http://www.newsmill.se/artikel/2009/0 ... rheten-i-klimatmodellerna

Att basera drastiska åtgärder som kommer att orsaka förödande och oförutsedda konsekvenser för miljön och samhällsekonomin på en sådan osäker eller obefintlig grund kan inte försvaras. Satsa på verkliga problem som havens utfiskning, regnskogarna, rent vatten, läkarvård och utbildning till de fattiga i världen. Grunda klimat-, energi-, och miljöpolitiken på förnuft och sund vetenskap snarare än på rädsla, desinformation och sensationalism

Dagens klimatforskning är inte i stånd att leverera ett svar på vad som utvecklats till vår tids viktigaste fråga: Riskerar mänskliga koldioxidutsläpp att orsaka en farlig uppvärmning? Det visar tydligt inlägget från professorerna Rodhe och Gustavsson vid Bert Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet (DN 02-27). Förutom koldioxidens påstådda roll som dominerande klimatdrivare pekar Rodhe och Gustavsson ut svart sot och vitt svavel som betydelsefulla i sammanhanget. Svart sot i huvudsak från småskalig eldning av biomassa och till en mindre del från kolkraftverk absorberar solstrålning och tros verka uppvärmande. Vita svavelpartiklar från kolkraft skymmer solen och tros verka avkylande. Hur stor vikt endera av dessa klimatfaktorer kan ha på klimatet är okänt och omöjligt att ens gissa med tillräcklig precision.

Inverkan av partiklar och aerosoler ingår ändå i alla klimatmodeller. Det är dessa modeller som alla larmrapporter bygger på, och som ligger till grund för pågående och planerad klimatpolitik. Det hävdas ofta att datamodellering av klimatet bygger på grundvetenskap som fysik och termodynamik. Motsvarande är sant för simulering av väder över korttidsperspektiv, men gravt vilseledande för överväganden om klimatpåverkan.

I själva verket är klimatmodellerna helt beroende av subjektiv klassificering och parametrisering (insättning i beräkningarna av antagna värden uppskattade av modelleraren) av de klimatfaktorer som uppfattas som viktiga. Där ingår moln, avdunstning och nederbörd och flera andra faktorer. Parametrarna justeras för att få modellernas temperaturkurvor att överensstämma med historiska data. Eftersom ovan nämnda partikel- och aerosolfaktorer är högst osäkra både till storlek och till inverkan blir de i praktiken avgörande redskap i modellerarens händer för att få kartan att passa med verkligheten.

När sedan verkligheten avviker från kartan (t. ex. de senaste tio årens temperaturstagnation) kan man lätt i efterhand korrigera balansen mellan partikel- och aerosolfaktorerna och på så sätt hävda att man hade rätt - fastän det blev fel. För att förklara att uppvärmningen avstannat slänger man in lagom mycket bidrag från svavelaerosoler i resonemanget. Giltigheten av detta antagande går inte att pröva på ett oberoende sätt. I vetenskapen brukar denna typ av logik benämnas ad hoc hypotes, något man tar till för att rädda huvudhypotesen (som i detta fall är det obekräftade påståendet att människans koldioxidutsläpp är en dominerande klimatdrivare).

Prof. Richard Lindzen, (MIT, USA), ett av de allra tyngsta namnen inom klimatforskningen, har nyligen pekat på hur denna nästan genompolitiserade klimatvetenskap gått ifrån det traditionella naturvetenskapliga samspelet mellan observation och teori till förmån för simuleringar och dataprogrammering. I grunden nås ingen ny kunskap med denna strategi.

Den del av klimatvetenskapen som fått störst genomslag i media och bland beslutsfattare, har fokus på studier av modeller snarare än verkligheten. Det gäller också IPCC:s rapportsammanfattning, som i praktiken har till syfte att leverera larmrapporter som väcker politikernas uppmärksamhet.

Rodhe och Gustavsson pekar på att sotutsläppen allvarligt underskattas av IPCC. I själva verket är detta ett av många exempel där IPCC i rapportsammanfattningen överförenklar sammanhang och omständigheter som kan finnas redovisade i delrapporterna. Avsikten bottnar i att vilja lyfta fram det som är IPCC:s mål och direktiv: Att visa på mänskliga växthusgasutsläpps klimatpåverkan, inte att förutsättningslöst utreda tänkbara orsaker till global temperaturvariation. Man vill ge sken av att kunskapen är säker!

I själva verket är denna del av klimatvetenskapen ett lappverk av ad hoc hypoteser. När ett sådant lappverk blir för omfattande bör man som vetenskapsman dra öronen åt sig. Kanske huvudhypotesen om koldioxidens styrande roll för "global uppvärmning" inte stämmer? Är det dags för ett paradigmskifte? Allt fler klimatforskare blir ödmjukare och börjar inse och öppet erkänna att klimatsystemet är långt mer komplicerat än man velat tro.

Bland dem som ifrågasätter betydelsen av de mänskliga koldioxidutsläppens klimatpåverkan finner man många som är verksamma med att studera verkligheten via exempelvis satellitmätningar (Richard Lindzen, MIT, och John Christy, David Douglas och Roy Spencer, UAH), och geologer som studerar klimatvariationer både i historisk och i förhistorisk tid. Det visar sig att nutida temperaturvariationer och klimatförändringar inte på minsta sätt är unika eller alarmerande! Det finns goda argument för att mänskligheten i historisk tid lidit under köldperioder (ex lilla istiden ca 1350-1700, som avlöste en flera hundra år lång värmeperiod). Den uppvärmning på 0,7 grader vi har upplevt under 1900-talet är i så fall en efterlängtad temperaturåterhämtning.

Alla påståenden om samstämmighet, konsensus, i klimatfrågan framstår som rent nonsens så snart man utvidgar kretsen tillfrågade vetenskapsmän från de drygt 30 (alltså inte 3000) politiskt tillsatta som bidrar till IPCC:s rapportsammandrag i detta sammanhang. Om de mänskliga koldioxidutsläppens klimatpåverkan är marginell eller inte är fortfarande en öppen fråga, även om allt fler observationer nu motsäger den uppfattning som ligger bakom klimatpolitiken.

Men ska vi då inte ta det säkra före det osäkra och stå fast vid våra beslut och mål för utsläppsbegränsningar? Robert Nilsson har nyligen i DN Debatt (Stoppa den svenska miljöextremismen, 02‑22), pekat på katastrofala konsekvenser av beslut enligt den s.k. försiktighetsprincipen. När försäkringspremien för en påhittad risk är jämförbar eller större än själva den tänkbara skadan bör man ta sig en funderare.

Ett exempel med anknytning till missriktade klimatpolitiska insatser är etanoldrivmedel för bilar som snabbt har konstaterats leda till skogsskövling, svält och fattigdom. I själva verket blir de första offren för den meningslösa pågående och planerade klimatpolitiken vår miljö och världens fattigaste.

Det moderna projektet, vår hälsa, vårt välstånd och vår förmåga att förvalta vår planet är helt och hållet avhängigt tillgången till billig energi. 80 % av dagens globala energiförbrukning kommer från fossila bränslen. Kärnkraften är den idag enda energitekniken som på sikt kan tänkas få en jämförbar betydelse. De drastiska och ogenomtänkta åtgärder som nu pågår och planeras för att begränsa och eliminera koldioxidutsläpp från fossilbränslen kommer med största säkerhet att få förödande och oförutsedda samhällsekonomiska konsekvenser.

Sverige har en viktig roll vid klimatmötet i Köpenhamn senare i år. Vi bör peka på klimatmodellernas otillförlitlighet. Världens politiker, som har låst sig i en vetenskapligt förlegad och passerad position i klimatfrågan, måste få en chans att tänka om. Satsa på verkliga problem som havens utfiskning, regnskogarna, rent vatten, läkarvård och utbildning till de fattiga i världen. Grunda klimat-, energi-, och miljöpolitiken på förnuft och sund vetenskap snarare än på rädsla, desinformation och sensationalism.

Göran Ahlgren, docent organisk kemi, Sten Kaijser, prof. em. matematik, Uppsala universitet, Wibjörn Karlén, prof. em. naturgeografi, Stockholms universitet, ledamot Kungl. Vetenskapsakademin, Ingemar Nordin, prof. vetenskapsteori, Linköpings universitet, C-G Ribbing, prof. fasta tillståndets fysik, Uppsala universitet, Peter Stilbs, prof. fysikalisk kemi, KTH, Gösta Walin, prof. em. oceanografi, Göteborgs universitet.

Alla medverkar i STOCKHOLMSINITIATIVET. Stockholmsinitiativet är ett politiskt och ekonomiskt oberoende nätverk vars ambition är att kritiskt granska klimatfrågan och belysa dess politiska och ekonomiska konsekvenser.

Göran Ahlgren