med Osama bin Laden? Vad har vi att säga om allt detta? Vänd dig inte till massmedia för att få någon information, då de alla har kommit överens om att inte sända ut något som kan göra den officiella regeringsversionen mindre trovärdig, om det dock har erkänts att Bushs mediaförkastelser av bin Laden mera har utmärkts av beskrivningar som "ond" och "missdådare" än av någon bevisföring.
Rättvisa & Noggrannhet i Rapporteringen (FAR, Fairness & Accuracy in Reporting,) noterade att nätverkschefer representerande ABC, NBC, CBS, Fox och CNN var involverade i ett konferenssammanträde med nationalsäkerhetsrådgivaren och tungviktaren i CFR (Council on Foreign Relations) Condoleezza Rice. Tydligen gick cheferna med på att begränsa sig och hur de skulle rapportera angående bin Laden eller hans al-Qaeda-grupp. Bushfolk försökte till och med få al-Jazeera, kallad "Mellanösterns CNN", som sänder från Qatar, att tona ner sitt material om bin Laden, men utan framgång. De hade större framgång med medlemmar av Kongressen när de hotade ställa in säkerhetsunderrättelser om dess medlemmar uttryckte sig fritt inför media. Nästa dag utsträckte Vita Husets talesman Ari Fleischer, redan känd för sitt uttalande att amerikaner "behöver akta sig för vad de säger", sitt förbud till ledande tidningar som han kontaktade och bad att inte publicera bin Ladens intervjuer i sin helhet.
Enligt en FAR-nyhetssändning: "Saken gäller inte att bin Laden eller al-Qaeda skall få 'rätt utrymme' i amerikanska nyhetssändningar, utan att det är besvärligt för regeringen att fixa eller influera nyheternas innehåll. Att undanhålla allmänheten information är knappast patriotiskt. När Vita Huset insisterar på att det är farligt att rapportera en nyhetshändelse 'i sin helhet' ljuder alarmsignalerna för både journalister och den amerikanska allmänheten."
Här är vad bin Laden verkligen sade i en intervju den 28 september, enligt den pakistanska tidningen Ummat: "Jag har redan sagt att jag inte är involverad i attackerna i USA den 11 september. Som muslim undviker jag så gott jag kan att tala osanning. Jag hade ingen vetskap om dessa attacker, och inte heller betraktar jag dödandet av oskyldiga kvinnor och barn eller andra människor som en lovvärd handling. Islam förbjuder uttryckligen att man skadar oskyldiga kvinnor och barn och andra människor. Sådant är förbjudet till och med i krig. Det är USA som förövar varje form av misshandel mot kvinnor, barn och vanliga människor."
I denna intervju, som tydligen tystades i USA, lade bin Laden skulden för attackerna inte överraskande på Israel, i det att han sade: "Vad som ägt rum i Palestina under de senaste 11 månaderna är tillräckligt för att åkalla Guds vrede över USA och Israel [och för] vad som tidigare vederfarits oskyldiga mänskor i Irak, Tjetjenien och Bosnien."
Bin Laden fortsatte: "Vi är inte fientliga mot USA. Vi är emot det amerikanska regeringssystemet som förvandlar andra nationer till slavar under USA och tvingar dem till att pantsätta sin politiska och ekonomiska frihet."
Man kan förstås inte ta bin Laden på fullt allvar - men å andra sidan kan man inte heller det med USA:s regering, som man har kommit på med så många lögner och bedrägerier i det förflutna att det är förvånansvärt att någon över huvud taget längre fäster något avseende vid officiella uttalanden.

Amerikansk utrikespolitik
Vad som noggrant borde tas i beaktande är den dystra sanningen om USA:s utrikespolitik sedan det andra världskriget. Denna politik, vilket bekräftats av New York Times för åratal sedan, låg länge i händerna på eliten i Council of Foreign Relations sedan åtminstone 1939. Denna elit och dess associerade omfattar de tidigare presidenterna George H.W. Bush, Bill Clinton, Gerald Ford, Jimmy Carter och (den framlidne) Richard Nixon, så gott som varje chef för CIA lika väl som ett ansenligt antal välkända tidigare och nuvarande regeringstjänstemän som Dick Cheney, Henry Kissinger, Wesley Clark, Strobe Talbott, Alexander Haig, Alan Greenspan, James A. Baker III, Sandy Berger, Colin Powell, Zbigniew Brzezinski, Frank C. Carlucci, John Deutch, Lawrence Eagleburger, Robert MacFarlane och Casper Weinberger.

Denna politik har handlat om neo-kolonialism; det är, underkuvande av och kontroll över andra nationer genom militärdiktatorer eller förmögna familjer understödda av, och ofta satta i ämbete av amerikansk militär eller underrättelsetjänst. De länder som fått känna av USA:s CIA- eller militära aktivitet som resultat av utrikespolitik inkluderar Somalia, Afghanistan, Mexico, Guatemala, Panama, Colombia, Indonesien, Dominikanska Republiken, Irak, Iran, Libyen, de palestinska territorierna, Cuba, Vietnam, Korea, Nicaragua, Libanon, Grenada, Haiti, Serbien, Kossovo, Bosnien, Brasilien, Tsad, Sudan och många fler.
Som doktor Martin Luther King Jr sade under Vietnamkriget: "Min regering är världens ledande våldsleverantör." Han sade inte "mitt land" eller "mitt folk". Det är regeringen - eller snarare de som kontrollerar den - som är ansvarig, om dock vi, de förvirrade och omedvetna medborgarna i vad vi tror vara en demokrati, måste ta på oss vår del av skulden.
Historiska prejudikat
Finns det prejudikat i historien för vad som händer i Amerika idag? Det finns så mycket, att det inte går att presentera allt i brist på utrymme. Nero brände Rom, gav sina fiender skulden och gjorde sig till diktator. Men begrunda vad som hände bara det senaste århundradet.
Den 27 februari 1933 förstördes den tyska riksdagen genom brand. Hitler och hans nazister skyllde förstörelsen på kommunistiska terrorister. De till och med fångade in en sådan: en efterbliven holländsk yngling som hette Marinus van der Lubbe, som hade medlemskort i kommunistpartiet. Efter någon tid i fängelse bekände ynglingen sig skyldig till mordbrand. En senare undersökning visade dock att en ensam person inte hade kunnat starta mammutbranden och att tändmaterialet hade förts till byggnaden genom en tunnel som utgick från Hitlers närmaste partner Hermann Görings kontor.
Mindre än en månad senare, den 24 mars 1933, röstade ett panikslaget tyskt parlament med 441 röster mot 94 för ett "bemyndigande" pådrivet av Hitler, som blev inledningen till hans diktatur. Som resultat av detta "bemyndigande" fick tyskarna snart uppleva vapenkonfiskering, nationella ID-kort, rasistisk åtskillnad, en nationalsäkerhetschef (Heinrich Himmler) och senare massmord och folkförintelser genom koncentrationsläger.
En av de västerländska ledare som understödde Hitler och hans politik var Prescott Bush, farfar till president George W. Bush. Han måste ha lärt sig av Hitlers metod att skaffa sig oförsvarlig makt.
Efter riksdagshusbranden i Berlin har familjen Bush och deras associerade i Council on Foreign Relations, Trilaterala Kommissionen och Bilderberggruppen ofta imiterat Hitlers taktik att skapa problem, erbjudit en drakonisk lösning och avancerat sina ställningar genom resulterande kompromisser.
Den verkliga fienden är vem som än ligger bakom attackerna den 11 september. Osama bin Laden, så nära anknuten till familjen Bushs ekonomiska intressen och CIA, kan vara hjärnan bakom dem, eller han kan vara en bekväm syndabock - ytterligare en provokation för att driva amerikanerna till ett nytt oljekrig.
Vi måste noggrant tänka efter var den verkliga orsaken till terrorn finns: hos en skäggig fanatiker i ett utarmat land i Mellanöstern eller hos dem som gör sig vinster med att köra över USA:s konstitution under skenet av att försvara friheten.

Vid sidan om:
Generalmajor Smedley Butler om Interventionalism.
"Krig är bara bluff. En bluff definieras bäst som något som inte är vad det verkar vara inför de flesta människor. Bara en liten indsidergrupp vet vad det verkligen handlar om. Den genomförs till fördel för några få och på massornas bekostnad.
Jag tror på gediget försvar längs kusterna och inget mer. Om en nation kommer över hit och slåss, så ska vi slåss. Problemet med Amerika är att när dollarn bara gör en förtjänst på sex procent här blir den rastlös och går över havet för att skaffa sig hundra procent. Då följer flaggan med dollarn, och soldaterna följer flaggan.
Jag skulle aldrig gå ut i krig igen, som jag har gjort tidigare, för att skydda några bankers lömska investeringar. Det finns bara två saker vi borde slåss för: en är försvaret av våra hem, och den andra är våra rättigheter. Krig av något annat skäl är bara bluff.
Det finns inget trick i bluffmakarens väska som militärgänget inte känner till. Den har sina "fingermän" till att peka ut fiender, sina "muskelmän" till att förgöra fiender, sina "hjärnmän" till att lägga upp krigsförberedelserna, och en "Stor Chef": den supernationalistiska kapitalismen.
Det kan synas egendomligt för mig, en militär, att dra till med sådana jämförelser. Sanningskravet tvingar mig till det. Jag tillbringade trettiotre år och fyra månader i aktiv militärtjänst som medlem av vårt lands mest skickliga militärstyrka, Marinkåren. Jag tjänade i alla led från andrelöjtnant till generalmajor. Och under den tiden tillbringade jag den största delen av min tid som en första klassens muskelman åt Stora Affärer, Wall Street och Bankirerna.
Kort sagt, jag var en bluffmakare, en gangster för kapitalismen.
Jag misstänkte att jag bara var en del av ett allmänt bluffande på den tiden. Nu vet jag det säkert. Liksom alla i militäryrket hade jag aldrig en egen tanke förrän jag lämnade tjänsten. Mina mentala fakulteter var frånkopplade så länge jag lydde överordnades order. Detta är typiskt för alla inom militären.
Jag hjälpte till med att göra Mexico, särskilt Tampico, säkert för amerikanska oljeintressen 1914. Jag hjälpte till med att göra Haiti och Kuba säkra ställen för pojkarna i National City Bank att samla inkomster i. Jag hjälpte till med att våldta ett halvt dussin centralamerikanska republiker för Wall Streets räkning. Listan över bluffarna är lång. Jag hjälpte till med att rensa Nicaragua åt Brown Brothers internationella bankväsen 1909-12. Jag förde facklan för amerikanska sockerintressen in i Dominikanska Republiken 1916. I Kina hjälpte jag till med att se till att Standard Oil fick gå fram oantastat.
Under de åren levde jag - som pojkarna i sidorummet skulle säga - högt på min bluff. När jag ser tillbaka på det idag känner jag att jag kunde ha gett Al Capone några vinkar. Det bästa han kunde åstadkomma var att köra sin bluff i tre distrikt. Jag opererade på tre kontinenter."
(Källa: Utdrag ur ett tal hållet 1933 av generalmajor Smedley Butler, USMC.)

Tjabba, allesmmans och maggoth, naturligtvis som"klämt2 in denna "godbit" i vårt FORUM...
jag kan ju berätta att denne Jim MARS - skrivit en bok som står i min bokhylla som handlar om NEW AGE och vad som kan ligga bakom detta fenomen och det var inte någon - i egentlig mening uppbyggande - som han kom med - utan han "slaktade ned denna sk rörelse i småbitar - som han visade på med massor av sk data att ett sataniskt inflytande vilade på själva upphovet och syftet med denna sk NEW AGE och som även jag sedan länge ansett - att så är fallet - konspirationer på löpande band - nu var det så att denna bok konstigt nog utgavs av en sk. kristen församling - LIVETS ORD - men de har numera rensat bort denna informativa bok från sina hyllor och det kan man ju förstå - för vem F-N - sågar av den gren man själv sitter på?
Hälsar SHYGETS... Han - MARS - är vad jag anser, av "vår" - kaliber... Bra material, liksom...