Jag tittar framåt i tiden och ser,

Civilizationen har tagit tekniken och möjligheterna längre, mycket längre, väldigt mycket längre. Janne min kompis, är numer en del av maskineriet på Aftonblaskan. Han jobbade först med att sätta bokstäver i stora plattor, sen blev han maskinist och skötte en av dom större pressarna, sen blev han befodrad igen och satt därefter framför datorn, och skötte alla pressar, allt ifrån en och samma dator. Nu sist när han blev befodrar så bytte man ut styrchippet i den största pressen, och jobbet som var ledigt som sagt, tog Janne. Jag hämtar honom efter jobbet varje dag, för han har lite svårt att gå med sina 96 ben, som bara går att böja några gånger innan dom brister. Men livet är bättre så här tycker Janne, jag har mer kontroll nu.

Janne och jag kliver in igenom ytterdörren, jag lägger Janne på telefonbordet, och i samma stund hör jag Rut på Bingolotto, en välkänd röst. Men hon är dessvärre inte mer än en röst. Rut gjorde skönhetsoperation efter skönhetsoperation, tills det inte gick att se vem det var längre, hon såg förvisso ung ut, nästan lika ung som ett foster. Man skulle försöka backa processen som fått eget liv, och scannade så in Ruts ansikte i datorn kirurgerna använder, men nåt gick illa och Rut for in i datorn, och nu finns hon bara i datorns värld, men är inte bortkopplad från familjen för det. Tekniken har gått så långt i dag, så hon har till och med koll på familjens hund's kroppstemperatur genom chippet i nacken. Grannen Börje med benet får hon också data ifrån, han sitter där med en trimmad pacemaker, och drar en pajas i månskenet, varje kväll! Inte nåt som undgår Rut precis.

Janne ber mig hämta lite mjölk, han gillar att bada i mjölken, kyla ner sig, relaxa lite. Jag går ut i köket o öppnar kylskåpet, ser att mjölken e slut o säger -fan! Det tar ca: 14 sekunder och uttryckspolisen står utanför dörren. Dom knackar 3,2 gånger och bråkar sig sedan in i tv-rummet. Yberkonstapel "Derren 7x Starquality" skjuter ett välriktat skott rakt igenom bältspännet jag har på mig, byxorna ramlar ner på golvet och jag missn nu att jag inte har några underkläder på mig. min lilla, min lilla sak som gör att jag kan multiplicera mig hänger nu där, helt oskyddad. Jag funderar ett tag på vad jag skall säga, det gör nog alla konstaplar också. Efter en lång tids tystnad tittar jag ner o säger, - visst e han fin!

Ingen av yberkonstaplarna tycker jag är rolig, ingen smajlar, inte ens ett litet fniss kan jag se. "Krampmack 9x Way out there" säger - Du har svurit, visat mänskliga kroppsdelar och försökt skämta med lagen, vi dömer dig har o nu till 734 år fängelse, vill du säga nåt så kan du göra det, vi lyssnar inte. Du kan om du vill, bli röstknapp på valfri valmskin till hösten, istället för fängelse, bara att välja!

Det kommer inte nåt svar ur munnen, endast en tanke uppstod, de va nog bättre förr

:)