Nyligen kom jag på att jag behövde förlåta mig själv och en del andra människor. Jag visste inte om det tidigare utan trodde att jag inte bar på någon oförsonlighet mot någon. När jag förlät mig själv och alla andra så började jag att må bättre och nu mår jag som en prins och har dessutom fått en skön frid inombords ! Det var i olika delar av medvetandet som jag behövde förlåta i. Jag tror att vi består av ande , sinne, själ och jag-medvetande och man kan behöva förlåta i varje del av psyket. Totalt mer än 15 delar, om man räknar med alla delar såsom barnet i oss, de olika jag-medvetandena m.m. Jag var tvungen att ta i med alla krafter för att klara av att förlåta alla samt att skåda in i mitt eget inre för att lokalisera de delar som jag behövde förlåta i. Jag lyckades som nämnt och mår som sagt utmärkt nu. Tilläggas bör att man kan behöva anstränga sig av alla krafter uppemot en och en halv minut, i vissa fall ännu längre för att förlåtelsen ska fullbordas och det räcker med att du vill, att du är villig, att förlåta så kan så kan Gud eller hans son utföra förlåtelsen i ditt ställe. Men som nämnt du kanske måste anstränga dig av alla krafter för att kunna vara villig att förlåta alla som har sårat dig. Säg inte att du inte kan förlåta. Du ksn om du vill, du behöver bara vilja förlåta en tillräckligt lång stund så kan han där ovan utföra förlåtelsen i dig. Men om du inte vill så får du tyvärr leva med det illamående som följer av oförsonlighet. En psykiatriker skrev att om man inte vill förlåta så kan man bli svårt psykiskt samt även fysiskt, (psykosomatiskt), sjuk. Och det kan också bli som om man sitter i ett rum med fördragna gardiner medan solen skiner utanför och det kan även kännas, i så fall, som ett inre koncentrationsläger i hjärtat. Du kan förlåta om du vill, men om du inte vill så riskerar du som nämnt att det blir som ett koncentrationsläger i din själ. Förlåt och bli fri !

/ cenéria

Jag, tror nog precis - så som du "ceneria", att allt "fungerar" - just så... På något sätt måste man liksom "lösa de knutar" man har inombords och då kan verkligen underliga saker hända...
jag läste för en massa år sedan någon slags psyk-bok ang judar som sas. "klarade" sig igenom livet i "Koncentrations-lägerna" under dessa läbbiga år i förra århundradet...

Författaren menade - att dessa som klarade sig bäst - var just dessa som hade en slags "ödmjukhet" = Att känna sig involverad i ett "öde" - i den meningen att det faktiskt, fanns en "slags förklaring" på det hela - då "förstår man" - och för mig, så är begreppen - förstå och förlåta - samma sak...

Begreppet "Kärlek" , är även detta - "synonymt" med begreppen Förståelse och förlåtelse... VISDOM - är då antagligen den största kärleken - Du känner väl till dsk. "Bibelns" påstådda utveckling av de olika sorter kärlekar som finns - först den lilla - "familjen" - och sedan större och större - förståelsen av allt detta ger oss faktum - "RO" - En slags "FRID" = dvs. "frälsning", som det då heter...

samt: plus: (Grymlingen)